Början på ett mediakrig om mångkulturen?

förra året rapporterade flera av kommunens verksamheter i Lysekil om oroande tendenser. Ungdomar begick kriminella handlingar i form av stenkastning och vandalisering.

Efter en lugnare period precis i början av året vandaliserades i februari bland annat polishuset, kommunhuset, socialkontoret och skolor i staden.

I början av maj tog den ungdomsrelaterade brottsligheten fart och i juni fick den en mer allvarlig karaktär.

En nioårig pojke misshandlades när han inte ville lämna ifrån sig en gunga till en pojke i 15-årsåldern och några dagar därpå rånades en annan pojke i 15-årsåldern av två jämnåriga som ville komma över godis han bar på. Pojken blev slagen i huvudet och fick föras till sjukhus med ambulans.

En del av kommunens satsning innebär en ökad närvaro på gatorna. Man har därför förstärkt sin fältgrupp. Deras uppdrag är att möta barn och ungdomar i utemiljö. Abdulatif Jime och Shokry Allayous jobbar normalt som studievägledare i grundskolan. Under sommaren har de fått i uppdrag att ge sig ut på gator och torg för att prata med ungdomar.

Abdulatif menar att det i vissa fall uppstår kulturkrockar i staden, när ungdomar som har sina rötter i andra länder samlas i grupp. Jag skulle säga att många invånare tror att de ska göra något dumt bara för att de rör sig i stora grupper, men det är en annan kultur, det är så man umgås, säger han.

Sanna Lannesjö är integrationsstrateg på kommunen och samordnar arbetet. Hon beskriver frågan som komplex och att det inte finns några enkla lösningar. Jag är den förste att säga att vi har bekymmer, men social oro och trygghet är komplexa frågor och då är det ju så att ingen enskild aktör äger lösningen. Det behövs en väldigt stark samverkan mellan olika aktörer. Kommun, polis, myndigheter, civilsamhället och varje enskild medborgare i kommunen är en del av lösningen.

Lannesjö påpekar att man har den här problematiken på flera andra platser i Sverige och internationellt. Det här är ingenting som har uppkommit nu och är inte heller bara lokala problem. Social oro är ett globalt fenomen. Det har nog egentligen inte kommit som en överraskning för någon, för det handlar ju också om samhällsomdaningen, alltså den globala förändringen där samhället förändras i väldigt snabbt takt, säger hon.

Vi behöver vara tydligare och mer kommunikativa i de krav som ställs och vad samhället förväntar sig.

En del i arbetet består i trygghetsvandringar anordnade av studieförbundet ABF. Där kan föräldrar, vuxna och övriga frivilliga hjälpta till att vandra en kväll i veckan. Anders Nilsson är arbetande styrelseledamot i ABF och håller i dessa trygghetsvandringar.

Än så länge har intresset varit ganska svalt, berättar han. Första veckan var det ett tiotal, andra veckan ösregnade så då kom bara några få tappra, säger han.

förra året rapporterade flera av kommunens verksamheter i Lysekil om oroande tendenser. Ungdomar begick kriminella handlingar i form av stenkastning och vandalisering.

Efter en lugnare period precis i början av året vandaliserades i februari bland annat polishuset, kommunhuset, socialkontoret och skolor i staden.

I början av maj tog den ungdomsrelaterade brottsligheten fart och i juni fick den en mer allvarlig karaktär.

En nioårig pojke misshandlades när han inte ville lämna ifrån sig en gunga till en pojke i 15-årsåldern och några dagar därpå rånades en annan pojke i 15-årsåldern av två jämnåriga som ville komma över godis han bar på. Pojken blev slagen i huvudet och fick föras till sjukhus med ambulans.

En del av kommunens satsning innebär en ökad närvaro på gatorna. Man har därför förstärkt sin fältgrupp. Deras uppdrag är att möta barn och ungdomar i utemiljö. Abdulatif Jime och Shokry Allayous jobbar normalt som studievägledare i grundskolan. Under sommaren har de fått i uppdrag att ge sig ut på gator och torg för att prata med ungdomar.

Abdulatif menar att det i vissa fall uppstår kulturkrockar i staden, när ungdomar som har sina rötter i andra länder samlas i grupp. Jag skulle säga att många invånare tror att de ska göra något dumt bara för att de rör sig i stora grupper, men det är en annan kultur, det är så man umgås, säger han.

Sanna Lannesjö är integrationsstrateg på kommunen och samordnar arbetet. Hon beskriver frågan som komplex och att det inte finns några enkla lösningar. Jag är den förste att säga att vi har bekymmer, men social oro och trygghet är komplexa frågor och då är det ju så att ingen enskild aktör äger lösningen. Det behövs en väldigt stark samverkan mellan olika aktörer. Kommun, polis, myndigheter, civilsamhället och varje enskild medborgare i kommunen är en del av lösningen.

Lannesjö påpekar att man har den här problematiken på flera andra platser i Sverige och internationellt. Det här är ingenting som har uppkommit nu och är inte heller bara lokala problem. Social oro är ett globalt fenomen. Det har nog egentligen inte kommit som en överraskning för någon, för det handlar ju också om samhällsomdaningen, alltså den globala förändringen där samhället förändras i väldigt snabbt takt, säger hon.

Vi behöver vara tydligare och mer kommunikativa i de krav som ställs och vad samhället förväntar sig.

En del i arbetet består i trygghetsvandringar anordnade av studieförbundet ABF. Där kan föräldrar, vuxna och övriga frivilliga hjälpta till att vandra en kväll i veckan. Anders Nilsson är arbetande styrelseledamot i ABF och håller i dessa trygghetsvandringar.

Än så länge har intresset varit ganska svalt, berättar han. Första veckan var det ett tiotal, andra veckan ösregnade så då kom bara några få tappra, säger han.