Monstertråd, så det kanske redan avhandlats som delämne, men media speglar Sverige på ett sätt, där många av dagens journalister är uppväxta i den bild jag presenterar, och de äldre försöer hänga med från sin etta på söder för de har inte vuxit upp (Lokko et al).
Åkte tunnelbana igår natt, fanns knappt en svensk. Slog mig att många av de svenskar som kliver på antagligen förnimmer lite exotiskt att "det är precis som i New York" (eller annan valfri kosmopolitisk stad de vurmar för). Svensken är besatt av Frankfurtskolans dogm att "become", att vara i förvandling att sträva mot att byta ut det gamla mot ett nytt ideal. Redan på 80-90-talet jobbade Nöjesguiden och andra nöjesblad med idén om ett London/NY ideal i svenskt nöjesliv. Ju fler exotiska inslag som påminde om dessa städer, desto bättre var det. Att dessa människor endast besökt dessa platser kortvarigt, eller bott i priviligierade områden där man kunde turista i misären som något pittoreskt, spelade ingen roll för den bild man ville förmedla av sina egna erfarenheter.
Detta beteende har fortlevt och spillt över mer och mer i hela vår samhällsbild, och de kids som växte upp med den här bilden (men aldrig mognade), fortsätter förmedla sin skeva bild av en lyckad kosmopolitism. Det är svårt att se vad som är hönan och ägget, det är som en malström som snurrar runt i en fantasivärld media skapat, vidhåller och till sist försöker rapportera. Och det har därmed blivit ett kulturkrig, eftersom dessa väktare av en felaktig självbild får färre och färre följare, men mer och mer framställda positioner i mediabruset.
Åkte tunnelbana igår natt, fanns knappt en svensk. Slog mig att många av de svenskar som kliver på antagligen förnimmer lite exotiskt att "det är precis som i New York" (eller annan valfri kosmopolitisk stad de vurmar för). Svensken är besatt av Frankfurtskolans dogm att "become", att vara i förvandling att sträva mot att byta ut det gamla mot ett nytt ideal. Redan på 80-90-talet jobbade Nöjesguiden och andra nöjesblad med idén om ett London/NY ideal i svenskt nöjesliv. Ju fler exotiska inslag som påminde om dessa städer, desto bättre var det. Att dessa människor endast besökt dessa platser kortvarigt, eller bott i priviligierade områden där man kunde turista i misären som något pittoreskt, spelade ingen roll för den bild man ville förmedla av sina egna erfarenheter.
Detta beteende har fortlevt och spillt över mer och mer i hela vår samhällsbild, och de kids som växte upp med den här bilden (men aldrig mognade), fortsätter förmedla sin skeva bild av en lyckad kosmopolitism. Det är svårt att se vad som är hönan och ägget, det är som en malström som snurrar runt i en fantasivärld media skapat, vidhåller och till sist försöker rapportera. Och det har därmed blivit ett kulturkrig, eftersom dessa väktare av en felaktig självbild får färre och färre följare, men mer och mer framställda positioner i mediabruset.
