Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Vad vi behöver är ett bättre etablissemang. Det är dock svårt att se det ske eftersom det nuvarande kontrollerar alla infarter till den exklusiva zonen. Z man beskriver det väl, som vanligt:Probably the worst thing Buckley conservatives did to their middle-class white supporters is instill in them an unconditional love of rich people. Conservatism accomplished very little, but one thing it did amazingly well is hypnotize middle-class whites into instinctively and ferociously defending the rights and privileges of the rich and powerful. Even today, the most racially aware white still gets a little angry when they hear an Ocasio-Cortez or Liz Warren rail against the rich.Ett exempel på eliternas grindväkteri från den akademiska världen: En kanadensisk konservativ statsvetare, Millerman, blev nästintill stoppad att genomföra sin disputation, eftersom han uttryckt visst gillande av sitt studieobjekt, den ryske filosofen Aleksandr Dugin. Vad som är notabelt i hans berättelse är att det var de förment liberalkonservativa åsiktspluralismförespråkarna (av JBP:s typ) som lade flest käppar i hjulet. Han fick inte ens publicera sin berättelse i Quillette. Däremot fick han utrymme i den mycket intressanta amerikanska tidskriften The Agonist:
This conditioning, of course, was deliberate. The super-rich donors that made Buckley conservatism possible saw the movement as a vehicle to protect their interests from the Left during the Cold War. It’s not that the American Left was ever a real threat to the rich and powerful, as most of them came from rich and powerful families. Progressivism has always been a rich man’s religion in America. It’s that the Left put a lot of conditions on the rich, something we see today with the Left-Corporate alliance.
With Buckley conservatism, the middle-class could be turned into an army of defenders that put no conditions on the rich. By the 1980’s, the anti-communism of Buckley conservatism was turning into the worship of rich people. The movie Wall Street or the popular TV show Family Ties are good examples. There you have heroic figures, who are pure materialists, with no sense of duty to their fellow man. Getting rich, by any means necessary, was a social good in itself.
This conception of conservatism is thoroughly at odds with any past conceptions of conservatism. In fact, there was never anything conservative about Buckley conservatism. From Joseph de Maistre to Russel Kirk, conservatism accepted that every society has a ruling elite. In order for a society to function, that elite must be explicit and indebted to the welfare of the society over which they rule. Conservatism always started with an understanding of duties and obligations.
[...]
The truth is, if America had better rich people, rich people who felt a sense of duty to their fellow citizens, there would be no dissident right. Even putting aside race realism, if the rich just embraced an immigration and economic policy that was explicitly good for Americans, there would be no Donald Trump. The political center of America would be to the Right of the current GOP. The debates would be about how best to manage trade with the world and how best to guard the border.
Instead, we have political parties that despise their own voters, financed by billionaires, who despise the American people. Of course, this culture of contempt is not just an American phenomenon. It has spread throughout the empire, infecting the rich and powerful of the West. This story about the billionaires of France reneging on their commitment to rebuild Notre Dame is a perfect example. These people carry on like spoiled brats, living in the moment, indifferent to everyone.
In a business, bankruptcy is when the current arrangements are no longer sustainable, so the enterprise is either liquidated or reconstructed. That requires terminating current management, either to be replaced with better people, who will bring the firm back to solvency or so the firm can be dissolved. In a nation, revolution is similar, in that current elites need to be eliminated so a new set of elites can retool the country and bring it back to health. Bankruptcy and revolution are about new beginnings.
That’s where things are in the West, but America in particular. The current elites are rotten to the core. They are irredeemable. There’s no talking them out of their corruption or appealing to their humanity, at least not until they are on the gallows. These are people who now define themselves in opposition to that which makes nations possible and makes a people possible. For the people of the West to regain their sense of self, to make countries into homelands again, it means replacing the current elites.
What most surprised me during that difficult period was that the people who were prepared to throw me and my academic career under the bus, and who did blacklist me from academia, effectively, were not on the left, but the right. Beiner is the author of books defending the enterprise of epic political philosophy, where the goal is to study thinkers who articulate grand, necessarily conflicting visions of human life, in order to assess the alternatives and look for truth. Accordingly, he assured me when he first agreed to be my supervisor that he supported the serious study of counter-revolutionaries and anti-liberals like Joseph de Maistre. Why, then, was he suddenly abandoning his professed commitment and acting contrariwise by persecuting, rather than facilitating genuine inquiry into the relevant alternatives, including those seen as far to the right, like Dugin’s?https://thezman.com/wordpress/?p=18151
The answer probably has to do with the rise of Trump and right-wing populism around the world: Beiner’s old willingness to consider radical alternatives about the ends of human life was now faced with a political dimension that he had not taken seriously enough before, and my proximity to the dissident right triggered a troubled reaction that on his own account has forced him to reconsider his previous attitudes towards political theory.
[...]
Take Darren Beattie. The former Duke political theory professor was fired from his job as a speechwriter for President Trump after CNN ran a hit-piece against him for presenting a paper at the Mencken Club, “a society for the independent right,” as it calls itself. According to its website, the club was founded in order to allow for discussion of ideas on the right that were stifled by establishment conservatism. Paul Gottfried, the club’s president, has authored books on Carl Schmitt, Leo Strauss, Hegel, multiculturalism, liberalism, conservatism, and fascism, among other topics. Conferences have focused on topics such as the state of American nationalism, the future of the right, the left, and the conservative canon. The CNN piece took umbrage at the fact that these conferences have included “white nationalists” in the past, including two, John Derbyshire and Robert Weissberg, “who were both fired in 2012 from the conservative magazine National Review for espousing racist views.”
