Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Så är det ju, men en hel del sossar har ju bevisligen redan lämnat partiet. Det kommer verkligen inte vara enkelt men på sikt finns det goda möjligheter att fortsätta ta väljare från den gruppen. Du får också tänka att det blir en kedjereaktion, ju fler sossar som lämnar partiet och pratar med deras vänner varför de lämnat sossarna, desto fler kan påverkas i liknande riktning i framtiden.

Vet du vad: min mångåriga erfarenhet av myndighets-Sverige inifrån ger vid handen att den som drar in tjänstemännen i detta gör sig en otjänst. Landets tjänstemän är nitiska och kringgår inga lagar med flit. Undantag finns säkert. Problemet ligger i motstridiga direktiv uppifrån, som kan vara helt omöjliga att implementera, och att personalen inte sällan hamnar i kläm mellan chefer och klienter. Värdegrunden påbjuder en sak; cheferna är idealister, saknar förståelse för kärnverksamheten, och klienterna, slutligen, är inte lätta att tas med. Det Sveriges tjänstemän behöver är säkerhet och förtroende. Chefer på deras sida. Att kunna fatta egna beslut med förankring enkom i det som uttryckligen framgår av regelverket, vilket man helst följer till punkt och pricka. Tjänstemän är oslagbara i att nosa fram oegentligheter hos varandra. Det man vill göra är sitt jobb, blint, oavsett vem som sitter där uppe och dinglar med benen. Dåliga (mellan)chefer, parasiter, och verklighetsfrämmande politiska beslut underlättar inte.

De här människorna är en tillgång. Statsapparaten är ett maskineri som kan nyttjas i vilka syften som helst, bara det blir ordning på politiken. Media påverkar politiken, och näringslivet likaså. Det är där man bör söka efter de riktiga förrädarna och opportunisterna.
Man får välja sina fiender noga. Jag tjatar gärna om detta. Tjänstemannaansvar skulle antagligen göra landets paragrafridande tjänstemän glada. Politiker slipper vanligtvis stå till svars för riktiga illgärningar, eftersom ingen samsyn existerar på ett moraliskt plan. I stället blir regelrätta lagbrott den enskilda politikerns fall, i den mån de förekommer. Ett par tvingas man offra ibland, för att ge sken av mänsklighet. Skadlig politik alltför lätt att komma undan med. Samma sak rovdrift på finansmarknaden. Journalister bestraffar man genom att inte köpa deras undermåliga produkter. Att utkräva ansvar i allmänhet, av aktörer som nog ofta saknar förpliktelser, är meningslöst. Det som funkar är att byta ut den som är utbytbar och att bilda opinion mot den undflyende sorten.

De är skrivna av en finländare. Alla folk måste formulera sina egna program för hemvändande.

Den Stora Hemvandringen kommer att rädda Sverige.

Det finns ingen motsättning alls i det vi säger. Tvärtom uttrycker du precis det som jag menar. Problemen är precis de som du tar upp. Jag menar att vi i grunden har ett stabilt system med ett bra regelverk för hur systemet ska fungera. Det finns massor av kompetenta tjänstemän som VILL göra ett bra jobb.

Problemet ÄR att politiken är oförenlig med systemet. Tjänstemännens lagstadgade uppgifter blir till slut omöjliga.

I detta läge SKA kontrollinstanser och tillsynsmyndigheter slå stopp MEN det görs INTE. Istället tillåter politiskt korrekta chefer, ”värdegrundsbyråkrater”, kommunikatörer som skapar ”bilder” och så vidare ett systematiskt lagtrots. Dessa personer är också tjänstemän.

Det är alltså ett politiskt betingat ledningsproblem det handlar om. Det är mediernas självklara skyldighet att rapportera om sådant MEN medierna bildar istället allians med den politiskt korrekta ledningen.

Det ÄR ett systemfel att nuvarande situation KAN uppstå. Vad detta systemfel konkret leder till ser vi tydligt i det som faktiskt händer i Sverige.

Intressant inlägg som förtjänar ett mer genomtänkt svar än det som jag skriver i flykten nu.

Det är det här med lydnad jag ryggar för, du är inne på något men lydnad är fel begrepp.

Höll först med om allt men när du jämförde 2010 års kvinna med 1910 års kvinna och implicerade att 1910 var det lydnad, underförstått till mannen som gällde så håller jag inte med.

Visst, bland städernas borgarklass kanske det var så och visst, den tjattrande klassens kvinnor har ju bara de sysslolösa förment svaga kvinnor vars uppgift förutom att föda barn var att vara dekorativa för ögonen när de jämför sig med sina mormödrar men för den stora massan var det annorlunda med viktigt och uppskattat hårt arbete i hemmet och ladugården eller på någon arbetsplats .

Dessa hårt arbetande husmödrar och bondmoror var nog högt respekterade av sina män.

