Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Apropå medborgarskap och principer. Det finns en medborgarskapsutredning att läsa i ämnet
Med kulturarvschefen Qaisar Mahmood som utredare. Vad kan gå fel liksom?

https://www.regeringen.se/49bafe/con...pet-sou-201329

Från utredningen:

Medborgarskapet är det viktigaste rättsliga förhållandet mellan
medborgaren och staten. Medborgarskapet innebär friheter, rättigheter
och skyldigheter. Det är en grund för folkstyrelsen och står för
samhörighet med Sverige.

Men jag hittar inte något om skyldigheter i utredningen. Språkkrav eller liknande.

Edit:

”Jag kämpar för att bli svensk”
IDENTITET. Efter 900 mil på motorcykel genom Sverige för att söka svenskheten hittade Qaisar Mahmood bara olika utseenden och olika sätt att vara. Ändå hade de flesta samma föreställning om vad svenskhet är: Att vara blond och reserverad. Kanske är det därför Qaisar känner sig utanför, trots över 30 år i Sverige.
...
Oaktat föräldrarnas eventuella reaktion har det blivit en bok om jakten på att erövra svenskheten. Reseepisoder växlar mellan personliga reflektioner och resonerande partier förankrade i sociologisk och idéhistorisk litteratur.

I backspegeln kan man se att Qaisar letade efter svenskheten och fann en lök (metaforen är hans). Bonde-, bruks-, industri- och det postmoderna samhället har byggt lager på lager på löken, vilka tillsammans har skapat såväl föreställningar om svenskheten som existerande normer och beteenden. Genom sin analys placerar sig således Qaisar mittemellan det konstruktivistiska synsättet, förenklat att svenskheten är konstruerad, och det essentialistiska, att något specifikt svenskt skulle finnas inpräntat i vårt väsen.

– När väldigt många delar en föreställning skapas en verklighet som man måste förhålla sig till. Svenskhet är någonting högst verkligt, menar han.

– Men vi måste uppdatera begreppet.
...
Han förklarar: en självbild utgörs av två komponenter. Hur du uppfattar dig själv och hur du uppfattas av andra. Om dessa speglar varandra utvecklar man oftast en relativt sund identitet. Att som icke-vit se sig själv som svensk räcker därmed inte, eftersom man ständigt påminns om sitt osvenska yttre, både i landet och utanför. Ett incitament till hela resan var att Qaisar uppfattade att motorcykelgemenskapen var så öppen, hans hår- och hudfärg var av underordnad betydelse. Kriteriet för att bli en del av den var att ta motorcykelkörkort och köpa en motorcykel.

Ett svenskt medborgarskap räckte däremot inte för att känna sig svensk. Då bör man också vara vit, insåg Qaisar. Varför är lätt att förstå.

https://www.svd.se/jag-kampar-for-att-bli-svensk

Är detta månne signalen om det verkliga kriget om mångkulturen? EU-kommissionen drar Ungern inför Europadomstolen för Ungerns vägran att bli mångkulturellt och för landets asylaktivistförbud - Stop Soros-lagen.

Ungern är alltså fullvärdig medlemsstat i EU och sannolikheten att landet böjer sig för EU-kommissionens krav på att det blir mångkulturellt får väl sägas vara minimal. Vad ska EU göra med en medlemsstat som vägrar finna sig i ett eventuellt domslut som stipulerar mångkultur? Utesluta? Uttrycka magiska negativa ord?

Vad utfallet än blir av detta får det mångkulturella konsekvenser. Med krav på sanktioner mot Ungern finns en rejäl chans att medlemmar från övriga Visegrad, liksom Österrike och Italien drar igång sympatiaktioner. Med utebliven efterlevnad av utdömda sanktioner blir mångkulturen sannolikt lovligt byte inom hela unionen, med den ena medlemsstaten efter den andra som faller in under prejudikatet. Underbara dagar framför oss med kanelbullecaféer och skönhetssalonger i mångkulturens ursprungsländer.
https://www.reuters.com/article/us-e...-idUSKBN1K91CJ

Eller så kommer Wolodarski att heja på 8-klövern för att visa en gång för alla att Sverige är en humanitär stormakt och har plats för miljoner fler nysvenskar i storstädernas förorter. Om Ungern inte vill ha dem så tar vi dem. Att vi ska kunna bygga nytt i de folktomma arealer som Reinfeldt lokaliserat från flygplansfönstret är det inte tal om nu när skogsbränderna härjar där och italienarna återigen måste skicka upp sin EU-flotta av vattenbombare. Nej, det får bli Husby, Rinkeby, Tensta och alla andra enklaver i Malmö och Göteborg jag inte kan komma ihåg namnet på.

