Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det här stämmer med min uppfattning om populismens utbredning och framfart i Sverige. Jag skulle inte tro att många blivit populister i den mening att man hyser någon påtaglig del av uppfattningarna på populismspektrat. Det handlar bara om invandringspolitiken och den misstro mot övriga partier som de själva skapat åt sig inom det området. I övrigt tycker vi som vi alltid gjort.

Intressant också att VG bett Ulf Bjereld av alla människor att förklara SDs framgångar. Nåväl, man får väl vara glad för att han inte ljuger helt hejdlöst iaf. Jag hade inte blivit särskilt förvånad om han pekat på hatets utbredning i samhället med referens till fejk-FN-rapporten. Nu hintar han endast om "globaliseringen" som orsak, ett listigt omkväde för "invandringen från tredje världen" med vilket han förstås lika gärna kan mena "osäkerhet inför de stora nya möjligheter som öppnar sig för den inskränkte trygghetsknarkande svensken".

Befinner mig för närvarande på sol och badsemester långt ifrån Sverige, med följd att den svenska nationaldagen känns väldigt avlägsen både geografiskt och andligt. Har dock förvånats över den, relativt sett, oerhört klena mängden alster i MSM på temat hur rasistiskt/förlegat/populistiskt det är med nationaldagar, i vårt fall om de är svenska. Mphänds sparar de på ammynutionen till den "riktiga" nationaldagen midsommarafton. Helt förskonade är vi dock inte från nu angivet tema, här i form av ett debattinlägg från den ständigt lika relevanta och insiktsfulle teologen Joel Halldorf. Helt genomfalsk är texten inte men den slutsats han landar i vad gäller nationalstaten är intellektuellt snömos av sällan skådat slag.


*

Resonemanget ovan är ju applicerbart på precis varenda människa på denna planet, allt ifrån miljardären med ett 500-kvadrats penthouse på Manhattan med utsikt över Central Park till den simplaste analfabetiske bonde i valfri afrikansk hyddby. Vem behöver inte ett "hörn där man känner sig hemma"? Vem mår inte bättre av att ha vänner och bekanta runt omkring sig för en känsla av lokal tillhörighet och mening? Är detta anledningen till att nationalstaten som fenomen kan läggas ned då den är både för bred och smal på samma gång? Att Joel tycker att just den svenska nationalstaten är alldeles för smal då den inte inkluderar och välkomnar hela världen kan jag utifrån hans perverterade synsätt förstå. Men att den skulle vara för bred? Give me a break.

För övrigt kan väl Joel ta och förklara hur det kommer sig att samma svenskar som på hemmaplan går runt och är tämligen inbundna och socialt svårflörtade helt plötsligt inte har några som helst hämningar att öppna upp sig för andra svenskar som de stöter på vid utlandsresor, och där det enda förenande kittet mellan de främmande personerna är just att de delar samma nationalarv och referensram samt kulturella identitet. Med det Halldorfska synsättet skulle dessa överhuvudtaget inte bevärdiga varandra med en blick eftersom de ju inte är personligt bekanta. Sorry Joel men du är helt ute och cyklar (som vanligt).

https://www.expressen.se/kultur/joel...a-for-sverige/

Mångkulturens symbolyttringar börjar beskäras i vår omgivning:
Igår Norge:

Norge förbjuder burka och niqab i skolor
I Norge röstade Stortinget sent på tisdagskvällen för ett förbud att i undervisningssituationer bära plagg som helt eller delvis täcker ansiktet.

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=6970944

OCh för bara en vecka sedan i Danmark:

Från och med den 1 augusti i år blir det förbjudet att bära plagg som täcker ansiktet, som burka och niqab, på offentliga platser i Danmark.
...
Andra länder i Europa har under de senaste åren infört snarlika maskeringsförbud, som Frankrike, Belgien och Österrike.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/f...ktet-i-danmark

Hur lång tid tar det innan detta blir lag också i Sverige?

Är detta den mångkulturyttring som faktiskt kommer starta mediekriget om mångkulturen och inte fokusera på mångkulturens konsekvenserna som kostnader, kriminalitet och utanförskapet?

Kommer någon i medierna sätta den Svenska kulturen före importerad kultur?

