Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Och ju mer mångkulturellt myndighetssverige blir destå svårare blir det att åtgärda. Svenskar lider och jagas livet ur redan i dag av myndigheter då de är tacksamma offer som saknar förmågan att hävda sig i detta race mot botten.

Så in i helvete svårt att se någon ljuspunkt framåt där någon form av ordning kommer att återställas och råda. Senaste 20 inläggen i tråden visar på något som media måste börja belysa och berätta om på ett ärligt och ocensurerat sätt. Lägger man locket på och låter allt koka vidare väntar extremt mörka tider. Man ser allt fler artiklar som tar upp missförhållanden men det stannar där. Ska man komma vidare måste man gång på gång ta upp dessa missförhållanden inom myndighetssverige och inte ge sig förrän politiken gör något åt saken.

Utredningar, förslag och annat fördröjande skit ska inte accepteras som svar längre, klockan är fem i tolv.

De har inget mål för vårt samhälle annat än att se till att det inte lyckas bättre än deras egna.

Söndra och härska.

Det är våra egna politiker, tjänstemän och journalister som skapar detta. Varför skulle de vilja förstöra sitt eget land?

Personlig vinning.
Liberalismens akilleshäl. Individuell frigörelse ger individer enorma möjlighet att sko sig på andra.

Utan konsekvenser för den enskilde.

Absolut har du en poäng i det. Jag ville mest daska till liberaler genom att använda deras eget språkbruk. Men visst är det så att en fungerande marknad, där en positiv konkurrenssituation råder, är omöjlig när banker och näringsliv är så mäktiga att de kan bestämma över de politiska besluten.

"Den fria marknaden" i den mening som libertarianer lägger i uttrycket leder därför alltid till den här situationen. En marknad kommer alltid vara kontrollerad av någon. Antingen av någon som har intresse av att den är fri/fungerande/konkurrensutsatt, en någon som därmed måste vara illiberal och kunna improvisera. Eller av marknadsaktörerna själva, som därmed kommer se till att den utformas endast i deras eget intresse.

Vad som är helt säkert är att de klassiska liberalernas scenario med en självreglerande marknad aldrig kommer att inträffa. Ekonomin är en del av samhället och sammanvävd med politik och livet i allmänhet. Att försöka separera de här sakerna är ett omöjligt uppdrag. Liberalismens tilltro till förutbestämda, abstrakta principer är lika hopplös inom ekonomin som inom antropologin.

(Samma tilltro till abstrakta ideologier var f.ö. det största misstaget i 1900-talets spektakel till försök att skapa nya illiberala samhällen. Här måste vi göra upp med den moderna tilltron till statiska politiska system över huvud taget. Varken antikens högkulturer eller medeltidens nytända nationer hade några problem med att leva med lite interna logiska motsägelser, så länge den sammantagna effekten var livsbefrämjande.)

Varför förstår inte vänsterns och liberalismens talespersoner detta? Har skickat några eposter till Suhonen, en av de istadigaste av alla envisa, och frågat hur välfärdsstat och generös asylpolitik med ännu generösare bidragspolitk går ihop, och fick en gång ett goddag yxskaft till svar.
Anders Lindberg är en annan som med dårens envishet framhärdar i vägen mot stupet men han har en blockad epostlåda så han är omöjlig att rädda.
Dessa båda är endast två i ett hav av lika"tänkande".

Men den värste av alla är den avgående Sjöstedt som dessutom stiger som en raket mot skyn just för att han först släppte fram Löfven för att sedan ångra detta utan att få annat än kaksmulor i politik tillbaka.
Att ta ännu mer från de arbetandes pengar för att ge till lågpresterande eller icke presterande alls är Sjöstedts partis öppna mening men den dolda är att bidragsberoende röstar vänster.
Ingen på vänsterkanten har någon lösning på hur lösa gåtan annat än att försöka röstmaximera hos nyanlända.
Allra minst Löfven som också som Sjöstedt räknar in röstare hos den nya befolkningen för att kompensera förlusten av traditionella löntagare.

Alltså, fler röster (en feaktig kalkyl i längden) i val är viktigare än att komma till rätta med ett sönderfallande samhälle som faller samman just genom dessa fler? röster från de nya väljarna på de båda partierna (S hade haft 35 % om Ingvar Carlssons asylpolitk fått råda men denna tanke är ännu tabu i partiet).
Så låt S bli ett dussinparti i fortsättningen när tappet av gamla väljare överstiger nytillkomna, vilka också krymper i fortsättningen när bidragassystemen brakat samman av den enkla anledningen att pengarna som skulle finansiera dem tagit slut.
Palme tar långt tid att plocka ned från väggarna.

