Ett koncept jag återkommit till är ju det om kollektivs våldskapital som ett socioekonomiskt spektrum. Valutorna och växelkurserna är olika, men kapitalet i grunden ett. Knytnävskapitalet är inte väsensskilt från påverkanskapitalet att låta stifta lagar, utan befinner sig på samma gravitationsskala som vikt i särintressets vågskål. Olika volymer och densiteter väger olika, men
väger. Den som kan mönstra en klick kan diktera villkor för hjälplösa individer, samtidigt som klickens status är förutsättning för dess konstituerande medlemmars status och överlevnad.
Det finns ingen
individ med status i Orten. Inga roidmuskler, Gucci-accessoarer, pengabuntar, koks, lyxbilar, klockor, guzzar eller ens kallar är tillräckliga för den solitära individen. Tvärtom utgör rikedom och prylar i sig en måltavla som en, två, tre, många underåriga torpeder på vespa kommer ta sikte på.
Jan Emmanuel är mindre än ingenting, utan uppbackning som måste köpas eller snarare hyras i form av vaktbolagsavgifter och skatter. Han slantar upp beskyddarpengarna, han också. Maffiabossen måste hålla tillräckligt många kaptener och soldater på sin sida, måste smöra och olja hjulen i koalitioner och vidmakthålla lojaliteter. En romersk kejsare levde i ständig utsatthet för sina praetorianer, liksom Mark Zuckerberg idag. Ingen står över eller utanför.
Om man ser på makt och socioekonomiskt våldskapital som denna holism och allt genomträngande kontinuitet, så är man väl rustad att förstå och - framför allt - interagera med verkligheten. Att kriminella nätverk inte uteslutande handlar om släkt och etnicitet, minskar inte det faktum att klanens blodsband är en konkurrensfördel. Att alla italienare inte var medlemmar i Cosa Nostra och att man samarbetade med andra gruppers gangstrar, förminskar inte att Cosa Nostra var en italiensk gemensam sak. En klick baserad på blodsband och kulturell kontinuitet, är så fördelaktig att den blir sitt eget cirkelbevis; överlevnad är en kollektiv angelägenhet eftersom kollektiven överlever individerna som reproducerar kollektiven genom att överleva.
Individuellt uttryck och överlevnad är för människan alltid en social, gemensam sak. Den starke svenske odalbonden har aldrig existerat som självtillräcklig atom, lika lite som bronsåldershjälten eller rovkapitalisten. Att alieneras från grupptrycket är inte frihet utan maktlöshet. Individualism som inte samtidigt syftar till en grupps fördel, är kontraproduktivt självskadebeteende. Kollektivets kontinuitet står inte i motsats till individens utilackumulation, utan är utilernas enda uthålliga produktionsmedel.
Detta är hela bilden, kompletteringen av denna
Bulletin-text av Paulina Brandberg, som faktiskt tar upp konceptet
skrämselkapital, men bara ur en aspekt.
En liten grupp människor som genom skrämsel dikterar villkoren för samhället som helhet. I trådens kontext konnoterar detta till en annan sorts, ofta åtminstone delvis etniskt våldskapital. "
Ey mannen - om du inte håller käften om din folkrätt så kommer jag och mina killar släcka ditt bankkonto och dina sociala medier, få dig sparkad från jobbet och sätta aina på dig för brott mot lagar vi lobbar genom riksdagen, mannen..."
Den som saknar förmågan att inkludera alla grupper, såväl sin egen som alla andra, i samhällsanalysen, famlar i blindo. Att internalisera sin egen exklusiva status som icke-subjekt och andras apartheid från granskning och ansvar, omöjliggör varje meningsfullt bidrag.