Artiklarna i GP om slöjvakter i förskolan är nog en ögonöppnare. När till och med Anders Lindberg på Aftonbladet reagerar inser man att ämnet är minerat. Men också att Anders missat att utvecklingen gått vidare. Från dagens ledare i AFAbladet:

"Drygt tio år senare har svenskhet blivit en brännande politisk fråga. Etnicitet, språk, religion och kultur är den nya tidens mest brutala slagfält. Och mycket står på spel. Om vi vill fortsätta vara världens modernaste land kan vi inte köra fast i nationalistisk nostalgi om fornstora dagar."

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...art-att-hyllas

Vad han inte förstår är att om man vill vara "världens modernaste land" måste man ändra tidigare politik. Inte köra vidare på en mångkulturpolitik från 1975 som nått vägs ände. För då är man inte med i varken samtiden eller framtiden. Det är inget modernt med att importera otidsenliga seder och kulturer.

Det är förändringen som är det moderna. Inte bevarandet av en otidsenlig socialdemokratisk migrations och mångkulturspolitik som överlevt sig själv. Och den nya moderna är en nationalistisk politik i en global värld.

Kommer SD ta upp bollen i valrörelsen med denna slogan?

För ett modernare Sverige: SD!

Cwejman-Karlsson. Trogna trådläsare vet nog precis vad jag menar. Sunt medborgarpatriotisk öppensvenskhet som - oklart hur - ska ena det som är söndrat. Något som samtidigt måste växa fram organiskt underifrån och som "vi" - oklart vilket - ovanifrån måste propagera för. Det nya Nya Sverige, den nya Nya Människan - nu när alla börjar bli överens om att den gamla Nya Människan och det gamla Nya Sverige, inte fungerar i praktiken.

För om man bara kan kritisera någon annan för att vara orealistisk önsketänkare, blir väl de egna idéerna desto möjligare?

Till denna tankeskola som vill back-engineer nationell harmoni genom att använda formerna och symbolerna för den svunna gemenskapen, sluter sig nu ett nytt potentiellt radarpar: Sonesson-Nûjen.

Sonesson ger eko åt Cwejmans moderata flaggviftarhypotes. Hon stipulerar att Nalin Pekgul har rätt i att det är illavarslande att allt fler ungdomar firar studenten viftande med andra flaggor än den svenska. Det klockrena logiken är då:

Om Sveriges fragmentering tar sig uttryck i att icke-svenska lojaliteter och identiteter uttrycks med icke-svenska flaggor - då är det väl inte svårare än att vifta mer med svenska flaggor i respons för att skapa denna svenska lojalitet och identitet!

Det organiskt framvuxna, autentiskt kända hos dessa ungdomar ska motverkas av det syntetisk påbjudna - eftersom uttrycksformen är densamma! Flaggor. Symboler. Ord. Är det inte dessa som i god postmodernistisk mening definierar och styr verkligheten? Om bara den svensknorska unionen haft en egen, gemensam flagga - hade vi då inte fortfarande varit ett? Varför tänkte de inte på det och överbryggade långt mindre kulturell och etnisk variation än den vi ser i Sverige idag, undrar Jenny nog.

Hon varnar också att svenska flaggan kan kapas av politiska krafter som AfS. När dessa använder svenska flaggor av samma skäl som invandrarungdomar draperar sig i icke-svenska, är det förstås extremt för liberalerna på G-P.

Om Jenny är Adam, så är Özz Mattias, när han efterlyser klara, normerande direktiv uppifrån på hur vi ska bete oss socialt och kulturellt för att vara så svenska som svensk kan vara:


Özz kan nog få lite av det han önskar i valet. En fastare hand och tydligare idé om vilka traditioner "vi" ska fira på "vår" dag, i det nya Nya Sverige, där vi är bundna av en gemensam kulturentitet till nationell ödesgemenskap. Det sverigedemokratiska kulturdepartementet kommer veta råd och möjligen distribuera gemensamma folkdräkter till rikets alla disparata inslag. Carl Larsson, dillkött och dalahästar kommer nog också att pusslas in.

Cwejman-Karlsson-Sonesson-Nûjen. Nästa försvarslinje i kriget, inte inom media, utan mot verkligheten.

