Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja. För dem som alla tillhör en någorlunda enhetlig grupp går det att ställa sig över grupptillhörigheten. En lycklig grupptillhörighet som medger ett slut på all grupptillhörighet, där mångkulturen istället blir det olyckliga äpple från kunskapens träd på gott och ont som medvetandegör grupptillhörighetens utsatta nakenhet. Och tvingar fram en identitetskamp, som ingen kan fly ifrån, men som är bajs, vad nån än vill låta förgylla korven med. Du skall icke förstå för mycket, men har du förstått det har du redan förstått för mycket skrev Hjalmar Söderberg.


Det handlar alltså om att navigera mellan strategier för att undvika invaderande icke-samarbetare i spelmatrisen. Eller sådana med svårtolkade signaler. Därför att en upprepad risk för utsättande för icke-samarbetare (och svårtolkade) i vardagen är kognitivt taxerande och gör en människa dummare och därför ger ett sämre livsutfall ekonomiskt och socialt.

Varav många drar slutsatsen att skuldsättning som om det inte fanns någon morgondag är det minst onda för ett hyggligt liv. Efter oss syndafloden!

Får jag fråga om du innerst inne anser mångkuluren vara en olycka, eller en lycka för att den väcker till liv en svensk tribalism och förtydligar motsättningar.

För att motsättningar leder till att "det icke-funktionella faller bort genom selektion av det fortlevande."

I ditt fall är jag osäker. Ingen annan i denna tråd tycker nog något annat än att svensk tribalism helst fått fortleva i sovande lycklig omedvetenhet om sin egen existens.

I så fall förstår jag din avoghet mot Popper. Det är inte nån tolkning av hans politiska metod du vänder dig emot, utan hans kamp mot Hegels (och Marx) dialektiska snickesnack om STRIDEN som det viktigaste i historien. "The poverty of historicism".

Det är ju som att tolka "gilla läget" som krigshets. Si vis pacem, para bellum, snarare. Dessutom är svensk nationalism inget avlägset minne, utan levde i harmoni med den supermajoritära nationalstaten tills historiskt nyligen. Det svenskarna var omedvetna om var inte så mycket sig själva, utan de inhemska nya och befintliga minoriteternas syn på dem. Att svensk särart inte var värdefull eller ens fanns var det ingen svensk som trodde, utan andra som lärde ut.

Popper kritiserar Herakleitos också, vilken väl var upphovsmakaren av variationerna av att livets metafysik är krig. Motsatsen är dock inte fred, utan förtigandet av (vissa) legitima särintressen och kollektiv. Förtigandet av konflikter är inte samma sak som fred, det är bara det att kriget pågår utan förklaring och regler.

Kan du påvisa någon god frukt från Popper-trädet? Hans hat mot nationalism och kringskurna demokrati har lett till - vad?

Även goda liberaler binds ju av historicism. För lite mer än 30 år sedan så förkunnades slutet på historien av den gode Fukuyama. Slutet på historien var den liberala demokratins lyckorike.

https://en.wikipedia.org/wiki/The_En...d_the_Last_Man

Exactamente. Var då historicismens och utopismens Fiende nr 1 en liberal av samma skrot och korn som dagens självrättfärdiga "vi har historien på vår sida" liberaler? Oyto hävdar ja, jag tror Popper drar ner brallorna på dem.

Enligt vad polackerna säger började den svenska syndafloden på 1600-talet. Ungefär samtidigt som den svenska stormaktstiden

Sverige som globalistisk neutral stat lever på övertid.

Därför känns den här tråden lite obsolet, eftersom det hela tiden refereras till stofiler eller sådana som refererar till stofiler. Det postglobalistiska är nationellt.

Popper var jude och dessa vill ha öppna samhällen och gränser för alla utom för dem själva. Med sin täta sammanhållning mellan sina rasfränder och frimurare och i kraft av sin ekonomiska och sociala exkludering till massan störs de inte av det mångkulrurella och multietniska samhället som svensken i gemen börjar göra i Sverige eller amerikanen i USA eller engelsmannen i England. Eller fransmannen i Frankrike.

Spartakisterna i Tyskland på 1920-talet ville göra landet till en internationell smältdegel enligt Trotskijs lära under kommissariernas ledning. Hitler och sedan Stalin satte stopp för Internationalen och Sovjet med Östeuropa blev istället konservativa socialistländer. I Tyskland fanns efter kriget ingen grogrund längre för marxistisk internationalism och liberalismen var ännu i sin träda, inte då moget liksom Sverige - Keine Experimente rådde i Adenhauers och Erlanders länder - för utvecklingen som globalismen kom med från 1990-talet.

Konservatismen och nationalismen slåss mot övermakten. I USA vann Demokraterna, i Norge Socialdemokraterna och i Tyskland tycks Socialdemokraterna gå mot vinst. Liberalen Macron vinner i Frankrike då de nationella rörelserna inte förmår samla sig och i UK är Tory och Labour två sidor av samma liberala mynt.

