Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ingen har missat Åkessons tweet. M:s Maria Malmer Stenergard menar att

"... man ska prata om människor i form av belastning"

Bara för att:

"Men det är uppenbart att vi har stora problem med integrationen. Jag menar att det behövs en väldigt stram invandringspolitik för att kunna möta integrationsproblemen."
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/m...laring-fran-sd

Det är ju nästan samma sak, en liten gradvis skillnad. Men med den skillnad att man inte utlovar resultat, vilket jag hävdar är vad moderaterna är rädd för. De vill inte binda upp sig samt inte stöta sig med media.

I Francos Spanien var man nästan som mest repressiv mot regimkritiker under de sista åren, runt 1973-1975.
Spanien hade faktiskt börjat tolerera viss regimkritik under 1950- och 60-talet. De farligaste elementen var man hård mot, men vanligt folk behövde i allmänhet inte vara särskilt rädda. Var främst grupper som ETA som man tryckte till.

Men så kom då 70-talet Franco var döende, Luis Carrero Blanco, tänkt som Francos efterträdare, mördades av ETA 1973. Regimkritiker arresterades och avrättade i nivåer som inte sätts sedan 1940-talet. Utöver det så föll regimen i Portugal 1974 efter en militärkupp. Ledningen var desperat. När Franco dog så fattade Juan Carlos att enda sättet att undvika att själv råka illa ut var att införa demokrati, och själv kunna sitta på tronen som en konstitutionell monark.

Jag tror nog att man kallt kan konstatera att varken moderater eller sossar har tänkt så mycket som ett steg längre.

För Moderaterna var huvudsaken att nöta ned välfärdsstaten och sälja ut spillrorna till privata ägare. För sossarna är makten det enda som betyder något. Inte tänkte de på att det demografiska experiment de gett sig in på drar undan mattan för dem själva på längre sikt. Men jag får ge Moderaterna att deras vision är mer skruvad och samvetslös.

Tillägg: Per Schlingmann är rätt läskig.

Han är inte särskilt klyftig heller.
Men i projektet att "making a thinker" (av vadå?) lyckades Moderaterna. En tid. Den kritiska, och det räckte.
Schlingmann hade apparitionen vid första ögonkastet - lång, gänglig, akademisk framtoning.
Men det höll inte det heller i längden.

Schlingmann har de gånger jag hört honom i radio när det begav sig och närmsta åren efter gjort ett mycket beskedligt intryck. Han hade som betingad reflex att inleda svar med "Jag tycker", "Jag menar". "Jag anser" med betoning på "Jag".
I början kan det tyckas förledande imposant och respektingivande, men efter ett tag framstod bara en tom pratmakare.
Sen att det inte fanns något att ta fasta på i Schlingmanns utläggningar utan att de mest bestod av en snabbinläst och osmält resumé av Milton Friedman förbättrade inte intrycken av honom.
En svala som flög en sommar.

Det Nya Moderaterna gjorde mellan 2006 och 2014 var mycket farligt. Den första mandatperioden kännetecknades av större reformer. Under den andra tog vansinnet vid. De förändrade svensk politik i grunden, och det var meningen också.

Håller med om att Schlingmann knappast var någon stor tänkare när han framträdde i rollen som Nya Moderaternas chefsideolog. Det var emballaget som lurade många att rösta på dem, och i det var det en framgångsrik strategi Schlingmann och de andra tagit fram. Det hela framstår som ett verk av en reklamare.

Funderar på det där med "Jag anser", etc. Vill bestämt minnas att Borg, som besitter någon sorts intuition, körde samma sak. Det måste ha varit något taktik de bestämt sig för att använda.

Apropå Schlingmann: vad hann Teodorescu göra för sitt parti? Ingenting?

En mer misslyckad och svensk version av Kissinger?

Jepp. Kissinger utnyttjade iallafall sin position till att fixa snygga tjejer.

Telefonsamtalet efter morgontidningsläsningar mellan Dick och Bob (Nixon och Halderman) om Kissingers 50-årsfirande går till historien.
Nixon spelade ju in alla samtal whatsoever i Ovala rummet och hans paranoia slog slutligen tillbaka mot honom själv.
Detta samtal avslöjades när Nixons alla bandinspelningar av domstolsbeslut i o m Watergate-utredningen måste offentliggöras och det spelades upp i en dokumentär om Nixon som gick i SvT långt senare.

