Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nja, det jag menade är att SD ska avhålla sig från att kommentera specifika ärenden (som Aftonhorans Stasi-registrering av AP-donatorer) och specifika media-kanaler (som Avpixlat). Däremot kan man naturligtvis markera allmänna ståndpunkter i linje med oyto:s förslag, men det är knappt värt mödan tror jag, då alla vet vilken sida SD står på, och vilket parti som de invandringskritiska sidorna främst stöder.

Jag ser inte Avpixlat som ett nav i den Sverige-vänliga rörelsen, men väl som en av 4-5 viktiga pelare. Personligen ser jag Flashback som viktigare, om man ska jämföra. Avpixlat är mycket viktigt, men det är typen av sajt som är viktig, inte just Avpixlat, som är OK men knappast någon genial verksamhet.

Jag hoppas att invandringskritiker och Sverige-vänner inte snöar in på AP, utan kollar in de liknande sajterna som t ex Fria Tider och Exponerat lika ofta som AP. Realisten har också sina ljusa stunder även om mycket är spärrat för icke-prenumeranter.

Som sagt, sopa bort dessa sajter och du har lika många eller fler uppe på banan igen inom 1 månad, med nya namn och ny design, men samma syfte och växande publik.

Sanningen kommer alltid fram, ett faktum som innebär undergången för svenska dagstidningar.

Just den här biten tycker jag mig ha sett mer av på senare tid. Tjänstemän och politiker som inte backar undan för media eller politiska drev, utan står rakryggade. Det blir då uppenbart att kejsaren är naken, och att medias makt enbart sitter i rädslan för att bli socialt märkt eller stigmatiserad. Så snart det börjar gå upp för folk att media faktiskt inte kan göra något, så kan man också hitta ett nyvunnet självförtroende.

Några exempel är på sin plats förstås.

1. Polisen Peter Springare som stod upp för polisens arbetssätt och myndigt förklarade i direktsändning i SVT att det finns goda anledningar till spaningsregister där romer är överrepresenterade. Programledare och inbjudna gäster satt först som fågelholkar, innan en av programledarna såg sig nödgad att avbryta Springares resonemang för någon icke-fråga. Springare backar inte någonstans och ber aldrig om ursäkt.

2. Kent Ekeroth talar i en riksdagsdebatt om för både en norrbottnisk miljöpartist och en persisk (kurdisk?) sosse att han skiter fullständigt i deras personliga varande som svensk eller ickesvensk, utan att det är den generella och övergripande politiken som är viktig. Inga ursäkter, inget bemötande.

3. Cecilia Uddén plockas ner totalt av Egyptiska myndigheter och börjar maktlöst och indignerat att gråta. "Dont micromanage matters" säger ambassadören frankt när Uddén försöker köra klassikern med enskilda snyfthistorier, och Uddéns vinkel är lika död som båtflyktingarna utanför Lampedusa.

4. På lokal nivå; Tjänstemän på Migrationsverket som inte ber om ursäkt trots påstridiga frågor om avvisningar (vilket syns ännu tydligare i pappersupplagans artiklar). Förvisso gör en högre tjänsteman sitt bästa för att underminera, men i pappersupplagan av Norran får teamledaren Mathias Ulfhjelm frågan om hur "han känner" och svarar följande:

5. Alla misslyckade drev det senaste året. Järnrörs-gate gav fler Sverigedemokrater, Romregistret slog bakut, och nu gör AB sitt bästa för att sänka sitt eget rykte genom att hänga ut personer som sponsrar Avpixlat. I det sistnämnda fallet har jag hört allt från moderater till vänsterpartister som tycker att det gått över gränsen, och det enda AB gör att är att alienera sig från sina läsare som istället övergår till alternativ media.

Journalisternas makt begränsas allt mer, och ju fler som blir varse om detta desto mindre kommer deras roll att bli. Inom något år kan journalisterna ha tvingats omdefiniera sin roll till någon som kanske - förhoppningsvis - kan börja närma sig normal journalistik.

Helt riktigt men problemet är fortfarande att de som tror på tidningarnas inflytande många gånger är fel personer, dvs såna som har reellt inflytande. Det är oviktigt om stöttepelare som It-konsulter eller alkisar tror att det är farligt att råka ut för media. Det är däremot tyvärr viktigt vad landstingsdirektörer, socialsekreterare, polischefer, riksdagsledamöter och liknande tänker. Dessa tänker fortfarande "fel" samt är ofta medietränade i att blotta strupen.

Inom något år känns osannolikt - det behövs en ordentlig utrensning på JHS och inom statlig media innan man kan förvänta sig något som generellt påminner om riktig journalistik.

Dock är det väl uppenbart att utöver att journalistkårens makt späs ut drastiskt att de samtidigt, gång efter annan, framställer sig själva som naiva, lättlurade och analytiskt retarderade (med viss skrivförmåga) även i gemene mans ögon?

