Början på ett mediakrig om mångkulturen?

https://www.gp.se/ledare/r%C3%A4ttss...oss-1.20124434


Så resonerar en liberal av idag.

Mark Klamberg är f.ö. herr Birgitta Ohlsson.

Varför ska Popper få så mycket skit?

Hade man gjort enligt Popper hade man ju intolererat islam tio gånger så mycket som främlingsfientliga svenskar och fan inte lockat hit folk med bidrag, eller?

Jag blir gärna motbevisad men fattar inte hur ni får ihop det där. Är det nån sån där jude-grej eller?

Vidare, vilket ofta ignoreras av de som vill hänvisa till principen för egen vinning, skriver Popper i Det öppna samhället:

"Men vi bör kräva rätten att undertrycka dem om det behövs, även med våld; för det kan lätt visa sig att de inte är beredda att möta oss på en nivå av rationell argumentation, utan snarare förneka alla motargument; De kan förbjuda sina anhängare att lyssna på varje rationellt argument, eftersom det är bedrägligt och lära dem att svara på argumenten med hjälp av sina nävar eller pistoler. Vi bör därför hävda, i toleransens namn, rätten att inte tolerera den intoleranta."

Känner man någorlunda till Popper och hans verk är det väldigt svårt att dra slutsatsen att hans skulle ha totalitära intentioner. Om något kan man snarare anklaga honom för att vara dumdristigt godtrogen andra människors motiv i sin liberala föreställning. Men likt Nietzsche och många andra tar vänstern sig rätten att tolka hur det passar dem.

Fantastiskt. Hellre låta sin egen befolkning mördas än att ta risken att en terrorist eventuellt kanske bli torterad.

Liberalismen och dess individualism kan också förstås som massmänniskans försök att legitimera sin makt. Dagens styrande kan inte legitimera sig som "individer" i någon klassisk, storslagen mening - individer som i gamla hjälteepos, där snillrika halvgudar dräper drakar och grundar nationer. Dessa kunde stå som förlagor till en äldre tids aristokrati. Men nu handlar det om grå och könlösa näringslivsidkare, bankirer och intrigerande byråkrater, den klass du beskriver. Om en sån elit ska kunna leva med sig själv måste den romantisera massmänniskan, som därför får lanseras som fri och förnuftig individ. Själv kom jag över min libertarianska fas (kom ur puberteten) när jag läste Ayn Rand. Hon skildrar företagare precis som hjältar ur klassiska epos. Det skar sig för mycket.

Är precis det som Marcuse har svaret på:

Liberating tolerance, then, would mean intolerance against movements from the Right and toleration of movements from the Left.

Din fråga är således redan behandlad och avklarad för en sisådär 50 år sedan.


Även här är svaret givet:

The question, who is qualified to make all these distinctions, definitions, identifications for the society as a whole, has now one logical answer, namely, everyone 'in the maturity of his faculties' as a human being, everyone who has learned to think rationally and autonomously.




Thats just like your opinion Bigot.

Fantastiskt. Hellre låta sin egen befolkning mördas än att ta risken att en terrorist eventuellt kanske bli torterad.

Tycker det är märkligt att självförtroendet hos människor är så lågt att man måste hitta en profet att följa och försvara.

Oavsett om det är Marx, Popper, Ayn Rand, Gud, Mammon, Allah, Mao, Greta, Hitler, Obama eller Trump står hoppet att någon annan skall formulera mål och mening med livet och framtiden.
Att hitta ett åsiktspaket som passar tillräckligt bra som man kan tänkas själv stå för helt och hållet blir ett mål i sig. De obekväma delarna tolereras så länge många andra också står ut med dessa.
Flocken går före jaget.

Men de renläriga hamnar alltid i en form av sekteristisk sönderfall. Oavsett om det är kommunism, liberalism eller religion landar diskussionen i ett introvert navelskåderi om vilken teori som är den rätta.
Denna självpåkallade ökande fundamentalism till idéer är märklig och är en märklig version av krympandets radikalisering. Att som exempel diskutera vilken version av liberalism som är den rätta, felaktiga, ursprungliga eller sanna är att välja bort verkligheten "utmaningar" mot teoritiserandet av ett abstrakt åsiktspaket skapat av andra människors tankar oftast från en förgången tid.

Men eftersom detta konstant sker i alla människans samhällen finns det uppenbart ett mänskligt behov av att definiera åsiktspaket som man kan enas om. En moralisk gemenskap.
En gemenskap som är kulturellt, religiöst betingat som är grunden i relationen mellan människor.

Men är det vad vi kallar politik eller politiks inriktning? Nej menar jag.
Politik är bara en konsekvens av moralgemenskap.

Jag menar att utifrån medveten eller kanske allt vanligare idag, omedveten moraluppfattning, finner och väljer folk idag politiska inriktningar att sympatisera med och rösta för.

