Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja och jag menar att detta understöds eller rent av finansieras helt av makteliten. Typ Bilderberggruppen, Trialaterala kommissionen, World Future Society med enorma kapital och inflytelserika globala nätverk och man har egna underrättelsetjänster vars agenda är att skapa gemensam politik och värdegrund hos medborgare oavsett land. Denna maktelit skapar genom sina industrier miljöproblem men äger och styr miljörörelsen. Man skapar social oro genom parallella samhällen för att öka produktionen åt sig själv men äger och styr vänstern som grindvakt mot medborgare som klagar på utvecklingen. Istället för rasbiologi har man utvecklat åsiktsbiologi för påpeka sjuka tillstånd mot de som har fel åsikter.

I Almedalen såg jag tillochmed Aaron Flam hävda att rasbiologin var bättre än feminismen då den iallafall erkände att det finns biologi. Vänsterliberalismen eller "den liberala demokratin" är genomrutten och helt invärtes sönderperverterad då dess etablissemang försöker styra med moralpekpinnar från de som ingen moral själva har. Det sades tidigare i tråden att perverterade ytterligheter ska gudadyrkas, detta för att frigöra en så bred spelplan som möjligt för en elit som skiter i oss i den nationella befolkningen.

Det styrs om vartannat med perverterade moralpekpinnar och stagead terrorism. Det är dom som styr som lurar oss - vi måste titta upp från den regisserade debatten för att se förbi dimridåer, rök, potemkinkulisser och se vilka som står bakom regisserade terrordåd.

Inte förrän den lögnen avslöjas kan vi peka på våra journalister och säga - ni duger inte era jävla mongon. Ni är för kassa för oss att lita på. Och när det händer kan etablissemanget inte trumma ut sina lögner i media och public service längre.

Vi måste våga se bortom de repetetiva regissörernas fantasilöshet och inse att så länge likt "Hajen 1", "Hajen 2" och "Hajen 3" säljer rädsla så kommer vi inte bort från Stay Behind och får se filmerna "Terror i Spanien", "Terror i Tyskland", "Terror i USA", "Terror i Sverige", "Terror i Norge" - alla enligt samma fantasilösa och hopplösa manus som vi sett tjogtals gånger vid det här laget.

Samma "övningar" där MSB, Polisen, Media och andra övar på att en "Bomb på Åhlens" kan händer, och samtidigt händer det. Vi har sett samma modus operandi på otaliga platser om och om igen.

Regiserad terrorism för att hålla oss rädda - och moralpekpinnar från dem som ingen moral själva har.
Välkommen till den "liberala demokratin". Det kanske är dax att prata om rätt saker, så att när repatrieringen väl kommer så repatrierar vi med början i rätt ände.

Det är ju därför våra mediala frontfigurer blir så in i helvete rädda när repatriering förs på tal - för tänk om vi skulle identifiera rätt grupp den här gången, som står bakom förutsättningsskapandet för allt kaozande.

Har nu tagit mig tid att läsa Kajsa Normans En alldeles svensk historia. Debattens svallvågor i mediadammen har lagt sig. Nästan. Harmen har rört sig längs två linjer: boken är rasistisk och boken svartmålar på det mest konspirationistiska vis journalistiken. Att påstå att taharrushandet i Kungsträdgården 2015 företrädesvis utfördes av unga - och inte så helt unga - män från kultursfärer där gossar socialiseras in i taharrushkulturen ansågs av de tyckmyckna skevpuritanerna vara rasistiskt och att hävda att medier, med DN i spetsen, mörkade händelserna är konspiratorisk lögnfabrikation.

Kajsa Norman kastades - givetvis med DN i Storinkvisitors skepnad - i den mediala stupstocken varpå Kajsa Norman i skamlös fräckhet bet ifrån sig i Expressen. Särskilt en av DN-politrukerna helmarinerades i sockersalt sarkasm.

DEBATT | MEDIER. Min bok handlar inte om ras eller religion. Den handlar om ett väldigt svensk brott – den kollektiva tystnaden som följde sexövergreppen på unga tjejer i samband med We Are Sthlm-festivalen 2015. Framför allt handlar den om mediernas svek.
[...]
Det är uppenbart att jag trampat på en tå som är så öm att man är beredd att ljuga, medvetet feltolka eller helt lyfta saker ur sitt sammanhang.
[...]
DN, i sin tur, ägnar ett helt uppslag åt att insinuera att jag lierat mig med mörka krafter.