Både Nixon och Halderman var förbannade på Kissinger som sågs omge sig med snygga unga kvinnor runt festbordet på en finare restaurant downtown Washington, vilket fotades och publicerades i de stora ridningarna.
Den flinande Kissinger sitter och myser med kuttersmycken på båda sidor.

De var som att höra två fyllon på en parkbänk. "Så kan Henry inte bete sig", "Nej Dick det går inte för sig", "Bob, i Miami eller Dallas möjligen, men inte i Washington", "Riktigt Dick, så här kan Henry inte göra ". (inte helt ordagrant men i stort)
Sluddrande, grötiga röster, förmodligen båda bakfulla. Tre av de mäktigaste i världen.

Det var stor underhållning att lyssna till

Jag förstår mycket väl Nixon och Halderman. De var som två gamla romerska senatorer som insåg att politikerna måste framstå som värdiga personer med toga för att behålla respekt. Puritanska föredömen för befolkningen projicerat utåt.

Kissinger (och de rådgivare som fanns bakom honom) var ett geni eftersom han genom två stora grepp formade en del av det som är dagens värld. Det första var att öppna mot Kina som därigenom drogs bort från den gnisslande alliansen med Sovjet. Det andra var introduktionen av petrodollarn som gjorde att Imperiet kunde finansiera sin militärmakt genom att pumpa ut dollar som det tryckte genom att tillhandahålla säkerhet till Saudiarabien och andra stater kring Persiska Gulfen. Vietnamkriget hade ju i princip gjort Imperiet ekonomiskt och moraliskt bankrutt.

Men när det gäller Kissinger och blondinerna så förstår man honom om man läst Portnoys Besvär. Onda tungor säger f.ö. att blondinerna ofta var professionella aktörer av det mer eleganta och diskreta slaget.

Hade för någon vecka sedan en liten utflykt i tråden om hur påverkanskampanjer för Muslimska Brödraskapet (MB) finansierades från Qatar. En påverkanskampanj som gick väldigt bra en tid men nu stoppats i Frankrike och en del andra länder då MB hamnat i onåd i väst. Också i Sverige verkar ögonen öppnats.

Och eftersom allt i Sverige kopierar USA, även medierna, så kan det vara klokt att se vad Qatar som också driver AL-Jazeera nu tar sig för.

Qatari government-funded Al Jazeera starts conservative online media platform for US called Rightly that will be run by a former Fox News editor
...
The media network, which is funded by the Qatari government, will aim to target 'center-right folks who feel left out of mainstream media

https://www.dailymail.co.uk/news/art...atform-US.html

Den var lite oväntad men ganska klokt om man vill påverka opinionen.

Ja tänk om det är Qatar som finansierar Bullentin. Eller SvD.

Ett eko från tråden?

Magnus Stenlund tar i en ledare upp Mearsheimer och hans realism. Ganska bra sammanfattning också.

https://swebbtv.se/videos/watch/9607...c-c460bfc4df86

Tyvärr fläckas kommentatorsfältet av hänvisning till Mein Kampf. Kanske en provokation. Kanske en vilsegången själ som tror att spöken kan väckas till liv.

Magnus Stenlund har helt rätt i sin analys, se från 16:26 och framåt. Ett scenario som vi på UC har studerat och analyserat ett antal år långt innan dagens situation, närmare bestämt redan 2014.
Det står alltmer klart att den funktion som avses för de väpnade PK-styrkorna i Sverige är att slå ned en fredlig och legitim folklig resning.

För de som följt debatten och mediabevakningen om NATO-övningarna så råder det inga tvivel om att en militär intervention från väst har som enda uppgift att hjälpa den Svenska regimen att trycka ner den Svenska befolkningen.
Jag har skrivit om detta i ett inlägg tidigare och länkat till NATOs eget videomaterial. Tyska, Nederländska, Belgiska och även Norska trupper skall kväsa en fredlig och legitim resning mot den Svenska PK-regeringen. (FB) Franska säkerhetspolisen: Vi är bara en terrorattack ifrån inbördeskrig i Frankrike!

För Löfven och 7-klövern så är den absoluta makten målet, och om landet går till botten är det inget som bekymrar någon av politikerna så länge man får sitta kvar vid grytorna och vara med om att hålla i rodret på det sjunkande mångkulturskeppet.