Vilket rimligen spär ut makten ännu mer.

Uppskattar dock verkligen att svenska tjänstemän börjar uppvisa lite jävla ryggrad gentemot media. På tiden...

Jag tror det kan gå fortare än att omforma jhs. När maktmänniskor inte längre tror att "göra en pudel" är rätt svar på mediadrev(vilket vi precis ser antydan till), då är medias makt definitivt över, och backlashen i form av journalisthat är runt hörnet. När journalisthatet väl är där, hur ska vi då kunna ha en fungerande demokrati? Jag tror det här kan gå fortare mot kaos än vad de flesta kunnat tänka sig...

Den dagen är närmare än vad man tror. Vem kunde tro att muren skulle falla bara ett år innan det hände.

Kungen har redan bett en journalist fara åt helvete. Bildt bara hånler överlägset & AIK's supporterklubb blev kritiserade för att ha haft en strippa på bussen, ordföranden bara avfärdade journalisten som tramsig. Singulatiteten närmar sig med stormsteg.

Dessutom är det ju redan så att dom skarpaste hjärnorna inom journalistiken redan har sökt sig vidare till andra områden, det är bara B-laget kvar.

Värt att diskutera är ju om den bästa taktiken är att be dom fara åt helvete eller bara totalt ignorera dom.

När alla inser att kejsaren är naken så går denna processs väldigt fort, vi är nästan redan där.

Jag håller med om att Avpixlat inte är navET, utan ett nav bland många - och att Flashback är det enskilt viktigaste. Här finns bredden, kunskapen, argumenten, infallsvinklarna som sedan sprids via olika kanaler ut i folkdjupet.

Flashback har också en helt annan cred och är mycket intressantare, eftersom alla sidor kan tala för sig själva här. Att anti-PK dominerar debatten här beror på att vi har rätt, helt enkelt. Om de argument och det skarpsinne fanns som kunde övertrumfa oss så skulle det hävda sig väl här i anonymitetens avslöjande sökarljus.

Här har vi ju liksom BARA våra ord att hävda oss med, BARA våra argument. Om Wolodarski eller Linderborg anonymt vågar sig in här så behandlas de med just den respekt deras åsikter och resonemang förtjänar. Flashback är det enda sant meritokratiska åsiktsforum av rang som finns i Sverige. Här spelar det ingen roll vem ett budskaps avsändare är, bara budskapets egna förtjänster.

Jag har skrivit i tråden blott någon enstaka gång, men följer den dagligen. Många fullständigt fantastiska skribenter här inne som fått mig att dra på smilbanden flera gånger!

En av flashbacks absolut bästa trådar - och en tråd som jag tror kommer gå till historien vad tiden lider.

Fula Gubben, Crispy Creem, Eonch Thulin... ja och många andra - stort tack för den knivskarpa och höga nivå ni håller diskursen på! Ett sant ljus i mörkret!

Sorry för OT!

Vilka är de förhållandevis skarpa hjärnorna du tänker på?

Seijboldt
På fria Tider stod det så här:
VANN DELSEGER. Förvaltningsrätten i Karlstad beslutade i veckan att ett beslut om att Lindesbergs kommun ska ta emot invandrare tills vidare inte får verkställas. Domstolsbeslutet kom efter att sverigedemokraten Mats Seijboldt (bilden) överklagat ett beslut från Lindesbergs kommunstyrelse. ()
I Hujådå står det så här:
Året är 1977, till vänster syns George Baryawno som gjorde allt för att blii osynlig efter det första stora bråket. Till höger ser vi Dag Seijboldt, även kallad.
www.hujada.com/article.php?ar=679

Ett forum på nätet jag har följt i ett år minst, består som de flesta andra fora av en majoritet invandringskritiker, men det har funnits två vältaliga regimförespråkare som hela tiden har försökt hitta på ursäkter för regimen och dess media.

Men i och med det senaste med Aftonbladet och Avpixlat så var det faktiskt en av dem som fick nog. Det här var helt enkelt mer än han kunde försvara (eller hon).

Kanske var det här droppen för en del. Alla har vi våra favoritbloggar på nätet, oavsett vilken politisk åskådning vi har, och även om vi inte donerar så kan vi tänka oss att vi skulle kunna donera om bloggägaren hotade att lägga ner verksamheten. Vi tycker alla det är obehagligt att vår donation skulle kunna bli föremål för en artikel i Sveriges största tidning och att journalister skulle ringa vår arbetsgivare och ställa frågor.

Möjligtvis förstod inte Aftonbladets journalister att internet har blivit vårt vardagsrum och att deras journalistik är detsamma som att klampa in i vårt hus och slå sig ner i soffan och öppna en öl.

Avpixlat skriver:


http://avpixlat.info/2013/10/23/afto...ng-fortsatter/