Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Visst har du rätt. Sverige har egentligen aldrig haft någon assimileringspolitik. Däremot har Sverige haft en etno-separatisk politik. Detta skiljer sig från katolska länder, där man "blandade" och det var okej för judar att bosätta sig bland de kristna om de konverterade. För Nordmännens del var detta inte lika självklart, men även för lutheraner som ansåg att "etnos" ibland var viktigare än det religiösa. Oftast fanns det en religiös nationalism, kulturell nationalism och etnisk nationalism parallellt.

Om de etniska svenskarna är på väg att bli en minoritet - kommer de försvara den etniska nationalismen. Vi är inte där än, men i framtiden kommer det bli så. Egentligen är det ju inte så konstigt att "mångkulturalismen" var så enkel för svenskarna att adoptera, eftersom "mångkulturalism" just är en form av etnisk separatism. Så här tänker även Tyskland. Principen "Blod och Jord" är väldigt stark bland de nordgermanska folket. Utan tvekan.

Den dagen en "blod och jord"-politik anses vara nödvändig kommer en sådan drivas fram, kanske inte av Sverigedemokraterna men av ett annat parti. Jag tror dock det räcker med en assimileringspolitik och en mycket restriktiv invandringspolitik för att stävja att Sverige tas över av kulturella, religiösa och etniska främmande intressen. Det är inte mot etno-nationalismen jag vill att SD skall gå, men om en sådan politik krävs och möjligheterna för en sådan politik finns, så kommer den genomföras. Det är jag säker på.

Du tar det hela för långt! Det beror inte på ondska utan på judarnas eviga rädsla att vara ensam minoritet i etniskt homogena länder där "stängda" nationsgränser försvårar deras fria rörlighet att slå sig ned där det passar dem. Förklarligt, men dessvärre ibland destruktivt för etniskt homogena nationer (som Sverige en gång var). Judarna är inte ensamt "ansvariga" för massinvandringen, det finns helt autonoma idéströmningar som verkar för samma sak, tex. socialismen.

När jag tänker på IvanLendl tänker jag på det här klippet från filmen Borat.
http://www.youtube.com/watch?v=gS3IYeH5aJs

Sedan får vi inte glömma post-liberalismen.

Jag tycker att man ska hålla en konsekvent linje när det gäller omskärelse, halal och kosher. Det handlar om barn- och djurrätt och inte om huruvida vi retar upp judiska församlingen varför det nu skulle vara av betydelse? Sen är det fullkomligt trams att tummandet på dessa principer skulle ge SD någon slags fördel i media och hos den judiska befolkningen. De judar som röstar på SD gör det av samma skäl som svenskar. F.ö. är det nästan lite komiskt att läsa om er nästintill mytologiska övertro på judarna.

Över till ämnet. Jag vet inte riktigt vad Paulina Neuding vill uppnå med sin beskrivning av invandring från auktoritära länder som illiberaliserande. Kanske vill hon begränsa invandringen? Kanske vill hon ha uppmärksamhet? Vem vet? Klart är i alla fall att hon inte spelar på SD:s planhalva. Jag har svårt å tro att en så frispråkig journalist som Neuding skulle använda "SD-är-gamla-nazister" som en försvarsgrej. Hon menar antagligen det hon säger. Därför är hon tämligen ointressant mer än som underhållande "catfighter" i debatten.

Den person som däremot är genuin och desto mer intressant är Tino Sanandaji. Han är en modern version av Galileo - beredd att trotsa PK-eliten och brännas på bål för att föra fram den absoluta sanningen. Sanandaji är till skillnad från de andra "mediehororna" inte ute efter att gynna sina egna personliga intressen. Därför har jag en känsla av att "unghögern" som de så fint kallas av Lindberg, kommer att få en del problem med Sanandajis uppriktighet framöver. Han kommer inte riktigt spela deras spel som det var tänkt (Röstmaximera, skapa borgerlig SD-light). Hur lärjungarna Gudmundson och Lundberg då agerar är svårt att säga.

Det var som fan. Nu är jag dålig på skalor: Befinner du dig på Bornholm (Danmark), Åland (Finland) eller befinner du dig på någon av de estländska öarna. Hiiumaa eller Saaremaa mellan finska viken och Riga bukten? Fina öar är det i alla fall. Varför har vi inga sådana öar i Sverige.

Du underskattar betydelsen av de organiserade svensk-judarnas inflytande på etablissemanget. Så här uttalar sig Lena Posner-Körösi i Haaretz där hon hävdar att SD är nynazister:


http://www.haaretz.com/news/internat...ature-1.314951

SD "nynazism" motiveras alltså inför israeliska judar med omskärelseförbudet och kosher-import förbudet. SD är germanska nationalister. Lägg till detta förslagen ovan: majoriteten av det judarna internationellt kommer köpa att SD är nynazister - pengarna strömmar i en aldrig sinande ström till EXPO, ledande politiker/tjänstemän/näringslivsbossar får påtryckningtar vid internationella kontakter osv. Om du inte läst denna artikel så gör det!

http://conswede.blogspot.com/2011/07...losemitic.html

Utöver att backa i symbolfrågorna om omskärelse och kosherimport så anser jag att SD bör ta entydigare ställning för Israel. Om man inte inser att det är svensk media (där det judiska inflytandet är avsevärt) som är den huvudsakliga orsaken till att invandringspolitiken fortfarande ser ut som den gör trots att ett starkt folkligt motstånd har funnits i minst 20 år då är man inte med på banan.

