Början på ett mediakrig om mångkulturen?

SvD:s mediala fixering vid kvinnlig identitetspolitik nådde nya höjder idag när en bild på ett par barnlösa kvinnor tar toppositionen i tidningens nätupplaga. "Barnlöshet provocerar" påstås det. Och det provocerar ännu mer att ångra ett barn man fött. Och det är "egoistiskt att vilja skapa en kopia av sig själv i form av ett barn". Jag vet inte om tanken är att läsaren ska bli upprörd. I så fall handlar det om normkritik och gränsöverskridanden som ju är det finaste vi har i det postmoderna Sverige. Det som skiljer är viktigare än det som förenar. Det som splittrar och river ner är viktigare än det som byggs. Det sjuka är intressantare än det friska. SvD:s artikel får stå som symbol för en mediaetik som tappat det fullständigt. Dekadens kallas det. Den fanns också på Weimartiden. Jag tror vi befinner oss i något sorts slutstadium.

https://www.svd.se/skaffa-kopia-av-s...tiskt-om-nagot

Malcom Kyeyune proklamerar den moderna vänsterns död och förutspår den konservativa arbetarklassens revanch.

Den moderna vänsterns problem var i slutänden att den sade sig representera majoriteten, men i praktiken inte gjorde det. Den påstådde att den talade för arbetarklassen, men den bestod i praktiken enbart av de välutbildade och välbeställda, människor som såg politiken som ett sorts välgörenhetsprojekt där poängen var att ta hand om de som det var synd om.

I hemlighet var dock denna välgörenhetsiver ofta en front för en sorts utpräglad klasspolitik: en klasspolitik som handlade om att subventionera de allt mer prekära ungdomarna i medelklassen, som hade utbildning men sällan upplevde att de kunde ta sig hela vägen fram till den levnadsstandard de tyckte att denna utbildning berättigade dem till. Arbetarrörelsen tömdes på arbetare, och de som kom istället blev över tiden allt mer öppna och frispråkiga med sitt förakt för alla de där vita och okunniga rasisterna ute på landet.

Jeremy Corbyn hyllades länge som en återgång till klassisk gammal vänsterpolitik, men detta var alltid en illusion. De nya medlemmarna som levererade hans seger i partiledarvalet var de unga och de välutbildade, som gillade att tala om socialism och klasskamp men som i praktiken hade extremt lite gemensamt med de arbetare de sade sig värna.
[...]
I längden är dock frågan om vi inte kommer se nya rörelser framöver. I politikens fyrfält – GAL och TAN, höger och vänster – är kombinationen vänster och TAN, alltså traditionella värderingar, fortfarande helt frånvarande. Under 2020-talet kommer vi nog se hur detta fält börjar fyllas ut på riktigt.

För en socialist är arbetarklassens revolt mot den moderna vänstern hursomhelst knappast några dåliga nyheter. Medelklassens intellektuella och politiska tyranni över arbetarna tycks nu vara över; arbetarna har markerat att de framöver kommer att staka ut sin egen väg, fria från sina gamla förmyndare och uppfostrare. Jag, och många med mig, kan bara önska dem lycka till.

https://www.gp.se/ledare/jeremy-corb...ade-1.21750409

Kombinationen majoritet av svenskarna sedan alltid skeptiska - milt uttryckt - till invandring och att LO sedan en tid tillbaka önskar en annan regim kring arbetskraftinvandringen

De senaste nio åren har Texab ansökt om att få ta in minst 136 personer som arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU. Totalt kommer uppåt 15 000 gästarbetare per år till Sverige, från ”tredje land”. LO vill att reglerna för arbetskraftsinvandring stramas åt.

http://www.transportarbetaren.se/lo-...karpta-regler/

och nu senast detta:

Svenskarnas stöd för bistånd rasar

Svenskarnas stöd till bistånd har minskat stort det senaste året. Det visar Sidas årliga opinionsundersökning som presenterades på tisdagen.
– Jag tror tyvärr att man kan prata om ett trendbrott, säger Carin Jämtin, generaldirektör på Sida.

https://www.etc.se/utrikes/svenskarn...-bistand-rasar

kan nog borga för politiska och mediala förändringar i fråga om mångkulturs- och massinvandringsentusiasm.

