Citat:
Ursprungligen postat av CharlieLindh
Text om Elensky
Jag tror du har missförstått Torbjörn Elenskys text. Du har heller inte citerat ett korrekt citat.
Citat:
”Det paradoxala är att varje gång en grupp, en ort eller en samling människor stämplas ut som rasister, stärks rasismens inflytande över det offentliga samtalet. Varje gång vi använder SD:s ingång till de samtida problemen, även om vi vänder på saken och gör det som antirasister i stället för rasister, bekräftar vi deras tolkning: att de viktigaste problemen nu är kulturella, etniska och religiösa, inte ekonomiska och sociala.”
http://www.expressen.se/kultur/rasistraseriet/
I citatet ovan (vilket är det korrekta) säger Elensky två saker
1) Om vi stöter ut människor och kallar dem för ”rasister” så kommer dessa människor sluta sig till varandra. Detta är en socialpsykologisk observation som bottnar i sociologiska och socialpsykologiska teorier om ”in och ut” grupper. Det har gjorts studier inom bland annat religionspsykologi som pekar på att ju mer samhället fördömer en viss sekt så kommer den sluta sig. Alltså – det är lönlöst att frysa ut gruppen ur samhället. Elensky noterar att denna grupp är så pass stor nu att den inte längre går att isolera genom ”mobbing”.
2) Elenskys andra poäng givet citatet ovan är att om vi utgår från SD:s problembeskrivning och sedan formulerar om den för att passa vår agenda så kommer vi ändå sluta upp med en etnifiering av politiken. Här sluter Elensky upp med Anders Lindberg som säger att ”ju mer vi talar om något” – ju mer sant blir det. Det är därför Elensky (som han sedan skriver om senare i sin text) anser att vi skall sluta tala om ”invandringen” som ett problem som:
A) Kostar pengar för arbetande svenskar på grund av att invandrare lever på bidrag i större utsträckning än etniska svenskar.
B) Att invandrarna konkurrerar med svenskarna om lägre löner.
Elensky förklarar den Sverigedemokratiska framgången med följande modell:
1) Det finns en politisk, medial och social elit som dominerar det politiska samtalet och för en politik vanliga ”arbetare” inte förstår. Dessa arbetare mobbas sedan ut av eliten och deras rädsla för framtiden anses snarare ”rasistiskt bakåtsträvande” snarare en effekt av ett verklighet problem. På grund av detta alieneras vanliga människor från eliten. Vi har fått eliten mot folket och SD i egenskap av ”underdog” får då stöd av vanliga människor som också känner sig överkörda av eliten.
2) SD har rätt vi har en ökad kriminalitet, ökad arbetslöshet och en ökad orolighet i samhället. SD tolkar dock dessa i etniska termer snarare än ekonomiska och sociala. Därför är SD rasister.
Slutligen skriver Elensky detta
Citat:
”Endast så kan problemformuleringsinitiativet tas ifrån SD och endast så kan vi mota rasismen. Inte med kampanjer som indirekt bidrar till etnifieringen av samhällsproblemen, utan genom att se medborgarskapet som ett och lika för alla, och bemöta strukturella, sociala och ekonomiska problem som de faktiska hot de utgör mot oss alla i landet.”
Som vi kan finna i texten är problemen enligt Elensky ”åtstramningarna” och den ”misslyckade” ekonomiska politiken. I synnerhet arbetsmarknadspolitiken. Detta är i alla så jag förstår Elenskys text. Det är koherent och tillstor del korrekt. Det är en av de mer insiktsfulla texter som skrivits på Expressen kultur om Sverigedemokraternas framgång. Problematiken är dock att ”hot” hänger ihop. De är integrerade med varandra.
Låt mig göra en kort analys av detta.
Här följer
två schematiska exempel om globaliseringens konsekvenser:
1) Ekonomisk globalisering → Företag flyttar sin produktion utomlands där lönerna är lägre och Invandrare kommer till Sverige. → Arbetarklassen förlorar sina arbeten som flyttar utomlands. → Arbetarklassen söker lägre kvalificerade arbeten → Invandrarna tar dessa arbeten på grund av att de är villiga att arbeta för låga löner → Människor söker skydd i välfärdstaten → Invandrarna lever på socialbidrag i större utsträckning än svenskar och dränerar välfärdsstatens resurser → Arbetarklassen får en mindre del av kakan som de anser att de förtjänar eftersom deras förfäder har byggt Sverige och inte invandrarna → Arbetarklassen frågar eliten vad de tänker göra åt saken → Eliten kallar arbetarklassen lågutbildade rasister alternativt vägrar ge svar → Arbetarklassen söker alternativa förklaringar → Arbetarklassen ser att eliten lever i överflöd och tjänar pengar på deras fördärv genom fria medier och Forum → Arbetarklassen blir alienerad från elitens värderingar → Arbetarklassen röstar på SD → Eliten motarbetar SD med mobbing → Arbetarklassen kan identifiera sig med SD:s utanförskap och att eliten hatar dem → Eliten fortsätter att motarbeta både arbetarklassen och SD.