Lika illa på den liberala sidan – men Lööf skiter ju i ett klassamhälle i repris och 100 år tillbaka i tiden för Sverige så hon är på sätt och vis ursäktad eftersom hon inte döljer det.
Sabuni vet varken ut eller in och Mp:s linje fick en näsbränna sedan det visade sig att nya folket struntar i dem och i miljöpolitik men partiet framhärdar i öppna gränser ändå.

2022 blir en tipping point för Sverige. Vänsterseger med den svekfulla Lööf som kvarblivande överlöpare och god natt Sverige, definitivt.
Men det ter sig otänkbart idag. S:s självskadebeteende upprepas inte en gång till sedan olyckan Löfven avtackats med en enda röd ros i partiets nästa kongress.

Om trion på höger kan få över L på sin sida kan Sverige i värsta fall sakta in förfallet och i bästa långsamt gå mot någon slags förbättring.
Vilken njutning det skulle vara att uppleva att C då ställs utanför. Men frågan är om ett reinfeldtnostalgiskt M och ett kristethumant KD och L går att lita på. Kanske överger de SD för C för gammal vänskaps skull och hoppas på att vänsterpartierna röstar igenom en Allians 2.0 och då för att ställa SD i vanmakt, igen.

Räkna kallt med att Bonnier, Schibsted och Public Service samfällt verkar för detta scenario.

Jag vet inte om det är min Chateau Montus 1998 (fantastisk lagringston!!) som har börjat kicka in men jag är väldigt oklar över vad den feministiska skribenten egentligen menar här.

Ok. Låt oss bena ut detta. En vit svensk man får under inga omständigheter använda invandrares sexuella övergrepp på vita svenska kvinnor som en "ursäkt" för att minska inflödet av invandrare som utsätter vita svenska kvinnor för sexuella övergrepp. Så långt glasklart med en vit kvinnlig feminists ögon (eller sinnessjukt resonerat sett med friska ögon).

Men sedan? Vad menas? Är det kritik mot att vita svenska kvinnor påtalat att de utsätts för sexuella övergrepp av invandrare överhuvudtaget? Är det kritik mot att vita svenska kvinnor känner ett behov av "hårdare tag" överlag vad avser sexuella övergrepp på grund av den obehagskänsla som uppstått på grund av massinvandring? Debattinlägget innehåller ytterligare analyser och måste nog läsas i sin helhet för att kunna analyseras, men jag är genuint tacksam om någon tar sig an den kanske omöjliga uppgiften att reda ut vem kritiken riktas mot och varför. Själv är mig uppgiften övermäktig.


https://www.expressen.se/kultur/ide/...smens-arenden/

Intressant när man studerar olika partiers väljares åsikter om invandring:

https://pbs.twimg.com/media/ESfzDDIW...g&name=900x900

Det visar att det finns förvånansvärt många migrationskritiska socialdemokratiska samt liberala väljare kvar i de partierna. Även fast många migrationskritiska S väljare lämnat för SD. Det innebär att det finns gott om möjligheter för det konservativa blocket att sno fler väljare från de partierna. Moderaterna borde kunna ta många av de migrationskritiska liberala väljarna till exempel. Och SD kan fortsätta ta väljare från sossarna om de sköter sina kort väl. Till och med de mest fanatiska invandringspartierna har en del väljare som vill minska invandringen. Till och med bland Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet finns det många tusen väljare som kan gå från att vilja minska invandringen till att överge sina partier om dessa problem förvärras. Allt det bådar gott för högern i Sverige.

Vad det innebär att det finns en del migrationskritiska väljare som idag röstar på partier som MP, C och V, vilket innebär att de just nu prioriterar andra frågor före invandringsfrågan. Men det finns ingen garanti för dessa partier att denna del av deras väljarbas kommer fortsätta prioritera de övriga frågorna före invandringen. Speciellt inte om invandringen börjar öka igen och att problemen kopplat till invandring förvärras än mer i framtiden.

Det innebär också att jag ser större möjligheter för det konservativa blocket att ta väljare från övriga partier än tvärtom. Det blir väldigt svårt för partier som V, C, MP osv att ta väljare från M, KD och SD med tanke på att M, KD och SDs väljare är helt emot ökad massinvandring. Medan det finns fler väljare i övriga partier som kan lockas av M, KD och SD om de strategiskt försöker ragga dem. Speciellt bland sossarnas och liberalernas väljare finns det en stor möjlighet för M, KD, SD att värva fler väljare i framtiden.