Jag tror du gör fel analys av det här med öppen-svenskheten. Tycka vad man vill om Karlsson, men SD har pratat om svensk kultur länge. Och nu har vi sett hur dom andra partierna har gjort sina respektive positionsförflyttningar, men du gör antagandet om att SD kommer att statiskt stå kvar i sin förvirrade folkdräkt-och-dillkött-svenskhet.

Jag tror vi kommer att se ytterligare positionsförflyttningar från SD som ett resultat av dom andra partierna har flyttat på sig. Och gör inte SD dom nödvändiga positionsförflyttningarna kommer Karlsson och andra bromsklossar att petas till positioner där dom inte hindrar positionsförflyttningar.

Mycket av det här efterblivna hårklyveriet om "vad är svenskhet?" är ett resultat av att SD inte hade koll på att dom föll i svenskhets-vaken när den svenska migrationsdebattens is såg annorlunda ut än nu. För handen på hjärtat, alla vet vad som är svenskt och hur en svensk ser ut. Jag, du, Karlsson, Åkesson och Özz Nujen. Alla vet redan.

Det behöver inte definieras.

Och det kommer inte att bli något nytt ovanifrån påbjudet "vi". Det är dödfött. Det svenska "vi:et" är som ditt LinkedIn-nätverk. Familj, släkt, vänner och bekanta, och vänners vänner och bekanta. Dom som är längre bort än 2 steg finns inte. Sen extrapolerar du det över hela den svenska befolkningen.

Då kommer du att se att infödda svenskar ingår i ett nätverk, och asylinvandrare och flyktingar,gängkriminella och skjutglada knarkblattar ingår i ett annat.

Så de finns inte för "vi-byggandet" även om det sker organiskt underifrån eller påbjuds ovanifrån.

Varför föreslår han inte att våra styrande rådfrågar det Kurdiska Rådet hur de gör för att ena alla kurder, både nykurder och urkurder oavsett etnisk och kulturell bakgrund? Hur får de Somaliekurderna och Afghankurderna att förstå att de är lika kurdiska som urkurderna, trots att de har helt andra sedvänjor och ideal och talar andra språk sinsemellan?

Skämt åsido så tvivlar jag på att MSM någonsin kommer att gå all in och ifrågasätta mångkulturens existensberättigande innan dess att något annat samhällsfenomen med lika många konfliktytor har seglat upp. För som någon var inne på tidigare: vem behöver politiker och journalister i ett samhälle utan konflikter? Vad har de att belysa, triangulera och lösa i ett samhälle utan friktion?

Vi är nog många som inom näringslivet stött på direkiv om ökad diversity uppifrån, utan närmare förklaring till varför detta är något eftersträvansvärt. Diversity, mångfald, utgör ju kärnan av mångkulturen - men vem skriver under på att ju mer olika vi tycker, desto starkare är vi? En mångfald av åsikter, ideal och värderingar leder ju till ganska snart till konflikter, och vid konflikter så behövs det någon som kan belysa, någon som kan förmedla, någon som kan styra. Mångkulturpropositionen från 1975 var kanske inte något annat än en slug baktanke om att säkerställa behovet av en stark politikerklass i ett sedan årtionden alltmer starkt och friktionsfritt Sverige? Den klubbades ju trots allt inte igenom av allmogen, betänk väl. Och vad har ledarskribenter att skriva om i ett samhälle av Astrid Lindgren-snitt? Konflikterna är syret som de andas, och sablar de ned denna outsinliga källa till konflikt så måste de hitta en ersättare - alternativt göra sig obehövliga.

Att sedan samhällsbyggen med stor mångfald aldrig lever särskilt länge tycks inte spela någon roll. Varför bry sig om att lära sig av historien när det finns egen vinning (om än kortsiktig!) i kikaren?

Ja, allt är ju egentligen mycket enkelt, med betoning på egentligen. Ett folk som alla andra är i alla avseenden överlägset "öppensvensk kulturentitet". Frågorna om svenskhet var hela tiden illasinnade kuggfrågor som skulle besvarats genom att protestera mot premissen att just svenskheten kan eller måste definieras. Har någon enda debattör i svensk offentlighet gjort det? Har någon använt sig av denna mall jag tjatat om, någon enda gång?

