Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Naturligtvis kan en bok som denna inte vara heltäckande. Det vore dumt att förvänta sig. Men jag skulle ha önskat en fördjupning också kring den strategiska dumheten: detta att göra sig dum som ett sätt att komma i överläge.

Genuin dumhet går det, enligt min erfarenhet, att komma någon vart med, det går att gå in i dialog och försöka utveckla något slags fungerande gemensam plattform, där man åtminstone kan förstå varför man inte håller med varandra. Men den taktiska dumheten, som är den mest utbredda, inte minst i vår offentlighet och den politiska debatten, är helt oemottaglig för alla försök till överbryggande av motsättningarna och missförstånden.

Är det det här Sverige du inte känner igen dig i, Kajsa Dovstad?

[---]

... Kajsa Dovstad skriver i sin text:

"Jag är i Sverige, ett Sverige som inte känns svenskt. Och jag gillar det inte."

Kajsa Dovstad försöker ge sig själv ett godhetsalibi genom att i texten skjuta in att hon a) är läkare b) jobbar med människor av olika bakgrund och möter patienter av olika bakgrund c) samlat in pengar till papperslösa. Det förändrar dock inte att Dovstads åsikter, för det är åsikter hon lägger fram, inte fakta, stinker lång väg. Det förändrar inte heller det faktum att Dovstad ger sina läsare en förljugen bild av Gävle och Sverige och spelar på läsarnas känslor, istället för deras intellekt. Precis som Jimmie Åkesson. Men det får man väl inte säga längre i det här jävla landet.

Texten är förslagen, Dovstad hade kunnat lyfta sina kollegor vid Gävle sjukhus, för texten handlar trots allt lika mycket om dem som om den köttbullslöse småföretagaren och alla andra som bidrar till att Dovstad inte längre känner igen Sverige. Det gör hon dock inte. Kollegorna passar illa in i hennes utpekande av de som kommer till Sverige som ett problem. Det gör för all del även småföretagaren. Kvar finns frånvaron av köttbullar och närvaron av halalslaktat kött som får representera allt som är fel med Sverige. För till skillnad från de 70 läkarna vid Gävle sjukhus, är Kajsa Dovstad inte intresserad av att se människor som möjligheter eller lösa några problem. Hon vill bara ha någon att skylla på.

Kajsa Dovstad är läkare och skriver på en av Sveriges största plattformar. Och väljer att sparka neråt. Mot de som nyss kommit, mot de som inte ännu hunnit etablera sig. Mot de som aldrig kommer få en ärlig chans så länge deras närvaro i Sverige beskrivs som något som förstör vårt land.

Men även om Kajsa Dovstad är förmögen att se förändringar i samhället, är hon trots det uppenbart blind inför de socioekonomiska klyftor som vuxit i Sverige under de senaste decennierna, hon är också blind inför det utbildningssystem som inte längre med samma självklarhet är starten på klassresor och ett yrkesliv som exempelvis läkare.

För problemen i Sverige handlar inte om de människor som kommit till Sverige. De handlar istället om skattesänkningar som dränerat välfärden på viktiga resurser, det fria skolvalet, att det byggts för få bostäder, utförsäljningar av hyresrätter, brist på tandläkare och allmänläkare, att valideringen av utbildningar från utomeuropeiska länder tagit för lång tid i Sverige, att vår befolkning är åldrande och så vidare och så vidare.

Rakt framför Gävle sjukhus finns för övrigt Coopbutiken Eken som är öppen till 22. Den är omöjlig att missa och har den här veckan erbjudande på frysta köttbullar.

Den ”vita flykten” är inte vit

Det finns ett fenomen kopplat till invandring som vi också har sett i Sverige och som felaktigt går under namnet ”white flight”. Den svenska varianten kom fram i en studie som omfattade landets tolv största kommuner under åren 1990–2007 där man kunde se att infödda svenskar flyttar ifrån områden med många utomeuropeiska invandrare. Vändpunkten uppträder redan när de nyinflyttades andel når 3–4 procent. (Forskning & Framsteg 7/2015).

Varje sådan förändring förvandlar också ofrånkomligen stadsbilden. Nyligen skrev Expressens biträdande kulturredaktör Jens Liljestrand om fenomenet. Men när Ivar Arpi här på SvD:s ledarsida skrev om samma företeelse som ett demografiskt mönster, blev han anklagad för rasism av bland andra Per Svensson och Erik Helmerson på DN:s ledarsida.

Men konstaterandet om ”white flight” har föga med rasism att skaffa som socialt fenomen. För namnet till trots så handlar det inte om att ”vita” flyr när ”icke-vita” flyttar in.

Sålunda påpekar ekonomen Thomas Sowell att när irländska invandrare i USA på 1800-talet flyttade in i etablerade bostadsområden, flyttade de ursprungliga invånarna ut. I samma århundrade i Detroit var det svarta ur medelklassen som flydde när de polska invandrarna flyttade in. ... [Ty] med sådan invandring följde också sämre sanitet. När Boston hemsöktes av en koleraepidemi på 1840-talet drabbade den nästan uteslutande de stadsdelar där de nyinflyttade irländarna bodde.

[---]

Från den amerikanska erfarenheten vet man att nästan varje etnisk grupp från jordbruksbakgrund har behövt mycket lång tid på sig för att vänja sig vid de sanitära krav som ställs i städer.

[---]

Att framhålla att liknande sociala mönster finns i Sverige i dag (inte smittspridning men till exempel otrygghet, våld eller organiserad kriminalitet), och att peka på att förnekelsen av sådana mönster och de problem som de för med sig, lett till en politisk motkraft, är inte rasism. ...