Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Missförstå mig rätt, men är inte Bonnierpropagandistens resonemang fullkomligt rimligt given regimens hållning i frågan om befolkningsutbytet?


Regimens agenda propagerad genom bla. Bonniers (agenda-) journalistik har ju varit glasklar från dag ett: Befolkningsutbytet är ekonomiskt och kulturellt en vinstaffär och rent demografiskt en nödvändighet. När/Om den liberala demokratins företrädare, som Wiman kallar dem, "släpper in fascister eller auktoritära högerpopulister [läs: de som motsätter sig befolkningsutbytet]" så hotas ju denna agenda. På bonnierska brukar ju detta komma till uttryck genom uppmaningar om att "skydda demokratin från pöbelväldet", och dyl. Det enda som saknas i stycket du citerat är ju att denna folkvilja kritisk mot att förintas som folk är antisemitisk. För det är den ju. Alla som någonsin tänkt eller yppat en kritisk tanke kring det pågående befolkningsubytet har fått veta att hen är rasist, fascist och nazist. Från dag ett.

Följande klipp är numera i det närmaste att betrakta som en meme, men är likväl värt att återvända till: https://m.youtube.com/watch?v=G45WthPTo24

Barbara Spectres poäng fritt återgiven:

Bonnier företräder storstadsbor. Bortom Solna eller Mölndal är Bonnier-mentalitet a la Wolodarski ingenting.

En viktig anledning till att M närmar sig SD handlar om att M vill kunna samarbeta med SD utanför storstäderna där ju SD är stora. Då måste man i riksdagen gå före för att underlätta för moderaterna i kommunerna runt om i landet. I exempelvis Eskilstuna är SD andra största parti före moderaterna. Hade M där gått ihop med SD och L hade man tagit makten.

Från Malcom Kyeyune i GP som vi nämnde igår:

"Labour förlorade stort i sina gamla arbetarklassområden i norra England, vilket var en ren och skär katastrof för partiet. Samma gamla arbetare som en gång ledde den stora gruvstrejken mot Thatcher blev till sist också de väljare som tillfogade Labour det värsta valresultatet, i mandat räknat, sedan mellankrigstiden."

Ser nu att Heidi går ut med att Kristersson inte lovat henne att aldrig samtala med SD. Nu har man drevat om det här i över 2 veckor men att det visade sig vara en nyhetsanka. När den siste juden flyr från Malmö: kommer det då att väcka vrede? Nej, helt enkelt för att man satsat allt krut på att nazistanklaga större delen av svenskarna. Och det är vänsterliberal medelklass i storstäderna som gör detta.

Rätt kul ändå det här med Heidi. När mainstreammedia drevar mot M på samma sätt som man gör mot SD så vinner M, något som SD också alltid erfarit. Brunsmetningen bara stärker M. Man behöver inte vara rädd längre.

Påförande av skuld och skam är en av de fem klassiska härskarteknikerna.

Jag har sagt det förut: den vinner moralkampen som öppet annonserar att han (och andra i in-gruppen) är utan skuld, och exponerar och anklagar skuldpåförarna för deras omoraliska härskarteknik. Det är egentligen mycket enkelt.

Det är väl därför som SD vuxit. Förutom att folk inte reagerar när judarnas jagas ut ur Malmö eftersom judar konsekvent anklagat vita svenskar för att vara rasister när de kritiserat fri invandring, så sprider sig resignationen. Handikapporganisationer har konsekvent varit främst i ledet för att utesluta SD i varje sammanhang samtidigt som man är för fri invandring. Nu skär man ned på bland annat assistans, färdtjänst, ledsagning med mera. Kommunerna har inte råd och de går kraftigt minus. Kommunerna säger själva att det beror på kostnadsökningen för försörjningsstöd. De nya dyra bostäderna går till migranterna. Det folkliga uppror som då skulle ha skett mot dessa nedskärningar uteblir förstås. Vi kan gå vidare med hedersförtryck och mycket annat.