Vi är alltså överens om att SD och dessa flaggviftande, mästrande "vi"-liberaler har fel som deras positioner är beskrivna igår och idag - men du menar att SD kommer att förflytta sig mer åt mitt håll imorgon?

Det får vi hoppas och är ju det vackra med en politisk dynamik där motbud och överbud tvingas fram av verklighet och politiska konkurrenter. I princip kan Gustav Fridolin göra kretsloppsmigrationen till sin (det var ju meningen) och tala om samma miljonprogram som Ottokar. Givetvis kan SD:s chefsideolog appropriera mitt tankebygge i sin helhet och jag kommer säga WTF - I love Mattias now!

I det långa loppet är ju min poäng att detta nya Nya Sverige under enande flaggor och falukorv är ett dödfött tankefoster, som inte kommer överleva utanför G-P:s ledarkuvös eller SD:s partikansli. Men vad grundar du ditt antagande på i det korta perspektivet? Vet du något jag inte vet?


Mångkulturen, identitetspolitiken kommer aldrig mer falla ur modet i Sverige eller tidigare homogent vita länder. Det är helt enkelt normaltillståndet i mångetniska statsbildningar. Konflikterna är inbyggda i betong av allmänmänsklig tribalism.

Två praktiska historiska exempel är ju den svensknorska unionen och det ottomanska riket. I det förra fallet borde förutsättningarna för en öppensvensk kulturentitet med gemensam flagga och sund medborgarpatriotism varit rätt jävla optimala. I det andra fallet misslyckades merparten av ett sekel av öppenturkiskhet att hela och sekularisera till en klassisk nationalstat av europeiskt snitt - trots att alla till buds stående medel, inklusive folkmord, användes.

Att Mattias Karlsson och Özz Nûjen kommer misslyckas desarmera konflikten, är säkert. Tyvärr tror jag dock att denna nya, feltänkta dogm kommer ersätta de gamla i det offentliga samtalet. Och misslyckas möta människors efterfrågan - innan min analys får komma till tals.

Existensberättigandet för en inkompetent politikerklass är att skapa konflikter; de kan tala om växande klyftor och hetsa grupper mot varandra, alltmedan klyftor och segregation är en direkt följd av deras söndrande, inkompetenta politik och de gaggar om att inte ställa grupp mot grupp. Klasskampsretoriken är klassisk i vänstern. Och om man tror på nollsummespelet i kampen om makten och resurserna, så är polemisering och särintressen alltid gångbart eller ett ständigt pockande incitament oavsett var på den politiska skalan. Detta är mer djupgående, det är nog helt enkelt naturens beskaffenhet: konkurrens. Politiker som inte förstår mycket om människans natur som individ och som del i samhället, bör nog hitta på något annat. De kanske behöver komplettera gymnasiebetygen och skaffa arbetslivserfarenhet.

Jag ska tillstå att det som ligger till grund för mitt antagande inte beror på någon inside-information som du inte har eller något sånt. Jag bygger mitt antagande på ett antal saker:

* Den förvirrade öpnna svenskheten var en "save" när SD föll i vaken.
* Det har gått så långt nu, att dom övriga partiernas förflyttningar upplevs som "too little too late".
* Folk vill ha tillbaka trygga Sverige, dock inte DDR-Sverige med TV1 och TV2.

Detta, och att egentligen inga svenskar vill integreras gör det klart för mig att det kommer komma ett repatrieringsprogram av ren nöd. Om det kallas "repatriering" eller "kretsloppsmigration" vet jag inte, men det kommer komma något program där detta genomförs. Ingen vill ha det Sverige har blivit.

Det leder mig att tro att SD måste skärpa till sig ytterligare om dom ska vara relevanta - annars tar någon annan deras plats. Beroende på hur länge det tjafsas om dillkött så blir det antingen AfS eller NMR som kommer växa om SD gör sig irrelevanta.

Det är lätt att misströsta och vi ser ofta illa dold dystopi i tråden och på andra ställen. Men jag ser den här islossningen lite som ett krigsslut. Vi har vunnit kriget om mångkulturen. Nu är det vår tur att skriva historien och återställa sakerna till ett normaltillstånd.

