Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tyvärr är det i dagsläget en bra stämningsbild av svenskarna. För mig så ter sig svenskarna som fiskar i ett akvarium som sakta noterar att vattnet verkar tappas ut, men inte vem om öppnat kranen och håller den öppen. De bara hoppas att förloppet ska upphöra av sig självt.

Men jag antar att du avsåg barnhemsbarn och inte daghemsbarn.

Jag för min del diskuterar inte Hübinette i sig, utan Friherrs syn på svenskt "allmänintresse" och identitetspolitik. Men spontant känns det ju inte som Hübinettes ressentiment kommer ur ett överläge.


Det där är en förlegad uppfattning. Nog jävlar finns det en akut medvetenhet bland unga svenskar om
skillnader, grupper och ett positivt driv att tala i egen sak utan invandraralibin eller pseudoresonemang om hur det värsta är att judar och hyggliga invandrare drabbas av invandringen.

Det talas om "hussvennar" och otyget med narcissistiska "allierade" bland invandrare som ofta är snabba att kalla svenskar rasister. Jag har alltså märkt hur meme-kulturen på Twitter ofta landar i rätt åsikter ur min synvinkel på ett sätt som är uppfriskande självklart.

Fenomenet du hänvisar till ligger istället hos det åldrande segmentet "invandringskritiska svenska män som internaliserat svensk nationalism som farlig" och på grund av denna indoktrinering skyr svensk representation så länge det finns en Bali att välja på.

Vi ser det här i tråden, som delvis är en terapigrupp för hussvenskar som är alienerade från sina naturliga reaktioner och autonomi på samma sätt som de raljerar över att svenska kvinnor är. Konceptet att svenska kvinnor lurats att projicera sin omsorg på andras ungar, kan de förstå. Men inte att deras egna naturliga, kollektiva självbevarelsedrift och skyddsinstinkt har kortslutits så att de är mer rädda för "svensk identitetspolitik" (Hjälp! Raskrig!! Förintelseläger!!) än de är arga över förnedringsrånade medlemmar av sin grupp.

Så tänker inte andra ingruppers män och det beror på att det är skambelagt att inte göra det. Det finns ett normativt grupptryck att utesluta dem som inte bryr sig om gruppen, ur gruppen. Detta var lika självklart bland svenska män tidigare och kommer bli det igen.

?
Den kommer från hans upplevda underläge fram till han fick en plattform och position. Då och där kom hans hat mot svenskarna.
En annan sak och viktigare är att utreda (sånt går inte i Sverige längre) hur akademierna kunnat släppa fram sån undermålig och tendentiös forskning som koreanen producerat.
Att media släpper fram honom? Onödigt att spilla bläck på.
Men när Anne Ramberg blivit högsta höns på Uppsala universitet (djupa staten någon?) är allt möjligt.
Även om Hübinette inte var inskriven där säger det allt om universitets-Sverige.
(Det blir för Ulf Danielsson denna gång att fly till utrikes universitet)

Ingenstans i västvärlden är manegen så krattad för allt från adopterade till ekonomiska flyktingar (Özz Nujen en bland hundratusental) för att - utan reaktion från svenskar - låte dem pissa på värdfolket, som i Sverige.
Och det är medias makt och judarnas makt och judarnas makt över sina svenska goyims (Niklas Orrenius lr Wimans rosor över Wilks dagen efter kraschen) som fört Sverige mot denna rand.

(nu kommer experten att pm:a hemligheter om mig till tråddeltagarna)

Der finns ju två stora länder i Väst, USA o GB, där samma trend är urskiljningsbar för att uttrycka det försiktigt.
Ur mitt perspektiv är det det mest anmärkningsvärda jag varit med om i min långa bana som intresserad och studerad i utrikespolitiska inrikes händelser.
Att germanska hemfolk låter sig pungslås av ökenfolk, förvisso skickliga med fjäderpennan sedan biblisk tid, vilket avslöjar dem som mycket tidiga teoretiker som mycket tidigt visat missnöje till praktiskt arbete.

Kan det ha att göra med germanens inombordsliga generositet och ärliga natur (glöm skrönorna om Vikingarnas härjningar, det förekom men är anglosaxiskt uppförstorat stoff för filmer o dyl). Vikingarna var som andra sjöfarande folk dessa tider eller senare ute efter nya områden att jordbruka, förädla utsäde, driva upp djurhållning, utveckla smedjor - kort sagt för att utveckla ekonomin för sig själva och för i gememskap och med hjälp av kringboende folk i instabila lr jungfru-länder.

