När och hur fick vi klaner i dagens Sverige, undrar Thomas Gür i GP och skriver:
Thomas Gür lyfter sedan fram, att "psykologen Michaël Wächter, själv en gång flykting till Sverige" i Dagens Nyheter den 16 mars 1966 (!) varnade för konsekvenserna.
Enl Gür kan man därför inte anse, att "ovan citerade beslutsfattare som Ekinge, Wirtén eller Öberg eller andra jämte dem, inte var tillräckligt fantasirika för att föreställa sig hur bevarande av kultur och etnisk sammanhållning också kunde manifestera sig som hedersvåld och tvångsäktenskap".
Men en svala gör ingen sommar. Det slående är inte, att det självfallet funnits en, ja flera Cassandror - det slående är hur hänsynslöst dessa maldes ned av kartellen av samtliga (!) riksdagspartier, när besluten togs.
I veckan som gick skrev Henric Ankarcrona om Barbara W. Tuchmans bok: "The March of Folly". Tuchman ställer upp tre kriterier för att ett skeende ska kunna inordnas under bokens titel:
https://detgodasamhallet.com/2017/10...arch-of-folly/
Det är imo tveksamt (understatement), hur tydligt det var 1966 (!) - eller 1975 och t.o.m. 1985 - vad resultatet av svenska politikers världsunika invandringspolitik skulle bli.
Thomas Gür har helt rätt i påpekandet, att det är svenska politikers gemensamma beslut och politiska viljeinriktning, som förstört ett litet, stillsamt, strävsamt land med låg kriminalitet.
Gür avstår dock från att nämna, hur brutalt alla som ifrågasatt den världsunika politiken har förföljts, smutskastats, trakasserats och angripits (inkl. fysiska angrepp) och hur energiskt svenska s.k. journalister arbetat (och arbetar) som svenska politikers lojala gatekeepers och hur de uppviglar till förföljelse av (inkl. våld mot) dissidenter.
------
PS Den här videon från dagens juridik är sevärd.
http://www.dagensjuridik.se/2017/10/...r-i-fororterna
Den hade inte kunnat göras utan att en journalist medverkat i panelen - svenska journalister har uppenbarligen (pga omsorg om sin trovärdighet) gemensamt beslutat att något lite "lyfta på locket" betr. den importerade brottslighet, anarki och laglöshet, som svenska s.k. journalister har mörkat, förnekat, bagatelliserat och relativiserat i decennier
Det är därtill slående hur omedveten panelen är, om vilka resurser - och vilken typ av resurser - som skulle krävas för att (som det heter) "återta" de laglösa områden, som svenska politiker har kunnat skapa pga svenska s.k. journalisters lojala uppbackning.
"Vem kunde ana när invandringen tog fart från och med 60-talet och arbetskraftsinvandrare och flyktingar välkomnades, att det också skulle leda till att immigranter tog med sig sina klanstrukturer till Sverige och fortfor att vidmakthålla dem här? Och att polismakten, i sin egen maktlöshet och oförmåga att upprätthålla statens våldsmonopol, skulle förhandla med klanledare om att få stopp på brottslighet, därför att brottslingarna hellre lystrade till klanens överhuvuden än till polisbefälen?http://www.gp.se/ledare/thomas-g%C3%...4lde-1.4705409
Hur hamnade vi här?
Det enkla svaret är: Genom politiska beslut och politisk viljeinriktning. Redan när invandrarpolitiken formulerades i mitten av 70-talet tolkades valfrihetsmålet som att invandrare skulle få offentligt stöd att behålla sin ursprungskultur.
I kammardebatten den 14 maj 1975 sammanfattade Folkpartiets Bernt Ekinge den övergripande inställningen som att ”den anpassning som fordras för ett varaktigt boende i vårt land inte skall utgöra något hinder för att invandrarnas kulturella avvikelser skall ses på annat sätt än som ett berikande och välkommet inslag”.
När statsrådet Rolf Wirtén tre år senare gav Invandrarverkets första generaldirektör Kjell Öberg uppdraget att utreda fördomar och diskriminering, framhöll han att utvecklingen i Sverige ”under de senaste årtiondena kommit att präglas av att språk, kulturtraditioner och religioner som tidigare knappast var företrädda här nu har blivit vanliga inslag i samhällsbilden”.
