Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tror den här splittringen som du observerat kan bero på att det finns självständigt tänkande människor i alla samhällsskikt men dom är few and far between. Dom allra flesta följer med i någon identitetspolitisk subgrupp som feminist, antirasist eller bög eller för den delen rasifierad utan att tänka efter. Dessa gruppers lerdarskikt gör analysen att dom kan verka och vara framgångsrika under globalisterna om dom blir tillkastade en köttbensflisa då och då.

Det finns en anledning till att Open Society Foundation sponsrar allsköns identitetspolitiska subgrupper.

Särskilt när det gäller globalisterna, så torde identifikationen hos många handla om vilken sorts människa man skulle vilja vara. Vi ser detta inom olika sociala grupper, fattiga som vill identifiera sig med överklassen och arbetar och sparar för att kunna leva överklassliv i Båstad en vecka om året, vi ser det hos bibliotekarien i Skyffladyngamåla som så gärna skulle vilja tillhöra vänsterkretsarna på Södermalm att hon antar klädstil och åsikter som om hon vore där.

Men det huvudsakliga intrycket är att människor ideologiskt grupperar sig efter social, mer än ekonomisk, anknytning. Det för med sig att en betydelsefull del i en förklaring till att den ena sidan småningom får ett avgörande övertag, torde vara vilken upplevelse av verkligheten som ett flertal av den skrikande klassen kommer att omfatta. Det innebär t ex att om fler journalister får Erik Erfors erfarenheter, så torde det uppstå sprickbildningar i globalistlägret.

Jag tycker mig ha förmärkt en viss förskjutning i mediekriget till globalisternas nackdel. Det har med åren blivit allt svårare att beskriva det multikulturella samhället om en framgång, eller en förbättring, i någon endaste aspekt, och när man för skams skull, dvs pga alternativmedia, tvingas rapportera allt oftare om de multikulturella konsekvenserna för Sverige, så har fokus skiftat från det positiva, till en ståndpunkt där man hävdar att "vi har ett gemensamt ansvar" för att i olika avseenden åtgärda de multikulturella effekterna. Något sådant ansvar har "vi" förstås inte.

Och nu kom det. Vår kära finansminister tar bladet från munnen och säger det som vår statsminister inte vågade säga. Kanske är det också en skadekontrollerande åtgärd efter statsministerns något bleka framträdande i intervjun som delvis handlade om varför ljugande hazarer ska prioriteras.

https://www.dn.se/nyheter/politik/in...e-som-den-ska/

En artikel som är en del i bladvändandet. Måste tyvärr rekommendera trådens följare att läsa den eftersom den innehåller mycket nyttig information från Rörelsens inre kärna.
Själv fäste jag mig särskilt vid en intressant detalj.



Det var som jag misstänkte. Det är mångkulturen som tvingat fram förändringsförslaget med extra pappamånader.

Men DN är ju inte för inte globalisternas starkaste bastion. De dröjde med att släppa intervjun med Magdalena till dess att en betrodd skribent kunnat plocka fram en motartikel där finansministerns något mörka syn på utvecklingen kan mjukas upp.

https://www.dn.se/nyheter/politik/jo...an-nodvandigt/

Johan Schück tycker att det trots allt går OK. Arbetslösheten bland de nyanlända är endast 15 procent.

Men Schück är ju en kanariefågel? Kanske en kanariefågel som fattar långsamt?

Det jag för min del tror är den verkliga game changern är att väldigt många börjat bli väldigt rädda. På allvar skiträdda för vad som händer i mångkulturens verklighet. För östeuropéerna handlar det kanske mer om äkta nationell stolthet och en äkta medvetenhet om priset för frihet. Men för oss övriga västerlänningar tror jag det handlar om rädsla. Vi är rädda för terrorister, rädda för allt fräckare och hänsynslösa kriminella, rädda för vad mångkulturen gör med våra barn, rädda för tidigare okända eller utrotade sjukdomar, rädda för att vi själva eller nära och kära inte ska få tillgång till vård om vi behöver, rädda för körkortsfuskande invandrare i trafiken, rädda för att inte få någon pension, rädda för att inte veta vem som är vän eller fiende, rädda för att bli bostadslösa, rädda för att inte kunna undkomma kulturfrämlingar som hatar oss för att vi är vi, rädda för islam, rädda för rädslan och rädda för kulturkollaps.

Nu har t o m kanariefåglarna börjat gallskrika i falsett. Då är det verkligen dags att bli riktigt orolig. Och när minoriteternas inbördes hat har börjat ventileras offentligt behövs inga ytterligare bevis för att det är illa bortom kontroll. När kurder och palestinier dras inför offentlighetens skamligaste rasismskrank har fasans ande sluppit ut ur flaskan en gång för alla. När dessa grupper hordvis ska dra lans för sin kränkta heder och afghanska talibanknektar får se sin ockupationsplan gå om intet, då blir det inte roligt. Späder vi sedan på med urgamla hatfejder mellan sunni- och shiamuslimer, muslimer mot kuffar och panikvrålande kanariefåglar som hörs ända bort till det förlovade landet, ja då vete fan vad som händer annat än att det sannolikt är fullt befogat att vara rädd.