Ja det och verkningar av traumat alla upplever efter Holocaust. Men det ger inte juden rätt att förändra Sverige i grunden.

Att vi lever i massmigrationens tidevarv är ett obestridligt faktum, statistikn är tydlig när den ställs i ett historiskt kontext; Likväl förnekas detta ständigt.

Noterar dock att Bulletinskribenten Skogkär lite slentrianmässigt använt termen "massinvandring" på Twitter. Egentligen en riktigt liten skitsak, men likväl är det förvånande att se en journalist använda
deskriptiv terminologi, snarare än att gå som katten kring het gröt, för att försöka undvika beskriva observerande fenomen.
Kommer vänstern mobilisera ett nytt mediedrev mot honom?
Eller är det kanske början på en islossning i den förljugna retorikens värld?

Du glömmer den starka magin i ord som tidigare svenska motsvarigheter till "bag of deplorables" och nu på senare tid "incels".

Det beror på att de negativa följderna är av alla möjliga slag, och inträffar vid olika tidpunkter för olika människor. "Alla lyckliga familjer liknar varandra, men de olyckliga är olyckliga var och en på sitt eget sätt".

Självbevarelsedriften saknar en gemensam klagovisa och livsöde och en gemensam tidpunkt för att kunna koordineras och agera kollektivt, men kan däremot avfärdas i klump med ordmagi utan reellt (eller irrelevant) innehåll som i "incels" av dem som (ännu) tillhör vinnarna, som liknar varandra och därför förmår agera kollektivt.

Jag tror inte att det är en internalisering av att koppla ihop en svensk identitet med raskrig och förintelseläger som tystar, utan den betydligt kraftfullare magin med att hänvisa till individuella misslyckanden. Det är inte många som kan metadiskutera och avfärda sådan argumentation som argumentationstrick, härskarteknik och narcissistisk manipulation. Ännu färre som kan sin Tolstoj eller förstår entropibegreppet.

Det bästa, löpande arkivet av den internalisering jag talar om kan följas i SD:s opinionstrådar sedan riksdagsinträdet. De har kryllat av lojala SD-väljare och företrädare som exemplifierat precis det jag talar om. En avsaknad av moralisk övertygelse om att ha rätten och historien på sin sida vilken hade gjort att axlarna kunde sjunka ned och budskapet formuleras utan kompromisser och förställning syftande till acceptans från sina mobbare.

Om man känner sig som en usel rasist som är rädd att bli påkommen, håller man förstås ett lägre tonläge än om man förstår sig gå i Gandhis eller Havels fotspår som folkrättskämpar. Om man inte internaliserat en kategorisk skillnad (Big Difference!) mellan svensk etnicitet/identitetspolitik/folkrätt och annan, så prutar man förstås inte. Det gör man bara med anspråk man inte ser som legitima, eftersom man dresserats att göra det.

Exemplen är många, men om jag 2013 menade att kretsloppsmigration kan bli en tvärpolitisk konsensus, så fick jag svar om att svenska folket inte var beredda på etnisk rensning. Om jag talade om lyftandet av etniskt hat mot svenska ungdomar som en genväg till kvinnoväljare, så handlade det om kontroversiell "etnonationalism". Nu senast säger jag "svensk identitetspolitik" och Friherr hör "raskrig" och apartheidlagar. Tidigare i den här tråden var det Edgerton som gjorde kopplingen mellan svensk nationalism och att hata andra människor. Det är som en bisarr direktöversättning på Google translate som förvränger ett tydligt och klart formulerat budskap från mig via ett filter av felaktig förförståelse hos dem.

"I ett mångetniskt Sverige behövs en balanserande svensk identitetspolitik."

"Varför vill du ha ett raskrig för?"

Sedan duger det inte att nöja sig med denna problembeskrivning utan att komma med motmedel, vilket i det här fallet handlar om att skapa ett grupptryck där det är skambelagt att inte vara solidarisk eller att agera nyttig idiot till utgrupper. Det är så det fungerar med begreppet hus-X i alla möjliga kollektiv. Och som sagt förekommer ordet "hussvenne" numera på Twitter utan att jag har något med saken att göra.

Poängen var väl att dessa rättframma krafter finns där, för den svenska publik som backar Hanif Bali eller Chang Frick för att de internaliserat att det är mer rumsrent än svenska influencers. Bali är t ex notorisk för att sno memes från t ex MemIngenjoeren utan att ge kredd, vad jag förstår.

