Juden Neuman skriver en antimångkulturalistisk artikel och hänvisar till juden Grutzky och juden Shachar. De enda exempel på mångkultur de ger är muslimska. Jag har i flera år skrivit att judarnas nästa steg i skapandet av den nya världsordningen är att i antiislamismens namn avskaffa mångkulturen för att stegvis övergå till påtvingad assimilation (rasblandning). Det känns fan som om jag har skrivit manus till hela föreställningen. ALLT jag säger sker EXAKT som jag säger det.
Ni som har hängt med vet vem ni ska lyssna på, ni kan ALDRIG säga att jag inte hade rätt.
Det går inte riktigt som planerat måste jag säga. Jag ser absolut ingen assimilation. Snarare så riskerar hela Europa bli ett nytt libanon med lika dålig BNP. Med ett kaotiskt Europa och fösvagat USA så ligger Israel illa till. Genom Europa har de tom tillgång till Europeiskt vapenteknologi där de kan hjälpa arabstaterna mot Israel
Om juden styr världen så gör juden ett mycket dåligt jobb. Juden har diskvalificerat sig själv.
Juden Neuman skriver en antimångkulturalistisk artikel och hänvisar till juden Grutzky och juden Shachar.
Påminner lite om agenda-debatten efter självmordsbombaren. Jan Eliasson (jude) diskuterar med Wolodarski (jude) och Kielan (muslim) om hur man kan stävja den främlingsfientlighet dådet kan leda till
Iallafall så är hela axess-debatten meningslös. Om man massimporterar zigenare, somalier och random klanfolk i tiotusental per år så går det åt helvete. Oavsett vilken flumteori som finns i överbyggnaden (grupp- eller individbaserad) så blir resultatet skit ändå. Problemet är inflödet och antal och ej detaljer i svensk elitdebatt. Den som på fullaste allvar tror att våra problem löser sig bara vi ändrar lite paragrafer i dokument som ingen ändå läser utan att stoppa inflödet är fullständigt galen eller har någon egen agenda man vill skyla över med några nävar skitsnack.
Juden Neuman skriver en antimångkulturalistisk artikel och hänvisar till juden Grutzky och juden Shachar. De enda exempel på mångkultur de ger är muslimska. Jag har i flera år skrivit att judarnas nästa steg i skapandet av den nya världsordningen är att i antiislamismens namn avskaffa mångkulturen för att stegvis övergå till påtvingad assimilation (rasblandning). Det känns fan som om jag har skrivit manus till hela föreställningen. ALLT jag säger sker EXAKT som jag säger det.
Ni som har hängt med vet vem ni ska lyssna på, ni kan ALDRIG säga att jag inte hade rätt.
Visst förespråkar kärringen rasblandning som lösning av "problemet" som kallas segregation. Men tror du att resultaten utav hennes ord blir i hennes önskvärda riktning? Eller tror du att denna artikeln med flera spelar dig och andra rakt i händerna?
Tacka och ta emot, men klaga inte när fienden gör ditt jobb. Koncentrera dig på att se till att det ökande missnöjet utmynnar i något vettigare än rasblandning.
Det går inte riktigt som planerat måste jag säga. Jag ser absolut ingen assimilation. Snarare så riskerar hela Europa bli ett nytt libanon med lika dålig BNP. Med ett kaotiskt Europa och fösvagat USA så ligger Israel illa till. Genom Europa har de tom tillgång till Europeiskt vapenteknologi där de kan hjälpa arabstaterna mot Israel
Om juden styr världen så gör juden ett mycket dåligt jobb. Juden har diskvalificerat sig själv.
Och vad fan vet du om nånting, din korkade pajas? Ska du prata med mig så håller du käft. Vänligen citera ALDRIG MER något av mina inlägg. Kontrollpanelen -> "mina citerade inlägg" är en process på flera sekunder. Fattar du vad värdelöst det känns när man ser att det är du som citerar?
