Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Svårt att veta vad du menar när du skriver att lösningen inte kan vara ”politisk”. Menar du egentligen demokratisk när du skriver politisk.

Det vore nog enklare om du beskriver hur du ser den enda möjliga lösningen.

Jag är demokrat i klassisk mening, vilket t.ex. täcker den form som kallas deltagardemokrati. Det vill säga att jag erkänner att det finns ett folk, ett demos, att styret av ett land bör begränsas till folket, och att folket aktivt bör bjudas in att delta i styret. Det är demokrati. Dock är det på total kollisionskurs med liberal demokrati, som bara är liberalism med ett tomt "demokrati" påklistrat för att ordet är populärt. I det gamla Grekland skulle dagens system ha klassats som oligarki - makten tillhör några få rika som har köpt upp den.

De flesta av de personerna du listade har varit kopplade till Timbro och de förespråkar typisk Timbro-ideologi. Att kritisera dem är fullständigt självklart för indandringskritiker eftersom de är för en stor och i vissa fall fri invandring. Varför skulle jag som invandringskritiker inte vara emot liberaler och socialdemokrater? Att just Teodorescu kommer upp så ofta beror inte på oss som kritiserar henne, utan på att folk titt som tätt tipsar om hennes artiklar och missförstår dem som invandringskritiska. Om det fanns användare som återkommande påstod att diverse sossar var viktiga invandringskritiska röster skulle de få samma behandling.

Vet inte heller vad du menar med att inte lägga korten på bordet. Alla de mer aktiva antiliberalerna i tråden är vad jag har sett glada i att tipsa om artiklar, böcker, filosofer, videor och annat som de gillar. Jag har inte märkt att någon skulle ha en hemlig agenda. Mina kort är t.ex. att jag tror på elitteori à la Vilfredo Pareto, vän-fiendedistinktion à la Carl Schmitt, och att modern politik kan förstås utifrån världsbejakande respektive världsförkastande politisk teologi à la juden Hans Blumenberg och andra efterkrigstida tyskar.

Med "politiska lösningar" antar jag att du menar parlamentsval och typ partiledardebatter? Det skulle jag inte klassa som politiskt överhuvudtaget. Det är förströelser som finns för att hålla folk borta från politik och sälja in idén om att liberal tyranni är demokratisk. Riktig politik handlar alltid om att organisera och aktivera sin ingrupp och bevaka sina intressen gentemot andra grupper. Det är det enda sättet att lösa samhällsproblem och per definition politiskt. Icke-lösningar som att heja på partier är på sin höjd surrogat-politiska.

Det finns inga politiska trick man kan ta till för att "lösa integrationen", eller vad det nu är politikerna och aktivisterna babblar om när det gäller mångkulturens plågor. Det enda som kan rädda Sverige i akutskedet är att omgående skicka hem minst 500 000 icke-vita utomeuropéer. När det är gjort kan man börja ta itu med klankriminaliteten, vilket innebär att man för en längre period måste åsidosätta rättssäkerheten. Konkret innebär det att polisen måste få fokusera sin verksamhet på araber och negrer utan några besvärande omskrivningar eller hinder. Polisen måste få avgöra själva vilka metoder man ska använda, och domstolarna döma ut straff efter egna tolkningar av lagen utan att någon lägger sig i.

Samtidigt måste rättsväsende, politiker och media stå till 100 % på polisens sida. När det blir drev på Twitter över att 14 gängmedlemmar i åldern 13 till 21 år blev ihjälskjutna av polisen natten innan i Husby så måste politikerna, i samstämmig kör från V till Sd, meddela att det var helt i linje med riktlinjerna för kampen mot klankriminaliteten. Media måste samtidigt synkroniserat köra artikel efter artikel om varför det kanske är lite tråkigt att det ska behöva vara på detta sätt, men att det samtidigt är absolut nödvändigt. Alla former av aktivism eller infiltration i det offentliga måste slås ner med brutalitet. Sparken direkt, uthängning i media och bannlysning från alla former av offentliga anställningar på livstid för minsta lilla avvikelse mot den fastlagda kursen.

Under tiden som detta pågår kan vi gå och rösta på valfritt parti som vi brukar. Det är bara det att när det gäller mångkulturen så finns det bara en sorts politik, oavsett vilket parti vi röstar på.