Beattie’s paper, “The Intelligentsia and the Right,” is available online and has received praise from prominent conservative dissidents. The basic thesis is that the coalition of social conservatives and religious traditionalists alongside foreign policy hawks and free market capitalists in one political movement is no longer feasible. That combination made sense during the Cold War, when the geopolitical threat of the USSR and the ideological threat of communism gave those disparate orientations a common enemy. The republican combination mirrored the mix of religious (i.e. atheistic), geopolitical, and economic elements in Marxist doctrine. The collapse of the Soviet threat, however, has forced a reconfiguration, if not a transformation, of movements on the right, in response to the transformed ideological landscape, which is characterized, Beattie argues, more by Marxian and Nietzschean elements than by end-of-history universalism, à la Fukuyama. The upshot is that there are “certain features of our situation that bode very well for the emergence of an intellectual class that is opposed to globalism in its present form.” Beattie, whose PhD dissertation was on Martin Heidegger, ends his paper suggestively with a Heideggerian reflection on the relationship between “political and cultural success,” on one hand, and “continued philosophical and spiritual darkness,” on the other.
[...]
Here again we see how educated right-wing dissidents are forced out of positions by mainstream conservatives, whom Beattie refers to, justly, as cognitive peasants.
[...]
Some will regroup, readjust, and reinsert themselves into the milieu that rejected them. They won’t be the same, having been mugged by reality. A few may moderate their interests. Others will probably conceal them. There will eventually be, let us hope, a “march through the institutions” by the scorned dissident right.
[...]
If the exile of dissident academics continues, then it is unlikely that they will remain isolated individuals, each carrying his or her own burden privately. There will be more journals like The Agonist, more publishing houses like Arktos Press (which publishes Duchesne, Schmitt, and other anti-globalist thinkers), more conferences like the Mencken Club, and new institutions and organizations, designed to capture the “brain drain” effect that comes when thoughtful persons are forced into silence.
http://theagonist.org/essays/2019/06...millerman.html
__________________
Senast redigerad av Napoleon.Snowball 2019-07-25 kl. 00:14.
Senast redigerad av Napoleon.Snowball 2019-07-25 kl. 00:14.
Judisk bolsjevism som tes, tysk nationalsocialism som antites och svenskt totalitärt förmynderi som syntes, är det formeln för uppkomsten av Creepy Sweden? De ständiga referenserna till 30-talet är kanske inte så tokiga ändå. Bara det att processen sattes igång lite tidigare, den gedigna grunden hade så att säga redan gjutits av klåfingriga sociala ingenjörer inspirerade av opersonligt sovjetiskt konformitetsbyggande och lika opersonlig tysk byråkratisk ordningseffektivitet. Att krigstidsregeringarna gjorde som de gjorde med det överordnade intresset för ögonen att hålla Sverige utanför kriget till varje pris finns ingen större anledning att betvivla. I det finns heller inte just något att kritisera. Vad som däremot inte förklaras genom detta är svenska regeringars beteende mot den egna befolkningen eller den paranoida censureringsniten, eller för den delen agerandet före krigsutbrottet. Något som å andra sidan blir fullt begripligt är varför socialdemokrater och centerpartister är så fanatiskt besatta av bruna rötter.
Om permittenttågen med tyska soldater genom Sverige talas det, om svensk malmexport till Nazityskland talas det, till och med om Sveriges lilla koloniö talas det men av någon anledning inte om Judepassen som ska ha tillkommit på svensk och schweizisk inrådan redan 1938. Ett stort fett rött J stämplades i de tyska judarnas pass så att det skulle bli lätt att sålla ut dessa redan vid gränsen för vändande transport. Av någon anledning talas inte högt om detta. Inte heller talas det särskilt mycket om att samma år, 1938, bestämdes efter beslut av Per-Albins socialdemokratiskt ledda koalitionsregering där bondeförbundarna Karl Gustaf Westman och Janne Nilsson var justitieminister respektive försvarsminister att flyktingstatus inte skulle gälla judar. I december 1938, strax efter det att tyska judar fått sina J-stämplade pass och samtidigt berövats möjligheten till flyktingstatus i Sverige skiftade kommunikationsdepartementet från s- till b-märkt minister. Man kan undra varför inte dessa antisemitismkort dras fram ur leken. Kan det vara så att priset för tystnad hela tiden varit verksam politisk styrning mot multikulturalism?
Det är här någonstans i tiden censurmaskineriet börjar spinna och operation mörkläggning börjar ta form på allvar genom allians mellan såsseriet och bondeförbundare med de lydiga knähundarna till folkpartister svassande strax bakom. Vid lucia 1939 bildades en samlingsregering, ledd av Per Albin Hansson med en folkpartist - Gustaf Andersson - på kommunikationsministerposten, och tämligen omgående började svenska folket dras vid näsan. Det uttalade syftet var som sagt att hålla Sverige utanför kriget, men också att till varje pris hålla samman denna samlingsregering. Konceptet hålla fast vid makten, kosta vad det kosta ville, var därmed sjösatt och för sosseriets del har inställningen sedan dess aldrig omprövats.
