Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tydligen fortsätter kaoset i Socialdemokraterna. Petter Kadhammar skriver efter Stefan Löfvens vansinniga intervju på Agenda;


Vi behöver inte ens prata invandring för att notera hur notera hur dåliga socialdemokraterna är. År 2018 infördes den så kallade betygsutredningen som leds av en docent i pedagogik vid namn Jörgen Tholin. Han tillhör inte oväntat pedagogikvänstern givet hans Twitter. Det är ingen person som förespråkar fingerfärgspedagogik men lik väl så faller han inom vänstern med motstånd mot intagningsprov, standardiserade prov och centraliserad bedömning och betygsättning. Socialdemokraterna har också sätt till så att uppdraget är så kringskuret att inget kan göras. Problemet är tämligen simpelt. Sverige tillåter lärarna att bedöma och sätta betyg istället för att sådant sker centralt genom standardiserade prov (tänk högskoleprovet). Detta är sådant som Jörgen Tholin och Socialdemokraterna inte vill ha eftersom det leder till att kaoset i den svenska skolan kommer uppdagas för alla. Detta skall inte tas bort;

I decennier har detta varit en perfekt lucka för att sätta glädjebetyg eller underbetyg för lärare och skolor. Enligt utredningens direktiv får detta inte förändras. En lärare kan lagligen säga: ”Åh, Kalle stod före mig i kön på ICA. Han kunde minsann multiplikationstabellen när han stod där i kön och räknade.” eller så kan läraren säga; ”Åh, Kalle, skrev A på alla matematik prov men när han skulle räkna på ICA. Ja, då gick det inte bra så han får E”. Som ni förstår: betygsinflationen är given. Sådant här förekommer bara i Sverige och det är Socialdemokraternas har mycket stort ansvar till att det är så här. att det förekommer. Den här betygsutredningen skulle släppas 2019-11-30 men nu skjuts den upp till 2020-05-29 på grund av januariuppgörelsen. Jag lovar er att vem som helst med någon form av grundläggande analytisk förmåga kommer kunna såga den här utredningen.

Jag är övertygad om att om M, Kd och SD kan skjuta ned hela utredningen och göra regeringen till åtlöje när den släpps. Ja, även Liberalernas nya och rätt vettiga skoltalesman Isak Skogsstad (som jag inte alltid är överens med) kommer garanterat sätta i halsen när den kommer.

Det mer pressande problemet är att detta vittnar om SAP inte ens i kristider vet hur de skall agera. De tillsätter en utredning och låter vänsterliberala, post-marxistiska och progressiva pedagoger ingå i den. Skolan är i kris och detta är vad partiet förmår? Ja, drygt 70 procent av alla lärare röstar på V, Mp och S och de gillar att förstöra sin egen arbetsmiljö men frågan är om föräldrarna som betalar lärarnas löner är lika sugna på detta. Ja, hur sugna är föräldrarna att sina barn skall få sämre betyg för att de inte drar jämt med någon lärare? SAP kommer att förlora mycket av sitt förtroende i skolfrågor precis som de på sikt lär förlora sitt förtroende i andra så kallade ”välfärdsfrågor”.

.............
Det är nu bara 15 procent som tycker att Stefan Löfven går att lita på när det kommer till lag och ordning. I övriga vänstern ser det ut så här; V (5 %), Mp (1 %), C (6 %) och L (1 %). I högern ser det så här; SD (23 %), M (16%) och Kd (6%).

https://www.expressen.se/nyheter/val...g-och-ordning/ '

Det står helt klart att SAP inte längre förmår att styra det här landet. Dagens Nyheter, ger inte oväntat Mikael Damberg utrymme. Så här säger Damberg;


Egentligen borde jag kommentera men det känns som det kvittar.

.........................

Det S-märkta Lärarförbundet vägrar bjuda in SD-Lidköping. SVT skriver;


Lärarförbundet har 234 000 medlemmar varav de flesta av dem är lärare. Då förstår ni får leta med ljus och lykta efter en neutral SO-lärare. Ja, för att inte tala om varför skolan är helt upp och ned. Så länge ingen vågar kritisera lärarförbunden men också lärarna kommer svensk skola aldrig komma någon vart. Det är värt att titta på Axess nya föreläsning med Isak Skogstad om skolan.

https://www.youtube.com/watch?v=hDMBr2OU9u8

Killen är faktiskt så bra att jag nästan blir sugen på att rösta på L bara för de har rekryterat honom. Fruktansvärt duktig föreläsare är han också.