Framför allt är tanken på integration och jämlik samvaro dubbelt dödfödd för västerländska kvinnor för hur ska jag som icke traditionsmuslimsk kvinna kunna samverka jämlikt med muslimer? Antingen fördöms jag av kulturellt traditionella skäl som föreskriver att jag ska täcka mig för att inte stöta medeltidssinnenas känsla för anständighet och vad som är rätta och riktiga mänskliga normer, eller så fördöms jag av religiösa skäl, otäckt förolämpande Allah. I båda fallen anses jag av traditionstrogna muslimer förtjäna att dö och förfärande många i min omedelbara närhet verkar känna sig förpliktigade att sälla sig till exekutionspatrullen när den dagen kommer. Samtidigt är det inte självklart att som utsatt få stöd eller hjälp av sina egna i vår uppochnedvända värld. Det är skrämmande att inse att islam håller sina följare i ett så fruktansvärt hårt grepp att inget får i alla fall många av dem att att ens överväga ett annat synsätt på vad som är en människa med existensberättigande eller inte och att rättänkande PK-ism tvingar majoritetsbefolkningen att inget höra, inget se och framför allt inget säga..

Något händer just nu. Hazaramnestin och framförallt höjningen av pensionsåldern går inte hem hos svenska folket som blir alltmer kritiskt kring mångkulturen. Det avspeglar sig i opinionssifforna för SD som i ofriserat skick säkert redovisas för regeringen. Stefan Löfvén skickar nu ut Magdalena Andersson att säga att flyktingar ska söka sig till ett annat land eftersom det varken finns jobb eller bostäder i Sverige. Sverige har tagit emot fler invandrare än vad landet har förutsättningar att klara av. Ett anmärkningsvärt uttalande minst sagt och ett totalt brott mot allt som sagts tidigare. Vad är det man säger: mycket ska man höra innan örona trillar av.

https://www.svd.se/magdalena-anderss...ill-annat-land

Nu ser jag att Magdalena Anderssson publicerat sig först i DN och att DN skickat ut sin Johan Schuck att motsäga henne. Hmmm.....vad är det som händer? Är det nu som lögnerna kommit till sitt slut?

Tror att du har rätt i, att när väldigt många börjat bli väldigt rädda, så kommer ngt att förändras.

Mediakriget om mångkulturen handlar idag inte minst om - handlar kanske ff.a. om - att ge en glättad, uppsminkad bild av samhällsutvecklingen och förmana Svensson att se ljust på samtiden och inte "vara rädd" för mångkulturens manifestationer. Då fler skadas/dödas genom att halka i badkaret än av terroristdåd, så finns enl. Johan Pangloss Norberg ingen anledning till oro.

Men, sådana uppmaningar fungerar inte hur länge som helst. Igår skrev Ann Heberlein följande på ledarsidorna.se:


Läs fortsättningen här: https://ledarsidorna.se/2017/12/aret...-for-pengarna/

I skrivande stund har texten 40 kommentarer. Här är ett exempel:


Karl Olof Arnstberg återger vad "en verklighetsförankrad jurist i statens tjänst skriver i ett mail till [honom]"


https://morklaggning.wordpress.com/2017/12/06/dumheten/

Jag är inte övertygad om, att Svensson resignerat och tyst accepterar, att "vi bara kommer att få leva med" den groteska brottslighet, som svenska politiker samvetslöst har importerat. När väldigt många börjat bli väldigt rädda, så kommer ngt att förändras, trots alla skönmålningar och de allt mer frekventare förmaningarna från svenska s.k. journalister och svenska politiker

Det är en öppen fråga, om den förändringen kommer att landa i en tystlåten resignation.

Socialdemokraterna verkar hursom inte lita på det.


I kvällens "Opinion" i SVT fläktade lite nya vindar i en debatt mellan Ardalan Shekarabi, Mustafa Panshiri, Carolin Dahlman och Anders Lindberg. Anders Lindberg fick möta en viss motvind från Mustafa Panshiri och han fick ingen som helst uppbackning från Ardalan Shekarabi.

Det verkar som om Socialdemokraterna har utformat ett nytt narrativ för inledningen till sin valkampanj och Anders Lindberg har kanske inte riktigt hängt med där.

https://www.svtplay.se/video/1639119...-00?start=auto - 33:05

Jag tyckte det verkade som Anders Lindberg såg rädd ut, nästan som Bambi i strålkastarljuset. Det känns onekligen som mediakriget börjat vända rejält, kvar står de politiskt korrekta tjatterboxarna på perrongen. Hur ska de kunna vända nu utan att bli totalt bortsopade? Som fasligt skrev, "vi är rädda", nu börjar även "eliten" bli rädda. Kombinerat med lite metoo så kanske de förgör sig själva i den här eländiga soppan de ställt till med.