Israel har i allmän lag varit en judisk stat. Det som Israel gjorde var att föra in detta i den israeliska grundlagen. Sedan avskaffade de arabiska som minoritetsspråk. Från och med nu har arabiska (och andra inhemska språk) endast en särskild status. Det är egentligen inga större förändringar.

Det var det mest modesta förslaget som röstades igenom. Om Likudhögern och Likuds religiösa och ultra-nationalistiska stödpartier hade fått bestämma hade landet infört diskriminerande och segregerande praktiker (främst mot araber), religiös lag, förbjudit homosexualitet och givet regeringen makt över domstolar. Av allt att döma går även Israel mot den illiberal demokrati. Det är antagligen bara en tidsfråga innan de förbjuder Pridefestivalen. ADL är tydligen upprörda över detta - vilket säger rätt mycket om hur lite den israeliska högern bryr sig om de progressiva diaspora judarnas tyckande.

Något sådant kommer inte att hända. Varje nationalekonom är i stort sett överens om att de gamla ekonomiska systemen måste förändras. Välfärden kommer inom kort att implodera, troligtvis med nästa lågkonjunktur som troligtvis sker nu i höst eller till våren. Längre bort än så är det inte.

Vänstern och nyliberalerna räknade med att systemen skulle växa i och med fler invånare. Så blev det inte. Både Lööf och Löfven har fått det inslaget i pannan att det inte är mer pengar som polisen eller vården behöver, utan mer folk, och de finns inte att få tag på. Att svensk ekonomi går bra hjälper ju inte att myndigheter saknar folk eller att infrastrukturen inte är i fas med befolkningsökningen.

Valet handlar inte längre om invandringen eller vården, utan det bli mer och mer uppenbart att statsmakten är hjälplös och att vi har en inkompetent riksdag. Vi klarar inte ens att släcka skogsbränder längre. Löfvens prat om hjälp är snömos och Eliasson tvingas under näst intill vapenhot att agera.

För gemene man står det klart att var och en måste klara sig själv och bygga upp tryggheten med andra. Allt fler talar om att underlätta för att kunna handla närodlat. Att sätta sina barn i friskola är en självklarhet och vi undviker offentliga rum och skapar egna. Bara en sådan sak: varför säljs det så många el-cyklar i Sverige? Mycket för att folk inte vill betala dyrt för att åka lokalt med vitlöksexpressen.

Jag gillar Torbjörn Nilssons lite mer djuplodade politiska analyser, ofta med en historisk koppling. Här träffar han huvudet på spiken när han jämför Karl Staaf med Stefan Löfven. Staaf brottades med försvarsfrågan, medan vår nuvarande ärade statsminister tvingas brotta med massinvandring. I båda fallen var respektive politiker inte kapabel att förutse den snara annalkande fara som förelåg och i båda fallen agerade de styrande politikerna tvärtemot den rådande folkviljan, något som straffade sig grovt 1914 och vilken historia kommer att upprepas 2018.


Två år innan första världskriget anser Staaf att försvaret skall nedbantas då ingen fara riktad mot riket föreligger. En viss tondövhet och oförmåga att tolka sin samtid kan tyckas. Hur agerar då Staaf?


Drygt hundra år senare står Löfven vid Medborgarplatsen och skanderar "Mitt Europa bygger inga murar". helt ignorant om den fara som redan påbörjat sin resa mot Sverige och vilken snart försätter landet i totalt kaos. Givetvis är alla motståndare till förd politik och vilka har fräckheten att offentligt påtala riskerna för landet endast ute efter att svärta ner "Sverigebilden".


