Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det tror jag absolut. Menar S politiskt allvar med det här så är det bra. Men då måste S ickepolitiska gren med uppkomlingsisterbuken Thorwaldsson sluta upp bums med att nazistrasistfascistkampanja och samtidigt sluta understödja vänsterposörer som Eric Rosén och hon Islandsdottir eller vad hon heter borta på Politism.

Knyter S av sig slipsen och ställer sig brevid folket igen får SD problem är min analys. Vattenkammad Karlsson med tre-delad kostym kommer att få stå tillbaka för poltisk flanellskjorta. Men då måste det vara genuint. Annars blir det ytterligare backlash för S.

Det där är ju en totalt värdelös analys som S och andra kommer med ibland. "Det är inte invandringen som någon väljarna är emot, utan det handlar om ökande klyftor och globaliseringens förlorare!"

Väljer de den linjen, som de tidigare gjort, kommer de inte att komma någonstans. Så lättlurade är vi inte.

Nej. Så lättlurade är vi inte, men misströsta inte över "Trump"-analysen. Jämför den med vad S hade för analys förrut, när man var mitt uppe i sitt "yyyyii refugees welcome haaaa"-skrikande ridandes gohetsrodeo på den identitetspolitiska tigern.

Då var analysen "nazister", "fascister", och "mörka krafter", "outbildad", "rädsla", "oro".

Den nya analysen består i globalismens baksidor. Sen kan vi på postmodernistiskt vis tjafsa om hurvida migrationen är en förutsättning eller en baksida av globalism. Men eftersom "globalismens förlorare och globalismens baksidor" nu finns på kartan är den här analysen mer rätt än fel.

Den är långt ifrån komplett, men olika delar spills ut från olika vänsterhåll. Och så kommer det att fortsätta tror jag...

Det är inget nytt. Så har det låtit i minst ett decennium redan. "Det kan handla om oro att förlora jobbet, eller att klyftorna växer i det moderata Sverige". Det handlar det fan inte alls om, det handlar om att jag inte vill att Sverige ska förvandlas till ett jävla tredje världen råtthål genom invandring.

Jo, jag vet. Men du måste förstå att i politiken kan man inte gå direkt från "Refugees welcome" till "Repatriering är bra grejer". Man måste gå med småsteg. Och att "klyftorna har ökat" är ju standardretorik från vänsterhåll. Nu har S så smått vågat börja titta ut mellan fingrarna till dom faktiska orsakerna till varför "klyftorna växer".

Och just när man talar om att "spillandet kommer att fortsätta" smäller LO igen dörren för Svenskt näringslivs drömmar om "nyanlända i jobb".


https://www.svensktnaringsliv.se/fra...da_664577.html

Eftersom egenförsörjning är en förutsättning så är detta ett steg närmare att S ska snurra fram Repatrieringsmannen i rolodexen. Det går normalt sakta i politiken, men det går fort nu.

Löfvén ringer ner Repatrieringsmannen från hans fjälltopp och han åker Volvokortege runt i våra no-go-zoner och ringer på i lägenheterna och ställer den retoriska frågan "You are harbouring enemies of the state, are you not?"

Socialdemokraterna goes nationalism. För det som är inne i USA blir inne i Sverige.

DN:s kulturskribent, Kristina Lindqvist, skriver idag om efterspelet på Mattias Hagbergs artikelserie. Lindqvist noterar att liberaler idag indelar sig i relativister och realister. De senare anser hon inte är äkta liberaler, före detta kallar hon dem. Tre av dessa är då Alice Teodorescu, Per Gudmundsson och Anna Dahlberg. Orsaken är att de lämnat ideologin bakom sig.


Lindqvist försöker framhärda att verkligheten inte möjliggör den enda vägens politik, varvid realisternas resonemang faller. Som exempel tar Migrationsverkets miggor. Såsom goda byråkrater måste de anamma nya regler, men att där också finns öppningar för deras egna värderingar. Givetvis de rätta där det då var rätt att ge så många som möjligt PUT innan de nya reglerna hade hunnit träda i kraft. På vilket sätt det var rätt får vi inte veta. Utan förutsätts, alltså den ingång hon menar att realisterna har fel. Uppenbarligen har hon inte koll på vad som skiljer realister och relativister. Artikeln kunde således lika gärna vara oskriven.

I en annan artikel skriver Lindqvist "att älska sitt land är större än att vilja äga det." Bara det att den privata äganderätten - vilket också menas den folkliga - är Liberalismens signum. Även det har hon missat.

Den debattstrid som nu äger rum inom liberala ledarsidor handlar uppenbarligen om att den ena sidan har gjort sig av med hjärnspöken. Jag ser tydligt den ena sidan under tid försökt bygga upp en hållning där det är moraliskt riktigt att kritisera tidigare och i viss mån dagens mångkulturideologi. Här ser jag etikforskaren, Ann Heberlein, som viktig. Hon skriver idag om konsekvensernas betydelse:



Tas moralen ifrån förespråkarna för generös massinvandring och dess identitetspolitik blir det riktigt liv i luckan. Det är väl just det vi nu väntar på, det vill säga att man i ett akut läge lägger sina kort på bordet och galenskaperna är i full blom, precis som man beskrivet det i filmen undergången.

