Ann-Charlotte "det är jag som är åsiktskorridoren" Marteus tar i dagens Expressen upp det kontroversiella ämnet om varför svenskar ska diskrimineras i sitt eget land när det kommer till vård. Utlänningar som inte ens har rätt att vistas i landet får vård på samma villkor som svenska medborgare, utom när det kommer till att betala för sig. Utlänningar som vistas illegalt i landet, liksom asylsökande med oklara asylskäl, får ta del av all sorts vård och medicin Sverige har att erbjuda för en femtiolapp per besök eller recept medan svensken får betala allt mellan ett par hundra och flera tusen för samma skattesubventionerade tjänster. Är detta verkligen rimligt?
Citat:
Men lagen, med sitt rappakaljabegrepp [dvs vård som inte kan anstå], klubbades och allt kokade ner till att vårdpersonalen får avgöra vilken vård som ska ges. Föga förvånande deklarerade läkare och andra kårer inom vården att de ämnade behandla alla patienter lika.
Landstingen har olika policy och riktlinjer. Vissa ger all vård, andra uppger att de inte ger kosmetisk vård eller fertilitetsundersökningar.
De gömda kan hamna i en allt-eller-intet-värld. En vårdenhet kan stoppa dem vid inskrivningen, men om de väl kommer fram till en läkare får de komplett sjukvård.
Avgifterna är i regel låga. Läkarbesök på vårdcentral: 50 kronor. Läkemedel på recept: 50 kronor. Tandläkarbesök: 50 kronor.
Tandvård är dyrt
Vård till papperslösa är en genuint svår fråga. Som sagt, var går gränsen bortom "blod som forsar ur skallen"? Jag vet inte. Samtidigt ter det sig orimligt att människor som egentligen inte får vara i Sverige, och som polisen har i uppgift att avvisa, kan få precis all sjukvård, inklusive sådant som fertilitetsundersökningar i vissa landsting.
Frågan om tandvård är ändå den mest laddade. Det är riktigt dyrt för svenskar att laga tänderna - även för dem med mycket små marginaler. Att det är så mycket billigare för människor som vistas i landet illegalt ter sig inte rättvist, även om de insatser de gömda får är begränsade.
På samhällsnivå är vård till människor utan uppehållstillstånd en resursfråga. Så länge gruppen är liten och vården fungerar för svenskar är frågan odramatisk, rent ekonomiskt.
Men 2016 konstaterade Socialstyrelsen att flyktingkrisen 2015 varit "påfrestande" för sjukvården. Särskilt tyngdes primärvård, tandvård och psykiatri.
Om tiotusentals människor går under jorden de närmaste åren, många i väntan på att lämna in en ny asylansökan efter fyra år, hur blir påfrestningen då?
Det här är frågor som Stefan Löfven måste kunna svara på.
https://www.expressen.se/ledare/ann-...pperslosa-far/
Så till den milda grad skruvad är alltså förvaltningsaktivismen att det går att betrakta fertilitetsutredningar hos personer som rätteligen ska utvisas ur riket som vård som inte kan anstå. Godhetsaktivister är behjälpliga med att se till att illegala bosättare, på svenska skattebetalares nota, förökar sig bortom naturgivna gränser. Det är i mitt tycke ännu mer provocerande än att samma illegala ockupanter får sina tänder fixade för en spottstyver samtidigt som legala, skattebetalande svenska medborgare av ekonomiska skäl tvingas avstå tandvård, även om detta med den svenskdiskriminerande tandvården förvisso är provocerande nog.
Bland annat detta har Socialstyrelsen att säga om den groteskt stora asylinvandringens undanträngningseffekter, förtjänstfullt länkat av Marteus.
Citat:
Det stora antalet asylsökande har varit påfrestande för hälso- och sjukvården. Särskilt utsatta områden är primärvård, tandvård och psykiatri. "Överlag har landstingen klarat att bemöta situationen genom olika åtgärder, men de regionala skillnaderna är stora" säger utredaren Viktoria Svensson. Ett utbrett problem är språksvårigheter och tolkbrist.
[...]