Björn Wiman, kulturchef på DN, är han verkligen så jävla dum som han verkar? Det känns helt orimligt att man kan vara så jävla dum och ändå bli kulturchef på en stor tidning. Men om han skulle spela så här jävla dum, vem skulle gå på det? Eller är tänket bakom det hela så infernaliskt listigt att det bara går runt i huvudet på den som försöker genomskåda planen?

I dagens DN noterar Wiman "samhällsomvandlingen" som gjort att SD nu kan räknas som största svenska parti. Wow - samhällsomvandling!? Har Wiman äntligen noterat vad som händer i verkligheten?
https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-...d-ulf-lundell/

Nähäja. Politiker skapar alltså inte verkligheten genom de politiska beslut de tar och de konsekvenser dessa får. Media och annat etablissemang påverkar inte verklighetsskapandet genom att påverka politikerna. SCBs, AFs och BRÅs statistik beskriver inte verkligheten som den är utan utgör en av många alternativa berättelser om verkligheten. Verkligheten skapas genom berättelsen om verkligheten. För närvarande är det SD som står för den berättelsen.

Det är flera saker i detta som jag inte kan förstå att Wiman inte förstår. För det första finns verkligheten även om ingen berättar om den. Kan Wiman verkligen vara så insnöad på Foucault att han inte reflekterar över detta? Redan där tappar jag fotfästet. För det andra, varför skulle den berättelse som Wiman föredrar vara mer sann än den som SD föredrar? Berättelsens sanningshalt verkar inte vara någonting Wiman reflekterar över. Så olika berättelser utgör bara mer eller mindre lyckad propaganda? För det tredje, tror Wiman verkligen att svenskar i allmänhet inte kan skapa sig en egen förståelse för verkligheten? För det fjärde, om det är berättelsen som orsakat att fascismen och högerpopulismen bjudits in i värmen, varför skulle det då inte vara den av Wiman föredragna berättelsen som orsakat det? Vilken är då Wimans skuld?

Jag har träffat Björn Wiman IRL och han verkade då vara lika jävla dum som hans skriverier är. Reflektion och intellektuell hederlighet förefaller i stort sett saknas. Hur fan kunde han göra karriär. Det känns verkligen skumt.

Men som påverkansoperatör, vem går på vad han säger? Helt obegripligt.

Det är bara det att dom där "arbetarna" idag är förhållande vis få. Klassiaka abetaryrken har i mångt och mycket försvunnit, eller blvit medelklass. Rörmokare och snickare är inte sällan egenföretagare och numera mycket väl metvetna om berget av skatter som dom måsta bära på sina axlar.

När det gäller "Medelklassens intellektuella och politiska tyranni över arbetarna " så tycks det inte ersättas av konservatism, i alla fall inte i praktiken. Idoelogiskt kanske, men i parktiken går det mot anarki, kaos och den starkes rätt.
Annars är väl den klassiska socialdemokrati som Malcolm K verkar efterlysa inget annat än den politik som SD står för. Men det verkar han inte ha insett själv.

Han är väl anställd för att valla en ängslig halvbildad medelklass i rätt åsiktsfålla.
Då är det en fördel om han inte tänker för mycket själv, för annars kanske han börjar tvivla.
Nackdelen (för DN) är att han saknar intellekt nog att moderera sig skickligt nog att hålla kvar läsarna i fållan - ty de - även om de är ängsliga och halvbildade - ser med egna ögon vad som sker. De ser Wimans tondövhet och uppfostringsförsök.

Vilka superegoister de måste vara i Afrika med tanke på hur befolkningen växer.
Jag förutsätter att detta perspektiv tas upp.