Mediernas medlöperi i detta förledande av allmänheten får stort utrymme i Kajsa Normans bok En alldeles svensk historia. Det är synd att inte originaltiteln behölls i den svenska översättningen då Sveriges mörka själ är en mycket precis beskrivning av vad det handlar om. Det var inte många röster som höjdes mot den svenska regeringens förhavanden under täcket med nazisterna eller mot det avsiktliga vilseförandet av allmänheten. En som dock nämnde sakerna vid sitt rätta namn var socialdemokraten Zäta Höglund, som väl såg måttet rågat och skam promenerandes på torra land.
Mer om regimens speciella förhållningssätt gentemot televisionen en annan dag.
Om permittenttågen med tyska soldater genom Sverige talas det, om svensk malmexport till Nazityskland talas det, till och med om Sveriges lilla koloniö talas det men av någon anledning inte om Judepassen som ska ha tillkommit på svensk och schweizisk inrådan redan 1938. Ett stort fett rött J stämplades i de tyska judarnas pass så att det skulle bli lätt att sålla ut dessa redan vid gränsen för vändande transport. Av någon anledning talas inte högt om detta. Inte heller talas det särskilt mycket om att samma år, 1938, bestämdes efter beslut av Per-Albins socialdemokratiskt ledda koalitionsregering där bondeförbundarna Karl Gustaf Westman och Janne Nilsson var justitieminister respektive försvarsminister att flyktingstatus inte skulle gälla judar. I december 1938, strax efter det att tyska judar fått sina J-stämplade pass och samtidigt berövats möjligheten till flyktingstatus i Sverige skiftade kommunikationsdepartementet från s- till b-märkt minister. Man kan undra varför inte dessa antisemitismkort dras fram ur leken. Kan det vara så att priset för tystnad hela tiden varit verksam politisk styrning mot multikulturalism?
Det är här någonstans i tiden censurmaskineriet börjar spinna och operation mörkläggning börjar ta form på allvar genom allians mellan såsseriet och bondeförbundare med de lydiga knähundarna till folkpartister svassande strax bakom. Vid lucia 1939 bildades en samlingsregering, ledd av Per Albin Hansson med en folkpartist - Gustaf Andersson - på kommunikationsministerposten, och tämligen omgående började svenska folket dras vid näsan. Det uttalade syftet var som sagt att hålla Sverige utanför kriget, men också att till varje pris hålla samman denna samlingsregering. Konceptet hålla fast vid makten, kosta vad det kosta ville, var därmed sjösatt och för sosseriets del har inställningen sedan dess aldrig omprövats.
Samlingsregeringen utökade sina egna maktbefogenheter under hela tiden som kriget pågick och det fanns ingen politisk opposition som kunde stoppa den. Politikernas utökade maktbefogenheter skedde på bekostnad av demokratin och folkets frihet.https://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_Hansson_III
Genom kriget hade riksdagen gett regeringen extraordinära fullmakter, till exempel över statsbudgeten. I praktiken fungerade det så att riksdagen ofta informerades och fick godkänna beslut i efterhand.
En kontrollapparat utvecklades och riktades mot det egna folket. Det gjordes grova intrång i enskilda människors privatliv med hänvisning till "rikets säkerhet". 42 miljoner brev öppnades och 11 miljoner telefonsamtal avlyssnades. 2 100 lokala ortsombud hade till uppgift att rapportera till makthavarna om opinionsläget.
Statens informationsstyrelse inrättades och påstods ha till uppgift att informera befolkningen, men som själv såg som sin främsta uppgift att rapportera om folket till de styrande.
Strategier utvecklades för att kontrollera folket i en utsträckning som saknade motstycke i historien. Det skedde samtidigt som samlingsregeringen hemlighöll och hemligstämplade sina göranden.
Under året 1939 åberopades smädelseparagrafen från 1800-talet, som knappast använts sedan sin tillkomst, för att i Sverige åtala 19 tidningar. 16 av dessa tryckfrihetsåtal slutade med fängelsestraff för den ansvarige utgivaren. För att undvika dessa uppmärksammade cencurrättegångar valde Regeringen Hansson III att medvetet feltolka lagen för att få tillstånd ett förenklat censurförfarande. Besluten kom att delegeras till justitieminister Karl Gustaf Westman och sanktionerades av regeringen i efterhand. Åren 1940–1943 beslagtogs 315 svenska tidningar, varav 251 var kritiska mot Nazityskland.
Regeringen inrättade ett parallellt regelverk vid sidan av Tryckfrihetsförordningen, samtidigt som vissa paragrafer i lagen ny- och omtolkades för att möjliggöra administrativa ingrepp. Statens informationsstyrelse med Pressrådet och Pressnämnden inrättades.
Genom lagstiftning 1941 gavs regeringen makt att vid krig eller krigsfara censurera eller förbjuda utgivning av tryckta skrifter,[källa behövs] men den lagstiftning kom aldrig att användas. Däremot gav riksdagen på våren 1940 regeringen makt att med transportförbudet hindra distribution av periodisk skrift genom att förbjuda att den transporterades med allmänna kommunikationer.
[...]
Justitieministern använde hellre konfiskationsvapnet, även i fall där åtal var möjligt.
Förhandscensur av filmer infördes och sådant som ansågs stötande klipptes bort.
Böcker, revyer och teater censurerades.