Ja vad sägs? Onekligen slående likheter i så väl yttre omständigheter som huvudlöst agerande samt misslyckat kappvänderi. Vår tids Bondetåg är alternativ media. I brist på konung som samlar det svenska folket framför slottet hållandes ett flammande tal mot fortsatt massinvandring köper jag således liknelsen med Jimmie Åkesson.

https://www.expressen.se/nyheter/val...andets-minsta/

Under största delen av första halvan av uppbyggandet av Israel var Labour (”sossar”) det dominerande partiet, Israel var nog ännu mer Judisk stat då. De diskriminerade mot alla ”araber”, inte minst sk arabiska judar från Mena. När Likud tog över som det ledande partiet gjorde man det genom att appellera till arabiska judar, som hade varit åsidosatta under det då Askenas dominerade Labour.
Detta glömmas ofta, eller troligen bara okunniga, av div vänster som ser Likud som högerspöke.

Liknande saker hände i England och Frankrike innan andra världskriget. Det vill säga fokus på fel sak. Idag ältas det ideligen om mörka krafter och man skrämmer med sånt som verkade för ... 80 år sedan. Däremot förnekar man det vi bevisligen vet kommer att bli problem, eller så ser man det som en utmaning. Gemensamt är alltså att man inte talar om de stora problemen som är här och nu.

Torbjörn Nilssons ledare är viktig eftersom den sätter igång det som verkligen är avgörande inför valet, nämligen förmågan att leda landet. Gymnasieamnestin är ett symptom på denna oförmåga. Jag tänker då på hur socialdemokraterna så svekfullt ändrade sig och stöttade mp för att driva fram lagen. Det säger rätt mycket om hur man sköter övrig politik. Denna lag är således ett kvitto på varför man misskött allt annat och att man låtit sig vara en plattform för galna aktivister. Om en person är alltför skruvad börjar man fundera om det inte ligger någon diagnos bakom, och det bör man nog även göra med 7klöverns partier också.

I allmänhet är tiden före andra världkriget fruktbar för förståelsen av samtiden ett sekel senare. T ex att synen på nationalism och mångkultur hos människorna som genomlevt första världkrigets slakt handlade om folkrätten till självbestämmande och trygg kontinuitet.

Ett varnande exempel och arketypen för motståndarna i en legitim nationell kamp är den föraktfulla synen på demokrati som pöbelvälde hos de maktägande eliterna och ansatserna att splittra och ersätta organiska gemenskaper med syntetiska överidentiteter. Populismen bemöts med samma retorik som en gång demokratin och nationalstaterna med repression från övernationella imperiebyggare.

I det här fallet blir det poängen. När vi börjar repatriera muslimer kommer det inte att finnas några moraliska hinder mot Stora Israel.

Eller så är det något så fundamentalt och avgörande som att man är beredd att ta gevär i hand och dö för landet och befolkningen.

Den här politiska handelsförlamningen är total. Sveriges katastrofberedskap är obefintlig. I ditt exempel är det naturkatastrofer i form av skogsbränder som vi inte längre rår på. Det skulle kunna ha varit en fientlig sabotageattack, den hade vi inte heller rått på. Det du säger om att infrastrukturen inte är i fas med befolkningstillväxten är vad det beror på. Vi har haft en befolkningstillväxt av folk som inte har en funktion i vårt samhälle. Som inte bidrar. Då blir det sådan här systemstress, när funktionella människor ska bära ett större lass.

Vi har en okunnig och obildad politikeradel, och okunniga och historielösa och obildade mediapersoner. Man har med hull och hår köpt förra seklets tillväxtmantra "ekonomisk tillväxt kräver befolkningstillväxt". När detta visat sig inte fungera har våra politiker inga lösningar för man har alltid satt ekonomin först. Man vet helt enkelt inte vad man ska ta sig till.

Och när man inte har några lösningar, och man håller på tappa fotfästet gör man fel saker för att försöka hålla kontrollen.

Hakelius skriver:


Grundproblemet är att det nya sättet att jobba och addera värde kan ske via internet på ett helt annat sätt, och det krävs inte horder av arbetare längre för att kunna producera en högförädlad produkt eller tjänst. Det krävs rätt folk. Inte mycket folk. Nu har vi för mycket folk. Ungefär 1.5 miljoner för mycket folk, som tynger ner systemen istället för att generera den utlovade tillväxten.

Men våra politiker är uppfintade på läktaren och inte med i matchen. Då blir det så här. En total samhällsimpotens - där samhället är inkapabelt att få någonting gjort.