”Normans obevekliga budskap, att muslimska flyktingar är det huvudsakliga problemet för Sverige, skapar dessutom en mycket obehaglig konnotation”, säger journalisten David Crouch.

Alla som läst boken vet att de misstänkta förövarnas eventuella religionstillhörighet inte berörs alls. Det är Crouch själv som drar den obehagliga slutsatsen att en invandrare som begår sexövergrepp måste vara muslim. Istället för att ifrågasätta vad han grundar det på, ger DN utrymme åt hans attack. Man underlåter dock att nämna att Crouch är part i målet: Min bok tar upp hans osakliga rapportering i samband med We Are Sthlm.

Inte heller nämner man att Crouchs egen Sverigebok var ett beställningsjobb från Karl-Adam Bonniers stiftelse som har som uttalat syfte att öka Sveriges attraktionskraft. De kläckte idén, täckte hans utgifter och förmedlade kontakter till lämpliga ”movers and shakers”. En vän ifrågasatte vad Crouch egentligen visste om Sverige. Han var nyinflyttad, talade inte svenska och följde nyheterna med hjälp av Google translate. ”Fair point” skriver Crouch. Men vad gjorde det. ”Bonnier, the publishing empire whose philanthropy has funded this book, is a big name in Sweden and would open doors.”

I DN uttrycker Crouch sin besvikelse över att jag ”tycks omedveten” om att utländska krafter sprider inflammatoriska lögner om Sverige för sina egna syften. För mig är det en besvikelse att Crouch, som undervisar i grävande journalistik vid Göteborgs universitet, nedlåter sig till propaganda.

https://www.expressen.se/debatt/min-...m-hogerextrem/

Detta genmäle publicerades femtonde maj och visste uppenbarligen var den tog. David Crouch har visst grämt sig länge och väl över den rejäla spann ovett han fick över sig och filat i närmare två månader på sin - som han kanske tror - dräpande replik. Denna publicerades först sjunde juli.

REPLIK. Jag blev besviken över hur Kajsa Norman försvarade sin bok om Sverige, En Alldeles Svensk Historia, som undersöker sexuella brott mot tonårsflickor på We Are Sthlm-festivalen 2014 [sic].

Hon klagar på att hennes kritiker avfärdar henne som högerextrem. Hon säger att jag har fel när jag pekar ut att hennes bok ”handlar om ras eller religion”. Hon säger också att min egen bok om den svenska modellen är ”propaganda” och ”ett beställningsjobb” av Bonnier.

Huruvida jag är en dålig författare är inte viktigt här. Vad som är relevant är Kajsa Normans extraordinära påstående att hennes bok inte handlar om ras eller religion.

Nyheten om sexuella övergrepp i Stockholm av unga män med en överväldigande majoritet från muslimska länder i Asien, Mellanöstern och Afrika, kom i januari 2016, vid en vändpunkt för Europa när Sverige och Tyskland stängde dörrarna för asylsökande.

Det måste varit den listiga vinklingen som tog sådan tid att snickra ihop. Om den sedan flera år kända informationen om taharrushlingarnas beteende hade läckt ut tidigare hade den inte varit rasistisk? Nu dröjde det - inte minst med DN:s benägna bistånd - till efter asylapokalypsen drabbat Europa och akutnödvändiga åtgärder börjat vidtas, och med nyårskaskaderna av sexuella övergrepp i Köln och annorstädes som magnifikt crescendo över den nya europeiska fredlösheten, och då blev avslöjandet av någon outgrundlig anledning till en rasistisk språklig våldshandling som i grymhet vida överträffar de nya männens taharruschlighet. Att, som Nyheter Idag, låta lögnens topplock flyga gjorde Sverige till ett sämre land. Tydligen. Taharruschkulturens intrång har däremot inte påverkat Sverige eller övriga Europa i någon negativ riktning. Tydligen.

Efter att ha välkomnat flyktingar blev stämningen i Sverige sur. Sedan dess har debatten kring invandring fokuserat på våldsamma ”no go-zoner”, och attityderna hos muslimska kulturer mot kvinnor.

Därför, vare sig hon tycker om det eller inte, handlar Kajsa Normans bok om ras och religion.

https://www.expressen.se/debatt/klar...-och-religion/

Mm. Djupt. Väl värt att vänta två månader på. Och några dagar efter Crouchs mycket skarpsinniga analys - stämningen blev sur - fick Bonnierhjonet Mattsson lämna Expressens kommandobrygga hux flux. Kanske finns det ett samband med att den av Herrehuset utsedde specialpropagandisten tilläts få sina lortiga kalsingar blottade i Mattssons Express. Kanske blev stämningen alldeles övermåttan sur? Rent svavelnedfallssur.

