Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Cantwell skrev mycket men man kunde också läsa om gäng mord i Rinkeby idag. Det bekräftar Åkessons bild av verkligheten inte Cantwells.

Samnytt är en rest från kontra-jihadist rörelsen. Syftet med dem är att "ytterhögern" skall samlas kring Israel och en form av USA-vänlig liberal nationalism. De är såklart mer tillåtande i den bemärkelsen att rasism är välkommet så länge den riktas mot araber, palestinier och muslimer. Det finns ingen som helst social kritik eller förståelse för människor på flykt. Samnytt skulle aldrig någonsin hävda att flyktingkrisen beror på amerikanska, saudiska, israeliska och turkiska proxy-krig i regionen.

Bland liberaler är det populärt att hävda att vi hela tiden behöver hårdare straff - trots vi vet att hårdare straff inte leder till reducerad brottslighet. Snarare odlar fängelser mer brottslighet. Detta inte sagt att fängelser inte behövs men det är inte den primära lösningen. Brottsligheten bottnar i massinvandringen och där med en förändrad demografi. Det bottnar också i skev liberal moral, en värdelös progressiv skola och massutbildning. Det bottnar i ökad mental ohälsa, arbetslöshet på grund av finansialisering, outsourcing och automatisering. Oftast är indikatorer som förklarar negativa samhällsfenomen interdependenta. Liberaler pratar om hur "dumt" det är med enkla lösningar men för deras del handlar det om att "låsa in problemen".

Sedan har du såklart den post-marxistiska vänstern som också vill öka fängelsepopulationen men de anser inte att rånare skall sitta i fängelse. De anser att människor som kritiserar liberalismen och globaliseringen skall kastas i fängelse utöver dem som de anser begår "hatbrott", "våldtäkt" och "sexuella trakasserier" - dessa brott definieras såklart inte på rättssäkert och sunt sätt av den post-marxistiska vänstern. För vänstern handlar straff om att skapa ständig social instabilitet, rädsla och ressentiment samt förstöra fungerande kulturer. Det finns en orsak till varför kinesiska staten snabbt slog ned på Metoo. Kineserna såg vad för sorts "feminism" Metoo var och att det kom uppifrån. Metoo var ingen gräsrotsrörelse. Även östra Europa agerade på samma sätt men försiktigare eftersom de flesta av dessa länder är med i EU.

Vad vi kan hoppas på är en höger som kombinerar blandekonomi, sociala lösningar, invandringsrestriktion, en pragmatisk sund moralism samt en kritik mot det liberala amerikansk-brittisk-israeliska-saudiska imperiet. Det sista är dock svårt givet hur starkt det liberala imperiet är. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 fanns det fortfarande en del social kritik från deras men efter valet 2014 övergav de det mesta av detta för att på sätt bilda någon form av allians med Kristdemokraterna och Moderaterna. Liberalerna vinner alltid men kanske kan Donald Trump med sin vansinnighet bryta sönder den transatlantiska linjen genom att skapa ett inbördeskrig i de liberala leden - och där med ge Europa utrymme att forma sin egen politik vid sidan av den amerikanska hegemonin.

11 år efter starten i div 5 är de framme i semifinal i Champions League.

Grattis Red Bull och RasenBallsport Leipzig!

https://sv.wikipedia.org/wiki/RB_Leipzig

Det känns inte riktigt bra att jag skall svara på det. Men han är väldigt fixerad vid utbildningspolitik och betonar människans ofullkomlighet av naturen (neoteni) och vikten av utbildning och civilisering, och då är lärarens auktoritet över den lärande helt fundamental (och gott-syftande), och självkontroll är för honom, som för de gamla grekerna, det viktigaste syftet med skolan. Och hans angrepp på Lacans hyllning av människan utan identitet grundar sig i att en människa utan identitet också förlorar sin självkontroll.

