Citat:
Huvudet på spiken. Det är här någonstans den svenska tragiken gömmer sig. Det pretentiösa engagemanget för världens svaga. Synen på tillvaron som genomsyrad av politik. En aldrig slocknande låga som närs av röda fanor och mässingsorkestrar. Det handlar om broderskap och systerskap inom den egna rörelsen. Solidariteten. Funktionärsskapet. Igenkännandet av andra sossar. Det är då man hälsar. De känner varann på gången och i kroppshållningen. Borgarna hälsar man inte på utan ser till att hålla distans. Borgarna omfattas inte av solidariteten. Dem hälsar helst man inte på om man inte måste. På det sättet är sossarna inte ett dugg inkluderande. Beteendet inom rörelsen är sektlikt. Man inordnar sig. Politik pratar man helst inte om det vet alla som haft sossearbetskamrater. De frågorna delegeras uppåt. Partiet är otroligt toppstyrt vilket inte fungerar när ledaren nu Stefan Löfvén är så passiv. Då händer ingenting. Partiet är en katastrof för landet. Och det är partiets pretentiösa moral high ground som är partiets problem. Dem som diskat på hotell i London i sin ungdom vet hur tillvaron är beskaffad.
Ja, men jag vill gärna understryka och utveckla att...
Man pratar gärna mer om engagemang än vad man engagerar sig.
Man pratar gärna om solidaritet men är sällan solidarisk.
Precis som du är inne på är detta tomma ord.
Likväl som det nya ordet för satan, häxa osv -- "rasist" helt klart tappat kraft.
Det är helt enkelt inte naturligt att alla skall gilla alla uttrycksformer eller grupper där vissa uttryck är normalt. Det är som att försöka föra in att alla skall älska lakritsglass och rotmos och om man inte gör det, och är så uppkäftig att man rentav uttrycker det, blir man utmålad som "häxa". Finns det någon som träffat på någon som gillar allt? Alla färger, alla bilar, alla årstider, alla maträtter, alla väderlekar ... alla folkgrupper och deras säregna uttryck?
Idéerna kring "alla ska gilla allt" är fundamentalt idiotiska och helt omänskliga ty den förutsätter att alla människor i princip är likadana, något som i sin tur förutsätter samma förutsättningar och allt möjligt annat. En typ av extrem icke-solidarisk syn som man inte kan ha fått från någon typ av genuint engagemang utan som endast kan vara sprungen ur det du kallar för ett sektliknande beteende.
S kanske pratar om solidaritet men där finns ingen solidaritet. Älskar man inte lakritsglass och rotmos kastas man i majbrasan, det är inte särskilt solidariskt.