S har ju egentligen redan fundamentet för detta, genom sin historia och vad som nu kan finnas kvar av partiets själ. Den identitetspolitiska irrfärden borde vara att betrakta som ett olycksfall i arbetet för S. Det kan inte vara omöjligt att rakryggat klargöra att det spåret nu nått vägs ände, att det visat sig få olyckliga konsekvenser för arbetarrörelsen. S kan försöka återta sin roll som garant för att just verklig strukturell ojämlikhet inte växer sig alltför stor. Det S har att erbjuda den belånade medelklassen, vid sidan av den traditionella arbetarklassen, är ett ärligt menat försök att återskapa en godtagbar status på de välfärdsåtaganden som såväl medel- som arbetarklass är i naket behov av, dvs acceptabel barn-, handikapp- och äldreomsorg, skola och sjukvård. Även på infrastrukturområdet börjar vi närma oss en farlig gräns där det allmänna riskerar att tappa greppet om energi-, vatten- och samfärdselförsörjning. Det blir snart alldeles för dyrt för stat och kommun att hålla befolkningen med godtagbar service och om det händer kommer marknadens osynliga hand att stå redo för att mot rundlig ersättning ta över åtagandena.

S skulle rent av kunna ta riksfånen Virtanens argument på allvar genom att hävda egenintresset hos partiet och berörda medborgare för att återta initiativet att i första hand värna svenska, icke självägande, medborgares intressen. För att det skulle kunna fungera måste den gamla parollen om att göra sin plikt för att sedan kunna kräva sin rätt putsas upp till fornstor strålglans. Ja, att få dina grundläggande behov värnade är din rättighet som medborgare, att sortera allsköns navelludd på det allmännas bekostnad är det inte. Den som inte ens har rätt att vistas i landet har rimligtvis heller inte rätt till särskilda privilegier och den som fått rätt till skydd i landet har per automatik inte därför rätt att få, ur majoritetsbefolkningens synvinkel, subversiva särintressen offentligt finansierade. Det behöver inte vara så förskräckligt svårt. Vi får se om S tar den chans de nu fått utifrån rådande opinionsyttringar och tvingande ekonomisk situation.

I förlängningen kan man hoppas på ett varsammare hanterande av svenska medborgarskap utifrån mottot gör din plikt innan du får förmånen att efterfråga din särskilda rätt.

Vänligen sluta dryga dig om att jag måste förstå saker, det är snarare du som måste börja läsa vad jag skriver och inte bara citera de stycken som du tycker stöder din uppfattning. I just den delen av diskursen har det i så fall inte tagits några steg alls. Det är precis samma bortförklaringar och floskler som man alltid använt.

Fackförbundet för svenska medborgare vill ha bättre villkor för sina medlemmar annars går vi ut i vild strejk och agerar dessutom mot inbussade strejkbrytare.

Det är precis vad kriget om mångkulturen egentligen handlar om.

I det perspektivet är det lätt att förstå Reinfeldts agerande.
Men desto svårare att förstå regeringens agerande.

Jag menade inte att vara dryg. Jag fick lära mig från den här tråden en gång att den delen i S som faktiskt gör något handgripligt sällan pratar särskilt mycket. Det jobbas på realpolitiskt utan floskler. Det är inte samma folk i S som pratar och som faktiskt utför något.

Jag tror dock det här är starten på mer än ett varv till med floskler. Det baserar jag på att många delar i socialemokratin nu agerar synkront åt samma håll. Vi får se om det är på riktigt eller bara floskler den här gången.

Marianne De Geer Lindberg lämnar som krönikör i Fokus i protest mot en annan krönikör, Ann Heberlein.
http://www.dagensmedia.se/medier/nyt...-alibi-6812694

Jag betraktar S som döende. Processen går olika fort i olika delar av landet, likaväl som att det skiljer mellan storstad och landsbygd. I de större städerna går det snabbare, ty där förlorar man väljare både högerut och vänsterut. På landsbygd, inklusive de små städerna är F!, V och Mp inte starka (undantag finns).

En konsekvens i denna döendeprocess är att S kommer passera ett stadium när man har en hög andel av sina väljare "ute i landet". Man tvingas därför till "landsbygdsanpassning". Det är ett stadie och symptom i sjukdomsförloppet, så att säga.

Man ska komma ihåg att det är partifunktionärerna som bär partikulturen och när partikulturen, i både M och S, effektivt utrotat alla fritänkare och avvikare på marginalen, så står man med en helt oduglig besättning när kursändring måste göras.