Sådär, nu kan vi sätta oss ner och fundera på hur Porslinsdockans ledarartiklar skulle se ut om hon fick i uppgift att gjuta mod i svensken när kampen för att ta tillbaka landet ska motiveras i media. Jag personligen är säker på att hon skulle välja ett annat jobb än ledarskribent om mitt scenario ovan skulle bli verklighet. Tror inte ni andra också det?

Som ni ser är mediakriget om mångkulturen avgörande för framgång. Om man inte har media med sig så är det lönlöst att ens försöka komma tillrätta med mångkulturens plågor. Om detta ska bli verklighet måste ett mirakel större än Skapelseberättelsen ske. Vi får väl sluta synda och börja be för ett sådant mirakel.

En utmärkt kommentar.

Liberalkonservativa opinionsbildare som Porslindockan vill endast rädda liberalismen och mångkulturen. De ser att en allt för hög invandring av fel sorts människor till ett utvecklat land kan få systemet i någon slags destruktiv självsvängning. De vill förhindra att så sker och genom detta rädda liberalismen, mångkulturen och den globala finanskapitalismen. För oss som ser liberalismen, mångkulturen och den globala finanskapitalismen som existentiella hot så erbjuder helt enkelt inte Porslinsdockan et al något som helst hopp. Tvärtom.

Vad gäller den opposition som godkänd inom det liberaldemokratiska systemet (för Sveriges del så tänker jag då på SD-sfären) så gäller ungefär samma analys även för den; dess populism har tagit formen av något som ska rädda det liberala systemet. Bara muslimerna slutar läsa Koranen, tar av sig slöjan, deltar i Pride och slutar att hata det land som sedan slutet av 40-talet varit arabvärldens fiende så är Sverige räddat. Man har blivit någon slags liberaldemokratins nyttiga idioter som försvarar det rådande och som därmed förhindrar eller fördröjer ett nödvändigt systemskifte.

Min förhoppning står till att samhällsbyggen lever i cykler. En dag - kanske bortom min levnads slut - så kommer det liberala tyranneriet att störtas och kastas över bord. Vårt germanska broderfolk gjorde som bekant ett ambitiöst försök för hundra år sedan, ett försök som det krävdes ett världskrig för att stoppa.

Man ska dock inte vara fixerade vid de tyska 20- och 30-talen och de förutsättningar och de verktyg för kamp som då var framgångsrika. Däremot så är målet för vår frigörelse fortfarande detsamma. Och européerna kommer till slut att lyckas, därvidlag är jag helt övertygad.

Men så länge människor följer falska profeter, som t.ex. Porslinsdockan, Dan Korn och SD, och dessa falska profeter konsekvent styr oss bort från den rätta vägen så krävs ett oupphörligt upplysningsarbete.

Vad du beskriver är ”politiska” lösningar. Någon måste ge ordern till rättsväsendet att agera på det här sättet.

Men låt oss inte märka ord. En viktigare fråga som du inte besvarar är hur denna politiska ledning som ger dessa direktiv ska komma till makten. Ditt inlägg är mer som en uppsats på temat ”Om jag var kung för en dag”.

Jag tror du misstar dig om svenska riksdagspolitiker och du sammanblandar dem med brittiska och franska politiker. Det är få av de svenska politikerna som kommer från en urban övre medelklass från Danderyd, Lidingö eller Saltsjöbaden som sedan läst en prestigeutbildning Uppsala, KTH eller handels. Det var väldigt länge sedan svensk politik hade högpresterande personer, adelsmän och människor med fina titlar. De flesta politiker kommer ur en lägre medelklass. Det vanligaste yrket i riksdagen är lärare. En politikerkarriär ser ungefär ut så här: När de var 14-15 år i gick de med i något ungdomsförbund och sedan har de klättrat till ungdomsförbundets ledning.

