Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Hildebrandts definition av den svenska iden är skäligen tunn. Och farlig, är det bara en idé så kan den lätt och snabbt bytas mot något annat.
Men frågan är viktig. Vi som lever i Sverige och kommer härifrån tar allt som självklart. Vi lever mitt i historia, värderingar, språk, kultur. Men ta oss ut, om så bara till Norge eller Finland och vi märker en klar och drastisk skillnad. Inte alltid till det sämre eller bättre, men annorlunda.
Åker jag till ett bakåtsträvande land, så finner jag stora skillnader till det sämre. Men jag förstår att invånarna där tycker att deras kombination av kultur, värderingar, historia och språk är det bästa som hänt sen skivat bröd. Och jag är inte så förmäten att jag skriver dem på näsan om vad jag anser vara bättre. Är jag gäst i ett land så ägnar jag mig inte åt att missionera, och förväntar mig samma hänsyn av våra gäster.
Att försöka sammanfatta i några enkla punkter låter sig inte enkelt göras.
Mångkulturalister har länge försökt underminera vår självkänsla genom att hänvisa till otillräckligheter. Att vara "osvensk" har blivit ett fint ord, och det kan man tåla till en viss grad. Kultur och värderingar behöver också skapas om igen, ifrågasättas och utvecklas. Men det ska göras av de som tillhör kulturen själva, inte genom yttre påtryckningar från andra kulturer.
Man kan jämföra med definitionen på en same enligt sametingslagen: Den som talar eller talat, sedan två generationer tillbaka, samiska i hemmet och anser sig själv vara same skall betraktas som same.
(I detta paket ingår inget annat än rösträtt till Sametinget.)
En annan definition finns hos våra kära genusforskare, som hävdar att könet är en "social konstruktion".
Jag tror att svensk kultur och värderingar enklast definieras genom sättet de tillägnas på och relationen till flertalet. Den som får sin svenska kultur genom uppväxt, språk och tradition blir helt enkelt svensk. Men om man bor i en av de hundratals enklaver av utländsk kultur som finns i Sverige så är det inte svensk kultur man får sig till livs, utan något annat.

KDUs Förbundsordförand Charlie Weimers

Under gårdagen fattade riksmötet beslutet att KDU tar ställning för att likabehandling och människors integration in i samhällsgemenskapen står i konflikt med multikulturalismen, samt att bejakande av mångfald är förenligt med motstånd mot multikulturalism. Förbundet understryker också att kulturella influenser berikar Sverige.

http://weimers.wordpress.com/2011/06...d-i-gemenskap/

Alea iacta est

Aftonbladet ger sig panikartat in i matchen och förklarar krig mot allt och alla som intar en kritisk hållning till statligt sanktionerad multikulturalism.

http://www.aftonbladet.se/ledare/article13130298.ab


Man verkar noga ha studerat debatten inom borgerligheten på senare tid för att idag, den 6 juni redogöra sin ståndpunkt som den heliga multikultins starkaste försvarare. Det AB och Lindberg säger kan med andra ord tolkas som: "Vi tolererar inte systemkritik. Alla som kritiserar halalslakt och könsstympning kommer hädanefter att hängas ut och rasiststämplas. Inte ens akademiker och forskare med empirin på sin sida kommer att klara sig helskinnat från den här striden."

Notera att Andreas Johansson Heinö, en tills nyligen relativt okänd statsvetare, pekas ut som en huvudmotståndare och nyckelperson i sammanhanget. Det lär bli en mycket intressant sommar på debattsidorna framöver

Vilken jävla dumfitta. Detta är ungefär ett lika korkat uttalande som Nyamko Sabuni gjorde "Mångfald är bra men inte all mångfald". Snacka om att tappa koncepterna. Kristdemokraterna är ett fegt, obegåvat och i synnerhet ängsligt parti. Det går inte att bejaka deskriptiv mångkulturalism utan att förkasta normativ mångkulturalism. Visst skulle man kunna säga att man tror på den kulturella marknadsplatsen, men det gör ju inte KD för då skulle de väl också säga nej till samernas särrättigheter.

Sedan är det ju litet kul att killen säger att "Kulturell influenser" berikar Sverige. Riktigt dumt. Vad menar killen egentligen? Vilka kulturella influenser menar han? Då var han ju sämre och mer oprecis än Sabuni. Kristdemokraterna är i vilket fall ett sorgligt parti som inte kommer finnas kvar efter 2014 val, de åker åtminstånde ut i EU-valet. Det skall bli skönt att slippa dessa frireligiösa och kvasikonservativa tomtar. Man undrar litet om SD betalar KD för att vara så jävla dåliga.


Haha, ja det är litet kul att Johansson Heinö får så mycket skit men det är ju sant att han och Timbro tänkte återlansera assimilering. Deras liberala polare Adam Cwejman drog ju en grej om "strukturell assimilering", vilket egentligen handlade om naturligt assimilering. Hans enda distinktion mot SD var typ att "assimilering" skall vara naturlig, inte tvingande genom lag.