Konstigt nog verkar ingen ha reagerat över att bokens huvudperson - zigenarjuden Chang Frick med sin galna katolska konvertitmor - genom hela uppväxten utsattes för rasism och diskriminering på religiös grund by proxy, vid sidan av den av civilsamhället negligerade grova vardagsmisshandeln.

För övrigt drar jag lite andra växlar på Normans bok, men det får vi ta en annan dag.

Well, well. Expressen postMattsson:

Staffanstorp hånas men har de verkligen fel?
[...]
DEBATT. 2016 befann sig Sverige i kris. Riksdagen fattade beslut om att dra in bidrag till vuxna enskilda som fått nej på sin asylansökan. Riksdagsdebatten som föregick beslutet gav prov på vår svenska nedärvda reflex att leva oss in i enskilda människors öde och låta medkänslan dominera. Huvudlinjen var att lag är lag. Avslagsbeslut ska respekteras av den asylsökande och beslut om utvisning ska följas.

Men omsorgstänkande är en svensk specialitet som säger någonting annat: De som har tagit sig hit har flytt från hemska förhållanden. De kommer inte att återvända. Indragna bidrag gör bara livet svårare för dessa utsatta människor. Vi känner för dem, vi vill ta oss an dem – de som är här alltså. De andra där ute de finns inte. De kan inte få finnas.

Vilket perspektiv ska råda? Anser man att vi har ett särskilt ansvar för dem som fått nej framför principen om kontrollerad invandring då måste man avstå från principen lag är lag. Vi kan putsa vår självbild genom att linda in avslaget i omsorgstermer som att återvändandet ska vara effektivt, göras tryggt och rättssäkert, föregås av behovsanpassad rådgivning, osv. Det tröstar oss men ingen annan.
[...]
I Sverige står det ungefär fifty-fifty mellan de insiktsfulla och de inlevelsefulla. Hälften tänker långsiktigt, hälften låter känslorna bestämma. Hälften vill ha kontroll över mottagandet, hälften har hjärtan som blöder för dem som har tagit sig hit.

Därför är Staffanstorp intressant. De har förstått vikten av auktoritativ rättvisa. De hummar inte i målkonflikter. De förstår att staten mer än någonsin behöver räta upp skutan, göra klart vad som gäller och agera för att upprätthålla samhällsordningen. De stärker tilltron till systemet genom att vara tydliga med vad ”Sverige” är och vad ett handslag är.

De vill skärpa regelverket i små steg och hånas för det. Bort med tiggeriet, inga socialbidrag till IS-återvändare, inga slöjor på små barn i skolan. Hur dum får man vara? säger DN:s ledarsida. De har ju inga återvändande. Bara en tiggare. Bara en tjej med slöja.

Men kruxet är inte antalet. Det viktiga är att försöka komma fram till vad som kan anses rimligt.
[...]
Besluten om socialbidrag prövas ju individuellt. Portalparagrafen i socialtjänstlagen säger att (bara) den som inte själv kan tillgodose sina behov har rätt till bistånd.

Det är väl inte otänkbart att en frisk och arbetsför IS-terrorist i ett sådant biståndsärende skulle kunna nekas försörjning från det allmänna och hänvisas till arbetsmarknaden med IS-vistelsen i sin cv och allt, helt inom ramen för likabehandling?
[...]
Vad kan anses rimligt och vad inte? Det är en väldigt bra sak att fundera på.

Av Helena Rivière

Fri skribent

Tidigare riksdagsledamot (M)

https://www.expressen.se/debatt/staf...verkligen-fel/

Det tar sig i den fnösketorra brasan.

Fria Tider uppmärksammar 55 år av arabisk närvaro i Europa med en artikel i der Spiegel 1964, som talar om en brun flod av arabiska kroppar som trakasserar vita flickor på badhus.

Spiegel 1964: "Brun flod av algerier ofredar flickor på badhus" – 55 år sedan araben kom till Europa

Startsidan. I Paris blev sommaren 1964 första gången då européer fick uppleva riktig mångkultur i stor skala. I vår artikelserie om 55 år med araben i Europa har Fria Tider Plus djupdykt i historiska forskningsrapporter och tidningsarkiv för att skildra hur allmänhet och medier har hanterat den arabiska invandrargruppen, dess beteendemönster och kulturyttringar under mer än ett halvt sekel.
<klipp>
Under rubrikkombinationen "Algerier" och "Brun flod" skriver Der Spiegel hur en ensam kvinna simmar runt i bassängen iklädd bikini. Mellan tio och tjugo araber slänger sig över henne och sliter av henne badkläderna. Resoluta badvakter som vågar ingripa hotas efteråt av förövarnas landsmän.

