Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Igår ställde jag frågan om några andra opinionshjon skulle följa med Ledarsidorna i en diskussion om frivillig repatriering. Tyvärr tvingas jag konstatera att ingen gjorde det. Däremot till min glädje ser jag att en annan opinionsledare har gjort detta. Nämligen Patrik Engellau på sajten Det Goda Samhället.

I en dagsfärsk krönika skriver han detta:

"Utförslöpan fortsätter. När no go-zonerna blir fler och polisen inte ens undersöker våldtäktsfall med kända förövare så anar man avgrunden, särskilt som det inte kan skönjas tecken på vändning eller tillnyktring. Det vi ser är inte slutet på början, det är inte ens början på början.

Bara för att du inte ska ha för stora förhoppningar på demokratin kan jag nämna några saker som jag tror omedelbart måste inledas. Jag pekar på dessa ärenden för att du ska se hur långt borta de ligger från politikerväldets dagordning.

Två åtgärder kan snabbt och enkelt genomföras eftersom de bara handlar om förändringar av regelverket. Den första är att ta bort allt om att Sverige ska vara multikulturellt. En viss eftersläpning blir det förstås eftersom en del formuleringar bör ändras i grundlagen, men sakmässigt kan upphävandet börja gälla direkt till exempel vad anbelangar bidrag till etniska organisationer. Den andra åtgärden är migrationsstopp även avseende anhöriga. Det skulle nog bli en del bråk med EU, som dock kunde lösas efter förhandlingar.

Sedan kommer tre åtgärder som noggrant, men skyndsamt, behöver förberedas och genomföras. För det första måste Sverige organisera upp deportationsverksamheten så att folk som nekas asyl kan återbördas till sina hemländer eller, om hemländerna vägrar, någon annan stans. För det andra behöver statens våldsmonopol återupprättas över no go-zonerna. Det är ingen tebjudning, som Trotskij påstås ha sagt om revolutioner. Sveriges våldsmakt måste återta och stadigt besätta territorium som fallit i antagonisters händer och man kan inte räkna med annat än att antagonisterna tänker försvara sig. För det tredje måste en genomtänkt integrationspolitik utarbetas och sättas i verket. Denna uppgift är inte heller någon lätt match eftersom ingen hittills vågat tänka på frågan med den tankeskärpa som behövs (vilket är skälet till att inget parti, inte ens sverigedemokraterna, har något som kommer i närheten av en rimligt detaljerad handlingsplan som har chans att fungera)."

Källa: https://detgodasamhallet.com/2017/09...-eller-folket/

Jag beklagade mig över att opinionshjonen Per Gudmundson, Alice Teodorescu, Peter Wolodarski, Anna Dahlberg, Carolina Dahlman, Karin Pettersson, Ivar Arpi, Anders Lindberg, Tove Lifvendahl, Göran Greider mfl aldrig har någonting relevant att tillföra samhällsdebatten. De cirkulerar runt problemen utan att komma med några problemlösningar - vilket vore det naturliga i deras position som kampanjgeneraler för den fria opinionsbildningen i Sverige. Den enda som kommer undan med hedern i behåll är Aftonbladet Kulturs chef Åsa Linderborg - å andra sidan har hon ju en riktig doktorshatt på sitt huvud.

Det som jag har åskådliggjort är att det finns två alternativa samhällsdebatter som löper parallellt med varandra. Den normativa och fördummande som förs av de anständiga krafterna i gammelmedia - och den innovativa och intellektuellt inspirerande som förs i alternativa medier av Ingrid Carlqvist, Ann Heberlein, Patrik Engellau, Johan Westerholm, prästen Helena Edlund, Karl-Olov Arnstberg och några till.

Det som jag undrar är vilken debatt som den politiska makten och näringslivet följer. PK-eliten eller dissidenterna? Om de väljer den förstnämnda gruppen så undrar jag vad det säger om det svenska tillståndet som baktalas så mycket i utlandet. Hur blev det så här?

Det kan vara värt att påminna om att grundlagen INTE uttrycker att Sverige ska vara multikulturellt. Grundlagen uttrycker att ”etniska minoriteter” ska främjas i vissa sammanhang. Dessa minoriteter är: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Ingenting annat.

Innan sommaruppehållet 2010 så röstade riksdagen genom en grundlagsändring om att Sverige skulle vara mångkulturellt - direkt efter riksdagsvalet 2010 så gjordes en annan omröstning och beslutet klubbades genom av en enhällig riksdag förutom SD. Så du har faktiskt fel.

Efter lite sökande hittade jag denna avknoppning av tråden:
(FB) Grundlagen säger: Vi ska främja etniska, språkliga och religiösa minoriteter

Såvitt jag begriper är slutsatsen i den tråden att ”mångkulturellt” INTE uttrycks i lagen. Det som avses är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Ingenting annat.