Därför att Wimas synsätt är väldigt vanlig och utbredd i vänster-intelektuella kretsar. Enligt dom finns ingen sanning, utan flera sanningar. Hur det ser i den fysiska verkligheten saknar för dom mening, det som betyder något är hur det upplevs av någon. Eller hur det passar i ett teoretiskt ramverk som man själv har hittat på. Man tar då dom delar som passar i ramverket och ignorerar eller förnekar existensen av det som inte passar.

Wiman skulle inte fatta ett smack av ditt resonemang utan bara tycka att dina frågeställnigar var väldigt konstiga.

Det hela är dessutom helt påhittat. Jag känner många barnlösa & har aldrig sett eller hört att någon blivit "provocerad" av detta. Rent jävla trams med andra ord.

Ska man skapa sekter och predika moral, så får man inte anställa de skarpaste knivarna i lådan som capos. Man måste ha skarpare ideologer högre upp -- men som underboss hjälper det ju Saken om man både är ett får och samtidigt äger förmågan att bräka högt.

Precis. Frågan är om du väntar förgäves på en sådan generalisering av tesen eller gemensam måttstock.

Man kan se egoism i allt möjligt, om vi nu talar om barn eller barnlöshet: Egoismen att skaffa klasar av barn som blir andras försörjningsbörda; sådden av sitt vildhavre och sedan fly fältet; trofébarn; självvald barnlöshet i fullföljandet av karriär eller annat självförverkligande...

Det är sådana där texter som Wiman skriver som Jenny Lindahl ovan varnar för. Vänsterns och liberalers narrativ ratas av medborgarna. Egen erfarenhet trumfar berättelsen.

Det är som i Swebbtv:s program Erik och Matthi när Erik säger - Inte fan är det nynazister som unga tjejer bör varnas för när de löptränar i parker. Alla vet vad det handlar om. Exempelvis i de kommuner som är i finansiell kris så är kommunalråden öppna med att underskotten beror på det ökande antalet personer (migranter) med försörjningsstöd. Å så stök i offentliga rum generellt på det samt statistik och annan rikedom på fakta som sprids på nätet. SD behöver alltså inte skapa något narrativ.

Bränner man sig på plattan så behöver man inte tolka hettan för att dra undan handen. Är det tomt på kontokortet hjälper det inte att säga att kassörskan har taskig attityd, du får i varje fall inte ta med dig varorna hem. Socialdemokraternas framgång berodde på att man beskrev en faktisk verklighet som arbetarna befann sig i och konkret upplevde. Nu gör vänstern tvärt om: man relativiserar, eller snarare trivialiserar de problem som medelklassen lever i.

När nu Kristersson druckit kaffe med Åkesson väntas en Kristallnatt i Sverige.
Judarna i Sverige kanske gör sig en otjänst genom denna hysteri, senast idag genom Bonniers gödkalv (utan innandöme) Schulman i Expressen.

Jag är kritisk till judarnas makt i Sverige men jag är övertygad om att de kommer ha det lika bra eller bättre i Sverige - alltså på en fortsättningsvis högre nivå än svensken i allmänhet - med en annan regim än de muslimska sossarna och det ännu mera muslimska vänsterpartiet vilka är en dold och lömsk, genom den bisarre Sjöstedt, förutsättning för fortsatt muslimsk invandring i stora mått.
Dessa mänskor är ju gudbevars dessa båda partiers överlevnadsplankor.

Det är lika svårt och lätt att förstå judarnas angrepp på något nödvändigt nytt i Sverige som judarnas rädsla för Trump i USA.
Menar - deras dolda makt är viktigare att i båda länder slå vakt om än den utan tvekan mycket farliga utveckling i Sverige som också drabbar judarna i Sverige men som tar något längre tid på sig i USA att drabba dem i deras bindgalna skräck för förändring av större mått.

Sverige har nått vägs ände och samma gällde i litet längre perspektiv också USA, men man fick i all fall och för en majoritet av amerikanska folkets bästa i tanke stopp på den förskräckliga H. Clinton, för hade hon vunnit då hade den Etablerade Skiten i USA passerat gränsen för ingen återvändo tillbaka för det stora landets stora väljargrupper.