Polen och Ungern gör i alla fall vad de kan för att upprätthålla demokratin genom att värna folkstyrelsen inom nationalstaten. Idag satte de nya käppar i hjulen för utökad klåfingrighet från Bryssel beträffande nationalstatens rätt att styra över egen lagstiftning samt förhålla sig fri i fråga om granskning av andras. Överstatlighetsivrarna i Bryssel tycker det vore praktiskt om Ylva Johansson och hennes kamrater själva kunde bestämma om en enskild medlemsstat lever upp till den Brysselstandard som för ögonblicket anses gälla. Inte bara vill man ta sig rätten att tolka lagen för medlemmarna, man vill även styra EU-bidragen utifrån hur villigt den enskilda medlemsstaten spärrar upp tvåan för Brysselpenetrering. Nuvarande ordförandelandet Finland har åtagit sig som särskilt prioriterad uppgift att driva frågan om en årlig shame and blame-tillställning där Ylva och co som en perverterad tomte ska avgöra vilka underlydande som varit tillräckligt snälla och lydiga för att få slantar från Brysselbunkern. Den liberala regelbaserade världsordningens alla globalistpolitruker förbannar nog den tid i vilken demokratiska ideal hölls så pass högt att man bestämde att tvingande beslut måste fattas under absolut konsensus.

Hungary Hinders Joint EU Resolution on Rule of Law Dialogue
Hungary has vetoed a resolution proposed to replace the current format of the rule of law dialogue with a new one, according to which the European Commission would produce an annual report on the state of rule of law in each EU country. According to the Hungarian Government, the new mechanism is pointless, as the EC already has the tools needed to enforce the observance of EU treaties.

However, no consensus could be reached even though the text was supported (or not objected to) by 26 of the 28 Member States. Consequently, the Presidency issued only a notice, news site Eurologus reports.

The opposing countries were Hungary and Poland, which are often criticized for judicial overhauls and other legislation weakening democratic checks on the government.

After the meeting, Justice Minister Judit Varga told journalists that the government fundamentally disagrees with the European Commission to carry out rule of law assessments. Hungary supports the preserving of a “tried and tested” mechanism built on intergovernmental dialogue when it comes to examining the state of rule of law in a member state, Varga added.

She also voiced Hungary’s opposition to plans for the European Council to base its own dialogue on the commission’s rule of law report in the future. Varga said Hungary and Poland had argued at the meeting that member states should form their opinions on any concerns over the state of the rule of law in another EU country solely on the basis of bilateral talks.
[...]
“Hungary cannot accept the establishment of such a mechanism,” Varga said. “Though it’s in the minority, the opinion being ignored by the majority of member states is a legitimate one.”
[...]
Varga added that the EC had the tools it needed to enforce the observance of EU treaties by member states.

The justice minister’s reaction is not at all surprising. Most recently, Varga published an opinion piece on Euronews in which she rejected not only the rule of law mechanism but also the proposal to link EU funding to the rule of law.

https://hungarytoday.hu/hungary-hind...-law-dialogue/

Det här är intressant. Lärarförbundet stoltserar här med att ta ställning för en viss omdebatterad politik. Inte bara ifrågasatt av SD och mer höger utan även från liberalt håll och vänster.
Det talar om för oss att den högst medvetna ompackningen eller rebranding av multikulturalismen som "ett mångkulturellt samhälle" eller "hjälpa flyktingar" eller helt enkelt "Det Goda" är ett effektivt sätt att maskera och dölja sin politik och samtidigt få fanatiska följare. Multikulturalister vet att deras system inte skulle kunna sväljas lika lätt om det serverades rent och utan fluff runt.

Förr kunde man förväntat sig en högre intellektuell nivå av just lärarförbundet som garanterade ett mått av analytisk förmåga och självständighet - men numera tror jag vi hittar mer av det hos icke akademiska fackförbund.

