Citat:
	
		
			
			
				 Ursprungligen postat av 
Meiji
			 
			Min teori (jag har framfört den tidigare):
Europas Förenta Stater - med en gemensam federal beskattning för att transferera skattemedel från de mer produktiva länderna (läs nordvästeuropa) till de mindre produktiva länderna - kan inte införas genom demokratiskt fattade beslut, eftersom det inte finns ngt stöd för detta bland väljarna i de olika länderna. 
		
	 
 
Jag menar att det är lite mer komplicerat. Och inte lika klara frontlinjer. Min åsikt i frågan:
Mol och medel återigen:
EU bildades som ett fredsprojekt.  Det var  målet. Ivrigt påhejat av globalisterna för 
medlet var gränslöst samarbete inom unionen. Det har trots alla problem lyckats över förväntan.
Så till den milda grad att EU valutan euron en tid utmanade dollarn som världshandelsvaluta.
Det var aldrig målet. Tvärtom det är ett hot mot USA.  Ett mycket allvarligt hot mot USA.
Det skulle innebära en katastrof för USA, Pax Americana och det internationella dollarbanksystemet om euron tog över den rollen. Risken för detta var enormt hög runt 2008 då den senaste allvarliga finanskrisen bröt ut. USA har helt enkelt inte råd att tappa dollarn som världshandelsvaluta.
Målet för dollarkapitalet har sedan varit att hålla Europa och Euron svagt.
Medlet har varit att skapa lagom finanskriser i Europas randstater. Att prata ner EU i alla sammanhang.
Men inte ens det fungerade. Kriserna löstes upp och Europa går som tåget. 
Nästa "genidrag" var att försöka sänka Europas med invandring och på så sätt göra Europa svagare.
Inte heller det fungerar för folk röstar helt enkelt bort de som följer Globalist/Obamadirektiven.
Klart globalisterna får panik för deras tillgångar är främst i dollarskuldsedlar. inte i eurotillgångar.
Hur passar Brexit in i detta? Alldeles perfekt men inte från den gängse mediebilden.
Det som den konservativa partiet gjorde möjligt var att försvaga EU och stärka samarbetet med USA/Dollarn. 
Målet är svagare EU/euro. Medlet är Brexit.
Det som kastat grus i detta är inte Brexit utan Trump.  Det var inte samarbetet med Trumps USA Theresa May siktat in sig på och blivit lovad guld och gröna skogar. Likt Reinfeldt.
USAs handelskrig sker för att de måste lösa obalanserna i sin budget inte för att de bara vill jävlas.
Det är USAs position som håller på att utmanas. Inte av politikerna utan av verkligheten.
Våra politiker vill hellre vara medlemmar i USAs "progressiva" globaliststyrda öst och västkust hellre än i EU. Mycket mer trendigt än Bryssel. Till EU parlamentet skickas bara de besvärliga. Men till USA vill alla åka och glänsa. Alla står på kö för att hylla "det transatlantiska samarbetet"
EU politiker vill hellre att USA står för notan men Trump vill inte men framförallt kan inte stå för notan längre.  Vi ser det i NATO mötet idag.
Globalisterna är frånsprungna av verkligheten. USA tar inte längre på sig den rollen våra politiker önskar sig.
De flesta av våra politiker och medier står kvar med instruktioner från Obama och ser hur Trump säger åt dem att  vi får klara oss själva nu. På egna meriter.
Klart det skrämmer etablissemanget. För det första vad är nu mål och medel för dem?
Mångkulturen som omhuldades som ett mål för våra duktiga idioter till politiker, men som i verkligheten är ett medel för att söndra Europa. Hur skall nu de politiska partierna ställa sig till det?
För politikerna som ändå begrep lite förstod att mångkulturen var passersedeln till att få ingå i den USA baserade globalisteliten. Med allt vad det innebär av stöd av "den transatlantiska länken".
SD var därför ett säkerhetshot mot det samarbetet. Så länge mångkulturen var biljetten in i de finare salarna på Bilderbergsmötena.
Men idag?
Europasamarbetet kommer öka alldeles oavsett  vilken valuta som används. 
Europa kommer ta ett steg framåt och inte förlita sig på USA i alla områden. Inte för att man vill utan för att man måste.
Det skrämmer den dollarbaserade finansmakten rejält. Och deras lakejer.
Mål och medel. Jag har aldrig trott att mångkulturen är ett mål för de tänkande politikerna i sig. För de nyttiga idioterna ja men inte ens Kalergi hade det som ett mål utan som ett medel.
Problemet är att målet inte alltid är i folkets intresse utan av något helt annat skäl.
Alldeles för ofta ren maktambition.