Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Bland dessa återfinns sådant som avskaffad förtidsfrigivning för alla utom förstagångsdömda som uppför sig väl, samordning mellan a-kassa, Försäkringskassan, kommun och andra myndigheter så att fastställd kriminell inkomst avbryter bidragsutbetalningar, samt ökad samkörning och kontroll av offentliga register för gängmedlemmarnas närstående för att på så vis lokalisera var vinsterna från den kriminella verksamheten parkerats. Med dessa åtgärder kommer vi sannolikt långt, precis som man gjort i andra länder. Men det är nödvändigt att samtidigt åtgärda den normlöshet som upploppen belyser.

Socioekonomiska faktorer, frustration eller rentav tristess är populära förklaringsmodeller från vänsterhåll när bilar sätts i brand. Men dessa förklaringar håller inte eftersom det är ytterst få, oavsett etnicitet, av de som växer upp under förhållanden som präglas av fattigdom och utsatthet som ägnar sig åt förstörelse. Därför behöver synen på individens personliga ansvar, liksom respekten för andra människors egendom och för svensk lag uppvärderas.
[...]
Om några veckor är det val och den som fortfarande tror att frågor om lag och ordning engagerar väljarna på grund av någon extremistisk högerkonspiration, eller något orkestrerat av utländsk makt, bör tänka om. En av statens främsta uppgifter är att garantera alla medborgares trygghet, oavsett om de bor i segregerade villaförorter eller i lika segregerade miljonprogram. När staten misslyckas med sitt uppdrag kommer någon annan att träda in i dess roll med konsekvenser mer långtgående än vi kan föreställa oss. Så kära politiker, vad i hela fridens namn väntar ni på?

Jag är av åsikten att kontroversiella frågor bara kan hanteras genom dialog,

Merkel tillade att Tyskland och Ryssland bör arbeta för att hitta en lösning på krisen i det krigshärjade Ukraina, där Rysslands annektering av Krimhalvön orsakat en diplomatisk vinter i relationen mellan Moskva och EU.

Putin lyfte situationen i Syrien, där Ryssland stöder regimen i inbördeskriget, och underströk att en kraftsamling behövs för att syriska flyktingar ska kunna återvända till sitt hemland. Han passade också på att betona att han ser Nord Stream 2 som ett uteslutande ekonomiskt projekt.

Den man som till synes medvetet körde på cyklister och fotgängare och därefter kraschade in i en säkerhetsbarriär utanför det brittiska parlamentet i London ställs inför rätten på måndag.

Han misstänks för två fall av mordförsök, uppger polisen i ett uttalande. Fallet utreds som ett terroristbrott.

Tre personer skadades när mannen som har brittiskt medborgarskap men sudanesiskt ursprung körde in i människorna. Enligt polisen försökte han avsiktligt köra in i både poliser och civila.

Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa, OSSE, ska se till att valet går rätt till. För första gången skickas nu två observatörer till Sverige. Bland annat ska OSSE titta närmre på hur valkampanjer finansieras, skriver Ekot.

Beslutet kommer efter att OSSSE talat med politiker, media och de som organiserar valet.

– Det här är första gången som vi skickat några på uppdrag eller utfört någon form av observation i Sverige, säger Thomas Rymer, talesperson för OSSE till Ekot.

Enligt Thomas Rymer har man även förstått att valsedlarna placera inte varit tillräckligt skymda i tidigare svenska val, vilket gjort att valhemligheten inte varit garanterad.

Dessutom har det inte funnits tillräckligt många valsedlar från samtliga partier, framförallt i vallokaler på glesbygden.
https://www.metro.se/artikel/beslute...alet-i-sverige

”Demokratin dör i mörker”, står det överst på den amerikanska tidningen Washington Posts hemsida. Journalistiken behövs mer än på länge för att belysa vad som sker i vår tid.

Kansastidningen Topeka Capital-Journal stödde Donald Trump på ledarplats i presidentvalet 2016. I veckan deltog man, tillsammans med 100-tals tidningar i USA, i ett historiskt upprop mot presidentens återkommande attacker på nyhetsmedier.

