Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nej, "högern" eller "konservativa", "klassiska upplysningsliberaler" eller "sverigevänner" kan inte vinna en kamp de inte förstår genom att spela efter motståndarsidans regelbok. De inser inte att deras varianter av universalism är en förlegad form av europeisk partikularism. Inte historiens slut, utan en historisk parentes som var möjlig endast under en global europeisk hegemoni så total att den kunde missförstås som naturlig.

Framtiden är fundamentalt postmodern i meningen relativistisk, normkritisk och fragmenterad efter identitet. Det gör att mäklarfunktionen kommer utmanas av ombudsfunktionen. Den egennyttigt identitära representationen som inte kommer nöja sig med rollen som "husneger/-svensk/-somalier/-latino/-turk".

Åtminstone kommer denna mångkulturens centrifugalkraft att slita på systemet, på samma sätt som den monolitiskt mäklande katolska kyrkan utmanades av reformationens decentraliserande krafter - också dessa med nationella/etniska förtecken.

Implicit i din tankegång om mäklarnas eviga maktmonopol måste ju ligga någon slags strukturell maktapparat över tid bestående av individer och kollektiv av människor. Ungefär som "svenska polisen" eller "socialdemokratiska partiet" inte är för evigt givna och stabila abstraktioner, utan muterande organismer som präglas av de kroppar som befolkar dem för tillfället, fungerar väl mäklarbyråer?

Relaterat detta finns ju inte ens ett judisk kollektiv som är oberoende av sin omgivning och immunt mot intryck och subversion utifrån. Spectres barnbarn och barnbarnsbarn tittar kanske på Murdoch Murdoch och hänger på 4chan.

Och hur mycket en Yoram Hazony eller en Paulina Neuding ger i utbyte för det nödvändiga stödet från projicerande vita suckers, är till stor del en fråga om hur mycket projicerande vita kan skambeläggas för sin överseende kravlöshet.

Kort sagt ser jag en intressant instabilitet i den mångkulturella dystopin. En linjär extrapolering av kaotiska tendenser skapar faktiskt - osäkerhet.

Det vet jag att du inte gjort. Men det är ingen tendens i tråden att någon enstaka skribent här och där ser honom på ett annat sätt än vad de allra flesta utav oss gör: dvs tar honom för den jude han är.

Du bör välja vilken ståndpunkt du vill företräda. Antingen värnar du försvaret av ett legitimt svenskt intresse (en i mina ögon självklar och legitim princip) eller så vältrar du dig i skadeglädje över brunsmetningen av socialdemokratin och samlingsregeringen 1939-1945.

Aron Flam är en libertarian som avskyr sossar på samma reflexartade och onyanserade sätt som Fredrik Reinfeldt. Flera andra har redan skrivit att det inte finns någonting att uppröras över när det gäller socialdemokratins bidrag till samlingsregeringen. En uppfattning som både du och jag verkar dela. Det ska - anser jag - inte bes om ursäkt för någonting överhuvud taget och ingen svensk ska känna skuld eller skam över Sveriges roll under andra världskriget. Skadeglädje ligger för övrigt farligt nära ressentiment och det är ingenting som svenskar bör syssla med överhuvudtaget.

Vad Flam har för motiv till att ta upp Sveriges agerande under andra världskriget är inte intressant. Oavsett om det handlar om ett ideologiskt motiverat angrepp på Socialdemokraterna, ett uttryck för ett särintresse i egenskap av svensk jude eller något annat.

Som den framlidne Jonathan Bowden sade: We’re not sorry!

https://m.youtube.com/watch?v=OGy28J3Ql1Y

Jag vet inte vem Aron Flam är. Men jag vet att han ältats i det oändliga på denna, och tillsynes omtalats på en massa på andra trådar/fora. För mig är det alltid intressant att veta om en sagesman är jude eller ej, eftersom det kan förklara en hel del i agendan, relationen och intressemotsättningen. (En bidragande orsak till min egen etnomedvetenhet, var att judar som jag inte visste var judar, spelade väldigt aggressivt från ruta ett, innan vi hade någon som helst relation och jag så att säga 'ended up wtf??').

Har någon annan haft 'personal encounters' där ni undrat vad tusan det handlade om, och sedan förstått att det kanske fanns en etnisk linje som de inte var öppna med och du inte hade en susning om? De hade taggarna utåt fast du inte ens förstod att det fanns en konfliktdimension? Du spelade med öppna kort, men inte de? De visste mer om dig än du om dem.

De som Flam tycker ska känna skuld är socialisterna, ytterst då socialdemokraterna. Han menar att sossarnas tysta stöd till Nazityskland dels är en konsekvens av vad socialism är och dels att denna involvering präglade partiet i deras senare politik fram till idag med regimmedia, politisk korrekthet och allmänna diktaturfasoner. Om man bortser från skuldbeläggandet, det är en grej som vissa judar aldrig släpper (säger vissa eftersom det finns andra som Bo Rothstein som inte nämnt saken), tycker jag att han har en poäng i sossarnas sätt att styra idag präglas av ett mörkt förflutet. Rasbiologiska institutet lever vidare idag via stigmatiseringen av oliktänkare. Sverige är extremast med detta. För att dölja sin böjelse sysslar man då med den egna etniska gruppen.

Det sker ett växelspel mellan rena nazister i tråden och de två användare (varav en numera avstängd) som har använt deflektion av typen "det är svenskarnas eget fel, informationen har alltid funnits" -- i vissa fall draget till absurda konsekvenser, som att hävda att medieägare inte utövar kontroll över sina egna företag, eller att det är fotfolket på redaktionerna som tippat opinionen åt ett visst håll utan att deras överordnade kunnat göra något. Det är groteskt ointelligenta påståenden, från ej ointelligenta användare, vilket gör att agendan ligger klar och man dessutom kan ana ett förakt mot trådläsarna.