Sedan har de läst på högskolan samtidigt som de varit fritidspolitiker och suttit i nämnder. CSN har varit en form av ett sätt att tjäna pengar och kunna engagera sig mer i politiken. Ju mer engagerad du är i politiken ju större är chansen att du får ett jobb. När de är 23-24 landar de ett jobb som politisk sekreterare, partitjänsteman eller i associerad organisation. I sena tjugoårsåldern tar de sig in i riksdagen. Där sitter i 3-4 mandatperioder innan de får ett jobb i staten eller i näringslivet. Ju högre upp de kommit ju finare jobb får de. I partier som C och SAP så sitter det många personer vars föräldrar var riksdagspolitiker eller höga politiker på kommunal och regionalnivå. Om du vill botanisera i de olika ledamöterna kan du göra det här;

https://riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/

Det är knappast en imponerande samling människor. Om du söker dig ned till kommunal och på landstingsnivå flödar det med udda människor. Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Lund och ett par större städer sitter det kompetent folk i politikerklassen (även om man många av dem hade en moralisk bypass vid födseln) men i småkommuner är det glest på sådana. Många är pensionärer eller engagerade original. Om de har någon högskoleutbildning är det oftast sådant som socialarbetare och lärare.

Kanske någon ingenjör som har snöat in sig på någon specifik fråga. Det kan vara småföretagare. Det är förövrigt sådana som blir fritidspolitiker eftersom ersättningen är låg och arbetsinsatsen återspeglar också detta. Avhoppen är många. Det är rätt lätt att bli vald till kommunen eftersom få är intresserade och det är en deltidssysselsättning. Få av dessa fritidspolitiker varken förstår eller är intresserade. Det är tjänstemännen på stadsledningskontoret som försöker "sy ihop" påsen åt dem. Tittar du på nämndemännen och ledamöter kommunnämnder är det samma sak. I varje kommun finns det en politisk ledning. Det är de som de facto styr kommunen. Detta är heltidspolitiker och många har en nära anknytning till kommunen. I Bergs kommun bor det 7000 individer så ledningen har vänskaps och familjeband till människor. Ju större kommun ju mer professionella politiker finner du med utbildning, kunskap och förmåga till strategiskt och taktiskt tänkande. Både politiskt men också byråkratiskt. Det senare tänker vi inte på i tråden men det är högst relevant i realpolitiken.

Sådana som Annie Lööf och Fredrik Federley (tills han åkte) tillhör det absoluta toppskiktet. De vet vad de håller på med. De har också europeiska kontakter någon landstings eller kommunpolitiker sällan har. I synnerhet de sistnämnda om de inte bor i någon av de största städerna. Annie Lööf kan nog förvänta sig att bli mångmiljonär när hon lämnar politiken. Fredrik Federley sumpade sin karriär - mycket på grund av att han rörde sig "gränslösa" homosexkretsar och att han själv inte är diskret. Det behöver du inte vara om du har media och en maktapparat som håller dig om ryggen. Om du är fritidspolitiker och även en del riksdagspolitiker utan portfölj åker du direkt för minsta felsteg medan en sådan som Fredrik kan göra lite vad han vill. Det var också det som satte honom i trubbel.

Överlag är engagemang i politiken rätt meningslöst. Allt av relevans beslutas i toppen och det är i toppen de värsta svinen finns och de som har mest lik i garderoben. Pressen är också enorm. En del av dem självmedicinerar antagligen med droger, alkohol, prostituerade, illegal porr, slår sin fru, skriver skit på nätet i anonymiteten, är elak mot sina barn, depressivshoppar, slösar bort sina pengar, blir kära i fel personer eller vad fan det vara. En del förskingrar pengar, tar emot semi-legala mutor missbrukar makt. Många är mobbare och baktalare. Så här ser verklighetens politik ut.

Det är ett enda stort "House of Cards". Alla partier i riksdagen fungerar på det här sättet. Är du snäll och normal så klarar du dig inte längre i den här svängen om du försöker ta dig upp bortom den trista kommunpolitiken. Sedan är det också att människor på toppen känner varandra. Höga akademiker, kvällstidningsjournalister, näringslivsprofiler, A-listade kändisar (som du aldrig hör skit om), mediehusägare, höga politiker, fackföreningsordförande, profilerade atleter, stjärnadvokater, höga domare, höga byråkrater osv. Det är en enda stor karriäristisk incestfest. Man sparkar nedåt och slickar uppåt och många är också fruktansvärt intellektuellt mediokra individer.