Genom permittenttrafiken under perioden juni 1940 till augusti 1943, samt andra eftergifter till Nazityskland, kom Sverige att delta passivt i kriget på Tysklands sida. Per Albin Hansson medgav i sin dagbok, på regeringssammanträden och i riksdagen att Sverige gav upp sin neutralitet, men han beslutade att inte informera folket om det. Beslutet om permittenttrafiken fattades enhälligt av regeringen och utan att riksdagen tillfrågades. Medborgarna informerades först efter att tågen redan hade börjat rulla efter att rykten om avtalet hade läckt till tidningen Nordens Frihet.
Mediernas medlöperi i detta förledande av allmänheten får stort utrymme i Kajsa Normans bok En alldeles svensk historia. Det är synd att inte originaltiteln behölls i den svenska översättningen då Sveriges mörka själ är en mycket precis beskrivning av vad det handlar om. Det var inte många röster som höjdes mot den svenska regeringens förhavanden under täcket med nazisterna eller mot det avsiktliga vilseförandet av allmänheten. En som dock nämnde sakerna vid sitt rätta namn var socialdemokraten Zäta Höglund, som väl såg måttet rågat och skam promenerandes på torra land.
År 1943 uppskattade den brittiska regeringen att 80 procent av Sveriges befolkning stödde de allierade. Efter ökade påtryckningar från England (som såg Sveriges eftergifter som "av sådan betydelse för Nazityskland att de i princip var liktydiga med>>en direkt krigshandling mot Storbritannien<<."] satte Sverige till slut stopp för transiteringarna. Man fortsatte dock att profitera på sin handel med Nazityskland [ända till krigsslutet].Resten är, som man säger, historia. Och ett självcensurerande förmynderitotalitärt creepy samhälle.
[...]
Under kriget hade svensk press och radio beordrats att tona ner transiteringarna och med några få undantag lydde journalisterna. Ett undantag var Zäta Höglund, chefredaktör för tidningen Social-Demokraten. Han skrev: >> undantag av några enstaka tidningar, som ännu upprätthåller sin självständighet, finns icke längre någon fri press i detta land. I kommunala frågor, om teater och sport är ordet ännu fritt. Utrikespolitiken är däremot tabu. Steg för steg har den svenska pressen snöpts och likriktats i detta hänseende.<< Strax efter publiceringen av denna artikel fick Höglund sluta som chefredaktör.
Ett halvt sekel efter krigets slut fanns fortfarande ingenting som vittnade om transiteringarnas omfattning och bland allmänheten var det få som kände till vidden av de svenska neutralitetsbrotten.(Norman s. 127)
Mer om regimens speciella förhållningssätt gentemot televisionen en annan dag.
Citat:
Aron Flams "en svensk tiger" är mycket intressant lyssning i ämnet och säkert farligt blodtryckshöjande för gamla sossar att lyssna på.
Judisk bolsjevism som tes, tysk nationalsocialism som antites och svenskt totalitärt förmynderi som syntes, är det formeln för uppkomsten av Creepy Sweden? De ständiga referenserna till 30-talet är kanske inte så tokiga ändå. Bara det att processen sattes igång lite tidigare, den gedigna grunden hade så att säga redan gjutits av klåfingriga sociala ingenjörer inspirerade av opersonligt sovjetiskt konformitetsbyggande och lika opersonlig tysk byråkratisk ordningseffektivitet. Att krigstidsregeringarna gjorde som de gjorde med det överordnade intresset för ögonen att hålla Sverige utanför kriget till varje pris finns ingen större anledning att betvivla. I det finns heller inte just något att kritisera. Vad som däremot inte förklaras genom detta är svenska regeringars beteende mot den egna befolkningen eller den paranoida censureringsniten, eller för den delen agerandet före krigsutbrottet. Något som å andra sidan blir fullt begripligt är varför socialdemokrater och centerpartister är så fanatiskt besatta av bruna rötter.
Om permittenttågen med tyska soldater genom Sverige talas det, om svensk malmexport till Nazityskland talas det, till och med om Sveriges lilla koloniö talas det men av någon anledning inte om Judepassen som ska ha tillkommit på svensk och schweizisk inrådan redan 1938. Ett stort fett rött J stämplades i de tyska judarnas pass så att det skulle bli lätt att sålla ut dessa redan vid gränsen för vändande transport. Av någon anledning talas inte högt om detta. Inte heller talas det särskilt mycket om att samma år, 1938, bestämdes efter beslut av Per-Albins socialdemokratiskt ledda koalitionsregering där bondeförbundarna Karl Gustaf Westman och Janne Nilsson var justitieminister respektive försvarsminister att flyktingstatus inte skulle gälla judar. I december 1938, strax efter det att tyska judar fått sina J-stämplade pass och samtidigt berövats möjligheten till flyktingstatus i Sverige skiftade kommunikationsdepartementet från s- till b-märkt minister. Man kan undra varför inte dessa antisemitismkort dras fram ur leken. Kan det vara så att priset för tystnad hela tiden varit verksam politisk styrning mot multikulturalism?
Det är här någonstans i tiden censurmaskineriet börjar spinna och operation mörkläggning börjar ta form på allvar genom allians mellan såsseriet och bondeförbundare med de lydiga knähundarna till folkpartister svassande strax bakom. Vid lucia 1939 bildades en samlingsregering, ledd av Per Albin Hansson med en folkpartist - Gustaf Andersson - på kommunikationsministerposten, och tämligen omgående började svenska folket dras vid näsan. Det uttalade syftet var som sagt att hålla Sverige utanför kriget, men också att till varje pris hålla samman denna samlingsregering. Konceptet hålla fast vid makten, kosta vad det kosta ville, var därmed sjösatt och för sosseriets del har inställningen sedan dess aldrig omprövats.