Relaterat har ju Ivar Arpi ur "yxhögern" nyligen skrivit till Polens försvar på Twitter:


Arpi är alltså mer radikal och anti-"vår liberala demokrati" än Åkesson. Därtill citerade han alltså problematiske Jünger om den manliga missionen att försvara hemmet med våld vid behov. Och lyfte den svenske kille som dömdes för hets mot folkgrupp för en trotsig armrörelse mot sina hånflinande plågoandar i rätten. (Skrev fucking Dan Korn något om detta?)

Är karl ute efter raskrig eller något?

Notera att Bali nu tycks ha slagits ur brädet, inte för att han med uttrycket "barnlajvare" kopplades ihop med Dr Mengele, det hade inte lett någon vart, utan för möjligen kanske eventuellt tveksamma sexuella praktiker. Det är där den tystande kraften finns.

Svensken idag behöver ombud att tala för sin sak som vattenånga behöver fasta partiklar för att bilda regndroppar, därför att de i sin identitetsmisär saknar faktiska gemensamma nämnare, och alltså är sårbara för påhittade, negativa, gemensamma nämnare. Bali, Frick, Keyunes och till och med i viss mån Arpi är som teflon i det sammanhanget.

I DN idag kan man läsa att Märta Stenevi vill avsätta 1,7 miljoner kr till utbildning om svensk slavhandel. Stenevi kommenterar detta med att "slavhandeln är en del av berättelsen av Sverige". Delvis finns det ett intresse att införliva idén om Sverige, utifrån en postkolonial ansats, där Sverige har en kollektiv skuld för den transatlantiska slavhandeln. https://www.dn.se/kultur/regeringen-...sk-slavhandel/

Det goda samhällets Patrik Engellau gjorde en längre serie avsnitt där han intervjuade folklivsforskaren Dan Korn om Sveriges skuld i slavhandeln; https://www.youtube.com/watch?v=m995VWpMRnE, och där han kom fram till att fenomenet inte alls var så pass utbrett som vissa identitetsaktivister vill påstå. Tvärtom engagerade sig svenskar för att stoppa slaveriet.

Nu ska jag säga att jag principiellt inte motsätter mig mot utbildningen i sig. Utan att de vänsteraktivister vilka lobbat för förslaget vill förringa de minoriteter som historiskt sett verkligen har utsatts för förtryck i Sverige (romer, judar och samer), för att istället importera ett afroamerikanskt slavnarrativ. Och där avsikten säkert är, likt det vi ser i USA, att staten ska fokusera på att kvotera in svarta på bekostnad av att minoriteter som verkligen utsetts för strukturell rasism i staterna (på universiteten) - indier, judar och östasiater - får frånsäga sig sina positioner.

Jag postar ett inlägg här som kanske kan sia vad som kanske kommer att hända i framtiden.
Länder som Thailand och Filippinerna som vi ständigt läser om i pressen med sina problem och självmordsbomber med den muslimska delen av befolkningen.
Dm länderna har procentuellt färre andel muslimer än Sverige.
Framtiden ser inte ljus ut.
https://worldpopulationreview.com/co...ion-by-country

Samtliga ansatser åt detta håll (myter och halvsanningar om förintelse, slavhandel, etc) handlar om att domesticera vita män. Domesticerade vita män blir mer mottagliga för mångkultur, HBTQ, och att över huvud taget ge bort sitt land till främmande män, som man, om man inte vore domesticerad, hade mött vid dörren med yxan i hand.

Vad menar du med att du principiellt inte motsätter dig utbildningen i sig? Menar du att du inte motsätter dig domesticering, eller menar du att du inte förstått att det är domesticering det handlar om?

Det beror på vad man ska använda "utbildningen" till. Om det är för forskning som är frivillig att ta del av är det OK, men om man har för avsikt att ha med resultaten av forskningen i läroplanen på grundskolan, motsäger jag mig den helt. Men jag tycker också att det är problematiskt att man använder skattemedel för ren aktivism.

Jag motsätter mig i princip inte heller forskningen, men det får inte handla om ren aktivism, vilket det naturligtvis alltid handlar om. Dvs ytterst handlar det om aktivism syftande till att domesticera vita män.

Hade det inte handlat om aktivism syftande till domesticering av vita män hade man ställt forskningen mot historiska fakta såsom att den muslimska slavhandeln var mycket grymmare, mer omfattande och varade längre än den kristna, samt att många av slavskeppen ägdes av judar, och att handeln i huvudsak bedrevs av judar. Men det är förmodligen inte sådant man kommer att föreläsa om.

Men du är alltså för att detta ska få sägas oemotsagt? Inte undra på att Sverige är kört för alltid.