Påminner lite om agenda-debatten efter självmordsbombaren. Jan Eliasson (jude) diskuterar med Wolodarski (jude) och Kielan (muslim) om hur man kan stävja den främlingsfientlighet dådet kan leda till
Iallafall så är hela axess-debatten meningslös. Om man massimporterar zigenare, somalier och random klanfolk i tiotusental per år så går det åt helvete. Oavsett vilken flumteori som finns i överbyggnaden (grupp- eller individbaserad) så blir resultatet skit ändå. Problemet är inflödet och antal och ej detaljer i svensk elitdebatt. Den som på fullaste allvar tror att våra problem löser sig bara vi ändrar lite paragrafer i dokument som ingen ändå läser utan att stoppa inflödet är fullständigt galen eller har någon egen agenda man vill skyla över med några nävar skitsnack.
Du pratar som om människor hade inneboende egenskaper som påverkar deras handlande. Du pratar som om man borde ta hänsyn till dessa egenskaper när man utformar en politik. Du pratar helt enkelt som en rasist eller en mångkulturalist. Men kom ihåg att för kommunisterna är de här individerna och grupperna med olika egenskaper bara en boskapsmassa som ska vallas in i rätt fålla. För kommunisterna är verkligheten ointressant. För kommunisten (ideologisten) är det terrängen som ska terraformas för att passa in på kartan, som ju är "den enda rätta".
Visst förespråkar kärringen rasblandning som lösning av "problemet" som kallas segregation. Men tror du att resultaten utav hennes ord blir i hennes önskvärda riktning? Eller tror du att denna artikeln med flera spelar dig och andra rakt i händerna?
Tacka och ta emot, men klaga inte när fienden gör ditt jobb. Koncentrera dig på att se till att det ökande missnöjet utmynnar i något vettigare än rasblandning.
Vilket jobb har fienden gjort åt mig i det här fallet?
Som många redan nämnt så verkar SvD och främst P. Gudmundsson gå i bräschen för invandringskritik samt dödsförklarandet av mångkulturen. Och utan att lägga några värderingar i detta som sådant så är det intressant att Svenska Dagbladet så enhetligt rör sig mot en ny hållning. Är detta något man gemensamt verkar för eller är det helt enkelt så att när det blir mer accepterat att tycka som SvD profiler nu gör så vågar ännu fler säga dylika, kontroversiella, åsikter? Är det en strategi eller en naturlig pendel, tidsandan?
De kommer börja förespråka, eller har snarare redan gjort det, en vattnig kulturnationalism som den vi ser i judens favoritland efter Israel: USA. En sådan är inget hot mot judarna som grupp i samhället. De fortsätter infiltrera samhället under ytan, under en etniskt neutral politik. Och var är de mer framgångsrika än i USA? Nej, det känns mycket bedrägligt och alltför lägligt den här omsvängningen från vissa i media. Helt ohederligt.
Vilket jobb har fienden gjort åt mig i det här fallet?
De har nyligen slutat låtsas som att det inte finns olika bra kulturer och folkgrupper. Nu gäller det för dig/er att torgföra ett bättre alternativ än rasblandning för att få samhället att fungera igen (vilket inte borde vara så svårt).
Som många redan nämnt så verkar SvD och främst P. Gudmundsson gå i bräschen för invandringskritik samt dödsförklarandet av mångkulturen. Och utan att lägga några värderingar i detta som sådant så är det intressant att Svenska Dagbladet så enhetligt rör sig mot en ny hållning. Är detta något man gemensamt verkar för eller är det helt enkelt så att när det blir mer accepterat att tycka som SvD profiler nu gör så vågar ännu fler säga dylika, kontroversiella, åsikter? Är det en strategi eller en naturlig pendel, tidsandan?
Ska medias uppgift vara att spegla sin samtid,tidsandan och dess värderingar eller har de till uppgift att uppfostra och förmedla till medborgarna vilka åsikter som är accepterade och ickestigmatiserande att framföra i det offentliga rummet?