Sen är nog hans uppfattning av nationen ganska grumlig. Det verkar som att han ser nationalism som liktydigt med flockmentalitet. Lite bildningshögfärd, lite oro för att bli deplatformerad (han blev bannad av Le Monde och sågad av recensenten med utgångspunkt från vilka farliga reaktionärer han hade citerat i någon bok, inte utifrån vad han skrivit i boken). Men identitet för att möjliggöra individens självkontroll tolkar jag som att det också kräver en nationell identitet. För tillit och för att begränsa rovdjurens rörlighet.

"Hopp-lös", ja hans tro på reformer av utbildningssystemet är kanske inte så hoppfullt..?

Den bok jag grundar mina intryck på är i första hand Le Divin Marché, la révolution culturelle libérale, samt i någon mån L'individu qui vient … après le libéralisme, som jag inte på rak av minns tillräckligt av för att kunna sammanfatta.

Något helt annat, så läste jag i sommar en bok av en Kwame Anthony Appiah, "Identitetsillusionen, Lögnerna som binder oss samman". Författaren är halvt ashanti (fadern tillhörde kungafamiljen) och halvt engelsman och lever i ett samkönat äktenskap i Kanada. Han uppehåller sig en hel del vid Italo Svevos roman Zenos liv, som handlar om en man i mellankrigstidens Trieste, som inte kan bestämma sig för om han är italienare, österrikare, sloven eller något annat. Av det drar han ut nån sorts generell slutsats att det kan vara svårt att finna sin identitet. Mycket ord för en självklar, och irrelevant slutsats. Men denna typ av litteratur, sannolikt med frikostigt utgivningsstöd, är väl vad vi kan vänta oss framöver.

Jag funderade mest över Ashantis kungafamiljs roll i slavhandeln, men det ansåg Appiah tydligen inte var något lämpligt ämne att ta upp.


Soros är den sortens utopist Popper satsade all sin energi på att varna för.

Fruktansvärt virrig (och anspråksfull) krönika som vältrar sig i ett galopperande offerkomplex, en självskapad identitet som den ädla men utanförstående afrikanskan, ättling till slavar, och en arrogant fientlighet mot det land där hon lever, studerat och byggt sin karriär i media. Visserligen är det här ett exempel från England, men samma diskurs finns ju sedan länge i Sverige (t ex Judith Kiros och Pascalidou). Detta är värre än Behrang Miri, mina damer och herrar!

Afua Hirsch, ghanesisk-norsk-judisk medieaktivist och f d advokat, bosatt i England, skriver i Guardian (där hon är krönikör) om "vad Storbritannien kan lära av Afrika när det gäller kulturpolitik", konst och museer.



https://www.theguardian.com/commenti...ultural-sector

Naturligtvis andas Hirsch inte en stavelse om att Kenya under större delen av tiden efter självständigheten har varit en korrupt diktatur, och att t ex Leopold Senghors ymnighetshorn till kultur, arkitektur och konst (i Senegal) ofta handlade om att lansera hans egen regim och ge den status inom Afrika.

Hirsch själv är en mycket intressant figur: https://en.wikipedia.org/wiki/Afua_Hirsch

Är det inte lite osvenskt att medier har kelgrisar? Där grupper försöker skaffa sig fördelar på andras bekostnad och att det bejakas av medierna?
Vad är det för hem medierna vuxit upp i för att travestera Eliasson.

Är detta den svenska modellen?

Det var den svenska modellen. Lika skulle behandlas lika. Nu har vi fått en ny hämtad från USA med rötter i marxismen som i grund och botten är främmande för det svenska kynnet. Men den svenska socialdemokratin har också sina rötter i marxismen. Och den har vurmat för arbetarklassen som grupp. Talet om svaga grupper började i slutet på 70-talet under Olof Palme. Sedan- mest tydligt under Göran Persson - började man vurma även för för kvinnor och barn, invandrare och HBTQ. Ett samhälle måste alltid bedömas efter hur det behandlar sina svagaste var mantrat. Bra blev det inte.

