Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Observera att figuren inte bemöter det jag skriver utan bara fortsätter upprepa samma sak.

OK, du kunde inte rätt svar: "En svensk tiger". Du har ju problem med obligatorium, så då bör det glädja dig att få veta att det faktiskt går att vara tyst. Det är en spetskompetens som andra ingruppers förträdare har: De bemästrar konsten att INTE uttala sig när etniska svenskar råkar illa ut eller lagar används godtyckligt mot svenskar. De kommunicerar sitt ställningstagande med - selektiv tystnad.

Kan vi lämna det här "oyto" bakom oss eller?

Pure crazy. Går inte att prata med. Läge för utbrytartråd?

Tack! Exakt detta är min tolkning också om jag har förstått din analys rätt.

Boken handlar om hur sjukt vårt samhälle är idag med missriktad godhet och pk-ism som sliter sönder samhället, ww2 inramningen är bara en inramning som tyvärr får många skribenter här inne att gå batshit crazy trots eller tack vare att de inte läst boken.

Flam är en dissident, illa tåld av etablissemanget pga sin samhällskritik.

Det är sådana som Scocco som har etablissemangets absoluta stöd för sina livsfarliga åsikter och tillåts sprida sina lögner som förstör landet som jag är rädd för.

Edit: Fast nu kanske trådens uppfattning är att kritik av migrationspolitiken är osvenskt?

Ungefär som bland annat sossarna brukar säga om SD.

Vad man än vill säga om svensk socialdemokrati, så är det orimligt att lasta S för en parallell och synkron utveckling i hela västvärlden, håller du med om det?

Vita män och vit nationalism demoniseras, SJW-doktriner implementeras, demografi förändras och lagar tillämpas subjektivt i länder utan vår specifika historia. Det finns en tystnadskultur och repression av traditionell yttrandefrihet överallt. Trenderna mot minoritetsstatus är allmänna, statyer plockas och åsikter förbjuds.

Grunden till detta är den berättelse Flam förstärker, att europeisk folkrätt till nationalism är ett historiskt brott. Om han ville ge den svenska folksjälen hjälpsam terapi, så skulle han istället friat från anklagelserna att dåtidens svenskar gjorde något att skämmas för.

Det är ett tyst folkmord som pågår från PK och media.
När det sedan blir de vita förrädarna och PKmedias tur att få ta del av berikningen av våld och död från sina gullegrisar så ska det inte skrivas en rad eller sägas ett enda ord om det.
En ickeperson dvs politiker/journalist/flyktingvurmare har försvunnit och behöver ej nämnas.

Hela premissen att svenskarna skäms för att sossarna inte startade krig mot Tyskland och Finland är ren lögn. Finns exakt noll svenskar som skäms för det. Tvärtom skulle vi ha skämts röven av oss om våra svenska sossar hade varit så korrupta att de skulle ha låtit sig hetsas till att göra vinterkriget till ett tvåfrontskrig.

Tystnaden kring invandringen beror inte på skam utan på rädsla för repressalier, från samma judiska intressen, globalistiska fanatiker och amerikanska ideologer som krossade Tyskland i 2VK, och som nu påstår att vi skäms för att vi inte har varit tillräckligt underdåliga inför dem historisk. Riktigt fräcka lögner alltihopa. Lösningen på våra problem är enligt Flam att vi ska gå ännu djupare ner i den underdånighet som har skapat problemen, att vi ska buga ännu djupare, och låtsas att vi skäms för att vi inte gjorde det tidigare.

Det som är skrämmande är inte Flam eller hans bok - han är en vanlig jude som bedriver identitetspolitik - utan att det finns så många svenskar som tror att de behöver försvara honom bara för att sossarna ogillar honom. Det vittnar om en syn på politik där allt kretsar kring ytliga partisympatier, och grundläggande mänsklig värdighet och självrespekt går förlorade.

Det är vanligt att ha någon känd målning på ett bokomslag, men normalt sett betalar man för rätten till det, eller använder en äldre bild där upphovsrätten har gått ut. Flam begick ett simpelt upphovsrättsintrång. Det är inget allvarligt brott och han skulle inte ha fått någon hård påföljd för det. Men frågan gjordes politisk, och politiska idioter hjälpte till att skydda honom, helt emot sina egna intressen.

Ett medvetet politiskt självmord/beställningsjobb, kontrollerat/styrt av media och deras nyttiga idioter i Sverige för att bereda vägen för "mångkulturen".

