Citat:
Ursprungligen postat av
Rick.Blaine
Nu lägger du ord i min mun. Och argumenterar med whataboutism.
Jag känner ingen skuld för att Sverige, i väldigt begränsad utsträckning, tjänade pengar på att frakta slavar. Inte heller är jag intresserad av att ta del av historia skildrat från en postkolonial teoribildning, vilket - mycket riktigt som du säger - handlar om att väcka skuldkänslor för att den svenskafrikanska gruppen ska få igenom sina politiska reformer; kvotering och högre skatter. Jag har inget emot forskning som redogör för den transatlantiska slavhandeln ur en svensk historisk kontext. Däremot är jag emot all typ av fakta som används ideologiskt för att stärka gruppens inflytande.
När det kommer till slaveriet. Sverige hade ett par handelsposter 1650-1663 i Västafrika. I princip ingen av slavarna skeppades till Sverige eftersom Sverige förbjöd slaveriet på medeltiden. Vi hade också en lagstiftning som förbjöd invandring annat än när kungen direkt tillät den för personer att bosätta sig i Sverige. Sverige hade också en handelspost vad som är idag Delaware. Den hölls från 1638 till 1655. Åren 1784-1878 hade Sverige en ö vid namn Saint-Barthélemy i Västindien. I princip inga svenskar bodde på ön och ön såldes till Frankrike. Sverige ägde också Guadeloupe åren 1813-1814 som gavs bort till Frankrike.
Utöver detta hade Sverige en liten handelsutpost i Indien året 1733 vid namn Parangipettai. Den övergavs till Frankrike och Storbritannien. Sveriges avtryck på den kontinentala "slavhandeln" är nära obefintligt och till skillnad från USA så har vi inte inga slavättlingar i Sverige. År 1900 bodde det drygt femtio svarta personer i Sverige och ingen av dem härstammade från slavar. De var migranter.
När det kommer till judar, romer och samer. De flesta judar som bor i Sverige är invandrare som invandrade från mitten av 1800-talet och senare. Förvisso har judarna en längre tradition i Sverige men det handlar om ytterst små grupper som sedan länge har assimilerats. Faktum är att ytterst få (om någon) av de judar som byggde dagens synagogorna byggdes i Stockholm, Malmö, Göteborg och Norrköping är judar idag. Synagogan i Norrköping lades förövrigt ned på 1980-talet. De flesta judar (om de inte är konvertiter) är invandrare eller barn till migranter och flyktingar som kom mellan 1933-1985.
Romer var förbjudna att bo i Sverige fram till 1940-talet. De flesta av dem är finska romer som i sin tur kom från Ryssland. Romer är en invandrargrupp. Samerna hävdar att de är en ursprungsbefolkning. Samerna härstammar från vad som idag är Ryssland och är etniskt besläktade med finnar. Svenskarna (som är en del av ett nordiskt folk) härstammar från det som idag är Tyskland. När inlandsisen försvann vandrade svenskarna upp i södra Sverige. När inlandsisen långt senare försvann i norra Sverige vandrade samerna in i det som idag utgör Sverige.
Vem som tillhör vad är en svår avvägning som komplicerar identitetspolitik. I början av 1900-talet höll man på med någon primitiv form rasforskning. Det finns inga homogena folkgrupp. Även etniska svenskar är heterogena. Vi är en sammansättning av andra folk. Alla folk är en sammansättning av andra folk. Ett folk är också till viss del en imaginär gemenskap med någon form av gemenskap kultur, religion och traditioner.
Tobias Hübinette må var en etnisk korean men i det sociala, kulturella, religiösa och traditionella är han svensk. Konflikten i honom uppstår när han beter sig som omgivningen men ser inte ut som omgivningen. Barn med blandad bakgrund hamnar ibland också i konflikt med sig själva och ibland hamnar i någon form av rotlöshet - även om jag tror det är lättare för dem. Tobias Hübinette har såklart rätt i att livet oftast inte är så lätt för adopterade givet deras överrepresentation i psykisk ohälsa och relaterade sociala problem. Detta är naturligtvis ett problem som bör lösas.