Haha, ja han svettades som en gris både bildligt och bokstavligt! En fröjd att se!

Märkligt att han fick stå ensam i debatten och försöka försvara det oförsvarliga mot flera motdebattörer på plats och via länk. Det normala skulle ju ha varit tvärtom, en ensam Carolin Dahlman mot 2-3 Lindberg/Arnstad-typer och en Belinda som ger Lindbergsidan all talartid samt en studio full av hazarer.

Nu var det pensionärer i studion och en annan programledare som lät samtliga tala till punkt vilket verkligen inte gynnade den svettige politruken.

Intressant att upplägget plötsligt förändrades när det är regimen som vill värna svenska värderingar, men det är väl bara slumpen.

Det myckna svettandet var inte så lite avslöjande, ja hehe. Obegripligt dock att inte "debatt" (host)- redaktionen slängde fram Ganman när de hade chansen, Sveriges just nu, tillsammans med Katarina J., viktigaste opinionsbildare och sanningssägare. Men det visar hur illa debatt-gänget är förankrade med verkligheten. Eller ska vi kanske vända på det, att de är extremt förankrade med verkligheten, och någon både klok och karismatisk Ganman vill de för allt i världen släppa fram? Det skulle ju kunna motverka deras politiska uppdrag..

Ganman är ju för övrigt ett formligt ymnighetshorn vad gäller potentiella intressanta debattuppslag, om tex den denna (snart ett år gamla): https://jensganman.wordpress.com/201...-vid-min-barm/ Även "kvartal" borde vara intresserade, om de nu är så seriöst oberoende samhällskritiska aktörer som de med sin lätt höga svansföring vill göra gällande. För övrigt, när kommer kvartal att dra ner något på mängden av lite trötta cigarröksunkna intervjuer, och starta heta debattholmgångar istället och hetintellektuella utfrågningar? Det är där Kvartal verkligen kan göra nytta och skillnad, även i mediakriget. Det finns inget mer som den svenska ankdammen behöver mer än just detta. För all del, gör Ganman till debattledare tillsammans med Huifeldt och barrling, så vore lyckan total (och kvartals ekonomiska framgång säkrad) Nu är ju huvuddelen av dem som är involverade i kvartal samma personer som under en stor del av Reinfeldtseran satt tysta, eller lätt nickade - vilket nog iinte kan sägas var det bästa utgångsläget om man ska framstå som modig och insiktsfull samhällsdebattör.. Men vi får se vad de gör av det.

Vi får hoppas det och att de som blir mer och mer kritiska inte röstar "som vanligt". Det finns så många hjärntvättade dumsvenskar.

Ja hon har rätt i sitt uttalande men menar hon någonting med vad hon uttrycker? Jag tror inte det. Enbart valfloskler.

Så är fallet eftersom det liberala perspektivet är låst. Varje statistiskt underlag passerar genom ett filter av befintliga problemformuleringar, vilket gör att liberaler inte är mottagliga för nya slutsatser.

Det skulle dessutom vara mycket enkelt att kartlägga skillnader mellan Sveriges etniska grupper. Skatteverket har information om varje persons släktskap, deras ursprungliga familjenamn samt var och när de anlände till Sverige. Det handlar ytterst om en djupgående ovilja gentemot kartläggningen av skillnader.

För övrigt, när vi ändå berör det pågående mediekriget, är det inte bara MSM som domineras av det liberaldemokratiska filtret. Även så kallade dissidenter vurmar för demokratiska valframgångar, yttrandefrihet och fri åsiktsbildning. Dessa är egalitära idéer som vittnar om att skribenter på Motpol, Nya Tider, Fria Tider m.fl. snarast är invandringskritiska liberaler, i bästa fall alt-lite. Och tro inte att de är ovälkomna i den svenska åsiktsfloran; Nya Tider plockar 3,4 miljoner i presstöd 2017 och Fria Tider nyttjar det förmånliga EU-regelverket för sin bolagsverksamhet i Tallinn. Det handlar snarare om att de inte är välkomna in i det Bonnierska finrummet, vilket märkligt nog är vad de eftersträvar. Kort sagt: högerradikal lättmjölk.

Vad jag vill understryka, om det inte har framgått så här långt, är att den som på allvar opponerar sig mot det rådande systemet inte kan stödja sig mot parlamentarism och egalitära idéer. Delaktighet i befintliga demokratiska institutioner leder nämligen ofelbart till assimilering; den oppositionelle politiker som vill underminera systemet inifrån blir tids nog en i mängden av lagstiftare. Och den medieverksamhet som bygger på demokratisk öppenhet och "idéernas marknadsplats" har en mycket snarlik effekt: journalister i dessa farvatten simmar enbart vänsterut.

Nej, den som söker förkovran undviker helst medier av detta slag och läser i stället böcker och vetenskapliga studier som inte befläckas av det liberala tolkningsföreträdet. Det är utgångspunkten för allt metapolitiskt arbete.