Journalister ser sig själva som någon form av unikum. Samtidigt som de är demokratins yttersta försvarare är de också simpla knegare. Beroende på omständighet tar man den rollen som passar det man vill förmdela. När man vill särskilja sig från den typ av människor man egentligen tillhör kan man alltid dra på sig någon form av arbetaralibi. Eva Franchell visar hur man gör:


https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...et-fina-folket

En stackars hårt arbetande journalist som tvingas passera Grand Hotel när hon ska till jobbet som har utsikt över Nybroviken. Livet är verkligen hårt. "Vanligt folk" kan verkligen relatera till det här.

Jag börjar undra om journalisterna själva ens bryr sig om vad folk tycker om dem längre. Målgruppen för journalisters skrivande är främst andra journalister, inte konstigt att rundgången närmast är total. När reflektionerna om samhället grundar sig i promenader förbi Grand Hotel vet man att referenspunkterna saknar relation till verkligheten i Sverige idag.

Eva Franchell bor på Södermalm, med utsikt över Hammarby sjö. Dessutom har hon uppenbarligen ett avdragsgillt "arbetsrum" bredvid Kungsträdgården, med utsikt över Nybroviken & Strandvägen. Det tycks inte gå någon nöd på henne. Det lönar sig att vara en lydig propagandist åt sossarna.

Så visst verkar världen vara i obalans.

Bonnier företräder knappast storstadsbor i någon allmän mening. Bonnier företräder de intressen - den regim - som ämnar slå sönder (bla.) den nation och nationalstat som vi kallar Sverige. Denna regim har inget att göra med varken Solna eller Mölndal, annat än att ett antal av dess byråkrater bor i dessa områden. Bonniers agendajournalistik ämnar att, på "Wimanskt" manér, förmedla en beskrivning av verkligheten till alla dessa hjon runtom i Sverige så att de alla är införstådda med hur de ska förhålla sig till och inte minst tycka om vad som sker runt omkring dem (dvs. tycka och tänka om verkligheten såsom den beskrivs av Bonnier). Det hela handlar inte om att företräda på minsta vis, det handlar om att instruera.

Givetvis skriver Bonnierpropagandisten Wiman den specifika texten i ett visst specifikt sammanhang i vilket vissa specifika politiska poänger står på spel, men det förändrar inte det faktum att Bonnier företräder regimen genom sitt propagerande för befolkningsutbytet (ungf., "befolkningsutbytet är på alla sätt och vis av godo, och det är framförallt nödvändigt!" (jmf. t.ex. Spectre)) och har så gjort sedan dag ett. Man måste - bokstavligen talat! - ha bott under en sten för att ha missat Bonniers propagandistiska hållning i kampen för befolkningsutbytet och mot all form av kritik eller ens problematiserande av det.


Just i fallet om rasist-, fascist-, nazist-anklagelserna är ju den stora massan av svenskar helt utan tillstymmelse till skuld (att ens tala om skuld i detta sammanhang är barockt!). Den som inte förstått hur dessa epitet använts av inte minst Bonnier har ju, som sagt, antingen bott under en sten de sista 30 åren, eller lider förmodligen av någon typ av begåvningshandikapp. Just det eviga dravlet om antisemitism är ju, som många gånger redan påpekats av många olika trådskribenter, extra intressant i sammanhanget, eftersom svensken i gemen inte alls hyser något hat mot judar (titta bara på den typiskt Israelvurmande SD-anhängaren..!). Istället verkar ju judehat snarare handla om - som oyto flera gånger förtjänstfullt påpekat - judar som hatar svenskar, européer och västerlänningar.