Men man måste tydligen lusläsa förarbetet i prop. 2009/10:80 för att inse det. Hur många gör det? Det är för övrigt precis sånt här som medierna förväntas tydliggöra för medborgarna kan man tycka. Tack Flashback!

Propagandajournalisten Mats Knutson på SVT skriver följande: "Sverigedemokraterna motsätter sig också den nya forumleringen i grundlagen att Sverige är ett mångkulturellt samhälle." och sen kommer förklaringen till varför minoritetsstyrande är svårt i Sverige. Det beror på grundlagsändringen 2010 skriver Knutson: "För en regeringsbildare betyder grundlagsändringen också en del nyheter. Det blir till exempel obligatoriskt i riksdagen med en omröstning om statsministerposten efter varje val. Det innebär att det kan bli svårare för en minoritetsregering att få stöd i Riksdagen. Hade reglerna gällt efter årets val hade det kunnat ställa till problem för Fredrik Reinfeldt. Nu kommer den nya bestämmelsen att tillämpas först efter nästa val."

Vad ska vi med politiker som inte kan tänka?

Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/n...ut-utan-debatt

Ja, faran med regimtrogna medier är uppenbar. Samma dag som artikeln i din länk, 24 november 2010, publicerade DN detta:
2010-11-24: I dag får Sverige en ny grundlag
http://www.dn.se/nyheter/sverige/i-d...n-ny-grundlag/

De enda i riksdagen som röstar nej är 20 ledamöter från Sverigedemokraterna. SD:s främsta skäl är att det nu blir svårare att lämna EU och att det är fel att skriva in i grundlagen att Sverige är ett mångkulturellt samhälle.

Men ordet ”mångkulturellt”, eller motsvarande, nämns inte i lagtexten. Jag bifogar länkar för de som vill söka själva i texterna:

Regeringsformen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument...m_sfs-1974-152

Prop. 2009/10:80 (423 sidor): https://data.riksdagen.se/fil/4FFF5D...5-7B800A83BB82

Japp! Direkt träder Sveriges mest relevanta ledarskribent Anna D fram för att bekräfta din tes. Först om polisen.



Sedan rättsväsendet.


Badhusen, biblioteken, festivalerna och alla andra offentliga rum som svenskarna överger på grund av mångkulturens inträde kommer enbart att kommenteras av alternativa siter samt Paulina N känns det som. Övriga skribenter kommer icke göra sig besvär.

Nämns mångkulturen i Annas ledare? Givetvis inte! Skulle inte komma på fråga då man enbart duger till att tillhandahålla en problembeskrivning utan efterföljande analys. Den enda lilla hinten vi läsare får är meningen nedan.


Vad Anna egentligen menar här är förstås inte att det är fråga om "ny" brottslighet i bemärkelsen att viss sorts brottslighet aldrig funnits i Sverige tidigare. Det "nya" och spännande är dels volymfrågan, antalet poliser har aldrig varit lägre i förhållande till antalet brottslingar, samt dels den uppenbara avsaknad av grundläggande respekt för fundamentala samhälleliga värderingar som det "nya" brottsklientelet visar gentemot Sverige och svenskarna. Men det kan/vill/vågar Anna inte skriva rakt ut.Mer pengar och resurser till polis och rättsväsende så blir det nog bra det här till slut är Annas uppfattning om jag förstår henne rätt. "Don't mention the war", som den gode Basil Fawlty sa......

http://www.expressen.se/ledare/anna-...-huvudstaden-/

Sverige har bundit samman sitt folkvandringsöde med Tysklands. Mekanismerna är lika. Därför är det av intresse att bättre utländska medier beskriver Tyskland i efterdyningarna av AfD:s inträde i förbundsdagen. Det är mycket som liknar Sverige. Christopher Caldwell (som tidigare skrivit Reflections on the Revolution in Europe):

But something has destroyed the German party system. Possibly it is globalization or the mere passage of time. More likely it is Merkel’s invitation in the late summer of 2015 to refugees fleeing the war in Syria​—​an invitation she saw fit to extend without consulting parliament. Germany got over a million immigrants in the months that followed, virtually all of them Muslims, the vast majority young men, and most of them from places other than Syria. At the time Merkel appealed to the common decency of Germans: “If we have to apologize for showing a friendly face,” she said, “then this is not my country.”
[...]
Much of the media discussion faulted Merkel for one policy misstep or another. The migrants ought to have been better vetted. More should have been done to make the passage across the Mediterranean less hazardous for migrants, to create job opportunities in the Middle East, to explain the chancellor’s position. That is nonsense. The fears motivating Germans are matters of demography. Africa is going to add 493 million people between 2015 and 2030, according to U.N. statistics. Add, not have. There are few jobs for them. Many will head north.
[...]
The AfD is like the Republican party in the Trump era: It would be wrong to dismiss it as just a radical party, but there are radicals in it. A lot of the AfD’s voters are among the “losers of globalization”—22 percent are unemployed. But where Trump does best among seniors, older Germans still get the generous retirement benefits conferred in the 20th-century heyday of the welfare state. They give their votes to the SPD and CDU, and AfD support skews younger than Trump’s, with its core in the 35-44 age bracket. (It is striking how unflattered AfD members are by the suggestion their movement might have something in common with Trump. One intellectual close to the party described Trump as having a Pegidagesicht, a face that reminded him of angry, anti-immigrant marchers in eastern Germany.)