Som en sömngångaraktig NPC upprepar man en uttjatad tom fras "vi står upp för ett mångkulturellt samhälle".

Jaha. Har inte Sverige alltid varit MångkulturelltTM? Då är lackmustestet att fråga om de är nöjda om vi antog samma invandringspolitik vi hade före -75. Win win? Alla nöjda?
Svaret sållar agnarna från vetet.
(Jag skulle innerligt vilja se Åkesson använda det "vi har alltid" -argumentet i en debatt. Det är öppet mål.)

Kommentarsfältet i SvD gästade jag flitigt medans jag fortfarande var prenumerant. Delvis var kommentarerna anledningen till att jag slutade läsa tidningen. Inte så att kommentarerna var dåliga. Ofta var de mer läsvärda än artiklarna.

Vad som hände var att kommentarer som pekade ut faktafel raderades utan att artiklarna rättades. Det gjorde att jag tappade förtroendet för nyhetstexterna fullständigt. Fick själv flera kommentarer raderade av den anledningen. Kommer ihåg en artikel som handlade om olika derivat som förklarades som försäkringar som behövdes för att skydda finansiella tillgångar där jag på ett artigt sätt påpekade att eftersom man inte behövde äga aktien för att köpa en option blir det ju lite som att försäkra grannens hus mot brand och sedan flytta grillen så nära tomtgränsen så möjligt och hoppas på det bästa. Alltså är inte liknelsen med försäkringar den bästa analogin. Den kommentaren rök direkt. Då blev jag arg och sade upp tidningen.

Sedan vet jag att kommentarsfältet stängdes med hänvisning till "pissränna" och svår moderering. Men det upplevde jag som svepskäl. Journalisterna gillade inte att de blev rättade av en läsakrets som ofta satt på expertkompetens.

Du vet att både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund under perioden 1970-1980 åkte till Ryssland, DDR, Kuba, Vietnam, Kambodja, Kina osv. för att finna pedagogiska verktyg i de kommunistiska diktaturerna. De svenskarna lärarna insåg dock att kommunisterna hade en mer kunskapsinriktad skola så de åkte hem till Sverige tämligen besvikna. Vidare så var amerikanska trotskisten/liberalen John Dewey (den progressiva pedagogikens fader) mer populär och lättillgänglig. Allt fler kritiserar Skolverket och Skolinspektionen men också lärarna, lärarnas fackförbund samt Lärarutbildningarna. Skolinspektionen är egentligen inte den värsta aktören utan den bästa aktören. De sämsta aktörerna är Skolverket, lärarutbildningarna, fackförbunden och lärarna själva. I och med att omvärlden går åt höger så har de nämnda hamnat i en rätt jobbig sits. Alltså progressiv pedagogik är fullkomligt vedervärdig vilket Isak Skogstad nedan förklarar inför en chockad borgerlig publik;

https://www.youtube.com/watch?v=hDMBr2OU9u8

Notera nu att Isak Skogstad är liberal. Han är helt ofarlig men de progressiva pedagogerna har de senaste 100 åren byggt karriär kring detta. För två dagar sedan skrev Lärarförbundet (ivrigt påhejade av lärarna) ett nästan hatiskt, ovetenskapligt och mycket förljuget brev till Liberalerna och försvarade borttagandet av nationalsången och anklagade dem för ”nationalism”.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/...-stort-problem

I och med att Sverigedemokraterna finns med på spelplanen så har situationen fullständigt flippat ur på de här två fackförbunden och då i synnerhet Lärarförbundet. Även Göteborgs Posten lyfter detta om uteslutningen av Sverigedemokraterna från Lärarförbundens sida.

https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4sts...ker-1.19197357

Eftersom omvärlden går åt höger så kommer alla de institutioner som kontrolleras av eliterna upp till ytan. Utbildningssektorn är i många avseenden en massiv kraft och eftersom utbildningssektorn präglas av vänsterextremism så leder till en total krock med omvärlden. Vem vill skicka sina barn till en skola där 70 procent av lärarna är post-marxister som mobbar barnen och sätter betyg genom allmänt tyckande. Ja, och i en skola där de inte lär sig någonting.