I en stark kommentar skrev tidningen: ”Att inte bevaka Trump hårdhänt skulle ha varit tjänstefel. Vi vet att detta inte alltid är en populär hållning, men det gör inte tidningar till någons fiende. Vi är inte skilda från allmänheten. Vi är allmänheten. Vi lever och bor och verkar i Topeka och omgivande områden. Vi går till restauranger och skickar våra barn till skolan. Vi kör samma vägar, träffar samma läkare. Vi är inte folkets fiende. Vi är folket.”

Inte ens när en tidning som stött Donald Trump protesterar mot hans retorik, lär han övertygas om värdet av fri och oberoende journalistik. Ty hans angrepp mot medier handlar just om att de är fria och oberoende. Säger man inte vänliga saker om presidenten är man plötsligt hans fiende. Tar man upp andra ämnen än dem som han tycker är viktiga, tillhör man den politiska oppositionen.

Trump accepterar inte grundpremissen för journalistik i en demokrati: att den står fri från regering och opposition, att reportrars lojalitet är mot medborgarna. Allmänheten har rätt att få veta vad som pågår i landet, oavsett om det gynnar regering eller opposition.
[...]

I en stark kommentar skrev tidningen: ”Att inte bevaka Trump hårdhänt skulle ha varit tjänstefel. Vi vet att detta inte alltid är en populär hållning, men det gör inte tidningar till någons fiende. Vi är inte skilda från allmänheten. Vi är allmänheten. Vi lever och bor och verkar i Topeka och omgivande områden. Vi går till restauranger och skickar våra barn till skolan. Vi kör samma vägar, träffar samma läkare. Vi är inte folkets fiende. Vi är folket.”
[...]

Trump accepterar inte grundpremissen för journalistik i en demokrati: att den står fri från regering och opposition, att reportrars lojalitet är mot medborgarna. Allmänheten har rätt att få veta vad som pågår i landet, oavsett om det gynnar regering eller opposition.

Den amerikanske presidentens syn på det fria ordet är långt ifrån ny, den har genom historien varit vanlig bland despoter och auktoritära ledare. Det nya är att världens mäktigaste demokrati styrs av en person som gång på gång trampar på det första tillägget i USA:s konstitution.

Stöveltrampet ger dessutom eko över hela världen. I kraft av sitt globala inflytande har USA ofta spelat en viktig roll för att försvara oberoende journalistik runt om i världen. Nu är signalen från Vita Huset den omvända: det är okej att smäda, det är okej att trakassera, det är okej att som Trump systematiskt sprida lögner och ”alternativa fakta”.

Det Trumpska presidentskapet är en farsot som stärker krafter runt om i världen som vill motverka den liberala demokratin. Som vill centralisera och kontrollera makten. Som inte accepterar en mångfald av oberoende maktcentra, där det görs självständiga bedömningar.

Även i demokratier har Trump direkt och indirekt inspirerat en ny sorts mediekritik, som går långt utöver det nödvändiga ifrågasättande som också journalister måste vara beredda att tåla. Detta slags agitation för mer tankarna till genomtänkta trakasserier än en uppriktig vilja att framföra synpunkter och få svar från professionella nyhetsredaktioner. Det riskerar att framkalla journalistisk självcensur, där enskilda reportrar och redaktörer söker freda sig från angrepp genom att undvika laddade ämnen.



Det har successivt blivit farligare att verka som journalist, också i ett tryggt land som Sverige.

I somras fick chefredaktören Anders Ingvarsson, som ansvarar för dagstidningar i Hälsingland och Gävle, veta att han är en av två journalister som kartlagts av en nazist för förberedelse till mord. ”Hatet har ökat enormt de sista åren”, berättade han i veckan för tidningen Journalisten.

De politiker och debattörer som gjort till en sport att skjuta debattprojektiler mot journalister har all rätt att göra det. Det är en del av ett fritt åsiktsbyte. Men gränsen mellan hälsosam mediekritik och försök att tysta, ofreda och skrämma är ibland hårfin.