Globalisternas och nyliberalernas försök att införa kaoz och skjutningar och myndighetsaktivism kommer inte att lyckas, och därför inte bli det nya normaltillståndet. Vi ser ofta, "Det är redan försent" och såna inlägg. Men jag säger, det är inte försent! Vi har genomskådat globalisternas taktik och strategi och då är spelet över.

Nu gäller det att hitta tillbaka till det nygamla normala. Jag tror mycket av det här "Sverige är redan bortom räddning" och sådana yttringar görs av invandrare som är rädda att förlora sin plats och plattform i Sverige. De försöker så defatism.

Mångkulturen är död och våra politiker har nu kommit till stadiet där "parallellsamhällen är oacceptabla". Då gäller det att sätta handling bakom dessa ord och göra slag i saken. Repatriering är den enda lösningen på att det finns flera konkurrerande "vi".

Sjupartiet kommer inte att klara det. Socialdemokraterna klarade inte att lägga fram ett förslag om tiggeriförbud ens. Då får SD göra det - och är dom oförmögna så kommer andra alternativ att ta deras plats. Alltså måste positionsförflyttningar ingå som en politisk överlevnadsstrategi för SD, man måste göra anspråk på den vunna fältet som lämnats öppet i reträtten av dom andra.

Ungefär så.

Edit:
Tidshorizonten "kort perspektiv" är en mandatperiod. Händer det inget nu efter valet i september och det blir en mandatperiod till av ingenting så har SD försuttit sin chans tror jag, då kommer de som eftersöker en lösning motsvarande den jag pratar om att söka sig från SD till radikalare alternativ.
Så SD får mandatperioden på sig att sätta tokpress på dom andra att faktiskt göra nåt, istället för att bara snacka.

Vi är nog rörande överens. Det är därför jag gärna hånar likvakan i Visby där Heberlein, Littorin, Westerholk och Sanandaji ömsom förtvivlade och ryckte på axlarna åt framtiden med ett miljonhövdad etniskt bidragsproletariat, som det bara var att acceptera och hantera.

Att acceptera undergången är inte bara per definition dödfött - utan passiviserande verklighetsflykt som kommuniceras av de illasinnade eller töntiga.

Optimism och framtidstro finns och kan smitta av sig, som tur är. I vårt grannland Danmark tog statsminister Lökke Rasmussen tillfället i akt att till nationen förmedla hopp om en ljusnande framtid. Det pågår samtal och förhandlingar med andra broderfolk om möjligheten att upprätta läger för de många migranter som fått avslag på sina asylansökningar. Eftersom det tydligen anses toppenviktigt för asylskälsbefriade långväga migranter att oavsett vad få befinna sig i Europa så får de väl göra det då. Fast inte inom EU och inte på någon överdrivet attraktiv plats. Att arrangemanget vore fullständigt otänbart att förankra som gemensamt EU-projekt är givet på förhand så därför väcks inte frågan ens. I stället för ett antal fria suveräna nationalstater fria suveräna samtal med varandra. Den danske statsministern är som sagt optimistisk och väntar sig se resultat av samarbetet mellan invandringströtta jämlikar redan under innevarande år.
http://tt.omni.se/eu-lander-planerar...or-eu/a/p6vav6

Detta ska ses som ett steg på vägen mot en ordning med helt stängda EU-gränser, vilket i längden, enligt Lökke Rasmussen, är den enda långsiktigt verkande kuren.
https://www.dr.dk/nyheder/politik/lo...-sted-i-europa


Vår egen statsminister valde att på vår nationaldag signalera en dystopisk framtid med en döende demokrati i det hemska näthatets våld. Väldigt olika syn på tillvaron kan man säga.
https://www.aftonbladet.se/a/wEmo7A

Det är inte demokratin som dör. Jag känner tillförsikt för att demokratin ska användas i september. Det är Socialdemokraterna som håller på dö - och "näthatsanalysen" känns så oerhört trött och uppgiven. Men sen tänker jag att det kommer från mannen som gick full Arnstad efter valet 2014.

Han är inte briljant herr statsminister Löfvén. Jag tror han ska anställa nya talskrivare.