Citat:
Ursprungligen postat av
Blot-Sven
Det finns å andra sidan "oppositionella" som man kort sagt bör undvika samröre med till varje pris, antingen för att man kan misstänka att "omvändelsen" tvingats fram av personliga skäl, eller för att den nya positionen tycks rakt igenom falsk. Två exempel: Janouch och (Ingrid) Carlqvist. Kan bara varna för farorna med de här namnen som ständigt dyker upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang sedan de tvingats ut i kylan.
Håller med till 100%. Minns att jag i annan tråd på fb för flera år sedan påpekade Carlqvist som meningslös opinionsbildare, och fick en hel del invektiv för det.
Judinna kan lämnas därhän annars blir jag kanske raderad igen, eller ändå.
En annan att bläddra förbi är flyktingbaronen på västgötaslätten, den girige Bert. Så mycket för dens program.
Svenskens natur är som gjord för experiment. I grunden ligger den klokaste spekulationen av alla från 00-talet och från de som ställer sig "skeptiska" till Sveriges pågående förvandlig och hur så mycket kunnat gå så snett, nämligen den spekulationen att folkslaget är
fredsskadat.
Den populära historikern Herman Lindqvist har detta, numera, som huvudförklaring, inte till att det går snett, utan som orsaken att det inte går så bra för Sverige längre. Längre vågar han inte sträcka sig. Därmed inte sagt att förklaringen skulle få mer tyngd för att Lindqvist uttalar den men han har som professionell historiska kontexter och kanske klarare perspektiv att dra än allmogen, som kan annat och viktigare saker.
En sån som Harrison skulle aldrig ta ordet "fredsskadade" i sin mun.
Lindqvist är också en vindböjtel som svängt i invandringsfrågan. Som Sommarpratare för 30 år sedan var han klar motståndare till - den tidens! - flyktingpolitik (minns detta mycket väl och pk-filtret var inte så tätt då på SR).
Sedan svängde han för att bli rumsren och få förlag att ge ut sina historiska böcker, han blev liberal och PK.
Nu på senare år vågar han pratar om att vi är fredsskadade. Men hur det yttrat sig vågar han inte orda om.
Vad än man ser man blötdjur ser. Den fredsskadades allvarligaste sjukdomsdefinition.
För övrigt är 68-rörelsen det tydligaste exemplet på fredsskadan och hur den kroniskt drabbade patienten Sverige. Här visade sig inte blötdjuret främst, utan Högmodet, den pueriles Högmod.
Den bortskämde snortafsen som i gatudemonstrationer skrek ut sitt hat mot USA, 20 år efter Väst-Europas befrielse från dubbelt hot. Sveriges insats i detta?
Ett gäng infantila stortrutar från bättre hem som fått allt serverat sedan spjälsängen och upp till och genom universiteten och ändå, trots alla bekvämligheter och mjuka julklappar från samhälle och stat, inte fick nog och krävde ommöblering av folkhemmet.
De hade inte fått nog även sedan de presenterades det bästa utgångsläget för sina framtider i världen efter efterkrigstidens (vita och i någon mån svarta) generation i USA
De då skrikiga bortskämda bytingarna sitter idag och skriver allt värre smörja ju mer desto mer som veckorna går. Ingen nämnd ingen glömd.
Flera har idag lagt av inför allas vårt öde och flest inom socialdemokratin formellt nog då dessa ambitioner (subjekt) var flest häri. De flesta av dessa vrålapor som kallade sig revolutionärer slutade som högborgerliga i liv, men ej i lära - det förbjöd deras genetiska kod. Hyckleriet alltså, inte ideologin.