Vi hade fram till 1809
Och om Oskar I varit lite framåt så hade han lyssnat på engelsmännen och återockuperat Åland efter förstörelsen av Bomarsund 1854. Men han ville inte oroa ryssen. Sen ville inte Nationernas förbund lämna över Åland till Sverige 1921, trots att befolkningen ville tillhöra Sverige. Man ville inte statuera exempel och dela länder utifrån minoriteters separatistiska önskningar. Men jag är inte ålänning, så att ni inte får för er något om min etnicitet.

Frågan om de estniska öarnas svenskhet är principiellt intressant, och jag hoppas att ni överser med min lilla utläggning.
Svenskarna gav sig under medeltiden ut på korståg österut för att kristna Baltikum och Finland. (och ta kolonier, men det var en bonus) Det stötte på patrull när den svenska hären led nederlag mot estniska och andra styrkor. I fredsförhandlingarna fick den svenska befolkningen på Ösel och Dagö priviligier som definierade deras kulturella ställning och definierade deras oberoende gentemot de tyska baroner som sedan kom att styra Estland. I många hundra år hjälpte de privilegierna till att bevara svenskt språk, kultur och ett visst oberoende på öarna, fram till efter andra världskriget. Ännu efter Estlands återuppståndelse som fri nation kunde man hitta svenskspråkiga gamlingar på öarna. Nu är svenska språket utdött.
Men det säger något om minoriteters förmåga att hålla på sina privilegier. Genom priviliegierna kunde svenskan som språk och kultur fortleva på dessa öar genom århundrandena.
Ger vi motsvarnade privilegier, särrättigher till minoriteter inom Sverige så får vi skörda samma sak. De kommer att hålla i sig i århundraden, klamra sig fast vid det som skiljer ut dem från den övriga befolkningen.
Utan privilegier går det som det gick för den mångtusenhövdade svenskspråkiga arbetarklassen i Helsingfors: den är helt assimilerad och numer finskspråkig.
Brasklapp: Jag vill inte att vi tar upp en debatt om språkstriden i Finland, det finns det andra forum för. Jag vill bara åskådliggöra mekanismer bakom assimilation och separatism utifrån hur folkgrupper definierar sig genom formella rättigheter. Ju mer vi kodifierar minoriteters ställning, desto mer kommer de att klamra sig vast vid dem.

Ja, hon är en stark representant för den svenska judiska communityn och jag har läst det citatet tidigare. Men vad hon säger är ju egentligen bara att SD egentligen är nazister och dessa två positioner bevisar att de är det. Vilket är en ren lögn. Hur som helst tror jag inte SD får mer stöd för att de är okej med de är två positionerna. Som exemplet Wilders pekade på. Han har minst stöd från judarna av alla partier med 0,2 procent. Jag tror inte DN skulle krama Sd mer bara för att de ändrade åsikt i de här frågorna. Sedan skall man inte essensialisera hela den judiska gruppen. De flesta judar i Sverige könstympar inte sina barn eller håller kosher. Väldigt få judar i Sverige håller kosher. Min åsikt att det handlar om en "trade-off" - där man nog förlorar väljare och ammo mot etablissemanget, bara för att tillfredställa några tusen religiösa judar, som har en stark sympati från Bonnier-familjen.

Bonnier-familjen kommer inte sluta hata dem ändå. Även om SD blev kosmopoliter så skulle Sd ses med misstänksamhet från Bonnier-familjen och många i etablissemanget, eftersom Sd är en folklig produkt, inte en produkt som skapades av eliten för de dumma massorna. Sd har heller inte gått att köpa, vilket man försökte göra inför valet 2010.

Min åsikt: Ändra inte uppfattning. Beträffande Israel så bör man ha en positiv attityd eftersom det gynnar partiet och ger ammo mot araber och muslimer i landet. Man kan också binda upp litet vänner i både Israel och USA. Kommer det hjälpa Sd? Nja, men en dag så kanske man behöver dessa vänner och då är det bra att ha deras privata nummer i telefonboken.

Jag tror du oroar dig i onödan. De svensk-israeliska relationerna är på nollpunkten, liksom även de europeisk-israeliska. Israel försökte skrämma Sverige i samband med att vi var ordförandeland i EU senast. Resultatet blev ett fiasko. Carl Bildt blev den förste utrikesminister för ett ordförandeland att inte besöka Israel under ordförandetiden.