Det finns liksom skäl till varför Kina sparkar västvärlden hårt i röven liksom. Varför Ryssland hela tiden slingrar sig ur amerikansk aggression och Singapore är ett så pass välfungerande samhälle trots att det är en liten ö nedanför Malaysias fastland. De har samma problem men de har en kultur av benhård meritokrati och lojalitet till samhället. Sådant finns inte i Sverige längre. Det har politiker (påhejade av den mediokra genomsnittliga svensken) pissat i väg.

Ja, svenskarna vill givet vad data säger inte invandrarna. Det stämmer. Så kommer vi till frågan. Varför har de inte röstat på dem. Du hävdar typ att det är propaganda och jag håller men jag tror också det finns andra faktorer som ligger bakom än att svenskarna är förda bakom ljuset.

Så vad tror du om Ben & Jerrys bojkott av västbanken?

Jaha..okej

Med "politik" menar jag satsningar på låtsasjobb, upplysningskampanjer, miljardregn över utanförskapsområden och liknande saker. Om man röstar fram en majoritet som på allvar vill ta itu med mångkulturplågan så är det inte "politik" utan överlevnadsinstinkt. Tyvärr fattas denna överlevnadsinstinkt hos alltför många.

Se mitt svar till Nix-registret om vad jag menar med "politik".

Dessutom kan jag tillägga att det finns genvägar också inom det demokratiska systemet. Myndighetschefer kan bytas ut och personal kan sluta ta order från ett håll och i stället ta order från ett annat håll. Se på Frankrike där polisen gör gemensam sak med "populister" och går i demonstrationer mot tvångsvaccinering tillsammans med dem.

Tänk dig en situation där det degenererade stolpskottet och byfånen Dan Eliasson inte hade utsetts till rikspolischef, utan i stället en hårding som Gunnery Sergeant Hartmann i Full Metal Jacket. Första dagen på jobbet beordrar han in sin specialpiket i Husby och släpar ut 52 negrer och araber gripna för vapenbrott. Tyvärr fick man skicka ytterligare 12 till bårhuset på grund av våld mot tjänsteman. Han blir uppkallad till regeringen som förskräckt vill veta vad som pågår. Han meddelar då siffrorna på gripna och dödade och att man i morgon ska göra samma sak i Vårby. Därefter meddelar han att man ska köra på ett par månader tills alla ghetton i Sverige är rensade på vapen och avskum. "Frågor på det?" Nehej, och så vända på klacken och gå därifrån.

Du ser, man behöver inte rösta på Reinfeldt eller Löfven eller någon av deras kloner decennium efter decennium för att förändring ska vara möjlig. Man behöver bara ha lite tur på vägen och inga kärringar i beslutande poster. Hur man ska bli av med kärringarna får jag fundera ett par varv till på.

Du närmar dig anledningen till att S till varje pris vill ha regeringsmakten. Riksdagsmajoritet har de inte haft på många år, men genom makten att utse generaldirektörer, universitetsrektorer, domare i högsta domstolen, starta projekt av alla de slag osv styr man samhället ändå. Det scenario du beskriver kommer alltså aldrig att hända. Det är ingen slump att det är just Dan Eliasson vandrar mellan posterna dom generaldirektör. Han är fd politisk tjänsteman för S och en pålitlig partiarbetare, och det är den merit som behövs vid högre anställning.

Jämför med USA, där Trump inte fick sin politik verkställd pga myndigheter och delstatspolitik som obstruerade. Tror inte att han skulle ha lyckats bättre i Sverige.

När du skriver "svensken" så är det samma sorts generaliserande abstraktion som "juden". Eller "polisen", för den delen - mer om det senare. Det är ju sådant mönstersökande primater som vi människor sysslar med, men det är ändå värt att påpeka att det är precis samma sak, vad vi än fått oss itutat. Frågor om kollektivt ansvar och skuld eller grupptypiska beteenden är saker man kan diskutera och kanske anamma, men då bör man insistera på att det inte bara sker till den egna identitetens nackdel, vare sig inom den egna gruppen eller från medsvenskar. För att det ska råda balans måste man som svensk lämna balanspunkten för att uppväga andras partiska vinklande.

