Thomas Gür levererar en kolumn i Bulletin som sätter fingret på något viktigt. Grupptillhärighet.
Gür förenklar frågan då grupptillhörighet visst existerar varken man vill eller inte.
Individer är representanter vare sig man vill eller inte. Medvetet och omedvetet.
Detta med kollektiva intressen är något som liberalismen försöker runda genom att anföra att kollektivet intresset för liberalismen är individuell frihet. Samtidigt är socialismens grundidé att företräda kollektiva intressen också i statsapparaten. Den grupp Gür bygger sin kolumn på är kanske den grupp som värnar allra mest om sin egna grupptillhörighet.
Svenska medborgare är också en grupp som har kollektiva intressen, också i EU.
Att förneka det blir bara löjligt.
Grupper finns det gäller att hantera dessa klokt.
Mångkulturfrågan handlar om kollektiva intressen som krockar.
Grupptillhörigheten sätts inte främst av en själv utan av omgivningen.
De Gür verka göra är att medvetet(?) blanda ihop frågan om rättmätiga kollektiva intressen med individuell frihet och rättigheter är tyvärr typiskt för liberaler. De har svårt att hantera kollektiv.
Andras kollektiv. Sitt egna är en självklarhet som inte kan eller får ifrågasättas.
Det som måste diskuteras är var gränsen går för kollektiva intressen som kan tolereras och hanteras i ett tolerant samhälle. När ett kollektivs medlemmar systematiskt bryter mot lagen är det då fortfarande en individuell lagstiftning som skall möta detta eller skall kollektivets medlemmar kunna bestraffas då de inte bara tolererar utan bejakar ex olagligheter.
Vi har precis detta problem idag med kriminella gäng, politiska extremister, religiösa extremister och många andra grupper som agerar i grupp men som möts av rättsväsendet som individer.
Mångkulturen har gjort denna fråga mer aktuell då det bildats många fler grupper med kollektiva intressen som krockar med majoritetsbefolkningens frihet och rättigheter. Dessa importerade kollektiva intressen krockar också med samhällets lagar, både de skrivna och oskrivna, vilket skapar problem som liberaler har svårt att hantera då de helst ser hela samhället som enskilda individer.
Har pursvenskar också ett rättmätigt kollektiv intresse? Är svaret ja måste också nästa fråga ställas. Vad får det för konsekvenser?
Eftersom det i svensk dagspolitik allt oftare varnas om hur det var på 1930-talet, ska jag återberätta en händelse från Tyskland från det årtiondet som kan fungera som en samtidskommentar.https://bulletin.nu/en-olard-laxa-fran-30-talet
...
År 1934 fråntogs Kelsen sin tjänst med motiveringen att hans ”ras” var ”överrepresenterad” i akademin.
...
Det moralisk vidriga i att Tysklands nya herrar på den tiden tvingade bort Kelsen från hans tjänst bestod i att de likställde andel med representation. Det är en idé om att individer genom sin närvaro representerar grupper och som reducerar individerna till enkla kategorier (jude/icke-jude, man/kvinna, invandrare/infödd) som ska balanseras mot varandra.
...
Därmed ersätts den universella tanken om medborgarskap på individuell grund med att individerna ses som representanter för olika kategorier av grupper som statsmakten definierar, ofta på godtyckliga grunder i enlighet med den rådande politiska trenden.
Det mest märkliga är att denna tanke presenteras som en nymodighet eller som ett framsteg. Men den är inget annat än ett återfall till en tid då människors rättigheter skulle vara anhängiga deras egenskaper och olikhet inför lagen på grundval av grupptillhörighet var grundprincipen.
Gür förenklar frågan då grupptillhörighet visst existerar varken man vill eller inte.
Individer är representanter vare sig man vill eller inte. Medvetet och omedvetet.
Detta med kollektiva intressen är något som liberalismen försöker runda genom att anföra att kollektivet intresset för liberalismen är individuell frihet. Samtidigt är socialismens grundidé att företräda kollektiva intressen också i statsapparaten. Den grupp Gür bygger sin kolumn på är kanske den grupp som värnar allra mest om sin egna grupptillhörighet.
Svenska medborgare är också en grupp som har kollektiva intressen, också i EU.
Att förneka det blir bara löjligt.
Grupper finns det gäller att hantera dessa klokt.
Mångkulturfrågan handlar om kollektiva intressen som krockar.
Grupptillhörigheten sätts inte främst av en själv utan av omgivningen.
De Gür verka göra är att medvetet(?) blanda ihop frågan om rättmätiga kollektiva intressen med individuell frihet och rättigheter är tyvärr typiskt för liberaler. De har svårt att hantera kollektiv.
Andras kollektiv. Sitt egna är en självklarhet som inte kan eller får ifrågasättas.
Det som måste diskuteras är var gränsen går för kollektiva intressen som kan tolereras och hanteras i ett tolerant samhälle. När ett kollektivs medlemmar systematiskt bryter mot lagen är det då fortfarande en individuell lagstiftning som skall möta detta eller skall kollektivets medlemmar kunna bestraffas då de inte bara tolererar utan bejakar ex olagligheter.
Vi har precis detta problem idag med kriminella gäng, politiska extremister, religiösa extremister och många andra grupper som agerar i grupp men som möts av rättsväsendet som individer.
Mångkulturen har gjort denna fråga mer aktuell då det bildats många fler grupper med kollektiva intressen som krockar med majoritetsbefolkningens frihet och rättigheter. Dessa importerade kollektiva intressen krockar också med samhällets lagar, både de skrivna och oskrivna, vilket skapar problem som liberaler har svårt att hantera då de helst ser hela samhället som enskilda individer.
Har pursvenskar också ett rättmätigt kollektiv intresse? Är svaret ja måste också nästa fråga ställas. Vad får det för konsekvenser?
