Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
En svensk tiger är att vara lojal i kampen mot nazisterna. Men om regeringen samarbetar med nazisterna? Det betyder att regeringen inte är lojal mot befolkningen. Då är vi i en socialistisk diktatur. Vilket förklarar Flams projekt "Ned med socialismen".
Jag vet att det finns en finanselit och mäktiga globalister med judisk anknytning. Och att de även driver sina intressen för judarnas sak. Men så liten är inte världen. En befolkning på 20 miljoner med en elit på 10 000 kan inte styra en planet med 8 miljarder. En jordbrukare bredvid mig har en massa kor som producerar mjölk till Indien. Bonden har noll koll på judar liksom även hans uppköpare. Att summera deras samarbete med judarnas herravälde är barnsligt.
Du verkar inte vara intresserad av en vidare diskussion, men specifikt vad menar du med att S-regeringen "samarbetade med nazisterna mot svenska folkets intresse"?
Vad borde S och samlingsregeringen gjort, när? På vilket sätt handlade för övrigt den svenska tigern om motstånd mot Hitler och inte Stalin?
För övrigt är ju den kategoriska uppdelningen mellan att tro att allt styrs av en ingrupp eller att ingruppens inflytande är oproblematisk, just infantil. Makten är ett nollsummespel och NÅGON styr. Den israeliske nationalisten Yoram Hazony skrev helt korrekt att imperier historiskt alltid styrts av centralt placerade nationer. Han glömde dock att specificera vilken eller vilka nationer som egenintresserat styr det globala, liberala imperiet idag.
Är det svenska sossar eller - som han föreslog - kantianska tyskar som håller tyglarna i utvecklingen som synkront drabbat alla västeuropeiska nationer och dess forna kolonier, inklusive USA i olika grad? Är det verkligen rimligt?
Citat:
Ursprungligen postat av
Edgerton
Jag vill ju inte förstöra för er antisemiter i tråden men judarna i Europa försvinner på grund av assimilering (ingifte), låga födelsetal och irreligiositet. European Jewish Demographic Unit (JPR) kom i veckorna ut med en massiv rapport om judar i Europa. Siffrorna är slående. År 1170 bodde 12% av alla världens judar i Europa. År 1880 bodde 88% av alla världens judar i Europa. År 2020 bodde 9% av alla världens judar i Europa. Andelen judar som gifter sig med icke-judar är 62% i Sverige. Enligt rapporten är 72% av de gifta judinnorna under 50 år gifta med icke-judar. Bland de judiska gifta männen under 50 är 67% av dem gifta med icke-judar. Sifforna för judiska män och kvinnor är liknande; dessa är 49% för judiska män och 61% för kvinnor.
Vad rapporten slår fast är att de kvarvarande religiöst aktiva judarna har en mycket högre grad av ingiften, entocentrism och religiositet. Där med blir det svårare för "halvjudar" att bejaka sin judiska sida. I alla fall inom ramen för en synagoga. Konsekvensen är att de lämnar identiteten bakom sig. Det leder till en mindre judisk populationen men som de skriver - den kvarvarande populationen är mer aktiv.
https://www.jpr.org.uk/documents/JPR...Millennium.pdf
Vad JPR ser är en framväxande judisk identitet bland de sekulära som vilar på kultur och arv (traditioner). Tända hanukkah ljus är rätt mysigt så de tänder hanukkah ljus vid sidan av adventsljusen - men meningen bakom varför känner de antagligen inte till. Till slut fasas det judiska ut över generationer. Men den här typen skyhöga ingiftetal kan jag inte säga att den genomsnittliga svenska juden är speciellt etnocentrisk. Tvärtom.
Det vittnar om något annat men vad det är kan jag inte sätta fingret på. Bristen på religiositet spelar antagligen en rätt stor roll samt att icke-religiösa judar har gjort liberalismen till ett eget-värde och en vägledning i sitt privatliv. De är för få i diasporan för att kunna upprätthålla en kontinuitet och där med försvinner de.
Det är möjligt att den judiska eliten är etnocentrisk men uppenbarligen inte den genomsnittlige judiska personen. Tvärtom om vi får tro data. Det samma kan sägas om alla etniska grupper i världen. De flesta privatpersoner är inte etnocentriska och fientliga däremot tenderar eliter vara fientliga.