Mediernas medlöperi i detta förledande av allmänheten får stort utrymme i Kajsa Normans bok En alldeles svensk historia. Det är synd att inte originaltiteln behölls i den svenska översättningen då Sveriges mörka själ är en mycket precis beskrivning av vad det handlar om. Det var inte många röster som höjdes mot den svenska regeringens förhavanden under täcket med nazisterna eller mot det avsiktliga vilseförandet av allmänheten. En som dock nämnde sakerna vid sitt rätta namn var socialdemokraten Zäta Höglund, som väl såg måttet rågat och skam promenerandes på torra land.
Mer om regimens speciella förhållningssätt gentemot televisionen en annan dag.
Om permittenttågen med tyska soldater genom Sverige talas det, om svensk malmexport till Nazityskland talas det, till och med om Sveriges lilla koloniö talas det men av någon anledning inte om Judepassen som ska ha tillkommit på svensk och schweizisk inrådan redan 1938. Ett stort fett rött J stämplades i de tyska judarnas pass så att det skulle bli lätt att sålla ut dessa redan vid gränsen för vändande transport. Av någon anledning talas inte högt om detta. Inte heller talas det särskilt mycket om att samma år, 1938, bestämdes efter beslut av Per-Albins socialdemokratiskt ledda koalitionsregering där bondeförbundarna Karl Gustaf Westman och Janne Nilsson var justitieminister respektive försvarsminister att flyktingstatus inte skulle gälla judar. I december 1938, strax efter det att tyska judar fått sina J-stämplade pass och samtidigt berövats möjligheten till flyktingstatus i Sverige skiftade kommunikationsdepartementet från s- till b-märkt minister. Man kan undra varför inte dessa antisemitismkort dras fram ur leken. Kan det vara så att priset för tystnad hela tiden varit verksam politisk styrning mot multikulturalism?
Det är här någonstans i tiden censurmaskineriet börjar spinna och operation mörkläggning börjar ta form på allvar genom allians mellan såsseriet och bondeförbundare med de lydiga knähundarna till folkpartister svassande strax bakom. Vid lucia 1939 bildades en samlingsregering, ledd av Per Albin Hansson med en folkpartist - Gustaf Andersson - på kommunikationsministerposten, och tämligen omgående började svenska folket dras vid näsan. Det uttalade syftet var som sagt att hålla Sverige utanför kriget, men också att till varje pris hålla samman denna samlingsregering. Konceptet hålla fast vid makten, kosta vad det kosta ville, var därmed sjösatt och för sosseriets del har inställningen sedan dess aldrig omprövats.
Samlingsregeringen utökade sina egna maktbefogenheter under hela tiden som kriget pågick och det fanns ingen politisk opposition som kunde stoppa den. Politikernas utökade maktbefogenheter skedde på bekostnad av demokratin och folkets frihet.https://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_Hansson_III
Genom kriget hade riksdagen gett regeringen extraordinära fullmakter, till exempel över statsbudgeten. I praktiken fungerade det så att riksdagen ofta informerades och fick godkänna beslut i efterhand.
En kontrollapparat utvecklades och riktades mot det egna folket. Det gjordes grova intrång i enskilda människors privatliv med hänvisning till "rikets säkerhet". 42 miljoner brev öppnades och 11 miljoner telefonsamtal avlyssnades. 2 100 lokala ortsombud hade till uppgift att rapportera till makthavarna om opinionsläget.
Statens informationsstyrelse inrättades och påstods ha till uppgift att informera befolkningen, men som själv såg som sin främsta uppgift att rapportera om folket till de styrande.
Strategier utvecklades för att kontrollera folket i en utsträckning som saknade motstycke i historien. Det skedde samtidigt som samlingsregeringen hemlighöll och hemligstämplade sina göranden.
Under året 1939 åberopades smädelseparagrafen från 1800-talet, som knappast använts sedan sin tillkomst, för att i Sverige åtala 19 tidningar. 16 av dessa tryckfrihetsåtal slutade med fängelsestraff för den ansvarige utgivaren. För att undvika dessa uppmärksammade cencurrättegångar valde Regeringen Hansson III att medvetet feltolka lagen för att få tillstånd ett förenklat censurförfarande. Besluten kom att delegeras till justitieminister Karl Gustaf Westman och sanktionerades av regeringen i efterhand. Åren 1940–1943 beslagtogs 315 svenska tidningar, varav 251 var kritiska mot Nazityskland.
Regeringen inrättade ett parallellt regelverk vid sidan av Tryckfrihetsförordningen, samtidigt som vissa paragrafer i lagen ny- och omtolkades för att möjliggöra administrativa ingrepp. Statens informationsstyrelse med Pressrådet och Pressnämnden inrättades.
Genom lagstiftning 1941 gavs regeringen makt att vid krig eller krigsfara censurera eller förbjuda utgivning av tryckta skrifter,[källa behövs] men den lagstiftning kom aldrig att användas. Däremot gav riksdagen på våren 1940 regeringen makt att med transportförbudet hindra distribution av periodisk skrift genom att förbjuda att den transporterades med allmänna kommunikationer.
[...]
Justitieministern använde hellre konfiskationsvapnet, även i fall där åtal var möjligt.
