Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
För att illustrera substanslösheten är det bara att ställa den retoriska frågan: Vilka hjälpligt moderna stater genom historien har INTE sökt vara "statsnationer", alltså inte eftersträvat sammanhållning mellan sina medborgare? Jag gissar att t o m Sydafrikas apartheid-regimer försökte sälja in tanken att att systemet var det bästa för alla inblandade och att nationell harmoni rådde. Liksom det segregerade USA - och i båda fallen fanns det säkert svarta patrioter som tog det onda med det goda.
Sedan är ju föreställningen om att "liberalismen" som ideologi styr något eller utgör ett verkligt alternativ till nationalismen, i sig feltänkt. Ideologier är mänskliga konstruktioner och verktyg och människor är sociala djur som agerar i grupp. Varken kommunismen, islam eller kristendom har trots sina universalistiska anspråk förändrat detta utan som oftast styrts av individer med nationalistiska lojaliteter och konkurrensfördelar.
Sedan vill jag för tydlighetens skull tillägga att "patriotism" inte i sig måste nedvärderas eller överges som begrepp. Precis som för nationalismen handlar det om att rätt tolka de modifierande prefixen. En svensk patriot är inte samma sak som en "svensk medborgarpatriot", t ex.
Ideologier är naturligtvis konstruerade. Det är människor som styr och inte ideologier. Liberalism är en ideologi konstruerad av urbaniserade högborgerliga rika människor. Syftet med liberalismen är att ideologiskt motivera deras maktinnehav och jag antar att konstruera ett samhälle byggt på deras idéer. På 1970-talet satt Wasps som amerikanen John Rawls på sitt kontor och hittade ideologiskt stoff som passade den tiden. Idag, femtio år senare sitter andra figurer med ett liberalt patos och hittar på nya idéer som skall motivera den ordning som gäller idag. Det intressanta men "post-liberaler" (i brist på bättre sätt att beskriva dagens liberaler) är att de inte från de äldre generationerna inte söker sammanhållning eller presenterar lösningar på de problem som finns. Faktum är att deras ideologiproduktion är ofta kontra-produktiv, intellektuellt oärlig och har ett innehåll av elakhet, samvetslöshet och kortsiktighet. Notera skillnaderna i hur demokrater ("liberaler") och republikaner ("konservativa") ser på Twitter;
https://www.zerohedge.com/political/...-twitter-board
För att sammanfatta artikeln från Zerohedge. Liberalerna anser att inläggen skall spegla vad de själva tycker. De anser att endast de och ingen annan håller god ton. Vidare anser de att de som inte håller med dem eller förstör den "liberala stämningen" skall sparkas ut från Twitter. Liberaler har ingen förståelse för pluralism vilket tyder på liberalismen principer faktiskt inte är så mycket mer än stora godtyckliga ord för liberaler.
Citat:
Ursprungligen postat av
Nix-registret
Mycket intressant du samlat på dig där, Edgerton. Tack för sammanställningen. En intressant detalj i Jesper Ahlin Marcetas text i Liberal Debatt är hur han adresserar nationalkonservatism - det han pekar ut som huvudfienden i den aktuella frågan om nationalism. Det är en term som kastas runt en del: Alternativ för Sverige betecknar sig som nationalkonservativt och förespråkar en förhållandevis stark europeanism, Yoram Hazony använder samma term manipulativt för att sälja in sionism och liberal nationalism, genom att kalla Edmund Burkes liberala konstitutionalism för konservatism. Men Ahlin Marceta fokuserar på det rent estetiskt nationella, vilket på ett sätt är både mer ytligt och mer djupt.
Konservatismen – liberalismens ideologiska motpart – har en bevarande relation till nationalismen. Nationen är någonting som inte bör förändras, eller åtminstone inte förändras för fort. När konservativa tänker på en nationell identitet söker de i det förflutna efter en svensk kultur och svenska traditioner, som exempelvis den typiskt svenska folkmusiken. De lägger vikt vid definierande ögonblick, som till exempel Karl den XII:s död och stormaktstidens slut.
Det här är en bra utgångspunkt för kritiska diskussioner bland nationalister, såväla liberala som konservativa. Handlar nationalkonservatism verkligen om att inte förändra nationen? De tidiga och definierande konservativa tänkarna var absolut inga bevarare utan betonade människans begränsningar och alla statsbildningars horisontalitet. Någon nationell massmänniska kan aldrig stå över tidevarvens förvisso kanske cykliska men ändock föränderliga krav.
Exemplen är också intressanta: stormakttidens slut har t.ex. använts av vänsterhistorikern Peter Englund för att bygga en progressiv mytologi knuten till svensk historia och självbild. Mycket som kan betecknas som
nationalnostalgi eller intresse för det nationella är fullt användbart för både liberala och konservativa nationalister. Det är mest en fråga om vem som lyckas sno åt sig vilket stoff och stoppa in det i de mest slagkraftiga berättelserna. Kreativitet är här mycket viktigare än bevarande.