Det har skett en ideologisk u-sväng där man har gått från att betona demokrati och transparent folkstyre - "all offentlig makt utgår från folket" - till att trycka på en ständigt växande lista av "mänskliga rättigheter" och på dessa grundade anspråk och särrättigheter. De som behärskar det politiska samtalet i Sverige nu på 2000-talet, gammelmedia och karriärpolitiker, tänker som om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och diverse EU- och FN-konventioner, EU-rättsliga dokument osv utgjorde Sveriges verkliga grundlagar. De lagar vi själva, Sverige, har stiftat och tagit ansvar för på egen hand skjuts åt sidan.

Och naturligtvis leder det också till att tanken på Svenska folket som politiskt subjekt, och som ett historiskt faktum (svensk kultur och historia, svenska språket etc) knuffas åt sidan, uttunnas och förlöjligas. För DN, SVT och MP är svenskarna lika med alla som har åkt tunnelbana i Stockholm.

Nej, när de flesta tillhör nån svag grupp vattnas värdet av den riktade omsorgen ur en hel del.

OK, tack för svar. Jag kan se ett värde i analyser och iakttagelser kring neoliberalism och kapitalism av den typ som Dufour gör - och jag vet att han skriver om att göra motstånd, men kanske mindre om hur. Kanske en bildningsvariant av Jordan Petersons inre, individuella förkovran?

Som jag uppfattar Dufour är han inte alls skuldbeläggande mot t ex Deleuze, utan mer vördnadsfullt imponerad av totalkapitalismens förmåga att kommodifiera även filosofisk kritik mot sitt kommodifierande väsen. En nästan sublim känsla av att resistance is futile.

Vilket ju sätter gränsen för det praktiska värdet och rentav kan passera balanspunkten till det kontraproduktiva som man med viss rätta kan anklaga "oss" i trådkollektivet för. Att man/vi rentav upphöjer och mystifierar de stora krafterna som studeras och gör dem obegripligt onåbara, förgudligade. "Kapitalismen". "Liberalismen". "Imperiet". Postmoderna tillstånd som det inte går att besegra, eller som kräver en evig inre resa mot upplysning. Genom att den europeiska individen blir ännu mer ridderligt individuell ska han finna en helig Graal att leda honom ut mörkret.

Vilket ju är nys. Kapitalismen och liberalismen är ingalunda överordnade mänsklig intention, utan trivialt underordnade. Marknader manipuleras av människor och ingrupper människor utmanövrerar individer och den som låtsas att det inte finns några metanarrativ längre kan ju försöka ifrågasätta Anne Frank.

Bägaren är lika full av identitet som någonsin, det saknas inte subjekt och berättelser i Occidenten - det är bara det att det är majoritetsbefolkningarna som medvetet Andre-gjorts och praktiskt underordnats till statister och scenarbetare.

Här finns det avgörande life hack som skyms för bara transcendent upplysning.

Den svagaste gruppen, som redan bankas sönder och samman av media och PKvänstern är den etniska vita Svenska folkgruppen.
Slutresultatet blir en rasiststat där översteprästerna och imamerna från media sprider hat och propaganda mot den kvarvarande lilla vita folkspillran som skall slava och betala för att alla andra "minoriteter" (vilka kommer att utgöra majoriteten) ska få "ett anständigt liv".

I ett kommande raskrig är vit inget annat än vit oavsett om personen främjat ett svart/brunt/islamistiskt maktövertagande och varit PK, de blir ändå avrättade.

Jag uppfattar det som att han tvärtom är väldigt klar över liberalismens förgudligande av marknaden, att talet om "slutet på stora berättelser" är rent nys och att liberalismen inget annat är än ännu en "Stor berättelse". Och att den bör ersättas. Jag förstår det som att han sneglar på Kant och de gamla grekerna som motvikt mot Adam Smith, John Locke och, inte minst, Mandeville och därmed på självkontroll och reformer inom utbildningsväsendet. Men här är jag på djupt vatten. Där är det ju intressantast att vara, på djupt vatten på Flashback.

Han skriver en del om L' Anti-aedipe och Deleuze/Guattari. Men jag får nog dyka djupare där innan jag kan kommentera hans uppfattning där.