Jag kan tycka att det är ett problem att den vita kristna eliten i västvärlden är fientliga mot de egna inhemska folken och migranter samt bedriver ett globalt ekonomiskt, kulturellt och militärt krig mot andra folk. I synnerhet kineser, ryssar, latinamerikaner och muslimer. Jag tror det är viktigare än att Peter Wolodarski och Aron Flam går i samma synagoga.
Antisemit är den som kritiserar levande, expanderande kolonialpolitik i Mellanöstern. Eller transnationella företag och Wall Street. Eller Hollywood. Eller fake news. Eller Silicon Valley. Eller Pentagon. Eller Deep State. Eller Antifa. Eller Netflix som sexualiserar 11-åringar. Eller porrindustrin. Inte enligt mig, utan de som delar ut epitetet. Jag blev nyligen kallad antisemit av apartheidliberalen Regulus här på forumet med anledning av tal om olika måttstockar för krav på SD-avståndstagande från hittepåordet "etnonationalism" beroende om det var i Sverige eller Israel. Jag gissar att du själv är antisemit, i någon betraktares ögon.
Sedan missförstår du hur identitet och ingruppslojalitet fungerar. En kreoliserad befolkning eller en fenotypiskt vag skillnad mellan grupper skapar inte varaktig post-identitet eller icke-etnocentrism. Omvänt skapar uppenbara "rasskillnader" inte med nödvändighet bittrare konflikter. Religionskrigen i Europa var om något mer laddade eftersom det inte syntes enkel skillnad mellan vän och dödsfiende, t ex. Fientligheter i Mellanöstern, likaså.
En glidande skala av tillhörighet gör inte tillhörigheten odramatisk. Colin Kaepernicks vaga utseende och uppväxt i en vit familj, gjorde uppenbarligen inte hans identitet till en icke-fråga. Karl Marx sekulärt postjudiska identitet hindrade inte att han tog antisemitisk ställning. Tobias Hübinette vilar inte trygg i sin helgjutet svenska kulturbakgrund.
En deljudisk individ eller en individ som inte passar in på sinnebilden av en svensk, är alltså inte bortom identitet eller lojalitet utan har tvärtom att vid behov signalera tillhörighet och lojalitet mot en ingrupp. Vilket innebär avstånd från en utgrupp. När inbördeskriget bröt ut kan jag tänka mig att det fanns genuint ambivalenta "jugoslaver" med blandat ursprung och delade lojaliteter. Det innebär dock inte att kommande generationer fastnar i ett postidentitärt limbo som adderas med nya inslag. Individerna dras mot någon levande tillhörighet och öppen-/kulturjugoslaviskheten eroderar.
Mångkulturer resulterar inte i neutral postidentitet. Vad gäller judisk identitetspolitiks framtid så kommer en särintresserad elit alltså att hitta nya tribalister som måste bevisa sin lojalitet desto mer, eftersom tillhörigheten inte är självklar.
Myntets andra sida är att svensk identitetspolitik kommer att skapa en konkurrensfördel för representanter (alltså den särintresserat svenska elit) som på ett trovärdigt autentiskt sätt tar parti för ett upplevt svenskt vi i konkurrens med andra grupper.
Ingrupp är alltså inte synonymt med ett utseende som skvallrar om gemensam härkomst, eftersom det är inte garanterar lojalitet. Men ett främmande eller ambivalent utseende kräver en kontraindikation i form av visad solidaritet.
Jag undrar om det som kan ske sedan inte är en form av rasism som kanske förklarar en del vurmande för svarta MAGA-anhängare och Aron Flam: Just i kraft av sin annorlundahet så läses deras blotta närvaro på den egna sidan som ett exceptionellt bevis på lojalitet. Om en vit amerikan draperar sig i en Trumpflagga eller etniskt svensk man poddar om mindre invandring, så är det ganska standard. Men holy fucking shit om en svart man bär röd keps eller Aron Flam talar om PK-Sverige! Då tolkas deras ställningstagande och lojalitet efter de falsifierade fördomarna om att de inte hör till och deras faktiska insatser övervärderas.