Men intressantast är skildringen av hur Merkel, precis som Reinfeldt, flyttade sitt parti till center-vänster:

There was an extraordinary stability to the West German party system for a half-century after the Nazis. It was based in part on a superstition that there is a readily identifiable “left” and “right” in politics and that, in the wake of the Second World War, parties to the “right” of the Christian Democrats are extremist and taboo. What Merkel did was therefore logical. She transformed her party to make it indistinguishable from its left-wing rivals, the Social Democrats and the Greens. She could compete for their voters, confident no one would challenge her from the right. In 2010 she ended military conscription. In the wake of Japan’s Fukushima disaster in 2011, she announced an end to atomic energy. In 2014 she backed a minimum wage. In 2015 she opened the borders to migrants. Last spring she brought gay marriage to a vote and secured its passage, while professing, like Barack Obama until 2012, to disapprove of it. In the 2017 campaign’s one televised debate, which lasted an hour and a half, Social Democrat Martin Schulz could find nothing of importance to disagree with her on. He ran his campaign under the slogan “More Social Justice.” But after 12 years of Merkel, there wasn’t much social justice left unprovided.

Merkel’s strategy wound up discrediting the entirety of the political system. It weakened the Christian Social Union (CSU), the Bavarian Catholic “sister party” to Merkel’s own. Now it appeared to be little more than a wing of Merkel’s operation, dedicated to misleading people whose interests Merkel disregarded. The CSU got drubbed in this election. Almost a quarter of its voters fled. The Left party, which called itself an alternative to capitalism, had only a so-so election. It appeared to stand for nothing more than busing young toughs to harass the few hundred old ladies who gather in Berlin for the annual March for Life. All these parties together constituted what the AfD called a “political cartel.”

The migration crisis turned Merkel’s behavior into something more than a political-science question. As Berthold Kohler of the Frankfurter Allgemeine Zeitung put it, “The fundamental trust of many middle-class Germans was shaken.”
[...]
The people who are most uneasy about the AfD would have done well to focus their minds in 2015. When they applauded Merkel for a grand unilateral gesture that would change the country forever, did it not occur to them that someone might arise to defend the country as it was? Merkel and her party saddled Germany with problems to which it had long been immune. Its citizens have now begun administering remedies to which it had long been immune, too.

http://www.weeklystandard.com/the-ge...ticle/2009880#

För övrigt hittade jag ett intressant ehuru djupt fientligt porträtt av fru Merkel:

Outwardly, Merkel held a low profile and devoted herself to research in physics with her new husband, Professor Joachim Sauer. He was a leading light in the field of quantum physics. With Sauer’s prominence, the pair of Sauer and Merkel were allowed to travel to the West for conferences from 1986 and at one point stayed in the West and did research for six months. Merkel also met her grandmother in Hamburg on a private trip. For a childless couple active in important scientific research, this opportunity to travel was very rare.

For a long time Merkel denied that she had ever been to the West before the fall of the Berlin Wall of 1989. It was only when confronted with hard evidence of her and her husband’s Western voyages by biographers and journalists that she recovered these memories. For someone hailed by admirers as having a mind like a computer, this indicates that she has not always been honest and told the truth. Travel to the West was a favor only offered to particularly reliable Reisekader (literally Travel Squad). This was a privileged minority required to provide written reports of where they had been, who they met, and what they discussed. No reports of Merkel’s Western voyages have been found in the Stasi archives since the fall of the wall.

And there is at least one more document missing. A Ph.D. student in the GDR was not judged only by her specialist knowledge; political reliability was also important in order to be approved. Therefore, before the dissertation, they would write a fifty-page essay, Sozialistische Lebensweise (The Socialist Way of Life). The Ph.D. student would describe her own attitude toward socialism and the system. Merkel’s essay has never been found, despite the fact that many journalists have tried to obtain it.

http://takimag.com/article/merkels_g...#ixzz4uDLwbqJD

Dahlbergskan är inte intressant längre. Hon sticker visserligen ut, men hon berör som som du säger inte huvudorsaken till problemen. Fast det anser jag också är strunt samma idag. Vi tyngs med tonvis av data och statistik och det blir bara tröttsam upprepning att nämna invandringens konsekvenser i varje inlägg.

