Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Javisst. Det är rätt så enkelt. Det börjar dra ihop sig. En framtidsspaning. Sverige sitter i vänsterburen. Det parti som har modet att satsa på 1. Kärnfamilj 2. Arbete och 3. Dygder kommer att vinna framtiden. Vanligt folk gillar det för att det är rätt och slår an gentemot verkligheten. De är nog till och med så att många muslimer kommer att tilltalas av det budskapet. De begriper sig inte på identitetspolitiken där de tilldelas någon konstig offerroll. Idealismen hos den svenska vänstern är det ingen som begriper mer än medelklasskvinnor i storstäderna.

När man inte riktigt vågar gå hela vägen och gör det enkla och skyller på unga;

Var och varannan håla har fått ”storstadsproblem”


https://unv.is/expressen.se/ledare/s...orstadsproblem
https://www.expressen.se/ledare/sann...rstadsproblem/

Skrev för ett tag sedan här om Migration Media Award och det verkar lämpligt att påminna om vad den kära Unionens aktivistiska byråkrater finner viktigt att inpränta och premiera hos skriftställarskråets krigare.
http://www.migration-media-award.eu/en/why-the-award-4

Europeiska mediakrigare för mångkultur och migration är redan enrollerade i det önskvärda shapeandet av opinionen till önskvärd acceptans av den massmigrationsdrivna multikulturaliseringen av Europa

Är ju precis dessa ungdomar som de massimporterar och att den svenska narkotikapolitiken spelar en fundamental roll i den processen måste man vara blind för att inte se. Det är organiserad systemhotande kriminalitet som politiker och media göder med våra skattepengar: det som skulle komma vår framtid till del. Den ser allt mörkare ut för alla svenskar. Natten kryper allt närmare.

Det blir nog lätt lite dysfunktionellt i familjer som officiellt ståtar med så uppseendeväckande dubbeltänk. Här har vi en mor som med tsunamiartad styrka störtar våg efter våg av motstridiga budskap över omgivningen. En klimatalarmist med ett alldeles särskilt extravagant och resursslukande yrke. Så många planetdödande flygresor, så mycket fossilbränsleslukande vägtransporterad rekvisita för blott flärdens och njutningens skull, så många dyrbara kilowattimmar för att skänka strålglans åt Ernmans person. Och publiken sen, publiken som avnjuter den planetförtärande illusion Ernman bjuder ut. En publik bestående av mondäna vithetsnormativa kolonialmaktsarvingar är det som avnjuter Ernmans drillanden på exkluderande kulturetablissemangs förnäma tiljor. Som om inte detta vore nog för att förvirra känsliga unga sinnen bidrar Ernman även aktivt till upprätthållandet av sagda vithetsnorm genom konsekvensetisk faktaresistens i sin måttlösa blonderingsiver. Så mycket kemikalier som går åt, så mycket skada på känsliga ekosystem när Ernman sköljer kemikalierna ur hårsvallet efter vithetsnormativitetskonserverande skönhetsvård, så mången fattigs hälsa som förötts vid framställning av skadliga preparat på grund av Ernmans och hennes medsystrars giriga lust till vithetsnormens attribut. Chem trails ... förgiftad odlingsmark ... osund produktionsmiljö ... rovdrift på jordens ändliga råvaruresurs ... Allt för att Ernman ska kunna framställa sig som vitare än hon är. En allas-lika-värde-multikulti-aktivist som inte kan få nog av vithet och vithetsnormativa kulturyttringar.

Ernman, flykting- och klimatalarmist som i sin egen person förkroppsligar allt som enligt det egna narrativet är fel med världen. Den sociala rättviseamazonen med ett leverne som kräver stora inkomster inom ett kapitalistiskt distributionssystem för att alls kunna upprätthålla sin självvalda, och familjens, livsstil. Man kan bli dysfunktionell för mindre. Inte konstigt att en sådan miljömarodör och stofilmarkör för koloniala förtryckarstrukturer måste överkompensera inom såväl migrationspositivism som miljöalarmism.

Malena Ernman, dronten, för dysfunktionell för att föra sig och för dum för att överleva mer än någon enstaka häckningsperiod vid konfrontation med evolutionärt mer utvecklade livsformer.

Fredrik Virtanen skriver idag på expressen. Ironiskt nog som han säger. Finns mycket att säga om det men det intressanta för den har tråden är att han landar i en tillvaro bortom mainstreammedia. Han har egen podd och ska ge ut en bok i Norge. Välkommen i gänget.

Debatten om mångkultur bedrivs på samma sätt som Me too. Vettlösa personer får fritt spelrum för sina skruvade påståenden om rasism. Virtanen säger det nödvändiga:

https://www.expressen.se/kultur/ide/...er&social=twtr

Märkvärdigare än så är det alltså inte. Massinvandring handlar om liknande saker, det vill säga att sko sig på det välfärdsindustriella komplexet samtidigt som mer folk betyder mer produktion för företag och mer makt till de styrande. Bara att metoo inte fungerar på en arbetsplats eftersom arbetet skulle haverera och massinvandringen har skapat allmänt samhälleligt kaos.

När migrantfantasterna säger att invandringens konsekvenser är en utmaning handlar det om samma sak när media drivs av dramaturgi såsom metoo. Det är ju inte så att media saknar fakta om invandringens konsekvenser, utan om hur man ser på effekterna. De invandrarrelaterade gruppvåldtäkterna betraktas som ett utslag av mäns våld mot kvinnor. En provocerande tanke, men dramaturgiskt klockrent. Sedan finns förstås ett maktperspektiv. De skattebetalande vita männen ska inte komma undan. Metoo och antirasism handlar ytterst om makten över den resursstarka vita medelklassen.