Vi kommer med största sannolikhet får ett skolkrig och lärarnas så kallade ”status” kommer att urholkas när det framgår att många av dem är riktigt illvilliga, oärliga och oseriösa. Det skulle inte förvåna mig om Lärarförbunden inom kort skulle börja utesluta inte bara SD ur debatten men också M, Kd och L. Notera också ordkriget mellan L och Lärarförbunden. Det tyder på att konflikten inte längre står mellan politiker men mellan politiker och olika typer av institutioner. Det är en ny tid.

Jag kommenterade också mycket på SvD när det begav sig och låg faktiskt i topp när det gällde "gillningar" och citat i flera år, om jag för lov att skryta lite. I alla fall så är det klart att modereringen sköttes av en tredje part och var helt styrd av användare som anmälde inläggen. Om det var någon form av datasystem som automatiskt raderade alla inlägg med exempelvis fler än 3 anmälningar eller om det var en fysisk person som klickade bort inläggen vet jag inte, men det satt i alla fall ingen moderator och läste inläggen och bedömde innehållet i dem. Det var alltså läsarna själva som censurerade SvD:s pissränna på den tiden.

Ack ja, vilka roliga minnen man har från den tiden när det gick att kommentera SvD:s artiklar.

Synd på så rara ärter. En underbar historia om Orange Man Bad som bokstavligt talat stjäl illegala migrantbarns såväl barndom som framtid och det kraschlandar i att Black Man Worse fast både kvalitetsjournalistik och FN-expertis suttit bakom grävmaskinens spakar. Snöpligt.

En rad stora medier kunde tidigare i veckan triumfatoriskt rapportera om att 100.000 minderåriga invandrare befann sig i förvar vid den amerikanska gränsen. Källan var FN:s så kallade flyktingspecialist Manfred Nowak.

Men på tisdagen tvingades Nowak att förtydliga sitt uttalande – eftersom det visade sig att siffran var från 2015, då Barack Obama var president i USA.

Stora internationella nyhetsbyråer, som Reuters och AFP, har nu valt att helt dra tillbaka sina artiklar om uppgifterna.

https://www.friatider.se/medier-drog...a-var-ansvarig

AFP is withdrawing this story.

The author of the report has clarified that his figures do not represent the number of children currently in migration-related US detention, but the total number of children in migration-related US detention in 2015.

We will delete the story.

https://twitter.com/AFP/status/1196897651423358976

Men eftersom internet varken glömmer eller förlåter finns givetvis hela den osköna elefantbaletten att ta del av direkt i tråden. Senast tillgängliga högeligen trovärdigt faktagranskad statistik påstods falsifikationen bygga på. Man undrar ju om FN rekryterar på kvotering direkt ur begåvningsreservens bottenslamssediment.

Det fanns också en aspekt av mediakriget mot svenskarna i borttagandet av kommentatorsfältet. Dagens Industri var en av de sista tidningarna som tog bort kommentatorsfälten. Mot slutet av tiden så var de mer allmänna nyheternas kommentatorsfält i ämnen som skatter mm. fyllda med kommentarer om kostnaderna för migrationen. Sen försvann de helt. Tror att det helt enkelt blev för mycket för Bonniers anställda och ledning att ständigt se det massiva missnöje som jäste redan då.

Men för en tidning som Dagens Industri så var kommentatorsfälten ofta behållningen med näringslivsnyheter eftersom de innehöll kunniga personers åsikter om händelser. Det fanns många som under dödtid i handlarrum och annars hängde på hemsidan. När sedan kommentatorsfälten försvann så försvann trafiken till andra ställen som aktiebloggar och forum som Avanza m.fl.

Men nu har ju de stora drakarna släppt fram kommentatorsfält igen på ledarsidor. De vill väl få tillbaka trafik och läsare antar jag. För mig så framstår de som desperata. Det går inte att öppna mejlen utan att det finns minst ett erbjudande från Bonniers om gratis, gratis eller prova på. Säljarna ringer också ständigt från Bonniers.

Den bäste amerikanske rikspolitikern är Missouris yngre senator Josh Hawley (R). Han framstår som en fullfjädrad adept till den avfallne reaktionäre marxisten Christopher Lasch. Hawley har nu hållit ett brandtal mot oligarki, individualism, elitism och för det lilla samhällets gemenskap.