Men några åtgärder från regeringen mot de allt mer krävande araberna stod inte att vänta. Av geopolitiska skäl ville Paris hålla sig väl med den nya algeriska regeringen. Därför måste diskriminering av algerier i Frankrike, även sådant som att förbjuda algerier på badhus, till varje pris undvikas.

https://www.friatider.se/spiegel-196...om-till-europa

Men vilken tur att de besegrade Hitler/ondskan va? Bara tänk hur det hade sett ut annars, med ett Europa som skyddar sitt folk mot sådant. Istället väljer demokratin att offra den franska kvinnan för inte "diskriminera" algerier, som också rapporteras ligga bakom 32 procent av morden i Paris samtidigt som de blott utgjorde tre procent av befolkningen.

Jag vill dra mig till minnes att liknande artiklar vid tiden också skrivits i svensk press. Oavsett kan vi med detta dra slutsatsen att myndigheter i Sverige och Europa redan på 60-talet var medvetna om MENA-invandringens konsekvenser och att de nu agerat för att mörklägga sanningen i 55 års tid. Allt för att främja en utveckling av ökade sexbrott mm: 1666 procents ökning bara i Sverige från 1975.

Originalartikeln:
https://www.spiegel.de/spiegel/print/d-46174775.html

Lite tankar kring vad som händer i USA just nu. Donald Trump följer envist sina instinkter och angriper det han ser som destruktivt - som att de fyra demokratiska vänsterkvinnorna i "The Squad" oemotsagda i stort sett dagligen - med stöd av media - kan sprida sitt nymarxistiska budskap om vita mäns ondska och de färgade gruppernas och kvinnornas utsatthet. De skyddas av den politkska korrektheten som säger att man inte får angripa rasifierade människor och absolut inte rasifierade kvinnor. Det har gjort att de levt i en fredad zon och ostörda kunnat sprida sitt vänsteraktivistiska budskap. Men som sagt, Donald Trump följer sina instinkter och angriper dom. Han får därmed hela det demokratiskt dominerade representanthuset emot sig. Det var rätt så typiskt att Kamala Harris - som också tillhör den här gruppen med sitt indiska påbrå säger att det Trump säger kan sägas på gatan men inte av en president. PK alltså. Det blir så tydligt att hela vänsterrörelsen kryper in bakom, och tar skydd av den politiska korrektheten. Samma där som här. Även här i Sverige bildar politik och medier en symbolisk arena för tankekontroll och för att behålla makstrukturerna intakta. Skönt att se att Donald Trump sannskyldigt skiter i den politiska korrektheten och säger vad han tycker. Han är en frisk fläkt och jag tyckte de fyra i the squad såg väldigt betänksamma ut när de tvingades hålla presskonferens. De var inte vana att bli synade och konfronterade. Vänstern är verkligen det ekonomiskpolitiska etablissemangets nyttiga idioter.

Politiken har som sagt blivit en symbolisk arena uppbackad av media som också har sin logik med att kvinnor och rasifierade anses medialare. De säljer anses det. Samma i USA som här. Det verkliga livet levs någon annanstans. I näringslivet kanske där männen uppehåller sig och bygger samhället. De tillhör också den mänskliga rasen men befinner sig sedan en tid i mediaskugga och i politisk motvind. Männen är bara så fel just nu när arbete, ekonomi och företagande blivit ointressant. Och de små symbolfrågorna och personer som Greta Thunberg och "Me Too" står i centrum. Ett sjukt samhälle, absolut. Den anglosaxiskt dominerade västvärlden är sjuk.

Citerar mig själv då Nordfront samtidigt uppmärksammar ett 20 år gammalt reportage från mångkulturens Malmö. Nordfronts artikel är intressant i flera avseenden, inte minst då den även tar upp att flera marxist-leninister som dömts för terrorbrott, samt personer med anknytning till dem, idag sitter på inflytelserika positioner i samhället (bland dem flera journalister).

Malmö – ett mångkulturellt paradis?
Låt oss då titta lite närmare på vad som sägs i den dokumentär som serverar sanningen om invandringens konsekvenser på ett silverfat. För 20 år sedan lyfts alltså här fram att våld och hot på några år har ökat till en sådan omfattning att många Malmöbor känner sig otrygga i sin egen stad. Mer än var fjärde Malmöbo säger exempelvis i en undersökning att de avstår från kvällsaktiviteter på grund av rädsla.