Tack så mycket. Den här artikeln är intressant från Liberal Debatt;
Citat:
Universalismen är en del av liberalismens kärna. Men den är inte tillräcklig. Vi måste också inse att våra värderingar är knutna till våra kulturer, och att våra fri- och rättigheter är knutna till våra medborgarskap. Ukraina visar oss att liberaler också måste försvara och värna nationalstaten.
(...)
Sedan dess har universalismen blivit en allt viktigare del av liberalismen. Fri- och rättigheter ska inte vara begränsade till endast en delmängd av världens befolkning. Det är en viktig utveckling.
Att verka för människors frigörelse över hela världen är en nobel och viktig sak – en liberal skyldighet.
(...)
Vi får inte släppa universalismen, och vi måste utveckla, utvidga och fördjupa det europeiska samarbetet. Men vi måste också inse att våra värderingar är knutna till våra kulturer, och att våra fri- och rättigheter är knutna till våra medborgarskap.
Svaret på högernationalism är inte bara globalism, utan också liberal nationalism.
(...)
De klyschor om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter som brukar höras när man diskuterar vad som är kärnan i det svenska samhället känns plötsligt inte lika trötta, eftersom de inte längre är självklara ens i vårt närområde. Den liberala nationalismens uppgift är att se till att de fortsätter att vara klyschor här.
https://www.liberaldebatt.se/2022/02...nationalismen/
Vad vi kan hämta från detta (analyserat något överdrivet och förenklat eftersom det är Flashback);
1) Liberalerna anser att individen har multipla kulturella, etniska och religiösa identiteter. Dessa identiteter är underkastade någon form av liberal överidentitet. Således, det är tillåtet att vara muslim och bejaka din religiösa identitet så länge du tolkar och praktiserar din religion på ett liberalt sätt. Där med reduceras den religiösa identiteten till något ytligt som mat och ofarliga högtider. Med kultur avser liberalerna en "liberal kultur". I den mån etnokultur får förekomma så måste den ha genomgått ett liberalt filter. Det betyder att det mångkulturella samhällets medlemmar inte får ge uttryck för illiberala yttringar. Vad liberalerna i viss mån förespråkar ser ut att vara en liberal monokultur snarare än en verklig mångkulturell pluralism.
2) Liberalerna anser att det liberala evangeliet skall spridas till hela världen. Detta är direkt hämtat från den amerikanska spelboken om amerikansk liberal exceptionalism. Det betyder att inga annat system kan existera bortom det liberala system. Det betyder att liberalism i praktiken innebär en värld av instabilitet i form av krig, våld, statskupper, sanktioner och förstörda ekonomier eftersom liberalerna anser att de har rätt att tvinga på andra människor deras livsstil och ideologiska övertygelser.
3) Liberalerna anser att "högernationalister" skall bekämpas med mer globalism och mer liberal nationalism. Det låter inte som ett framgångsrikt koncept.
Det vi kan konstatera är att liberalism så som beskrivet av Liberal Debatt är en politiskt, etniskt, social, religiöst och kulturellt destabiliserande kraft på en global skala. Tidningen verkar ha ett nära religiöst och fundamentalistiskt förhållningsätt till politik. Det här kriget i Ukraina har fått en del av liberalerna att tappa masken. Expressen kultur argumenterat mot yttrandefriheten och hur en krönikör på samma tidningen ansåg att Geneve konventionen bör åsidosättas för den "högre saken".
Nu förstår jag att Liberal debatt ägnar sig åt opinionsbildning samt att bära vatten åt liberala eliter. En del namnkunniga ur det media-liberala skräckkabinettet sitter i styrelsen för Liberal Debatt vilket kanske säger något om tidningen. Tidningen ägnar mycket tid åt att ge sig på klassiska liberaler (libertarianer) på grund av klassiska liberaler inte har samma förtjusning att kriga för liberalismen men också för att klassiska liberaler tenderar att försvara äganderätten, inte anser att man skall tvinga på människor en liberal överidentitet samt tenderar att vara mer vänligt inställda till civila och politiska rättigheter.
Liberal Debatt sparkar in en lång rad öppna dörrar och gör små frågor till stora frågor precis som de liberala partierna i riksdagen. Det är en trist tidning som inte utmanar läsaren utan producerar material som är mindre provocerande än det som kan läsas på Dagens Nyheters ledarsida. Tidningen verkar också sakna läsare. Jag menar - de har en chefredaktör som har drygt 3000 följare på Twitter vilket betyder att få bryr sig. Givet vad jag läst i Liberal Debatt är det uppenbart att Liberalerna (L) inte kommer passera spärren i år.