Förhandscensur av filmer infördes och sådant som ansågs stötande klipptes bort.
Böcker, revyer och teater censurerades.
Genom permittenttrafiken under perioden juni 1940 till augusti 1943, samt andra eftergifter till Nazityskland, kom Sverige att delta passivt i kriget på Tysklands sida. Per Albin Hansson medgav i sin dagbok, på regeringssammanträden och i riksdagen att Sverige gav upp sin neutralitet, men han beslutade att inte informera folket om det. Beslutet om permittenttrafiken fattades enhälligt av regeringen och utan att riksdagen tillfrågades. Medborgarna informerades först efter att tågen redan hade börjat rulla efter att rykten om avtalet hade läckt till tidningen Nordens Frihet.
Mediernas medlöperi i detta förledande av allmänheten får stort utrymme i Kajsa Normans bok En alldeles svensk historia. Det är synd att inte originaltiteln behölls i den svenska översättningen då Sveriges mörka själ är en mycket precis beskrivning av vad det handlar om. Det var inte många röster som höjdes mot den svenska regeringens förhavanden under täcket med nazisterna eller mot det avsiktliga vilseförandet av allmänheten. En som dock nämnde sakerna vid sitt rätta namn var socialdemokraten Zäta Höglund, som väl såg måttet rågat och skam promenerandes på torra land.
År 1943 uppskattade den brittiska regeringen att 80 procent av Sveriges befolkning stödde de allierade. Efter ökade påtryckningar från England (som såg Sveriges eftergifter som "av sådan betydelse för Nazityskland att de i princip var liktydiga med>>en direkt krigshandling mot Storbritannien<<."] satte Sverige till slut stopp för transiteringarna. Man fortsatte dock att profitera på sin handel med Nazityskland [ända till krigsslutet].Resten är, som man säger, historia. Och ett självcensurerande förmynderitotalitärt creepy samhälle.
[...]
Under kriget hade svensk press och radio beordrats att tona ner transiteringarna och med några få undantag lydde journalisterna. Ett undantag var Zäta Höglund, chefredaktör för tidningen Social-Demokraten. Han skrev: >> undantag av några enstaka tidningar, som ännu upprätthåller sin självständighet, finns icke längre någon fri press i detta land. I kommunala frågor, om teater och sport är ordet ännu fritt. Utrikespolitiken är däremot tabu. Steg för steg har den svenska pressen snöpts och likriktats i detta hänseende.<< Strax efter publiceringen av denna artikel fick Höglund sluta som chefredaktör.
Ett halvt sekel efter krigets slut fanns fortfarande ingenting som vittnade om transiteringarnas omfattning och bland allmänheten var det få som kände till vidden av de svenska neutralitetsbrotten.(Norman s. 127)
Mer om regimens speciella förhållningssätt gentemot televisionen en annan dag.
Citat:
Mer korrekt är väl säga att resten är ett ideologiskt problem. Sveriges politik under krigsåren är bara ett problem om man ser andra världskriget som myt (myt i meningen sedelärande- och rättfärdigande berättelse). Om andra världskriget var ett korståg mot ondska som frälste världen från förtryck, hat och trångsynthet var Sveriges neutralitet graverande - jämförbart med nazistiskt medlöperi.
Om man ser andra världskriget som en historisk händelse, dvs. som något man kan undersöka och dra slutsatser från, kommer man till slutsatsen att Sveriges regering uppförde sig utmärkt. Dess ansvar var att värna det svenska folket, något den gjorde med stor skicklighet.
En vänsterviden analys i Aftonbladet om klimatet vilken lätt kan transkriberas till att gälla Mångkulturen istället.
Helt ärligt tror jag att Annie get your gun Lööf faktiskt är en optimistisk fatalist. Att hon på allvar tror att Sverige I slutänden kommer att "berikas" av massinvandring av fullständigt inkompatibla individer. Att ett låglöne/slavsamhälle faktiskt skulle göra oss "starkare" på sikt. Hon skönjer nog på allvar kruset med guld vid regnbågens mångkulturella slut.
Jag tror inte för ett ögonblick att Reinfeldt var någon optimistisk fatalist. Jag tror inte ett dugg på att han innerst inne trodde att Sverige skulle "fixa" massinvandring Han drevs enbart av ett hat mot sina egna. Vad vi ser är dock att , givet att min analys är korrekt, skillnaden mellan en ondskefull psykopat och en naiv idiot är noll. I båda fallen är det utplåning som blir det konkreta resultatet. Olika infallsvinklar men samma slutresultat.
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...tet-och-jobben
Citat:
Det är en obarmhärtig*värld. Konkurrens, muttrar systemets beundrare nöjt. Allt är en tävling. Alla måste delta, från de största direktörer till de minsta anställda.
Det är det som kallas marknaden. Enligt dess ideologer ska marknaden ordna allt till det bästa. Nyliberalismen utmärks enligt den brittiske statsvetaren David Runciman av en ”optimistisk fatalism”. Man tror på ödet och ödet är välvilligt. Bland svenska politiker är väl Annie Lööf den som har den mest extrema tilltron till marknadens välsignelser. Till och med klimatkrisen ska den klara av, påstår hon.
Det är det som kallas marknaden. Enligt dess ideologer ska marknaden ordna allt till det bästa. Nyliberalismen utmärks enligt den brittiske statsvetaren David Runciman av en ”optimistisk fatalism”. Man tror på ödet och ödet är välvilligt. Bland svenska politiker är väl Annie Lööf den som har den mest extrema tilltron till marknadens välsignelser. Till och med klimatkrisen ska den klara av, påstår hon.