Västerlandet behärskas av Popper, skulle säga att han har starkast ställning i Sverige om det inte vore för sossarnas tilltagande maktkonsolidering i Den Djupa Staten - den kan något störa Poppers tankar översatta i handling i samhället men sossarnas mått och steg håller i alla fall nationella strömningar borta från förändringar av Sverige. Gott så för dem som anser att de bättre än andra kan utveckla samhällen.
Media och akademierna i Västerlandet spelar den avgörande rollen för riktningen där.

DN i Sverige har t e x insett att liberalismen är en för svag häst att enbart spänna före vagnen, därför har man städslat sossekusen också. DN är idag den mest socialdemokratiska tidningen i Sverige före Aftonbladet. Poppersk med sosseauktoritet skulle man kunna säga.

No true scotsman, till försvar av liberaler, i denna tråd? Mycket ska man höra!

Är det inte lättare att acceptera att, till följd av mänskliga svagheter, det är meningslöst att söka efter det perfekta politiska systemet utfört av perfekta politiker? De höga principerna har ju ständigt bara visat sig vara medel att nå makten och inget man har för avsikt att följa när man väl nått den, oavsett vem man säger sig företräda.

Popper hatade nationalism (nämner Wilson som Hegels nyttiga idiot) och ville begränsa demokratins makt (intolerans mot intoleranta). Var också vetenskaplig nominalist som såg definitioner som föränderliga verktyg. Sa uttryckligen att varje generation har en skyldighet att ompröva och omtolka.

Resultatet ser vi omkring oss. "Nazister", "fascister", "rasister" ska inte påverka och nazist, fascist, rasist är föränderliga begrepp, med Poppers goda minne.

Återigen - på frukten känner man trädet och Poppers äpplen är giftiga. Hans ideologi är pseudodemokratisk enligt hans egna definitioner, eftersom popperska begränsningar av folkmakten genom anklagelser om intolerans inte kan falsifieras eftersom definitionerna är under utveckling.

Makten tillhör inte folket, utan det "vi" som erövrat tolkningsföreträdet. Antingen var Popper stenkorkad som inte såg denna fara, eller så var all resonlighet säljsnack riktat mot resonliga människor för att skilja demos och kratein åt.

Samma sak gäller dagens liberaler. Det är gott och väl att i G-P tala om demokrati och att vara resonabel för att bättre sälja in sina liberalism. En annan att bejaka folkstyrets suveränitet att överpröva och förkasta dess idéer.

Kan instämma med föregående talare. Tron att man kan genom förnuftet kan uppfinna det perfekta teoretiska systemet är en styggelse.

Realism i stort och smått bör vara ledstjärnan.

Ett grundproblem med den liberala demokratin är att krafter utanför det demokratiska systemet nu har lärt sig hur man manipulerar systemet till något som närmar sig fulländning. Lobbygrupper som läkemedelslobbyn, jordbrukslobbyn, etniska grupper m.fl. har helt enkelt genom en lång process lärt sig hur man genom strategiska insatser vrider politikerna och det politiska systemet på ett sätt som är skadligt för folkflertalet.

Så frågan blir då vad som är bra för svenskarna.

Jag menar att piecewise engineering som metod transcenderar alla -ismer. "True Scotsman"-argumentet faller alltså platt.

Jag menar att tron på en oundviklig utveckling ("historiens hjul") är hokuspokus som (tror jag, begreppet "icke-ergodicitet", för komplicerat för mig) strider mot fysikens lagar.

Jag menar att om man sätter något föreställt önskat som det fixa och oföränderliga goda, och med det som utgångspunkt "lever baklänges", no matter what (utopism), kan det enbart få större negativa konsekvenser än positiva och en jakt på syndabockar när projektet (självklart och förutsägbart) havererar.

Jag menar att en ordmagi av typen "Varde lika värde. Och det vart lika värde" eller "Varde hen. Och det vart hen" är hokuspokus som (förmodligen) är en nödvändig följd av utopististiska idéer om att "leva baklänges".

Inget av dessa punkter spänner upp något "perfekt system", därför att de kan bara avfärda, "falsifiera" olika mentala/fenotypiska (politik är nedströms mentalitet och fenotyp) sinnesstämningar som skvalpar runt i tiden, i generna, i människans aktuella relation till naturen och till varandra.

Jag menar att globalism och mångkultur som projekt failar på alla ovanstående punkter.

Nu släpper jag denna debatt. Min inkompetensnivå är överskriden.

Vill varna för ett folkutbytesvänligt inslag på tv4 kl 21.00 i kväll där svenska män åter kommer framställas i dålig dager och sjunka ytterligare i anseende pga av den massiva propagandan.