För ett par veckor sedan hade New York Times en stor bilaga om klimatförändringar, kanske är också den tidningen med i mediekonspirationen som ska hjälpa Miljöpartiet kvar i riksdagen.
Medier har alltid varit föremål för debattangrepp, och kommer fortsätta att vara det. När jag började arbeta på Dagens Nyheter kring millennieskiftet kom nästan all kritik från vänster. Den var en del av tidsandan. Den dåvarande socialdemokratiska kulturministern var så irriterad på DN, att hon hävdade att tidningen, inte bara på ledarsidan, betraktade sina läsare som ”idioter som ska uppfostras för att de tycker fel”. Statsminister Göran Persson tyckte på sin tid att ”DN är en riktigt otäck tidning. Fruktansvärt partipolitisk rakt igenom”, enligt Erik Fichtelius intervjuer. Tidningens dåvarande politiska kommentator på nyhetsplats kallades av Persson för ”ett intellektuellt förfall. Han har inte skrivit en krönika som håller ihop intellektuellt en enda gång. Han är fullständigt obegåvad.”

Sedan dess har nyhetsvärderingen på DN inte förändrats, det är samma yrkesetik som styr arbetet nu som då. Men i dag är det ytterhögern som är argast, och tidsandan färgar fler än uttalade antiliberaler.

Efter att både Svenska Dagbladet och DN ägnade stort utrymme förra helgen åt att rapportera om klimatförändringar, blev båda tidningarna anklagade av Moderaternas starka man i Täby och en M-riksdagsledamot för att vilja hjälpa Miljöpartiet. Partiledaren Ulf Kristersson tog snabbt avstånd från den grundlösa teorin, men utspelet säger mycket om vår tid.

Det är inte tidningarna som skapar värmerekord nationellt och globalt. Men plötsligt ska tidningarna ifrågasättas när vi gör likartade journalistiska bedömning som ledande medier runt om i världen: rapporterar utförligt om klimatet och vad forskarsamhället ser framför sig. För ett par veckor sedan hade New York Times en stor bilaga i ämnet, kanske är också den tidningen med i mediekonspirationen som ska hjälpa Miljöpartiet kvar i riksdagen.

När valrörelsen summeras kommer medierapporteringen att skärskådas. Forskare lär publicera rapporter där ämnesval och vinklar granskas. Enligt den mediemätare som Ekot och Sifo tagit fram hade Sverigedemokraterna fram till slutet av juni fått mer positiv rapportering i rikstäckande medier än något annat parti. Det hänger samman med att medierna dels berättat om SD-framgångar i opinionen, dels att partiets huvudfråga invandring dominerat. Vid den tidpunkten lyste miljö och klimatförändringar helt med sin frånvaro, trots att dessa frågor enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet oroar flest svenskar.

Att som i veckan utförligt berätta om bilbränder utesluter inte att man rapporterar omfattande om skogsbränder och hur klimatet påverkar våra samhällen. Tvärtom. De medier som bara gör det ena – de blundar för viktiga delar av verkligheten.

Journalistikens roll i en valrörelse är att ge en så allsidig och opartisk belysning av en mängd frågor som väljarna tar ställning till. Att granska valets huvudkandidater är en kärnuppgift.

Donald Trump är bara nöjd när hans hejaklack på Fox News stryker honom medhårs.

Demokratin bygger på att politiker och medier respekterar att båda parter har olika roller, oavsett vem rapporteringen för dagen råkar glädja.

Nu kan alla som vill läsa allt innehåll på dn.se helt gratis fram till riksdagsvalet i september. ”Demokratin behöver oberoende journalistik som är tillgänglig för många”, säger DN:s chefredaktör Peter Wolodarski.
[...]

– Det är många som upptäckt oss de senaste åren och vi vill att ännu fler ska göra det. Vi vet att det finns ett stort sug efter kvalitetsjournalistik, säger Peter Wolodarski.

Dagens Nyheter har i dag närmare 140.000 digitala prenumeranter. Tack vare den kraftiga tillväxten har DN kunnat förstärka sin närvaro i hela Sverige och det senaste året har tidningen anställt över 20 journalister.