Citat:
Enzensberger menade sig se ett mönster över hela världen av meningslöst våld som efter Järnridåns fall och Kalla krigets upphörande kommit till uttryck: molekylära inbördeskrig med våldsverkarna som "autistiska" i den meningen att de inte har en plan eller högre syfte än just våldet för stunden. I annat fall har vi begreppet lågintensiva inbördeskrig; men dessa är väl som det mesta våldet instrumentellt, dvs har ett syfte.
Citat:
Klanerna går på rövarturnéer och prekariatet försmäktar under dessa räder och mer eller mindre godtyckliga eruptioner av molekylärt inbördeskrig. Svensken pressas både uppifrån av "de folkvalda" och från sidorna av växande härskaror invällare och ockupanter. Svensken får väl försöka identifiera huvudfienden - att rikta in sig mot flera kan bli för tungt - eller åtminstone ta en fi i sänder.
De senaste decennierna har det i Sverige och västvärlden skapats bidragsberoende samhällen i det större samhället. Man agerar som bosättare och framhäver gärna sin makt att nu är det vi som styr i vårt område. Bara det att man är så jävla beroende av majoritetssamhället. Vid ett givet skede kommer det större samhället överge sin gamla form och sluta sig för sina egna. Det vill säga svenskarna och de driftiga invandrarna som faktiskt finns och som också är kritiska. Hur ska då bosättarna klara sig? Vad har man att sätta emot? Vad har man för lukrativt att komma med? Klanledarna talar gärna om vikten av sin egen kultur men det ger inte mat på bordet eller något annat.