Det råder väl inget som helst tvivel om att "judarna", om vi nu tillåts använda detta samlingsbegrepp, har en mycket stor iver att kontrollera all massmedia (även när den inte ger vinst!) och om detta omskrivs till "medieägare" så, ja, inte gör det mig något, men då kommer samma sak ske som när "globalist" deklarerades som ett suspekt antisemitiskt ord.

Faktum kvarstår -- sanningen om mångkulturen har aktivt dolts för svenskarna, både i statsstyrda medier (vilket inte är konstigt då mångkulturen är ett statligt utopiskt projekt) men även i privata medier. Inte bara har informationen dolts, den överordnade moraliska makten (som definieras och utövas av stat+medier i samklang) har aktivt använts för att krossa alla oppositionella. Den (jag syftar inte på dig Enoch) som tror att detta är en slump är nog lite dum i huvudet och när intelligenta människor spelar dumma finns det alltid en agenda.

Personligen skulle jag gärna se diskussioner om hur den moraliska makten inom medierna kan utmanas på riktigt men det är aldrig någon som svarar på mina drapor ändå.

Somliga människor omfattar spontant en övergripande förklaringsmodell, som går ut på att utvecklingen är helt styrd av en mäktig grupp. Vilken grupp, som det är, varierar en del. Det vanligaste torde vara kapitalister (Bloomberg, Trilateralen m.m.), judar/judiska nätverk eller USA:s regering .

Andra avvisar (lika spontant), att utvecklingen skulle vara möjlig att kontrollera på ett sådant övergripande sätt. Olika grupper kan, som de ser det, ha visst (t.o.m. stort) inflytande, men inte så stor kontroll, som förespeglas.

Jag tillhör den senare gruppen, men jag accepterar och lever med, att alla inte har min utblick.



Förstår vad du menar. Det är väl en överdrift att "hela jävla tråden uteslutande handlar om judar", men skribenter med den förklaringsmodellen har en tendens att bli väldigt förkunnande mha många inlägg om sin övergripande förklaringsmodell, vilket tyvärr blir rätt tjatigt.


Få talar om kapitalist-paranoia eller Vita Huset-paranoia. Kanske då dessa teorier anses som mer respektabla? Däremot används begreppet jude-paranoia, då förklaringsmodellen att världen styrs av ett judiskt nätverk av många anses som både långsökt och klandervärd.

Det skulle imo nog vara till fördel för diskussionen, om bl.a. du kunde ta till dig, att droppen urholkar inte stenen, när det gäller vilken övergripande förklaringsmodell som folk spontant föredrar.

Den saken hade absolut varit intressant, bara det att jag inte tror på att mainstreammedia kan bemötas med moraliska angrepp, lika lite som kan göra det med kommunister som också talar om moral. Anders Lindberg är ett fantastiskt exempel. Det är konstant god dag yxskaft de lux i varje artikel.

Allt detta är förstås rena dumheter. Det fanns inget "tyst stöd" utan det var ren realpolitik som utspelade sig bottnande i maktlösheten av att inte ha en fungerande våldsapparat (dvs i detta fall underutrustat försvar). Spanien och Portugal har aldrig fått kritik av detta slag. Det är en attack från Flams sida som tar avstamp i den religiösa synen på nazismen som den absoluta Ondskan som alla är tvungna att kämpa mot oavsett kostnaden. Konsekvensen för Sveriges del, om man förgäves hade kämpat mot tyskarna i några veckor, hade förstås varit att även svenska judar hade skickats till läger och att inga judar alls hade kunnat räddas till Sverige, ingen Wallenberg inga Bernadotteska vita bussar inga räddade danska judar, ja kanske hade Flam rentav inte existerat, men det tänker han inte på -- eller döljer medvetet.

Jag tycker i så fall det är hederligare att löpa linan ut och kalla S pre-1968 för "en fungerande nationalsocialism", för det finns definitivt stora likheter, förutom aggressionen och symbolpropagerandet. Dock ligger det inte i någon debattörs intresse att argumentera för att nationalsocialism kan fungera så den synvinkeln slipper vi nog.

I USA talar man om Mockingbird media. Alltså att underrättelsetjänster placerar agenter på redaktioner och den vägen agerar grindvakter. Det ska finnas Mockingbird media-agenter utplacerade både hos MSM och alternativ media.

I toppen hittar man Mo$$ad. Sedan kommer man till C_A.

Vilka är grindvakter i Sverige? Den här tråden skulle bli riktigt intressant om man betraktar mediekriget om mångkulturen som ett projekt riggat av underrättelsetjänster. Då kommer man också närmare sanningen.

Vad menar du med det? Det är väl otroligt lätt att utmana det förhärskande synsätter, att ändamålet skulle helga medlen.

Should Japan Become Multicultural? - RUINATION media


Det handlar om MAKT. Det är konstant god dag yxskaft de lux i varje artikel från Anders Lindberg, eftersom han tillhör dem, som har makten.

Som jag sa så kan man bortse från hans skuldhysteri, men han har en poäng i att det finns en inneboende destruktiv kraft i socialismen (liksom det finns i alla ideologier) som gjorde det möjligt för Sverige att agera som de gjorde. Nu visade det sig vara bra för nationen men man släppte aldrig den destruktiva delen eftersom den var framgångsrik där saker och ting framtvingas som senare mynnar ut i politisk korrekthet. Det är där jag menar att Flam har rätt och jag kan själv se det i min historiesyn av socialdemokraterna.