Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Är det verkligen Dufour och inte du som betonar "vikten av etnisk identitet, gemenskap, nationer och auktoritet som skydd mot Människans inneboende brister"? Det låter ju normativt och mycket vettigt, förvisso - men var säger han detta?
Annars ser jag nämligen hans analys av en övermäktig totalkapitalism som problematiskt hopp-lös.
Det känns inte riktigt bra att jag skall svara på det. Men han är väldigt fixerad vid utbildningspolitik och betonar människans ofullkomlighet av naturen (neoteni) och vikten av utbildning och civilisering, och då är lärarens auktoritet över den lärande helt fundamental (och gott-syftande), och självkontroll är för honom, som för de gamla grekerna, det viktigaste syftet med skolan. Och hans angrepp på Lacans hyllning av människan utan identitet grundar sig i att en människa utan identitet också förlorar sin självkontroll.
Sen är nog hans uppfattning av nationen ganska grumlig. Det verkar som att han ser nationalism som liktydigt med flockmentalitet. Lite bildningshögfärd, lite oro för att bli deplatformerad (
han blev bannad av Le Monde och sågad av recensenten med utgångspunkt från vilka farliga reaktionärer han hade citerat i någon bok, inte utifrån vad han skrivit i boken). Men identitet för att möjliggöra individens självkontroll tolkar
jag som att det också kräver en nationell identitet. För tillit och för att begränsa rovdjurens rörlighet.
"Hopp-lös", ja hans tro på reformer av utbildningssystemet är kanske inte så hoppfullt..?
Den bok jag grundar mina intryck på är i första hand
Le Divin Marché, la révolution culturelle libérale, samt i någon mån
L'individu qui vient … après le libéralisme, som jag inte på rak av minns tillräckligt av för att kunna sammanfatta.
Något helt annat, så läste jag i sommar en bok av en Kwame Anthony Appiah,
"Identitetsillusionen, Lögnerna som binder oss samman". Författaren är halvt ashanti (fadern tillhörde kungafamiljen) och halvt engelsman och lever i ett samkönat äktenskap i Kanada. Han uppehåller sig en hel del vid Italo Svevos roman Zenos liv, som handlar om en man i mellankrigstidens Trieste, som inte kan bestämma sig för om han är italienare, österrikare, sloven eller något annat. Av det drar han ut nån sorts generell slutsats att det kan vara svårt att finna sin identitet. Mycket ord för en självklar, och irrelevant slutsats. Men denna typ av litteratur, sannolikt med frikostigt utgivningsstöd, är väl vad vi kan vänta oss framöver.
Jag funderade mest över Ashantis kungafamiljs roll i slavhandeln, men det ansåg Appiah tydligen inte var något lämpligt ämne att ta upp.
Citat:
Ursprungligen postat av
longbow4y
Men är Soros öppen med målet med sina medel? Är inte Popper bara ett alibi för hans egna intolerans?
-------------------
Känns det inte väldigt gammalmodigt och primitivt? Rent av Machiavellisk.
Soros är den sortens utopist Popper satsade all sin energi på att varna för.