Dock så visade (på samma möte) ju Ullenhag att de stora pojkarna i Fp ger blanka fan i vad LUF och Cwejman säger. Det är litet kul att Luf är emot omskärelse av pojkar! Vilket går emot uppfattningen som moderpartiet har, i synnerhet Malm och Ohlsson. Det är dock viktigt att notera att det inte var Cwejman som var emot omskärelse, men gräsrötterna. De röstade igenom det mot LUF-ledningens gillande.

Jag tror detta är ett av Aftonbladets vanliga gnällsnack. De har alltid varit arga över Timbro och Alliansen överlag, vad de än gör. Jag tror inte heller Aftonbladets vänsterskribenter har så mycket att säga till om. Det som betyder något är vad Bonnierföretagen säger, vad Dagens Nyheters ledarsida säger. De har betydligt mer att säga till om. Sedan är ju Aftonbladet inte mer än en skvalltidning. Dagens Nyheter är en seriös tidning. Dock så gick ju Dagens Nyheters ledarsidor i opposition mot Timbro och Heinö genom en Lisa Bjurwald artikel - så där verkar man ju se samma aggressiva beteende mot oliktänkande. Axess:s Johan Lundberg kallar ju Dagens Nyheters för en "politisk gränsvakt". Han surar säkert för att de inte tar in hans litteraturrecensioner om tråkig hellenistisk rövhårs-filosofi.

Överlag borde ju stormedia inte direkt vara glada över att småkidsen på Timbro, Axess och Neo ägnar sig åt att gnälla över mångkulturen. Timbro vill ha assimilerng (in i den liberala demokratin) och helst ingen välfärdsstat alls, Axess vill lyfta svensk etnokultur och ge utrymme åt allsköns konservativa föredettingar och Neo ägnar sig åt rabiat islamofobi. Även Svenska Dagbladets ledarsidor är med på ett hörn tillsammans med de andra liberalkonservativa gnällspikarna. De vill helst inte betala för illegala invandrares sjukvård och inte gillar de Miljöpartiet heller. Vi får se vad den stora Bonnierbjörnen säger framöver. De har ju roligt nog hyllat Alliansens samarbete med MP, vilket Neo, Timbro, Axess och även Svenska Dagbladets ledarsidor inte direkt uppskattade.

Det är kul att eliterna håller på att kissa på sig - i och med Folkpartiets, Centerpartiets och Kristdemokraternas pissiga siffror i opinionsundersökningarna.

Jag läser Weimars inlägg som att han förkastar normativ mångkulturalism?
Men jag håller med om att han inte drar sitt resonemang hela vägen ut. Det rinner liksom ut i sanden.

Jasså?

Den var, innan den blev en tycka-synd-om-alla-tidning-utan-idéer för några år sedan.

AB kan ha bitit över något de inte kan svälja här. Media kan trycka till politiker och tjänstemän, men forskare är svårare. De har oftare på fötterna och kan ofta argumentera för sin sak. Heinö, Bauhn och några till som vågar ge sig ut i debatten kommer ofta helskinnade undan helt enkelt för att de är så mycket kunnigare än journalisterna, och journalisterna vet det. I en debatt mellan Jan Helin och Andreas Johansson Heinö så skulle det bara sluta med att Helin får säga "Jag önskar att det vore så här..." mot Heinö som kan säga "Men så här ser verkligheten ut...".

Ja, den är seriös, men det är inte direkt en sund tidning att läsa. I alla fall inte då det kommer till de politiska åsikter som förmedlas genom den.

Själv har jag blivit allegisk. Det är någonting i själva tonen (inte bara på ledarsidan) som triggar konstiga mekanismer i mig. Blir lätt illamående. SvD är bättre.

För att liva upp tråden så kan man studera vad Arena (vilket väl är vänsterns globalistiska tankesmedja) publicerar för texter nu när borgerligheten börjar tveka inför projektets välsignelser. Citerar det hela nedan. Man kan säga att de verkar sakna problembeskrivning och fortsätter i samma hjulspår som förrut. Kan det bero på att de saknar kanaler till de styrande numera (sossepampar har inte samma inflytande) och istället drivs i en ren sekteristisk riktning bestående av det gamla döda tankegodset? Kommer fackföreningsrörelsen långsiktigt vilja finansiera sådant här?

http://dagensarena.se/reportage/%e2%...tasi%e2%80%9d/


Mer av samma alltså från deras sida. T o m en fördjupning av projektet då de publicerar böcker av professorn ovan. Det är i det stora hela rätt så radikalt att definiera vithet (dvs europeisk härstamning) explicit som det stora problemet. Misstänker att vithetsforskning och vitheten som förtryckande struktur kommer att bli mer och mer populärt på vänsterkanten ju mer massinvandringsprojektet balkaniserar Sverige. Likaså så kommer den vita arbetarklassen mer och mer inta samma attityd som den amerikanska, dvs att vänstern är den stora fienden som vill krossa deras lokalsamhällen och går andra gruppers intressen.