Vad är det egentligen som driver alla dessa judiska män och kvinnor att med sådan frenesi arbeta för förintandet av bla. den svenska nationen och nationalstaten? Vad är det för trauma som någon som Spectre egentligen bär med sig och som får henne att med en i det närmaste psykopatiskt välmenande blick och ton tala om nödvändigheten att slå sönder Europas nationalstater? Under vilka omständigheter har egentligen Bonnierklanen vuxit upp som fått dem att så kategoriskt anklaga svenska folket för judehat då det enda vi faktiskt gjorde var att föra fram en försiktig undran om varför Ingrid Lomfors menade att just den svenska kulturen egentligen inte finns. I vart fall finns ju ingen inhemsk svensk kultur. - Förlåt att jag frågar! Men varför hatar ni oss så?

Detta är ganska vanligt inom media; att man på riktigt ser ned på vanligt folk och ställer sig helt oförstående till de som inte har vägen förbi Grand Hotel varje dag. Man utger sig för att vara någon typ av vänster samtidigt som man skriver texter som förnedrar vanligt folk och i princip framställer dessa som obildade idioter.

Det har mycket att göra med att arbetsgivaren ofta blir målgruppen, man säljer in idéer till den som betalar och därför blir målgruppen den som betalar. Som du kan tänka dig blir det då väldigt skevt då den som betalar för dessa saker sällan är representativ för större delar av befolkningen. Detta hänger ihop en del med vad som kommit att kallas "get woke go broke". Har egentligen lite med politik att göra, mer med målgruppsförskjutning och att de "uppåt" blir mer och mer segregerade från allmänheten.

Dvs det som du är inne på, att journalisternas målgrupp knappast är läsarna utan snarare andra journalister. Dock vill jag tillägga att det också är de som står högre upp på stegen (de som betalar). Dessa högre upp identifierar sig förmodligen mer med Grand Hotel än med någon skitig förort varpå det är mer fördelaktigt att ta med sådant.

Och politiker.

Visst är det en extremt korkad artikel, dessutom skenhelig - DN (och särskilt dess s k kultursida) har rutinmässigt dissat Lundell i drygt tjugo år: personen Ulf Lundell, hans låtar och böcker, hans perspektiv på samhället och dessutom hans publik. Lundell har ständigt gjorts till symbol för den svenske Joe Sixpack, den omedvetet bufflige, sexistiske och icke-wokade svenne-mannen. Nu vill de plötsligt ha Lundell på sin sida och skriver att han verkligen behövs - men de har inte ens vett att be om ursäkt för Karolina Ramquists gamla, och ytterst välpublicerade, påhopp (jo, det var hon som först provocerade Lundell och hans publik med helt osakliga och kränkande formuleringar i en DN-recension).

Dessutom antyder Wiman att en hyfsad del av Lundells publik består av rassar och nersupna skinheads. Försök föreställa er att DN skulle skriva att till Robyns eller Benjamin Ingrossos spelningar flockas det en del ensamkommande våldtäktsmän och pedofiler? Finns inte på kartan.

Men jag har för länge sedan slutat ha några förväntningar på Wiman när det gäller förnuft eller intellektuell integritet. I likhet med sin kollega Per Svensson styrs han till 95% av ögonblickets taktiska krav och av de halmgubbar han för tillfället har hängt upp. När Malena Ernman gjorde ett fånigt påhopp på Birgit Nilsson (sedan vår storsångerska kommit med på 500-kronorssedlarna) och ropade att Wagnerrollen som valkyrian Brynhilde var nazistiskt besmittad och att Birgit dessutom varit inne och tassat i antisemitismens våtmarker, applåderade vännen Wiman ivrigt från DN:s kulturdel. Både han och Ernman spelade alltså på den gamla fördomen att Wagner och hans musik i sig skulle vara nazistiskt besmittade eller ett förstadium till nazismen. Ett par år senare, när två av operorna i Ringen spelades i Stockholm, skrev han tvärtom, med en typisk Wimansk hejsanformulering, att Ringen var "operagenrens Manchester United". Opportunismen kan inte gärna bli mer uppenbar, eller hur?

I mina ögon spelade Wiman bort rätten att någonsin mer hylla Wagners musik i tryck när han backade upp Ernmans grova brunsmetning av densamma.