You’ve heard the numbers. As to wealth: The top 10% of the country’s earners control 77% of the country’s total wealth. As to wages: Over the last several decades, inflation-adjusted wages for the working class have barely budged, while income for those at the very top has soared.

But the most telling economic divide in the country is between Americans with a high school degree and those who have four-year college degrees or more. A bachelor’s degree now earns a household in this country double the median income of a high school diploma. As of 2016, families with a four-year degree or higher controlled roughly three-quarters of the country’s wealth. That’s a 50% increase since just 1989.

We are witnessing the rise of a new oligarchy of wealth and education. And not surprisingly, the leaders of this country’s government, its press, its corporations and most of its popular culture most all belong to this same class.

But this oligarchy is not sustainable. Not only because it is unjust that the global economy should work for so few, that so many should be shut out of America’s front row, left without a voice.

It is unsustainable because so many Americans are so profoundly discontent, even despairing.

[...]

Suicides in this country are at their highest level since 1938. Alcohol-related deaths the highest since the start of World War One. And drug overdoses are at the highest level ever recorded.

The numbers are even more startling for the young. The number of 15 to 24 year-olds committing suicide is greater than at any other time since the government began tracking the data over fifty years ago.

For girls and young women, suicides rates have doubled during the 21st century. Doubled.

[...]

I am talking about the loss of community. And I am talking about the need to rebuild it.

This is a loss that cuts across ages and race and income, that afflicts every sector, every segment of this nation. It is a loss that threatens our common sense of belonging and ultimately, our common liberty.

And it is a loss that is far from coincidental. It is the outcome of how we have been told for years to think about liberty—and politics and the economy; how we’ve been told to think about ourselves.

That’s why it’s no coincidence that the breakdown in community and the rise of oligarchy have happened together. They are both the products of a worldview. A worldview that has now run its course.

[...]

The results were, again, far worse among the young. Americans aged 18 to 22, the so-called Generation Z, were the most likely to be lonely, with more than half of respondents in this age group exhibiting multiple indicators of isolation.

The decline of community proves to be key.

Young people are participating less in faith organizations, less at school, have fewer friends. They are even leaving organized sports.

Meanwhile, scholars like Robert Putnam have amply documented the decline in social participation across all age cohorts.

[...]

And then there’s the plight of the family. No community is more consequential than the family, and no perhaps no community is today under greater strain.

Fewer Americans are having children. And only about half of Americans are married now, a steep drop over the last half century. The decline has been especially sharp for the American working class.

[...]

Across age groups and regions, across races and income, the decline in community is undeniable. But it is not accidental.

For years we have been told that to be truly free is to be without the constricting ties of family and place, without the demands of faith or tradition.

We’ve been told that liberty means release, separation. And this view has had its effect.

It’s an idea with a long tradition of its own, and a wide circle of influence, back to Immanuel Kant and Jean-Jacques Rousseau, and farther back still to a British monk named Pelagius.

[...]

This is the individual as creator, as self-creator, maker of meaning and author of reality—rather like Prometheus who in the ancient myth created all mankind. So call this view of the human person the Promethean self.

As it took hold in twentieth-century America, the Promethean ideal taught that the individual self exists apart from all social ties and relations. Our family, our religious society, our neighborhood and town—these communities don’t constitute one’s identity, because who one truly is exists separate from all of them.

Instead, the Promethean self creates her own reality, her own truth. She forges her own meaning. And this effort at self-creation is a solitary business. The demands of community too often get in the way.

For the Promethean self, the only time community is truly worthwhile is when it is freely chosen, and then only on the individual’s own terms. For the claims of community must never inhibit the individual’s powers of self-expression. Or so we are told.

This Promethean idea has by now become so thoroughly ingrained in American culture, so ubiquitous in our public life, it’s impossible to escape it.

It is preached in our universities, celebrated in our music, rehearsed in our literature and film.

[...]

And you can see how this idea of the Promethean self, the self-creating, self-sustaining person, suggested a particular kind of politics—a politics centered on the solitary individual.

In this kind of politics, individual choice, and even more, individual achievement are what count. And that makes sense: if our personhood is something we create and not discover, if it is something we assemble entirely for ourselves, then personhood is an achievement; it is something we do.