Han fick hela djupa staten med sig minus en åklagare som väckte åtal och en polisinsats som beslagtog restupplagan en tid. Ingen debattör i MSM vågade modest påpeka att Flam onödigt stympat en symbol från kriget. Eller har jag missat det? Jurister, debattörer, politiker, journalister gick mot åklagare och åtalet. Muséet och dottern till upphovsmannens copyright framställdes i dålig dager.
Etablissemanget ställer sig upp och applåderar Flam. Bockande och bugande för honom över hela linjen och i djupet. Ledande s k sociala medier/nättidnignar snöade också in på yttrandefriheten och förvarade Flam utan att se hans felaktiga budskap och vilja till skuldbeläggande medan författaren friköper sig bakom stilgreppet parodi, men jag vågar sticka ut hakan utan att ha läst boken och hävda att det kanske inte finns så mycket till parodi och satir där.

Det klart att tuppkammen växer på Flam och att han går vidare i det ständiga och växande skuldbeläggandet av svensken. Det är sedan länge klarlagt i tråden att falsk mental masochism är nummer tre i Etablissemangets nationalkaraktär efter sexualiteten och avundsjukan. Och falskare ju högre upp i hierarkin svensken befinner sig blir draget då det däruppe blott är en falsk gest utan konsekvenser för eget praktiskt/ekonomiskt vidkommande men konsekvensmättat för småfolket som den skyfflas ned på medan de däruppe kan ta åt sig äran av att vara stora humanister och yttrandefrihetens väktare (och filtrerare). Migrationspolitiken är givetvis det främsta exemplet. Judarna som tabu att kritisera i MSM (men svensken går bra) är ett mindre men återkommande annat exempel. Ett tredje börjar knaka i fogarna, alltså Löfvens "vi såg det inte komma". En fjärde konsekvens av eftergivenheten står ännu stabil trots att den utgör i förlängningen ett hot mot Flam också; islams utbredning i Sverige med frånvaron av frågan om denna politiska (de religiösa attributen är endast medlen) lära är förenlig med en västerländsk demokrati.

Någon sådan medvetenhet existerar inte och har aldrig gjort. Finns ingen forntidsforskare eller historiker som påvisat att en maktelit haft sådana ambitioner att under längre tid bevara sin makt. De som styrde under 1100-talet kan på inga vis jämföras med de som styrde under 1200-talet. Judarnas strävan under 1800-talet har inget med dagens judar att göra. Makt är egoistisk och således inte långlivad.

Har inte sagt att tystnaden beror på skam utan på lojalitet. Regeringen bedriver en kamp mot ett påhittat hot och folket ställer sig bakom. Det är att vara utanför denna lojalitet som skapar incitament för krig mot oliktänkare.

En svensk tiger är att vara lojal i kampen mot nazisterna. Men om regeringen samarbetar med nazisterna? Det betyder att regeringen inte är lojal mot befolkningen. Då är vi i en socialistisk diktatur. Vilket förklarar Flams projekt "Ned med socialismen".

Jag vet att det finns en finanselit och mäktiga globalister med judisk anknytning. Och att de även driver sina intressen för judarnas sak. Men så liten är inte världen. En befolkning på 20 miljoner med en elit på 10 000 kan inte styra en planet med 8 miljarder. En jordbrukare bredvid mig har en massa kor som producerar mjölk till Indien. Bonden har noll koll på judar liksom även hans uppköpare. Att summera deras samarbete med judarnas herravälde är barnsligt.

Din historieskrivning tycks vara grundad på Schindlers List. Intressant.

Så sammanfattningsvis ska den stendumma nya-högerpöbeln byta ut negerblod Reinfeldts falska [judiskt skapad] antirasistiska ideologiska inkvisition, till en lika falsk [judiskt skapad] antinazistisk sådan, nu rattad av intellektuella microkuk Karlsson etc. under nationalistisk flagg?

Jag antar att vissa aldrig lär sig. I och för sig har jag ibland argumenterat för att den stora majoriteten är genetiskt determinerad att böla ut ressentimentets läten, från vilka jag anser att den som förmår mer har en skyldighet att separera sig.

Jag parafraserar Clark Olofsson: "Visst, filosofi är jävlig intressant, om vad som är vad och verkligt. Men man måste förstå, att med de flesta kan man bara argumentera med kofoten."