Utmaningar som vården har ställts inför har till exempel varit att erbjuda alla asylsökande en hälsoundersökning, vaccinera asylsökande barn och att möta akuta vårdbehov bland annat inom tandvården, mödravården och barn- och ungdomspsykiatrin. Brist på resurser och språksvårigheter har försvårat situationen.
– Landstingen har främst bemött situationen genom att omfördela resurser och förändra organisationen.
[...]
Oftast handlar det om kortsiktiga lösningar. När det gäller långsiktig hantering har landstingen kommit olika långt. Trycket på hälso- och sjukvården har också varit ojämnt fördelat inom och mellan landstingen. I relation till sin befolkning har Kalmar haft högst andel asylsökande med nära 4 procent, följt av Jämtland, Värmland och Västernorrland.
[...]
– Vi ser att behovet av tandvård är stort, liksom mödravård eftersom många gravida asylsökande inte genomgått kontroller och uppsöker vården sent i graviditeten, säger Viktoria Svensson.
Belastningen har också ökat inom psykiatrin, 20-30 procent av de asylsökande uppskattas vara drabbade av psykisk ohälsa.
[...]
– Bristen på tolkar har förvärrats och utgör en viktig orsak till att landstingen har svårt att genomföra hälsoundersökningar. För de asylsökande riskerar patientsäkerheten att påverkas om diagnoser fördröjs, blir felaktiga eller uteblir. Det kan i sin tur leda till felaktig behandling, säger utredaren Susanna Dellans.
Vissa landsting har försökt hantera språkproblematiken genom att inventera personalens språkkunskaper. Ett fåtal landsting har även arbetat aktivt med att rekrytera vårdpersonal som behärskar de språk som efterfrågas mest.
[...]
Det stora antalet asylsökande har haft störst påverkan inom mödravården, tandvården, psykiatrin, primärvården, barnhälsovården och akutsjukvården. Några landsting beskriver även platsbrist på infektionsklinikerna till följd av fler patienter med tuberkulos eller antibiotikaresistens.
I vissa fall har det ökade trycket fått konsekvenser i form av begränsad tillgänglighet, längre väntetider för planerad vård och omprioriteringar av hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser.
[...]
De största grupperna av asylsökande som kom till Sverige under 2015 var medborgare från Syrien (32 procent), Afghanistan (26 procent) och Irak (13 procent). Det i särklass mest efterfrågade tolkspråket var arabiska, följt av dari, somaliska och tigrinja, tre språk där det råder stor brist på tolkar.
Efterfrågan på tolkar i de mest efterfrågade språken har på kort tid mångdubblats och det råder stor brist, bland annat på grund av att det tar tid att utbilda nya kvalificerade tolkar. Lägre arvoden inom många landsting och regioner bidrar till att många tolkar väljer bort hälso- och sjukvården till förmån för mer välbetalda uppdrag, till exempel inom domstolsväsendet. Ett annat problem är att kvaliteten på tolkningen skiftar eftersom tolkarna har varierande utbildning och erfarenhet.
http://www.socialstyrelsen.se/nyhete...ardochtandvard
Även utan total vårdsponsring av tiotusentals personer som bevisligen saknar rätt att ens befinna sig i landet har trycket från asylsökande trängt undan svenska medborgares möjlighet till vård. Resurser som varit ämnade för svenska medborgares behov har måst omfördelas till behov hos utlänningar med oklar rättslig status. En ansenlig del av tillgängliga resurser omfördelas dessutom från svenskars gemensamma skattepengar till finansiering av tolkservice till utlänningar med språk som aldrig någonsin efterfrågats av svenskar. Som grädde på moset har kunskap i dessa aldrig tidigare efterfrågade språk höjts till överordnad kompetensnivå vid rekrytering av vårdpersonal till svensk sjukvård. Och som en slutlig skymf mot svensken och svensk kultur ratar den etablerade invandraren tolkuppdrag inom vården för bättre betalda uppdrag som tolkar inom rättsväsendet där grovt kriminella landsmän till de giriga tolkarna är föremål för svensk rättsskipning.
Elefanten står mitt i rummet och brölar i högan sky, utstyrd i kulturfrämmande blingbling och skrikigt målad i bjärta nyanser av rosa och grönt.