En del av problemet är förstås att Sverige efter 200 års fred (och några lyckade balansgångar) har utvecklat en politisk, medial och social kultur där det aldrig är skarpt läge på allvar, där de stora linjerna i en situation eller ett problem sällan blir riktigt synliga. Det är aldrig "the Norway debate" (den ursinniga och glansfulla debatten i brittiska underhuset i maj 1940 som störtade Chamberlain, slutgiltigt diskrediterade fegpolitiken och förde Churchill till makten) i den svenska riksdagen, det är aldrig riktigt tvärdrag eller hårt ansvarsutkrävande, i media eller inför domstol, däremot en hisklig massa tjafs, pladder och pseudodebatter, moraliserande och halmgubbar. Naturligtvis alienerar det här ganska många begåvade människor som annars hade sökt sig till politik och media och gjort karriär där - och som hade gjort slarvsylta av figurer som Ernman, Arnstad, Mona Sahlin och Henrik Schyffert.

Alice T gör en maktanalys i en ledare i GP idag:

Teodorescu: När makten står på spel

Socialdemokraterna är inte enbart ett utpräglat maktparti, det är också ett parti som haft stor makt över problemformuleringen. Det partiet försöker göra nu, ivrigt påhejat av skribenter med skev verklighetsförankring, är att sätta likhetstecken mellan att vilja ha en borgerlig regering och att sympatisera med SD. Frågan är varför Alliansen inte skulle göra det som S gjort i flera decennier i förhållande till V? Varför skulle den avstå makten till S så länge som SD finns kvar som vågmästare samtidigt som S stöder sig på V?

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-n...spel-1.9730717

Detta är ett steg till i processen att smälta det röda pillret.
För vad hon skriver är att Makten har man genom att ha makten över problemformuleringen.
MEN:
Det är också tvärt om: Problemformuleringsprivilegiet är maktutövning.

Därför är agendan om mångkulturen ren maktutövning. Som vi ser nu inte längre sätts av DN, SVt och de andra godhetsknarkarna. De har tappat makt. De har tappat sitt ohotade problemformuleringsprivilegiet. Det är också därför de är så desperata.
Både i USA och Sverige. De håller på att förlora.

Sedan formulerar hon sig lite märkligt:

Socialdemokraternas hyckleri är ohederligt

Finns det hederligt hyckleri?

Marx hade alltså både rätt och fel.

Kapitalismen alienerar människorna. Men inte på grund av det monetära kapitalet utan det humanitära kapitalet. Den begåvade klassen alienerar sig från massorna.

I en demokrati innebär det att meritokratin överges till förmån för medelmåttornas tyranni.
De är alltid fler och röstar därför hellre bort obekväma sanningssägare än tar till sig obekväma sanningar. "White flight " uppstår därför också i arbetslivet och politiken utifrån begåvning.

Häromveckan vred Alice Teodorescu förintelsevapnet ur historiemissbrukarnas händer. Nu frågar Ivar Arpi retoriskt om svarta bör be om förlåtelse för slaveriet. (Ledaren är också en recension av den Fredrik Segerfeldts nya bok ”Den svarte mannens börda”, som gör upp med ideologiskt färgade föreställningar om kolonialism, imperialism och rasism. Segerfeldt är ju ojämn, men denna verkar vara riktigt bra.)

https://www.svd.se/bor-svarta-be-om-...-for-slaveriet

Att använda historiska händelser för att kollektivt skuldbelägga européer och utöva moralisk utpressning mot dem har varit oerhört effektivt för dem som velat driva igenom mångkulturen och massinvandringen. Det är glädjande att alltfler vågar säga ifrån. Att göra det med glimten i ögat (kakmonster!) kan nog vara en smart taktik.

Tyvärr bakom betalvägg, men jag tror att vi alla av inledningen förstår vad det hela går ut på.

Ja det får inte sägas längre att de västerländska samhällena blivit framgångsrika på grund av arbetsamhet, kreativitet och organisationsförmåga. För att inte tala om variabeln intelligens. Nej duglighet och framgång ses med misstänksamhet eftersom det kanske kan kopplas till den vite mannen. Och därmed strider mot den politiska moralens egalitära påbud.

Det är bara kvinnor och rasifierade människor som får tillskrivas framgång. Men då menas framgång i det sociala fältet, inte i det materiella. Som nu Nobels fredspris. Eller att Svenska Akademin utsett en iransk kvinna att vara ledamot för att blidka sina kritiker. Underskatta inte de krafter som alltjämt behärskar media och som har problemformuleringsprivilegiet. När Ulf Kristersson kryper för S fast han har en majoritet i ryggen är det plågsamt att se. Sverige är kanske världens mest vänsterliberala land. Just nu ser det mörkt ut. Men man säger ju att det är som mörkast just innan det ljusnar.

Så är det. Det har nog alla med huvudet på skaft förstått de senaste 5 åren, minst. Det handlar alltid om patriarkatet, de vita männen, mäns hat mot kvinnor och hur vissa MÄN har fel åsikter.

Manuset och narrativet var skrivet redan för 10 år sedan och går som ett självspelande piano för radikalfeminismen och kulturmarxismen. Det skulle aldrig någonsin kunna handla om något annat än just vita män, det skulle förstöra hela narrativet. Just därför kommer det aldrig pratas om klass, etnicitet eller någon annan faktor som inte passar in.

Det är trots allt medelklass och övre medelklasskvinnor som driver linjen och inget utanför deras pseudovetenskapliga feministbubbla tränger in.