Det märkliga är att politiker och politiska tänkare försöker frikoppla sig från dessa moralbegrepp men det är då de nästan undantagslöst går vilse i verkligheten och tappar politiskt inflytande. Ofta för att de inte gått till grunden med moralbegreppen och vad dessa innebär.
Typexemplet på hur moralbegreppet "Allas lika värde" blir till en fri tolkning i mångkulturfrågan och skapar problem istället för att vara en vägledning för hur vi kan se på varandra.

Det går inte att runda moralfrågorna och utifrån ytlig tolkning av dessa djupare frågeställningar landa i politik och politiska inriktningar. Därför måste politiken förr eller senare landa i moralfrågor som i sig är kulturellt betingat annars blir politiken irrelevant.
Samtidigt ändrar skolan moralgemenskapen så att det påverkar vilka politiska partier som får anhängare. Skolan skapar förutsättningarna för en förändrat samhälle.

Men den stora ändringen skapas av importen av andra kulturer med andra moralbegrepp.
Mångkulturen är därmed en djupt moralisk fråga. Inte ett ytligt slagord för plakatpolitik.

Och det är i detta vi nu ser många men inte alla av våra politiker våndas då deras moraliska plattform formulerat i politiska termer eroderas av mångkulturens konsekvenser i moralfrågorna.
Det eftersom de vägrat ge sig in i moralfrågorna på allvar och istället försökt använda ett åsiktspaket vid namn som socialdemokrati, liberalism konservatism eller kommunism och inte gjort någon som helst konsekvensanalys ty det finns inte i dessa åsiktspaket. Bara löften om en bättre värld.
Sanningen är att det inte går att bygga ett samhälle utan moraliska grunder i form av lagar och regler.
Men vi klarar oss utan politiker och dess –ismer

Kriget om mångkulturen är ett moraliskt krig. Det är därför det har varit svårt att få igång det i medierna för alla har velat vara "goda". Men vägen till helvetet är kantat av "goda" föresatser.
Det är konsekvensen av av naiv godhet som nu resulterar i frågan om det är moraliskt riktigt att försaka svenska medborgares intressen före migranters intressen.

Kärnan i moralfrågan är det som alla gärna undviker. Ansvarsfrågan. Att vara ansvarig för sina handlingar. Vi ser där två flyktvägar. Den ena är att inte göra något alls likt dagens socialdemokrater för att slippa ta ansvar. Den andra är att göra vad som helst för att visa sig ansvarstagande likt miljöpartiet och med klimatskam, plastpåseskam, fri migration och andra symboliska handlingar visa att man visst tar ansvar. Men vad man gör är bara symbolhandlingar i ett visst smalt område, klimatfrågan, där alla andra ansvar försakas medvetet. Det är inte att ta ansvar, det är att politiskt posera.

Mångkulturens konsekvenser blir förhoppningsvis en väckarklocka för att fördjupa samtalen om moralgemenskap utanför grund partipolitisk retorik.

Mänskligheten har under årtusenden haft och sökt moralisk gemenskap. Det är bara under de senaste århundradena som det formulerats politiska inriktningar utifrån synen på underliggande moraluppfattningar. Dags att återgå till grunden för vår gemensamma tillvaro och lämna de falska profeternas tolkningar av moralfrågorna.

Ett över 50 år gammalt citat av Herbert Marcuse besvarar knappast frågan om HUR dagens problem i Sverige kan lösas.

Jag har aldrig påstått att det han säger är ämnat att lösa våra problem, tvärt om. Att hans idéer implementerats förklarar ju mycket av varför vi öht har de problem vi har i landet.


Det vi har i Sverige idag är en normlöshet som upphöjts till dygd. Där har du ditt utgångsläge.

[b]
Det fantastiska är att ingen verkar - i vart fall offentligt - dra den slutsatsen att när kulorna slutar vina och bomberna slutar briserna så beror det inte på polisen utan på att gängen delat upp territoriet i någon typ av för dem hållbar lösning.

Ja det är märkligt att ingen tycks offentligt yppa den insikten. Men den enda hållbara lösningen är förstås Hobbes lösning, att något av gängen etablerar en våldshegemoni och en Pax Ellenbogiana. Med åtföljande rätt att inkräva tribut.

Jag hoppas naturligtvis att polisen skall bli det gänget, men för det krävs att de visar sig vara de mest våldsbenägna och dit är det dessvärre långt.

Ja det är märkligt att ingen tycks offentligt yppa den insikten. Men den enda hållbara lösningen är förstås Hobbes lösning, att något av gängen etablerar en våldshegemoni och en Pax Ellenbogiana. Med åtföljande rätt att inkräva tribut.

Jag hoppas naturligtvis att polisen skall bli det gänget, men för det krävs att de visar sig vara de mest våldsbenägna och dit är det dessvärre långt.