Vi har ingen fri debatt och fritt meningutbyte i Sverige utan denna är köpt av starka ekonomiska intressen som inte ser det som sin uppgift att bevaka makthavarna eller att ge medborgarna en verklighetsbeskrivning de känner igen,utan att uppfostra och inympa i medborgarna rätt åsikter.
Det visar sej att det lock som Makten har haft över den kokande kitteln börjar koka över och att de förlorat greppet och att de inser att allmänheten har ett behov av fenomenet "Glasnost" för känna igen medias verklighetesbeskrivning för inte oroas,att bli mer medgörliga och vallas in i rätt fålla igen.
Mona Sahlins retorik var för många vändpunkten och det som förmådde folk att inse att måttet var rågat.
Allmänheten måste lugnas,så att det inte blir en ny mental frigörelse när den gamla 40-talistgenerationen och 68-rörelsen lämnar oss och allmänheten därefter förbigår media och tar till sej information och nyheter från andra källor, som har samma verklighetsuppfattning som allmänheten.
Makten vill inte se ny revolutionsvåg som i Mellanöstern,där folket genom it-tekniken förmår att debattera fritt och inser att de inte är ensamma om sina åsikter.
Detta fenomen har beskrivits såsom tystnadens spiral av den tyska sociologen Elisabeth Noelle-Neumann i boken Tystnadens spiral (1984). ...Tystnadens spiral har nåt zenit och vänt...och en ny generation utan samma hjärntvätt som den äldre träder fram.
Tystnadens spiral
NÄR MEDBORGARE tar fram sin tidning för att få reda på vad som är gångbart som samtalsämnen under dagen får de inte alltid stöd för de egna åsikterna. De får i stället redaktionernas urval av ämnen och åsikter.
Att inte hitta sin egen åsikt i tidningen gör många läsare betänksamma. De kan t o m förlora självförtroendet och dra tillbaka de egna åsikterna från vardagslivets samtal. Det vi egentligen tror på hamnar då i en tystnadens spiral.
MASSMEDIERNAS inflytande över opinionsbildningen är ett kärt diskussionsämne. För hundra år sedan ansåg de flesta som uttalade sig om saken att tidningarnas inflytande på medborgarnas opinioner var enormt och direkt.
Vid 1900-talets mitt tonade man ner mediernas betydelse. Forskningsrapporter tog fasta på att medborgarna läste tidningar med stor urskiljning och kom ihåg radio och TV-program mycket selektivt enligt sina egna intressen och sina redan formade åsikter eller fördomar. Redaktionen må ha gjort en tidning, men läsaren gör en annan och mindre tidning genom att välja och vraka: ingen läser allt, och ingen bryr sig om allt han läst. Andra forskare tog fasta på att informella grupper eller bekantskapskretsens opinionsledare filtrerade och omtolkade mediernas budskap. Påverkan från medier var inte så direkt som man trott.
På 80-talet kommer talet om de mäktiga medierna åter tillbaka i forskningens fokus men i ny och mer sofistikerad tappning. Det är framför allt Elisabeth Noelle-Neumanns teori om "tystnadens spiral" som drar åt sig uppmärksamheten. Massmediers inflytande över medborgarnas opinioner är mäktigt men till stor del indirekt. Mediernas viktigaste roll i opinionsbildningen är att ange vad som i dagsläget är en acceptabel räjong av åsikter, säger Noelle-Neumann. Medier lär oss alltså inte att tycka och tänka utan snarare vilka opinioner som är gångbara i umgänget. Åsikter som vi tror är godtagbara i umgänge också med relativt ytligt bekanta kallas "allmän opinion".
I våra dagliga samtal framför vi helst allmän opinion, dvs. åsikter som har eller kan tänkas få stöd av andra i vår krets. Driver vi för mycket av opinioner som inte delas av andra riskerar vi att bli isolerade. Vi blir "udda". I värsta fall stöts vi ut ur gemenskapen.