And place and home don’t matter much. And civic participation is beside the point.

[...]

The Promethean vision has an economic side as well. It gives us an economic policy focused on individual advancement, where advancement means making more money and consuming more stuff. So in popular culture billionaires become heroes, and the everyday working man becomes just some guy who never realized his potential.

Both major parties have embraced some version of this Promethean politics. And both have made it central to their agenda, for decades.

But if you want a life built around home and family; if want to live in the place where you grew up, with the people you love and know; if your ambition is not to start a tech company but to serve on the PTA, well, this politics doesn’t have much to offer you.

And that’s the problem with the Promethean self. It’s an idea that rewards the privileged and entrenches the powerful. And here’s why.

If freedom is about creating your own reality, then those with the greatest access to power will be the most free. And in today’s society, that means those with the most money, the most credentials, with the most influence.

And let’s be honest, a society that prizes the self-creating and the powerful will prize fame and fortune and status, and look down on, or just ignore, those who don’t have them.

And if this sounds like 21st century America, it should. Because our society increasingly rewards credentials and degrees, it lionizes wealth and the size of your social media audience, and it calls these things “merit.”

As if getting them makes you more valuable than anyone else. As if success is a matter of what we can amass.

And where does this leave those without power or money? On their own.

If you’re a worker with a high school degree in the urban core who can’t get a good job, you’re told it’s your fault and you should work harder, get more education, stop being lazy.

If you’re a farmer or working a trade in the middle of the country and can’t support your family on what you bring home, you’re told you should move, that smart people live in cities, and you should have made better life choices.

[...]

The Promethean ambition leaves us lost and unmoored. And the market worship and cultural deconstruction the Promethean vision has inspired have failed this country.

The collapse of community in America has been underway for decades now, and as it accelerates, it threatens our common liberty.

Our families and farm cooperatives, our churches and labor unions—they bring us together, they relate us to each other, they tell us what we have in common. And they tell us a story about ourselves, as Americans.

[...]

They tell us that you don’t have to be rich or famous to be important, that ordinary life—the life of work and marriage and family and worship—that life is valuable, it’s wonderful, it’s what we were meant for, it’s what changes the world.

[...]

And I’d ask them, one after another, why are you still here? Why do you still live here, in this place—where jobs are too scarce and drug use is too high and after so many have gone?

And what they told me, again and again, was very simple. They said, This is my home. I can’t imagine my life without it.

That’s the power of community.

And to heal the divisions of this country, to end the oligarchy of power and privilege, to halt the epidemic of loneliness and despair, we must rebuild it.

We must forge in this century a new politics of family and neighborhood—a new politics of love and belonging—a new politics of home.

Lyssna gärna också på hans förstagångsanförande i senaten. Tror jag har länkat det tidigare i tråden.

https://www.hawley.senate.gov/senato...s-project-gala

Han skulle lätt bli landets näste president om det inte vore för etablissemangets motstånd och dess klienter.

Intressant ur flera perspektiv, det är detta förstagångsanförandet du tänker på.

Sveriges Riksdag, vars politiker länge mässar om "allas lika värde", tillkännager nu att journalister är värda mer än andra. Det skriver Regeringen på sin hemsida:

Riksdagen vill att regeringen ska utreda om straffen för brott mot andra särskilt betydelsefulla yrkesgrupper för det demokratiska systemet, exempelvis journalister, också bör förstärkas.

https://riksdagen.se/sv/dokument-lag...valda_H701JuU6

Att alla människor inte är lika mycket värda är förvisso något som konstaterats av andra, inte minst här på Flashback. Men, här har vi alltså ett tillkännagivande från Regeringen att Sveriges Riksdag håller med Flashback om detta, men att de anser regimens värdelösa journalister vara värda mer än andra. Det krävs inte någon hitvandrad gästforskare för att förstå varför politikerna anser just journalister vara värda mer än andra. Journalist är trots allt en omskrivning av regimlojal propagandist.

Visst är det underbart: De största lögnarna, som dessutom har betalt för att ljuga, politikerna och hornalisterna, ska tillerkännas extra skydd, medan ideellt arbetande medborgare och sanningssägare på nätet deplattformeras och bokstavligen släcks ner.