När det kommer till diskriminering. Har samer, judar och romer blivit diskriminerade? Ja, det tycker jag. I synnerhet romer men samer och judar har haft en mer priviligierad position. Detta gäller i synnerhet judarna eftersom Sverige har explicit försökt assimilera samer. Tittar man på judarna i USA så kan de nog inte anses vara diskriminerade i termer av ekonomiska förutsättningar givet deras inkomst. Från Pew-studien (2020). Jag har avrundat siffrorna något för att belysa skillnaderna;
Citat:
5.% av de amerikanska hushållen har en inkomst över $200,000 (25% för amerikanska-judar)
10% av de amerikanska hushållen har en inkomst över $150,000 (40% för amerikanska-judar)
20% av de amerikanska hushållen har en inkomst över $100,000 (60% för amerikanska-judar)
50% av de amerikanska hushållen har en inkomst över $50,000 (80% för amerikanska-judar)
75% av de amerikanska hushållen har en inkomst över $50,000 (90% för amerikanska-judar)
25% av de amerikanska hushållen har en inkomst under $30,000 (10% för amerikanska-judar)
https://www.pewforum.org/2021/05/11/...mong-u-s-jews/
Att judar inte kan anses ekonomiskt diskriminerade drar förövrigt också israeliska tankesmedjan JIPPI och en lång rad judiska tidningar i USA där bland Jewish Currents, Tablet, Forward osv. Judar diskrimineras antagligen på andra sätt men att de i egenskap av en primärt europeisk invandrargrupp skulle lida mer än de fruktansvärt marginaliserade afroamerikanerna håller jag för osant. Givet JPR studiens extremt höga grad av judiska utgiften i Sverige skulle jag nog se det som ett tecken på att judarna trivs ganska bra i Sverige.
https://www.jpr.org.uk/documents/JPR...Millennium.pdf
Eftersom 85% av judarna i Sverige inte planerar att flytta någonstans (s. 47 i JPR-studien ovan) så skulle jag nog inte dra slutsatsen att Sverige är överdrivet antisemitiskt heller. Du ser samma höga siffror i en lång europeiska länder i det diagrammet. Med det sagt menar jag inte att judar inte kan behandlas illa men det gäller såklart även migranter, andra nationella minoriteter och etniska svenskar.
Eftersom Sverige har valt den vägen man valt bör man finna en väg så människor praktiskt kan leva med varandra. Går vi den miljöpartistiska vägen kommer vi få mer hat och betydligt mer rasism, antisemitism och islamofobi eftersom den direkt lägger skulden på etniska svenskar och i någon mån europeiska migranter. Samtidigt är Miljöpartiet oförmögna att balansera identitetspolitik, realpolitik, särintressen och etnorelationella konflikter. Precis som Tobias Hübinette har insett så är konflikter både binära och dikotomiska samt har fler underläggande lager som går bortom "elaka vita människor" och "goda icke-vita" människor. Amerikanerna tänker som Hübinette tänkte - en binär konflikt mellan "ont" och "gott".
När den amerikanska vänstern fick Kimberlé Crenshaws intersektionalitet fick de tillgång till ett betydligt mer komplext analysinstrument. Det är dock inte framgångsrikt som politiskt redskap eftersom politiska redskap kräver förenklingar och konflikter är multidimensionella - både horisontellt och vertikalt. Det är alltid någon som blir lämnad utanför. Det är alltid någon som måste offras. Det är förövrigt därför få om ingen av de här "antirasisterna", "feministerna" eller vad de nu kallar sig har lyckats framföra en koherent och empirisk lösning på "rasismproblemet" eller "sexismproblemet" annat än mer socialisering.
Västvärlden lägger ned stora summor pengar på "antirasistiskt" arbete. Det har bara till viss del varit framgångsrikt men det beror antagligen på lagstiftning och yttre press. Ingen vill bli dömd för brott eller bli åtalad. De kvantitativa korrelation-studier inom bland annat socialpsykologi har nog haft mer framgång än intersektionalitetperspektivet. Deras lösningar är oftast auktoritära - så som att inskränka på yttrandefriheten, organisationsfriheten och lagstifta bort åsikter. Således, de här socialpsykologernas lösning är att sopa dem under mattan genom införandet av en repressiv liberal stat. Det är antagligen den väg som SAP vandrar när de för en tid sedan föreslog att kraftigt inskränka yttrandefriheten och inskränka organisationsfriheten.
Frankrike har redan gått den vägen. I Frankrike tror eliten att om man förbjuder all identitetspolitik (utom den judiska) och kvoterar in ett par kvinnor och svarta i styrelserummen så kommer alla människor samlas kring en liberal ordning. Att lösa sociala problem är för dem omöjligt gärning. Hur skall de lyfta fattiga algerier till samma ekonomiska nivå som etniska fransmän har de inget svar på eftersom det skulle hamna i konflikt med homo economicus och ekonomiska och politiska särintressen. Vidare förstår inte fransmännen att när de bombar sönder länder i MENA surnar deras nordafrikanska, arabiska och muslimska befolkning.
Har de tänkt kasta stora delar av befolkningen i fängelse som i 1930-talets Sovjetunionen? Jag skulle gissa på att vi går allt mer mot en form av repressiv liberalism. Detta kommer leda till konflikten så som när Polen i dagarna hävdade att polsk lag står över EU-lagstiftning. Polen har länge varit en vän av den liberala ordningen men de drar gränsen vid kulturpolitik, abort, hbtq och invandring. Där är de inte samarbetsvilliga. Vi kommer antagligen se mer av dessa direkt konflikter mellan länder över vad liberalismen skall innefatta. Risken är stor att den liberala ordningen till slut faller sönder och där med också "antirasismen" - även de goda sidorna av den. Således, antirasism genom en liberal lins kan leda till mer rasism och mer motsättningar.