Det enda möjliga vapnet skulle vara för Israel att utnyttja sitt inflytande i USA för att få dem att pressa på, men jag har svårt att tänka mig att man skulle slösa sitt kapital på en så perifer fråga. Det finns nog 10 000 frågor som man hellre använder sitt amerikanska inflytande till, och även i dessa frågor har det varit snålt med framgångar på senare tid. Israel är idag ett av världens mest isolerade länder, tillsammans med Nordkorea och Burma.

SD vinner de flesta debatter med sin politik och sina argument (ibland skulle dock dessa behöva slipas lite). Det motståndarna använder är smutskastning - hela tiden samma teman - guilt-by-association, svårtmålning och nedsmetning. Det mesta i deras taktik handlar om att fästa negativa symboler och epitet på partiet så ofta som möjligt. "Rasister", "nazister", "främlingsfientliga" och intelligensbefriade alkoliserade kriminella "white trash" sympatisörer. Detta fungerar på samma sätt som coca-cola reklam i normalpopulationen.

Allt som försvårar för SD:s politiska motståndare inkl. media att klistra dessa enkla etiketter på dom är ytterligt välkommet när det nu blåser upp till storm i "mediakriget".

Visst är det så. Europa och även USA får allt sämre relationer med Israel. Israel är det lilla svarta oförskämda adoptivbarnet som spottar och slåss. Tillslut blir mamma sur och ignorerar det lilla svarta oförskämda adoptivbarnet, eftersom hon inte har hjärta att säga till på skarpen. Då spottar och slåss det lilla adoptivbarnet ännu mer. Man måste ha proportioner, och kosherslakt och omskärelse är inte direkt de viktigaste frågorna för den svenska minimala judiska communityn. Det räcker med att läsa krönika för att förstå att de svenska judarna mest hyllar Israel, gnäller över ortodoxa judar och ägnar sig åt att hylla allt som är judiskt. Omskärelse och kosherslakt är frågor som de bara berör ibland, och uppenbarligen är det inga livsviktiga frågor, vilket vi har sett genom historien. Det är väldigt sällan media-judar skriver om dessa brännade frågor eller deltar i den debatten alls. Orsaken är rätt simpel: Man vill inte skapa allt för mycket friktion och bland annat Körösi skrev en krönika i judisk krönika där hon oroade sig för att muslimerna var allt för arroganta i kravmärkta identitetspolitiken och inte såg saker och ting mer långsiktigt. Hon tyckte att muslimerna kunde lära av judarna, som offrade litet för att få litet och prioriterade det viktiga, inte det oviktiga.

Ja, visst är det så. Sverigedemokraterna får sällan prata om sin politik, bara om företrädare som gjort bort sig. Det är just företrädare som har gjort bort sig som är ett problem. Det handlar dock primärt om obetydliga kommunalpolitiker, alltså fritidspolitiker. Där behöver Sd arbeta hårdare. Mycket för Sd handlar också om att presentera sig på ett sätt som tilltalar bredare väljargrupper och även eliter. Det innebär att man kanske måste göra avkall på vissa positioner. Det har man gjort historiskt, men det finns även gränser. Det finns inget utrymme för Sd att backa längre, de har gått tillräckligt långt. Visst kan man formulera partiprogrammet litet annorlunda, men att överge kulturnationalismen och att medborgarskapet inte längre skall vara kulturellt förankrat är tyvärr ideologiskt omöjligt för partiet. Det finns säkert en massa punkter där man kan hitta beröringspunkter med eliten - men inte i partiets absoluta ideologiska kärna. Det är rena självmordet.

Men vill man att Sd skall bli ett nytt Framstegs parti eller Ny Demokrati i en ny skepnad så kanske man skall överge all kulturnationalism. Sd kunde säga att man stödjer normativ mångkulturalism, men att de bara vill minska invandringen till ekonomiska hanterbara nivåer. Då är det "slighlty" utanför etablissemanget. Då är frågan, kommer färre rösta på dem? Nej, inte i början, men till slut, så kommer det mer eller mindre gå åt helvete. Ta framsteget i Norge som exempel, de bespottas fortfarande av etablissemanget och de ställer alltså upp på alla åsikter etablissemanget har förutom att de vill minska invandringen till Norge. Till och med dem, som bara började snacka om minskade invandring, tar allt oftare kulturnationalistiska positioner för att motivera sin politik. Det är ett måste, även om om jag motiverade min position utifrån en slags liberal medborgarnationalism.

Saken är att man vill få eliten anpassa sig efter dem, inte tvärtom. En grej är att formulera politiken genom liberalistiska argument. Detta gjorde Tino mycket framgångsrikt och jag menar att man kan gå djupare än så. Det är hur Sd presenterar sig själva som de behöver arbeta på, inte deras politik, även om det säkert finns en del utrymme att fixa.

För egen del delar jag och Sd inte varandras ekonomiska politik vilket inkluderar vår olika syn på välfärdsstatens storlek och omfång. Jag är ju paleo-libertarian liksom.