Helt ärligt tror jag att Annie get your gun Lööf faktiskt är en optimistisk fatalist. Att hon på allvar tror att Sverige I slutänden kommer att "berikas" av massinvandring av fullständigt inkompatibla individer. Att ett låglöne/slavsamhälle faktiskt skulle göra oss "starkare" på sikt. Hon skönjer nog på allvar kruset med guld vid regnbågens mångkulturella slut.
Jag tror inte för ett ögonblick att Reinfeldt var någon optimistisk fatalist. Jag tror inte ett dugg på att han innerst inne trodde att Sverige skulle "fixa" massinvandring Han drevs enbart av ett hat mot sina egna. Vad vi ser är dock att , givet att min analys är korrekt, skillnaden mellan en ondskefull psykopat och en naiv idiot är noll. I båda fallen är det utplåning som blir det konkreta resultatet. Olika infallsvinklar men samma slutresultat.
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...tet-och-jobben
En rapport från morgonens lyssnande på P1.
Tankar för dagen - En långsam bussresa med en chaufför som ovan vid vinterväglag måste köra sakta avslutas plötsligt eftersom framfarten hindras av en fastkörd buss med en vid is och snö lika oerfaren chaufför.
Vår berättares chaufför försök att ringa efter hjälp misslyckats pga språkförbistring liksom försöken att kommunisera med kollegan i den andra bussen.
Slutet blir dock lyckligt eftersom den andre chauffören bjuder på persikor och vår berättare skulle gladeligen kunna tillbringa resten av livet i en buss snaskandes på persikor.
Huvudtema för morgonen tycks dock vara ASAP Rocky vilket verkar vara mycket jobbigt, å ena sidan vill man ju helst helhjärtat haka på det amerikanska rasistspåret men det kan man ju inte, vilket elände!
Varför, varför var det just afghaner som var inblandade, och en rödgrön regering??
Nu har vi en raskonflikt under uppsegling i USA och våra journos kan inte ta ställning för den goda sidan!
Hela festen är spoilerad😭
Tankar för dagen - En långsam bussresa med en chaufför som ovan vid vinterväglag måste köra sakta avslutas plötsligt eftersom framfarten hindras av en fastkörd buss med en vid is och snö lika oerfaren chaufför.
Vår berättares chaufför försök att ringa efter hjälp misslyckats pga språkförbistring liksom försöken att kommunisera med kollegan i den andra bussen.
Slutet blir dock lyckligt eftersom den andre chauffören bjuder på persikor och vår berättare skulle gladeligen kunna tillbringa resten av livet i en buss snaskandes på persikor.
Huvudtema för morgonen tycks dock vara ASAP Rocky vilket verkar vara mycket jobbigt, å ena sidan vill man ju helst helhjärtat haka på det amerikanska rasistspåret men det kan man ju inte, vilket elände!
Varför, varför var det just afghaner som var inblandade, och en rödgrön regering??
Nu har vi en raskonflikt under uppsegling i USA och våra journos kan inte ta ställning för den goda sidan!
Hela festen är spoilerad😭
__________________
Senast redigerad av orrtupp 2019-07-26 kl. 07:50.
Senast redigerad av orrtupp 2019-07-26 kl. 07:50.
Citat:
En rapport från morgonens lyssnande på P1.
Tankar för dagen - En långsam bussresa med en chaufför som ovan vid vinterväglag måste köra sakta avslutas plötsligt eftersom framfarten hindras av en fastkörd buss med en vid is och snö lika oerfaren chaufför.
Vår berättares chaufför försök att ringa efter hjälp misslyckats pga språkförbistring liksom försöken att kommunisera med kollegan i den andra bussen.
Slutet blir dock lyckligt eftersom den andre chauffören bjuder på persikor och vår berättare skulle gladeligen kunna tillbringa resten av livet i en buss snaskandes på persikor.
Huvudtema för morgonen tycks dock vara ASAP Rocky vilket verkar vara mycket jobbigt, å ena sidan vill man ju helst helhjärtat haka på det amerikanska rasistspåret men det kan man ju inte, vilket elände!
Varför, varför var det just afghaner som var inblandade, och en rödgrön regering??
Nu har vi en raskonflikt under uppsegling i USA och våra journos kan inte ta ställning för den goda sidan!
Hela festen är spoilerad😭
Tankar för dagen - En långsam bussresa med en chaufför som ovan vid vinterväglag måste köra sakta avslutas plötsligt eftersom framfarten hindras av en fastkörd buss med en vid is och snö lika oerfaren chaufför.
Vår berättares chaufför försök att ringa efter hjälp misslyckats pga språkförbistring liksom försöken att kommunisera med kollegan i den andra bussen.
Slutet blir dock lyckligt eftersom den andre chauffören bjuder på persikor och vår berättare skulle gladeligen kunna tillbringa resten av livet i en buss snaskandes på persikor.
Huvudtema för morgonen tycks dock vara ASAP Rocky vilket verkar vara mycket jobbigt, å ena sidan vill man ju helst helhjärtat haka på det amerikanska rasistspåret men det kan man ju inte, vilket elände!
Varför, varför var det just afghaner som var inblandade, och en rödgrön regering??
Nu har vi en raskonflikt under uppsegling i USA och våra journos kan inte ta ställning för den goda sidan!