Och Wirtén betonade: ”Denna utveckling i riktning mot ett mångkulturellt samhälle är positiv för landet i dess helhet och berikar det kulturella livet i vidaste bemärkelse”. (Dir 1978:78)
Öberg varnade i sin tur mot assimilering som politik, när han presenterade slutbetänkande, SOU 1984:55, I rätt riktning. Etniska relationer i Sverige ...
Således var Kjell Öbergs slutsats: ”Vår strävan för individernas och vårt gemensamma bästa bör således vara att främja den etniska gruppsammanhållningen.”
Statsmaktens avsikt var att denna etniska sammanhållning skulle kanaliseras via offentligt stödda organisationer: ”Samhällets stöd till invandrar- och minoritetsorganisationerna och till deras tidningar är av betydelse för bibehållande och utveckling av den etniska identifikationen och därmed för den etniskt baserade självkänslan.”
Åtskilliga av dessa i det närmaste helt offentligt försörjda invandrarorganisationer har i dag tagit bibehållandet och utvecklingen av den etniska identifikationen och självkänslan dithän att de omvandlats till kravapparater för etnisk eller religiös särbehandling, vilkas existensberättigande är att återkommande utmåla Sverige som ett rasistiskt och diskriminerande land och vars representanter själva inte drar sig för att bedriva hetspropaganda mot andra invandrargrupper eller minoriteter.
Så här långt kan man invända att politiker och högre statstjänstemän på den tiden knappast kunde ha föreställt sig att kulturbevarande och etnisk gruppsammanhållning också skulle innebära hedersvåld och hedersmord, våld mot räddningspersonal, parallella rättssystem, tvångsgifte, månggifte, klanvälde eller krav på lagar mot hädelse."
Thomas Gür lyfter sedan fram, att "psykologen Michaël Wächter, själv en gång flykting till Sverige" i Dagens Nyheter den 16 mars 1966 (!) varnade för konsekvenserna.
Enl Gür kan man därför inte anse, att "ovan citerade beslutsfattare som Ekinge, Wirtén eller Öberg eller andra jämte dem, inte var tillräckligt fantasirika för att föreställa sig hur bevarande av kultur och etnisk sammanhållning också kunde manifestera sig som hedersvåld och tvångsäktenskap".
Men en svala gör ingen sommar. Det slående är inte, att det självfallet funnits en, ja flera Cassandror - det slående är hur hänsynslöst dessa maldes ned av kartellen av samtliga (!) riksdagspartier, när besluten togs.
I veckan som gick skrev Henric Ankarcrona om Barbara W. Tuchmans bok: "The March of Folly". Tuchman ställer upp tre kriterier för att ett skeende ska kunna inordnas under bokens titel:
– det ska vara tydligt i samtiden att de politiska besluten är felaktiga, inte med facit i hand.
– ett alternativt handlingssätt är möjligt.
– beteendet att hålla ut för den felaktiga politiken ska avse en grupp och inte någon enskild härskare.
https://detgodasamhallet.com/2017/10...arch-of-folly/
Det är imo tveksamt (understatement), hur tydligt det var 1966 (!) - eller 1975 och t.o.m. 1985 - vad resultatet av svenska politikers världsunika invandringspolitik skulle bli.
Thomas Gür har helt rätt i påpekandet, att det är svenska politikers gemensamma beslut och politiska viljeinriktning, som förstört ett litet, stillsamt, strävsamt land med låg kriminalitet.
Gür avstår dock från att nämna, hur brutalt alla som ifrågasatt den världsunika politiken har förföljts, smutskastats, trakasserats och angripits (inkl. fysiska angrepp) och hur energiskt svenska s.k. journalister arbetat (och arbetar) som svenska politikers lojala gatekeepers och hur de uppviglar till förföljelse av (inkl. våld mot) dissidenter.
------
PS Den här videon från dagens juridik är sevärd.
http://www.dagensjuridik.se/2017/10/...r-i-fororterna
Den hade inte kunnat göras utan att en journalist medverkat i panelen - svenska journalister har uppenbarligen (pga omsorg om sin trovärdighet) gemensamt beslutat att något lite "lyfta på locket" betr. den importerade brottslighet, anarki och laglöshet, som svenska s.k. journalister har mörkat, förnekat, bagatelliserat och relativiserat i decennier
Det är därtill slående hur omedveten panelen är, om vilka resurser - och vilken typ av resurser - som skulle krävas för att (som det heter) "återta" de laglösa områden, som svenska politiker har kunnat skapa pga svenska s.k. journalisters lojala uppbackning.