Killen är genuint korkad, sentimental och obildad, om än en tekniskt sett habil rundsnackare, precis som Per Svensson. Men han har ju inte rekryterats för att bli någon ny Lagercrantz eller Buster von Platen, utan för att fungera som habil DN-politruk och grindvakt.

PS. Det är dock inte Foucault som Wiman och hans kompisar har förläst sig på, snarare Baudrillard och Julia Kristeva samt dessas lärjungar,. Kristeva var och är en ärkebluff som tänkare, något som redan en del av vänstern på 60-70-talen skällde ut henne för, men hon har infekterat stora delar av det som brukar kallas postmodernism och postmarxism med sina luddiga och pseudovetenskapliga resonemang och sin förblandning av språkspel och verkliga konflikter.

Kriget mot mångkulturens största förespråkare och trådkändis, Soros har nu nått upp till den högsta nivån.
USAs justitieminister sitter i en FOX intervju och anklagar Georg Soros för "social justice" uppvigling i USA.
Detta kommer ca tre min in i klippet.
https://m.youtube.com/watch?v=UnnnpiYQODk

Jaha ja. Irak tog sig ju en demenssjuk "svensk" som försvarsminister, nu vill visst inte Afghanistan vara sämre då det verkar som att man ska ta in en "svensk" zombie i sitt parlament. "Alla, alla dör psykiskt", enligt Fatemeh Kahvari. Alla som återvänder från Sverige till Afghanistan blir alltså zombier.

Efter dagens valresultat i Afghanistan väntas politikern Razaq Ahmadzai, 58, få en tung post i president Ashraf Ghanis nya administration. Men samtidigt är Ahmadzai, som i själva verket bor i en av de dyraste lyxvillorna i Kabul, skriven i Sverige där han lever på bidrag och tillskansar sig pensions*utbetalningar avsedda för hans sedan länge avlidna mor, kan Fria Tider avslöja idag.
[...]
Valet är inte bara en framgång för president Ghani själv, utan också för koalitionspartiet Grön trend (Basej-e Milli) som i praktiken blir vågmästare och är favorittippade att få ministerposter i den nya regeringen.

Grön trend leds av radarparet Amrullah Saleh och Razaq Ahmadzai. Saleh är partiledare och var fram till i januari i år landets inrikesminister, men väntas nu bli vicepresident. Razaq Ahmadzai är kampanjchef och mer av en nykomling som genom valresultatet i praktiken snabbt har blivit en av Afghanistans mäktigaste män. Partiet lanserar honom som en internationell affärsman som efter stora framgångar i Sverige nu har valt att flytta hem till Afghanistan av patriotiska skäl.

– Efter att ha spenderat en stor del av mitt liv i Sverige blev min längtan efter Afghanistan och dess klimat för stor, säger Razaq Ahmadzai i en kampanjvideo för partiet, som är inspelad i trädgården till hans lyxvilla i Shahr-e Naw, ett av Kabuls mest exklusiva områden.
[...]
Men politikern berättar inte hela sanningen om sin flytt till Afghanistan, visar Fria Tiders granskning. Parallellt med lyxlivet i Kabul är den afghanske samhällsbäraren nämligen fortfarande skriven i Sverige, i en mindre glamourös hyreslänga i Göteborg. Samtidigt sköter han ekonomin åt sin mor, vars bankkonto han disponerar.

Problemet är bara att modern, som får pension från Sverige, dog i januari 2017. Det framgår av ett Facebook-inlägg som Razaq Ahmadzais kusin, en 62-årig afghansk man bosatt i Nederländerna, skrev för att tillkännage dödsbudet den 13 januari 2017. På bilder från en minnesceremoni i Göteborg syns både Ahmadzai och kusinen delta när sörjande släktingar och klanmedlemmar hedrar den avlidna kvinnans minne. Bilderna är från den 28 januari 2017.

https://www.friatider.se/razaq-58-va...-63-i-g-teborg

Svensk mångkultur är sannerligen fantastisk