En granskning av skolorna visar där och då att 30 procent saknade slutbetyg våren 1999. I den invandrartäta stadsdelen Rosengård är siffran hela 60 procent. Personrånen har samtidigt ökat explosionsartat. Första halvåret 1999 skedde en ökning med 50 procent. En polis säger i en intervju som det är angående vilka som ligger bakom ökningen:

— Ja, det är många med utländsk bakgrund, så som det ju är i den här stan.

”Det är två araber”, säger en annan polis i ett av klippen, när han via en nervevad ruta i bilen ska beskriva signalementet på två unga rånare för en väktare. Ett segment som naturligtvis hade klippts bort ur ett liknande reportage idag.

Bo Holmström säger också:

— Det är lika bra att se den bittra sanningen i vitögat. Integrationspolitiken har fullständigt misslyckats.

Återigen; detta sägs för 20 år sedan.

https://www.nordfront.se/en-paminnel...-sanningar.smr

Den omtalade dokumentären finns länkad i Nordfronts artikel. Ingen kan säga att de inte visste.

Jag har inte läst boken men följt rapporteringen i Nyheter idag och den norska journalisttidningen, samt hört intervjun i Kvartal. Det är fascinerande hur DN verkligen helt saknar skam och ljuger. De valde själva att slutligen publicera övergreppen, då pekandes finger åt polisen, när det uppdagats hur de stoppar "olämpliga" nyheter i säck. Var inte de lika mycket rasister själva i så fall? På vilket sätt är Norman mer rasist genom att - ännu senare - berätta om DN:s förehavanden innan publiceringen?

Det intressanta är ju att majoriteten inte gillar PK och jag tror det är samma i Sverige. I princip skule alla företag och politiker kunna skita i PK och ganska omgående bryta tabut och vinna på det. Jag tror en starkt bidragande orsak till PK-paniken hos företag är att de som sitter på deras pressavdelningar i grund och botten själva är en slags journalister, en yrkesgrupp där PK-mentaliteten är djupt förankrad.

Det intressanta med det här är att om en grupp får stöd av mainstreammedia så har den gruppen numer förlorat hos den breda allmänheten. Idag handlar ett varumärke om att kunna backa upp det med egna kanaler.

Detta skriver jag under på. Det är inte allmänhetens vrede som man fruktar, utan skriverier i media. Tidningarna i sig kan förstås inte göra något, rent praktiskt, men här i Sverige har vi fått indikationer på att det styrande skiktet bryr sig om det som står i dem (tidningarna). Egentligen är Donald Trump inte helt fel ute när han attackerar journalistiken. Om inte annat undergräver liknande uttalanden den presumtiva målgruppens förtroende (ytterligare) för detta skrå som är övertygat om att det har makten att förändra.

'
Vi måste förstå att "makten" och media är sammankopplade. Efter 9/11 har propagandan ökat till rent krigiska nivåer av propaganda. Etablissemanget vill införa politiska ändringar som inte har stöd av befolkningarna som vill ha sina nationalstater kvar.

Media är bara megafoner för politiken. Nu har det gått så långt att man med olika psyops blivit så oförsiktig att vi har hamnat i "fake news". Det blir fake news eftersom de iscensatta enablers som används för att få politiska förändringar till stånd också är fake för det finns inget stöd för de förändringar som eliten vill genomföra.

Därför är politikens och medias trovärdighet intimt sammankopplade. Eller jag ska sticka ut huvudet och hävda att det faktiskt är samma sak. Inget förtroende för politiken ger följdriktigt inget förtroende för journalistiken.

Det ska bli intressant att se om Expressen blir annorlunda post-Mattson. Om det kommer en genuin förändring i det hopplösa medieklimatet så kommer även Wolodarski att ryka. Men om vi ser att Expressen ändrar sig och DN kör på i samma gamla hopplösa spår då vet vi att det bara är en positionsförändring i media så att Bonnier kan spela på båda planhalvorna.

Man använder Expressen som säkerhetsventil och låter skribenter undra om Staffanstorp nog ändå har lite rätt, medan man låter DN piska på med samma gamla juderetorik som syftar till att få all västerländsk politik till att gynna Israel.

För nog är världen under "anglosaxiskt" ledarskap trasig alltid. Men den är inte under anglosaxiskt styre, den är kapad av judiska intressen. Amerikansk politik är bara Tel-Aviv by proxy.