Vad som har hänt nu är att denna desperation har sökt sig till medelklassen. Här kan man se följande schematiska kausalitet
2) Ekonomisk globalisering → Arbetslöshet → Staten ser en hög arbetslöshet → Staten satsar mängder med resurser på utbildning → Arbetarklassen söker högre utbildning tillsammans med invandrare → Medelklassens barn konkurrerar med de andra klasserna → En stor portion av medelklassen förlorar i konkurrensen om ett arbete → Medelklassen inser att utbildning inte lönar sig och kräver fler statliga jobb i byråkratin → Dessa arbeten går först till minoriteter, kvinnor och de sexuellt udda. → Medelklassen följer samma intellektuella väg som arbetarklassen → Medelklassen inser att eliten hatar dem → Medelklassen röstar på SD.
Torbjörn Elensky har inget intresse i arbetarklassen. Arbetarklassen saknar oftast de intellektuella verktygen för att kunna utgöra ett hot mot eliten. I stort sätt har revolutionära socialistledare tillhört den intellektuella medelklassen. Elensky vet att om medelklassen bryter med sin rädsla och börjar organisera sig så kommer dessa utgöra ett hot mot eliten. Elensky förstår också att han tillhör den medelklassen som också drabbas av globaliseringen. Det är kanske därför han är personlig i sin text.
Det ligger dock Elenskys inofficiella arbetsbeskrivning att skydda och verka för elitens intressen. Detta är han inte ensam om. Elensky ser dock att hans medelklassvänner i näringslivet, media och politiken också börjar försvinna. Kvar blir en liten elit beståendes på 1 procent som sedan betalar de andra 20 procenten (bland annat han själv) att lobba för deras intressen. Det är dock så att allt fler från medelklassen som kanske utgör 35-40 procent i samhället vill vara en av de där lyckliga 20 procenten. Det gamla klassystemet med arbetarklass, medelklass och en liten elit (överklass) håller på att rasera.
Vi har sett det i Sydafrika – där fattiga vita, oftast boer, bor i kåkstäder. Under den gamla vita konservativa eliten fick arbetarklassens boer tillgång till en god lön, villa och bil. Oftast arbetade de som sjuksköterskor, poliser och arbetsledare. Detta var på bekostnad av de svarta som diskriminerades. Det kanske är moraliskt förkastligt men för de vita var det ett gott samhälle. När de svarta (ANC) sedan kom till makten så brände svarta upp arbetarklassens privilegier först. Sedan förlorade den ekonomiska medelklassen (bönder) sina arbeten. Den intellektuella medelklassen drabbades av samma öde. De förlorade sina lärartjänster vid skolor och universitet. Den ekonomiska övre medelklassen flydde Sydafrika.
Kvar blev den rika vita eliten som gjorde gemensam sak med de svarta och blev ännu rikare när de svarta tog över. Sedan flyttade de in i skyddade Communities i Sydafrika alternativ bosatte sig i ett skatteparadis, i Europa, USA eller på en yacht. Kvar blev den vita sydafrikanska arbetarklassen, kanske primärt boer. De har inte resurserna att flytta. Ju mer tid som går ju fler från den ekonomiska och intellektuella medelklassen förlorar sin status och faller ned i samma misär som den vita arbetarklassen.
Det är vad som sker i Sverige. Medelklassen är på väg att adoptera den Sverigedemokratiska världsbilden. Vi har sett det i Skåne men nu börjar vi se det i Göteborg, Malmö, Uppsala och i andra större städer. De gamla socialistiska arbetarna i Norrland har också förstått att eliten hatar dem. Arbetslösheten i Norrland har länge varit hög. När Kiruna gruva skall expandera så skapas ett par tusen arbetstillfällen (på sin höjd) och dessa vill nu LKAB importera ge till utlänningar. Människor ser inga förbättringar men de blir spottade i ansiktet av eliten – gång på gång.
Elitens medier trodde att de kunde sänka SD genom att sätta i gång ett drev om ingenting. Människor i desperation bryr sig nämnvärt om att Almqvist har sagt hora till en puckad full vänstertjej utanför McDonalds klockan två på natten. Människor bryr sig heller inte om en oseriös lek med stålrör och ett par fula ord om invandrare. De är inte Almqvist eller Ekeroths rasisms som oroar dem men det faktum att om en månad kanske inte har råd att köpa julklappar till sina barn eller att de tvingas sälja villan i förlust för att hyra in i någon av de på 1970-talet byggda sociala projekt som SAP byggde. Sociala projekt som mer kan beskrivas som gigantiska flyktingläger – inte olikt dem i Israel-Palestina.
Det behövs inte för mycket för att medelklassen skall ta steget in det så kallade ”xenofobiska” mörkret. Arbetslöshet och social misär väntar. Har du inte råd att bo i villa och bostadsrätt – som i Sverige verkar som sociala gated communities – får du bo i ett brunt, religiöst fundamentalistiskt, depraverade och kriminellt ghettot. Svensken är på väg att bli en flykting i sitt eget land. Det oroar eliten – snart kan de inte längre kontrollera oss.