Sara Lidman sa en gång att Västerbotten var ett matriarkat där fruarna instruerade männen vad de skulle säga på byastämman och P O Enqvist skrev att bönderna som hade fullt upp i timmerskogen på vintern helt saknade koll på hemmets ekonomi som kvinnorna fick sköta och jag kan inte tänka mig att det inte var så i övriga landet också.

Sossarna var tyvärr alltför framgångsrika med att nedvärdera dessa kvinnors arbete genom att bland annat byta ut den fina titeln husmor till det sämre klingande hemmafru.

Nej, lydnad är inte ordet, snarare är det solidaritet och empati det handlar om.

Dessa moderna kvinnor är rädda för att behöva känna empati och solidaritet med sina beskyddare.

.

Ja, för som nyanländ från ett U-land är det ju fruktansvärt att inte hamna högre än busschaufför i det nya landet.

En välkänd djuping höll föreläsning i Godmorgon världen nyss - Göran Rosenberg. För vilken gång i ordningen är svårt att säga men han har hållit låda i många år.

Idag var hans tema twitters skadliga påverkan på människor och samhälle. Rosenberg var också taktisk som sin broder Wolodarski, som longbow4y ger utdrag om ovan, och nämnde inte annat än i associationer sitt påhopp på Ivar Arpi på sitt konto (om förnedringsrånen vill jag minnas) som rönte många svar från en mängd twittrare som tog Arpi i försvar.

Rosenberg klädde på sig offerkoftan i dagens krönika i "Godmorgon Världen”, omskakad och givetvis oskyldig och oförstådd.
Hans nästa steg i krönikan var förväntat: Ett illa dolt anspråk på att beskära yttrandefriheten på nätet.
För att ge tyngd åt sitt anspråk använde han sig av - för vilken gång i ordningen, det också, är svårt att hålla räkning på - Trump som skräckexempel.

Här har vi samma morgon på olika plattformar två ledande opinionsbildare sprungna ur det utvalda folket som dels i DN i en kafkansk grumlig ledare framställer Israel som ett inverterat föredöme men bara för sig självt och dels en prins på ärten i Public Service som har blivit svårt sårad i en twitterreaktion han själv orsakade och därför vill se begränsningar av yttrandefriheten.

I det lilla, någon mindre lyckad skribent på Aftonslasket skyller melodifestivalens enormt kvalitativt låga underhållningsvärde på ”högerpopulismen”. Det är till att försöka skrapa ihop dom sista PK-poängen i åsiktskorridoren vill jag lova.

Hur du än vrider och vänder på det så är det svenskarna som har implementerat mångkulturen i Sverige. Det är något självdestruktivt i den svenska mentaliteten som låter detta ske trots att de destruktiva effekterna för landet är så uppenbara.

Wolodarski blev chefredaktör på DN 2013. Jag fick upp ögonen för honom för första gången i mars 2012. Då publicerade han denna i mina ögon lysande ledare:
2012-03-18: En värld av hemligstämplar, toppstyrning och dunkla beslut
https://www.dn.se/ledare/signerat/en...dunkla-beslut/
eller
https://web.archive.org/web/20120320...dunkla-beslut/

Han totalsågar där Sveriges försvarspolitik som ”Amatörernas julafton”. Det som är intressant för tråden är Wolodarskis resonemang (inte försvarspolitik). Samma amatörmässiga mekanismer genomsyrar svensk politik och är själva grunden för mångkulturpolitiken, som jag uppfattar det.

Wolodarski skrev flera bra ledare innan han blev chefredaktör. Efter mars 2013 spårade DN snabbt ur och blev olidlig för mig.

Jag ber om ursäkt att jag fick årtalet fel, jag får skylla på att jag börjar bli gammal; men att DN i samband med att han tillträdde propagerade för krig med kärnvapen mot Israels fiender backar jag inte på. För så var det.

Det kan finnas en självdestruktivitet i det svenska folket eftersom de sammanhållande kitten har varit under attack länge. Jag tänker dock inte backa på att DN är en judisk pisstidning och att Wolodarski har åsamkat Sverige långt större skada än de hot mot Sverige vi kan läsa om i hans tidning.

Varken Bonnier eller Wolodarski bryr sig om Sverige. Och med en sån media behöver vi inga yttre fiender.

Den ständiga hot-och-kris-och-Corona retoriken är till för att förlama oss. Så kan vi inte ha det längre.

Samma sorts självkritiska analys av vad det var i respektive folksjäl som ledde snett, sker i varje västeuropeiskt land.

Vad är det med oss irländare? Vad är det med oss fransmän, oss belgare, oss holländare, oss britter som gjorde att vi gjorde detta mot oss själva? Vilka sjukor finns i de olika folksjälarna, vilka skuldkomplex drev oss att skänka bort våra egna länder till invandrare från tredje världen?

Det där är reslutatet av gaslighting som inte kommer lösas upp av introspektion och självklander, utan drivas ut av sund revanschlusta och överlevnadsinstinkt.