Citat:
	
		
			
			
				 Ursprungligen postat av 
GreffueAnthonius
			 
			Han glömmer att anledningen till att så "få" barn omhändertas idag är att det kostar multum, pengar som de "utsatta" kommunerna måste dra in på annat först.
		
	 
 
Här kommer en kommentar av en som tuggar tugget och problemen som är väldigt utbredda börjar nu relativiseras och pratas om i "låtgå" termer. Det är självklart dit vi är på väg, den kritiska massan är sedan länge nådd och nu återstår endast att dela upp medborgare i två grupper, de som vill och kan och de som av olika anledningar inte behöver för att det är emot deras kultur och religion. Måste säga att det är lite upplyftande, systemet erkänner sig besegrat och snart vet alla om det, även en utopist nära dig.
Källa: 
Expressen
	Citat:
	
		
			I fredags åkte jag taxi med först en somalisk man, sedan en palestinier. Halvtimmes långa resor med män som har bott i Sverige i över ett decennium, som är pappor, som är skattebetalare, som är muslimer – och som är övertygade om att deras levnadssätt aktivt kränks av den svenska staten. 
”Det handlar inte om att hjälpa barnen, det handlar om att Sverige har en annan kultur som står över vår”, menade palestiniern.
[...]
Han som var så arg att han svor åt ”grisarna” och ”syndarna” och ”hororna”. Som var på plats på torget i dag.
Och som helt enkelt kokade ner det till: Varför ska svenska staten bestämma att deras uppfostringssätt är bättre än någon annans?
		
	
 
Här kommer stycket av intresse
	Citat:
	
		
			
För att förstå den här avgrundsdjupa klyftan mellan en betydande del av befolkningen och staten behöver man förstå kulturen varifrån detta kommer. 
Den har inte alltid med religion att göra. Men det är en patriarkal, konservativ och hård gemenskap. I vissa delar präglad av en hederskultur som i olika grader gör sig påmind beroende av vilken del av spektrat man uppfostrats i. 
Det i sig är inte så problematiskt eftersom världen ju ser olika ut – alla kan inte förväntas leva som vi.
[...]
Kollisionen sker dock när man lever just här. 
När en nyanländ familj kommer till Sverige och barnen omhändertas ifall de kommer till skolan med blåtiror. 
Det är en krock som måste diskuteras, hanteras och framför allt: Legitimeras som ett problem.
[...]
Här krävs informationskampanjer, god journalistik, politiska samtal och kunskap. 
Och även lite insikt i att man inte alltid har rätt.
[...]
LVU-lagen är nämligen inte oproblematisk.
Alla dessa familjer som fått barn omhändertagna, har de verkligen fått tillräcklig hjälp och stöd? 
Hur många barn har omhändertagits på grund av tjänstemän som inte orkat undersöka, mötas halvvägs, förstå?
[...]
Och var går egentligen gränsen mellan att låta en familj leva enligt sina sedvänjor och sin tro utan att staten ska bestämma? 
Jag har inte svaret på det.
[...]
I vissa fall för att de aldrig informerats om hur det fungerar här. För att de aldrig möter svenskar i sina bostadsområden. För att de inte lärt sig språket.
[...]
Det absolut farligaste man kan göra att förbise dessa vanliga medborgares rädsla och oro – och förringa utbredningen av den.
		
	
 
Tycker texten var värd att citera i stora stycken då det är ungefär här våra makthavare och journalister verkar ligga just nu, där tankegångarna går mot det självklara att dela upp männniskor, motsatsen blir för dyrt och för komplicerat. Men först måste LVU ses över och anpassas till de som inte vill och kan vara med i systemet pga kulturella/religiösa skäl. Tror staten implementerade barnkonventionen lite väl snabbt och utopiskt.
Man har gett dom egna bostadsområden, egna skolor, egna religiösa samlingsplatser, naivt att tro att man sedan ska bestämma över vad alla dessa anpassningar spottar ur sig av humant kapital.