Personer som är väl integrerade i samtalskretsar och nätverk (släkt, arbetskamrater, grannar, vänner) får lätt och snabbt kunskap om vad andra tycker. De kan därför frimodigt uttrycka sin variant av den allmänna opinionen (och kanske dessutom en och annan helt udda personlig åsikt) utan att störa gemenskapen.
Personer som är dåligt integrerade i sina samtalsgrupper och därför saknar kunskap öm vad som är gångbara opinioner har lätt att "göra bort sig". De håller därför gärna tyst och deltar ogärna i offentliga samtal.
De som på detta sätt står en smula utanför har blivit allt flera i det moderna samhället. Tidningar, radio och TV - inte personliga kontakter - blir deras huvudsakliga källa till kunskap om hur andra tycker och tänker, dvs. vilka opinioner som är gångbara. Endast medierna lär dem "allmän opinion".
TILL DE GRUPPER som har dålig personlig markkontakt med allmänhetens samtal hör de moderna yrkespolitikerna. De vet vad som sägs och är gångbart i sammanträdesrummen, på kommunalkontoren, bland vännerna på partiexpeditioner. De kan också hålla reda på vad företrädare för olika organisationer tycker och tänker. Dem kan man samla i ett sammanträdesrum eller nå per telefon. Men organisationsföreträdarna är numera mest akademiker som vet allt om sin organisation utom hur snacket går bland vanliga medlemmar.
Yrkespolitikernas arbetssituation blir därför sådan att de inte vet så mycket om vad som rör sig bland vanliga väljare. De liknar de många människor som lever isolerade från vardagslivets samtal. Även om de fysiskt ibland finns i vardagslivets kretsar är de stämplade som "makthavare" och "överhet" och bemöts därför med viss reservation.
Sålunda blir yrkespolitikerna - liksom den del av deras väljare som lever i isolering - hjälplöst beroende av massmedier för att få veta den allmänna opinionen.
Häri ligger mediernas makt över vår tids yrkespolitik. Makten finns alltså inte i första hand på ledarsidor som försöker tala om för politiker vad de skall tycka och tänka. Makten ligger i att redaktioner visar vad som är gångbar och allmän opinion.
KAN REDAKTIONERNA missbruka denna makt? Ja, säger Noelle-Neumann. Nyhetsmedier, också i ett demokratiskt land, tenderar i praktiken att bli en talkör. Vissa redaktioner väljer ut de godtagbara ämnena. Lokala medier förstärker sedan vad nyckelredaktionerna tagit upp. (För Sveriges del skulle vi säga att nyckelredaktioner finns framför allt hos dagstidningarna i Stockholm, radions Ekoredaktion, TV:s Rapport och Aktuellt. Det är förbluffande svårt för en redaktion i Göteborg och Malmö och andra städer utanför Stockholm att sätta tonen för andra tidningar än den egna.)
Genom detta nära nog åsiktsmonopolistiska arrangemang är det möjligt för medier att styra den allmänna opinionen.
NÄR STORA GRUPPER av medborgare - ibland t o m majoriteten - vänder sig till medier för att få reda på vilka åsikter som är gångbara finner de inte alltid stöd förde egna åsikterna. De får i stället nyckelredaktionernas speciella urval.
De förlorar då självförtroendet, drar sig tillbaka från samtal och bidrar sålunda till de egna opinionernas förtida död. Det kan tänkas att de själva behåller sin åsikt, men för sig själva. De visar den inte, söker inte övertala andra, slåss inte för den. Därför kallas denna teori om åsiktsbildning "tystnadens spiral".
För att vara en västerländsk demokrati har Sverige en påfallande begränsad räjong av godtagbara åsikter. Massmediernas nyckelredaktioner består oss med lagom-ämnen och lagom-åsikter och resultatet är en allmän opinion på lagom-nivå.
Många intressanta talare på den listan. Verkar intressant, särskilt också med tanke på twitter-högerns lyriska omdömen och ryggdunkningar dagarna efter seminariet hade ägt rum. Har inte heller tillgång till Axess TV (vem fan har det egentligen?), men skulle tippa att det kommer att läggas upp på Axess Play så småningom.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