Den senaste tiden har flera tänkare analyserat den inre dynamiken i mångkulturprojektet och hur dess aktörer tänker. Det är dessa som är intressanta. Bland annat Jordan Peterson har nämnts i tråden. Kontentan är att det som alltid handlar om makt och kontroll av den. Metoden har varit att genom extrem invandring splittra den folkliga enhetligheten, men när detta resulterar i att makteliten själv drabbas (exempelvis moderaterna och stor del av mainstreammedia där Dahlberg är en figur bland alla andra) vänder man 180 grader. Det är dock ett decennium (minst!) försent. När en person som Göran Greider försvarar bokmässans beslut att låta Nya tider ha sin monter blir det bara patetiskt. Det skulle han ha gjort 2002.

Det är en klassisk krigarkonst att vända motståndarens vapen mot dem själva.

Det är nästa steg i mediekriget om mångkulturen. Eller rättare sagt i kriget om makten i medierna med mångkulturen som vapen.

Vad innebär det? Jo makten måste utmanas av mångkulturen för att få stopp på mångkulturen men för att ändra maktägandet bör man använda mångkulturen som splittrande vapen i maktens boningar.

What goes around comes around.

Hur?
Först måste man göra en maktanalys. Vem är det som har makten idag?

Det svaret ger också en ledtråd för hur makten skall begränsas.

Globalisterna har väl makten i dag?

Ja, utom alla tvivel!

Men vad driver globalisterna att signalera mångfaldsfromhet? Isaac Simpson har funderat på det (artikelns fokus är den mest hippa komponenten i multikulturalism, transsexualism). Och multikulturalism är en komponent i globalism

Like any moral order, globalism has a driving force behind it and that force is the source of its power. In the case of globalism that force is money. For proof of this I recommend two sources, one long, one short, that provide a peak behind the curtain of major globalist entities. One is Confessions of an Economic Hitman by John Perkins, in which Perkins, an economist, details his work for several major globalist organizations including the World Bank, IMF, USAID and a few Fortune 500 companies. Through his travails, the reader learns that the true purpose of these organizations is to engage in economic colonization under the guise of morality. Phrases like “human rights,” “tools for independence,” and “empower towards self-governance” are thrown around, but ultimately the goal, according to Perkins, is to indebt as many people in as many places as possible in order to control them. The second source is an article by Thomas Frank titled “Nor a Lender Be” which illustrates the same phenomenon with regard to the Clinton Foundation and Goldman Sachs. Frank attends an event where Hillary Clinton unveils a supposedly world-saving Goldman Sachs micro-lending program which will “empower” female entrepreneurs across Africa. Frank, a progressive himself, suddenly realizes the whole thing is a charade, nothing more than a celebration of colonial power under the guise of moral superiority, essentially the White Man’s Burden all over again.
In both sources, the pattern is the same. Debt cloaked in goodness. Control disguised as protection. Unfettered access to labor framed as the mission to save the disenfranchised. Without any spiritual reasons to justify their dominance, the controllers must find something to explain it, and that justification has become globalism. If you take a look around, whether it’s at Superbowl commercials or the mayors of sanctuary cities, the message is consistent: we are in control because we are beneficent, we are beneficent because we are compassionate, and if you define compassion differently than we do, you are evil.

Like Christianity, the globalist religion enforces a morality that helps it survive. Where Christianity relied on so-called “traditional gender roles”—basically monogamous heterosexuality—globalism favors individual sexual exploration. The reason for this is because, where Christianity needed reproduction and self-restriction, globalism needs labor and self-indulgence. Work hard and play hard is another way of saying labor extreme and consume extreme. Globalism wants you, whether you’re male or female, to be working constantly to gain and spend as much money as possible, which will in turn drive up revenues, which will in turn drive up the equity-based incomes of the controllers of the system. The biggest threat to globalism is the elements of human happiness that don’t cost money—family, spirituality, free access to nature—while Christianity was overly dependent on those same elements. Globalism loves gender fluidity because it separates individuals from conglomerative values that threaten its viability.

This is why seemingly everywhere you look there is a globalist entity supporting feminism, gay rights, and transgender rights. Again, this is not problematic in and of itself. There are many reasons (e.g. individual freedom, preventing overpopulation) why supporting gender fluidity is good. However, any time the governing structure creates the right for itself to actively interfere with the natural right of a parent to socialize their child as they see fit, it turns the corner into tyranny. The Ontario law approaches jus primae noctis, in which a feudal lord had the right to have sex with a peasant’s wife the night before marriage. The excuse for this horrific policy was not “I’m a tyrannical lord and I get to do what I want” or “My genes are better than yours so she should be having my baby instead.” No, it was rooted in some excuse about divine right and morality. Tyranny always comes packaged in morals.

https://medium.com/@IsaacSimpson/why...ty-7d8cab9cb3b