Vad gäller Ben & Jerry så är det förstås ett absolut minimum för ett woke-företag att markera mot folkrättsvidrig ockupation, apartheid och pågående etnisk rensning. Hur det slutar återstår att se. Intressant i sammanhanget är att Ben Shapiro (som ju är öppen judiskmaktförespråkare vad gäller Israel), NU bojkottar företaget. Tidigare gjorde han tydligen en poäng av att inte göra det, eftersom det var att efterlikna "vänsterns" hysteriska mobbmentalitet och något som marknadskapitalister inte sysslar med. Ben Shapiro som för övrigt tydligen skuggBOOSTATS på sociala medier.

I ett större perspektiv reflekterar det förstås den inre spänningen i judisk identitetspolitik, mellan ultranationalistiska israeler och antinationalistisk diaspora. Det händer saker, nyligen såg jag någon afroamerikan som hamnat i blåsväder för att han sa något om att han var trött på att höra om antisemitism, med tanke på det uppenbara judiska privilegiet i det amerikanska samhället. Gruppen kan ju inte gärna vara med icke-marginaliserad än den är.

Vilket som sagt både du och jag ska hoppas fortsätter. Vi är ju nominella antisemiter i den meningen att vi kan kallas "patologiskt besatta" av judar av någon som vill stänga ned varje diskussion om judisk identitetspolitik som en faktor i förståelsen av omvärlden. Detta tabu håller förhoppningsvis på att erodera och gå samma väg som andra tidigare kontroversiella trådnarrativ som normaliserats till trivialitet.

Sedan det här med Alice T. Allra minst tjänar hon samma syfte som hennes tillskyndare i tråden - som något att svara på för att påverka tredje part. Det är värdefullt i sig för att bena ut de tankefällor som uppenbarligen finns.

Ta "polisen", som sagt. Vad händer med Alice sluga plan att låta "svenska polisen" rädda landet när poliserna inte längre stämmer överens med våra inre mallar utan ser ut och beter sig som aktuelle Nadim Ghazale? Om 17-åringen blivit polis istället för polismördare - innebär det med nödvändighet att bara han förändrats och inte också polisen? I många länder är det som sagt en from förhoppning att "civilsamhället" ska reformera "polisen", istället för tvärtom.

Detta är något som Alice-gentlemännen i tråden aldrig bemöter. Är det inte helt enkelt så att hon flyttat de fromma förhoppningarna en nivå, samtidigt som hon anklagar andra för att vara naiva? Är det verkligen ens det minsta positivt och inte lika farligt som föreställningarna att invandringen skulle fungera om alla bara visade god vilja?

Moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna stödjer ju denna utveckling. Man verkar inte vilja ha regeringsmakten. Även om jag inte gillade Reinfeldt så hade han pondus och alliansen drev igenom en del riktlinjer hos flera myndigheter som följer dessa direktiv än idag. Hundra procent av media verkar ju också stötta sossarna.

Orsaken till att alliansen inte kunde vara kvar var att man till slut bedrev en vänsterpolitik, som gjorde att SD växte, och att man inte var organiserade som i sin tur gör att det konservativa falangen inte heller kommer att ta regeringsmakten.

Socialdemokraterna och vänstern är bra på att organisera sig. Det räcker inte bara att prata politik i riksdagen eller i kommunernas stadshus, man måste också ut i en gemensam front. Ursäkta, men hur fan lyckad är Timbro för moderaterna? Timbro startades som upplopp mot löntagarfonderna, nu idag sysslar man med projekt som är allt annat än den invandringskritiska linje som M och KD för. DN, Svd expressen med fler så kallade borgerlig media vill i alla fall att S ska styra.

Det blågula blocket kommer inte att vinna nästa val. Det blir en rödgrön regering igen. Kommer det att leda till att SD och M får fler röster? Nej, de kommer att tappa röster till nationalsocialisterna istället.

Du fick en bra länk av Napoleon.Snowball. Grejen med den "fejkade" intervjun var alltså att vd:n först stolt retweetade artikeln för att först efter att backlashen blev tillräckligt stor, protestera om att ha blivit felciterad.

"Grifter" är "bondfångare", på ett ungefär.