Hela festen är spoilerad😭
The Squad i USA kan jämföras med afghanen i Sverige. I båda fallen ligger Trump rätt och utnyttjar tillfället. Demokraterna i USA tvingas försvara det antiamerikanska och vänsterextrema The Squad och media i Sverige tvingas försvara afghanen. I båda fallen kan vi notera att det ociviliserade kaosbeteendet ofrivilligt hamnat i knä hos etablissemanget.
Citat:
Tim Pool släpper inte detta, nu kom en ny käftsmäll mot Sverigebilden.Det här inlägget från Tim Pool är intressant. Här ger han Sverigebilden en ordentlig bredsida. Men framförallt så beskriver han mediaklimatet i Sverige o hur det fungerar.
https://youtu.be/M06w0xoJguA
Enjoy the show.
https://youtu.be/M06w0xoJguA
Enjoy the show.
https://www.youtube.com/watch?v=ICUOg3Pcx6o
Svenska journalister & den svenska polisen utpekas som lögnare.
"Sweden is a creepy place" upprepas fler gånger än vad jag hann räkna.
Citat:
Tim Pool släpper inte detta, nu kom en ny käftsmäll mot Sverigebilden.
https://www.youtube.com/watch?v=ICUOg3Pcx6o
Svenska journalister & den svenska polisen utpekas som lögnare.
"Sweden is a creepy place" upprepas fler gånger än vad jag hann räkna.
https://www.youtube.com/watch?v=ICUOg3Pcx6o
Svenska journalister & den svenska polisen utpekas som lögnare.
"Sweden is a creepy place" upprepas fler gånger än vad jag hann räkna.
Han har missuppfattat lite av varför migranter inte får jobb. Tim tror att beror på att de inte är etniska svenskar, vilket ju är fel. Men inte helt fel. Tim har rätt i att många uppfattas som invandrare fast de fötts i Sverige. Amerikaner har svårt att förstå detta, speciellt med tanke på att de intagit en kontinent och nästan utrotat en ursprungsbefolkning. Svenskar har bott här sedan islossningen vilket skapar en viss mentalitet. Eller lyssna på samer, man kan inte bli en same hur som helst. Därför har Tim Pool rätt i att Sverige är Creepy. Etablissemanget ger sken av att alla är svenskar, men uppenbarligen låter man det växa fram parallella samhällen där invånarna inte lär sig svenska, man har usel skolgång, vilket gör att man inte får jobb. oSamtidigt förnekar etblissemanget att detta leder till problem. Och här är väl Pools essens att denna så kallade statliga lögnapparat skapar skruvade myndighetspersoner som gör idiotiska handlingar, som exempelvis häktningen av ASAP.
Citat:
Huvudtema för morgonen [i P1] tycks dock vara ASAP Rocky vilket verkar vara mycket jobbigt, å ena sidan vill man ju helst helhjärtat haka på det amerikanska rasistspåret men det kan man ju inte, vilket elände!
Varför, varför var det just afghaner som var inblandade, och en rödgrön regering??
Nu har vi en raskonflikt under uppsegling i USA och våra journos kan inte ta ställning för den goda sidan!
Hela festen är spoilerad😭
Varför, varför var det just afghaner som var inblandade, och en rödgrön regering??
Nu har vi en raskonflikt under uppsegling i USA och våra journos kan inte ta ställning för den goda sidan!
Hela festen är spoilerad😭
Ungefär när finns det ett smakprov på huvudtemat?
-----
Citat:
Han har missuppfattat lite av varför migranter inte får jobb. Tim tror att beror på att de inte är etniska svenskar, vilket ju är fel. Men inte helt fel. Tim har rätt i att många uppfattas som invandrare fast de fötts i Sverige. Amerikaner har svårt att förstå detta, speciellt med tanke på att de intagit en kontinent och nästan utrotat en ursprungsbefolkning. Svenskar har bott här sedan islossningen vilket skapar en viss mentalitet. Eller lyssna på samer, man kan inte bli en same hur som helst. Därför har Tim Pool rätt i att Sverige är Creepy. Etablissemanget ger sken av att alla är svenskar, men uppenbarligen låter man det växa fram parallella samhällen där invånarna inte lär sig svenska, man har usel skolgång, vilket gör att man inte får jobb. oSamtidigt förnekar etblissemanget att detta leder till problem. Och här är väl Pools essens att denna så kallade statliga lögnapparat skapar skruvade myndighetspersoner som gör idiotiska handlingar, som exempelvis häktningen av ASAP.
A propos ASAP, så har Samhällsnytt en lång artikel, att ASAP och hans entourage ska ha slagits mha tillhyggen (flaskor).
https://samnytt.se/atal-mot-rocky-ra...ed-glasflaska/
En kommentar i tråden på Flashback är skeptisk.
(FB) ASAP Rocky i bråk på Max i Stockholm, 30/6 2019
Jacob Heidbrink har skrivit två intressanta kommentarer:
https://www.facebook.com/jakob.heidb...57471561567920
https://www.facebook.com/jakob.heidb...57473660247920
Citat:
Aron Flams inlagor är av samma sort som Henrik Arnstads om Finland. En vulgär historielöshet vars syfte är att misstänkliggöra nationellt egenintresse som politiskt mål.
Eller i Flams fall, underordna nationellt egenintresse. Det bör den partiske svensken inte gå med på, utan reflexmässigt ta avstånd från.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