Översättning: "Vad gör ni, vita kvinnor? Vi gav er pappersvändarjobb, lådvin, Sex and the city och frivillig barnlöshet. Med vilken rätt går ni ifrån oss?"

Krönikan citerar även ett nyckelnamn som gör det lättare att få det att falla på plats:
Vita kvinnors rop efter trygghet och önskan om sexuell integritet är ett hot emot den individualism som t ex Elizabeth Bernstein vill att vita kvinnor ska sätta över andra hänsyn.

Artikeln skulle kunna sammanfattas så här: Beskydd medför en plikt att lyda sin beskyddare, och jag gillar inte att det är så!

Hobbes sentens ("Beskydd förpliktigar lydnad") är en lag som alltid gäller. Under några decennier har svenska kvinnor kunnat förvänta sig beskydd av staten, i utbyte mot lydnad mot densamma. Eftersom att behovet av skydd inte har varit särskilt stort, har kraven på lydnad inte varit särskilt omfattande heller. Dessutom har kvinnor utgjort en betydande del av statens funktionärer och beslutsfattare, vilket har medfört att statens krav på kvinnorna i större utsträckning än tidigare har varit i harmoni med deras egna önskningar.

Nu har emellertid tiderna förändrats. Den liberala staten har svårt att beskydda kvinnorna, och då kvinnor alltid är i behov av beskydd måste de därför söka sig till någon annan. Men denne nye beskyddare, vem än det kommer att bli, kommer att ha andra krav på lydnad än vad den liberala staten hade; och dessa nya krav kommer kanske att vara strängare än de som kvinnorna åtnjöt tidigare. Denna insikt är inte trevlig, i synnerhet inte om man tillhör den grupp av kvinnor som var mest gynnad under det liberala beskyddet.

Å andra sidan: Var den genomsnittliga kvinnan 2010 lyckligare än vad hennes gammelmormor var år 1910? Detta är också tveksamt. Att lyda är rätt kul, trots allt.

Drar mig till minnes att Markus Allard berättade om sitt kampanjande för ÖP, hur han ringde på hos pensionärer som alltid röstat på S. Han talade långt om länge med dem om etablissemangets förfall och om sin egen politik. Han fick till slut deras sympati: ”Ja du har verkligen rätt!”

Allard tackade för samtalet, vände på klacken och gick vidare, men hörde bakom sig hur den pensionär han nyss samtalat med, och vars hjärta han trott sig vunnit, försynt tillade ”Men det blir nog ändå socialdemokraterna ändå!” Innan dörren gick igen.

D’oh!

Vanans makt är stor.

Så även hos till exempel Centerns gamla kärnväljare: jag vet bönder som fortfarande röstar på C. Varför? Har dom verkligen missat att denna nyliberala sekt är något väsensskilt från det Fälldinska glesbygdsparti det en gång var? Jag kan inte tänka mig det, men som sagt, vanans makt är stor.

Men något högerparti borde verkligen göra en inbrytning i den av C numer övergivna glesbygdspolitiken. SD har ju gjort ett tappert försök, men kanske KD skulle kunna snappa upp de C-röstare som förhåller sig avvaktande till Det Stora Demografiprojektet, men inte riktigt vågar rösta SD?

Se där. Ja, inte är jag förvånad, men det hela är så klart lite lagom barockt ändå. Orättvist ut svensk synpunkt: ja, det kan man lugnt säga. Det värsta är ändå att det rör sig om ett så flagrant slöseri med resurser som kunde komma bättre till pass i oräkneliga andra sammanhang. Att ge de sämst "lottade" (alltså: skickade) injektioner för att kortsiktigt förläna dem chansen att bevisa sig hopplösa är en svensk universallösning som aldrig tycks gå ur tiden. Jämför alla dessa snabbspår, enkla jobb, utbildningsplatser, specialkurser etc. som genererar vinster för arrangörerna, men som nästan konsekvent misslyckas med sitt uppsåt att göra jämbördiga, självgående individer av klienterna. När hjälpen upphör är det tillbaka på ruta ett, i allra bästa fall. Det GÅR inte att få gamla hundar att sitta. Det är sanningen.

Anmärkningsvärt är som vanligt att det inte är någon vanlig svensk standard som är måttstocken, utan en högre. Ve och fasa om inte nyligen importerade Yosef från Etiopien klarar att konkurrera materiellt med en välmående, solid, svensk medelklass.