Ärligt talat så är jag fundersam om hur vänstersidan ska kunna komma ur det hörn de målat in sig i. Liberalerna har det lättare då de alltid kan bejaka en extrem individualism samt liberal leitkultur som sammanhållande faktor (en svag sådan enligt mig men ändå). Vad ska vänstern göra? De har alltid utgått ifrån kollektiva intressen och har inte någon enkel plan b som liberalerna. Tjafset om klasser är mest bara löjligt i mångetniska samhällen då klassen som identifikation är vansinnigt mycket svagare än ras och religionstillhörighet. Alltid varit och kommer alltid vara. Bara i etniskt och kulturellt mer homogena nationer som klassbegreppet blivit dominerande helt enkelt för att man i sådana samhällen slipper komplikationerna som religion och etnicitet för med sig.


Detta är det intressantaste i intervjun. Just det diffusa skuldtänkandet är centralt om man vill förstå dagens europeiska virrvarr. Anledningen till varför en specifik anledning till skuldtänkandet ej varit kristallklar är såklart för att ingen sådan egentligen finns. Men i hennes ramverk så är detta ett problem och arvsskulden för de som lider av vitheten verkar hon betona som viktig för hennes ideologiska projekt.

Hur mycket jag än brukar uppskatta dina inlägg, Andraandningen, så får jag nog hålla med allemand här. Det var ingen meningslös oneliner utan en mycket pertinent kommentar som helt och hållet sammanfattar debatten.

Det finns en mycket klok och talande sentens kring människors ekonomi och beteenden kring denna, och den brukar formuleras sålunda:
"Om man som kund måste fråga om priset på en vara, så betyder det att man inte har råd".
Analogt med detta så kan man hävda att "om man måste fråga vad svensk kultur är så är man inte svensk"

Det behöver faktiskt inte vara mer komplicerat än så, även om det är intressant att analysera fenomenet från många håll och med utgångspunkt i många erfarenheter.

För övrigt har ju tyvärr glimmande och UrbanWarfare rätt i att det är bortkastad möda att försöka debattera och diskutera på ett analytiskt vis med den stora grupp som är genomsyrad av postmarxistisk marinad. ALLA fakta, ALLA argument bemöts med färdiga formler av typen "gillar olika" eller "allas lika värde". INGA logiska resonemang biter, INGA uppmaningar till att sätta sig in i ämnet har någon effekt. När de inte har något kvar alls att säga brukar de slänga ur sig att "men så säger du bara för att du är mot invandrare i princip !"

Nej, en sådan "diskussion" brukar sluta med att man i vredesmod drar till med invektiver eller idiotförklarar motparten. Det är lika givande som att diskutera med en teflonbehandlad vägg.

Ok, jag ska svara lite mer seriöst. "Svensk kultur" är enligt min mening ett livsfarligt begrepp att haka upp sin ideologi på om du inte kopplar det till den etniska gruppen "svenskar". Men det är ju just en sådan "rasistisk" diskurs man vill undvika genom att tala om kultur istället för genetik.

Om vi försöker definiera "svensk kultur" utan att tala om "svenskar" så torde väl det bästa vi kan säga vara att svensk kultur är den kultur som finns i Sverige. D.v.s islam, hedersmord, burka, arrangerade barnäktenskap, khat, islamism är alla delar av svensk kultur.

Vill man undvika det här så ser jag ingen annan utväg än att skippa kulturbegreppet och börja tala om "svenskar" istället. Svensk kultur är helt enkelt vad svenskar ägnar sig åt, och när den svenska kulturen förändras så gör den det på initiativ av svenskar. Rockmusik är svensk kultur därför att svenskar ägnar sig åt rockmusik, men arrangerade äktenskap är inte en del av svensk kultur helt enkelt därför att det är en helt främmande företeelse för svenskar.

Vi bör också fundera över varför vi ens har den här debatten. Under tusen år av vår historia så ansågs det som givet att Sverige var en intressegemenskap för folket som bodde i landet. Judar hade inte rätt att bosätta sig i Sverige förrän långt in på 1700-talet. Ingen hade en tanke på att försöka rättfärdiga vår nationella egoism med att den svenska kulturen var något alldeles särdeles skyddsvärt. Eller ens att vi hade behov av att rättfärdiga oss inför någon utlänning. Förändringen kom i och med Upplysningen. Frankrike blev helt plötsligt ett land med en speciell mission att sprida revolutionens principer liksom USA och därefter kom Sovjetunionen med en alldeles egen tolkning av idén om jämlikhet och broderskap. Nu har liberalerna i Sverige börjat tala om den svenska idén som något som ska definiera Sverige i framtiden i avsaknad av gemensam genetik. Jag är rädd att Sverigedemokraternas kulturnationalism kan vara en variant av samma liberala fantasi och att den kommer att utvecklas till exakt samma sak.