Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Hon, ovan, kan ju tala om sin egen betalvilja istället för att kommendera in oss andra i ett "vi" vi inte vill tillhöra, och vara generös med sina egna pengar.

Carolin Dahlman, i en artikel om partiet C:s inkonsekventa retorik och handlande beträffande företagande, politisk klåfingrighet och medmänsklighet:

Det är inte medmänskligt att ge bort andras pengar

Tommy Robinson är nu fri emot borgen.


"Former English Defence League (EDL) leader Tommy Robinson has been freed on bail by leading judges after winning his challenge against a contempt of court finding."

https://www.telegraph.co.uk/news/201...uash-contempt/

Japp. Och jag kan inte tolka det på annat sätt än att de börjar bli rädda för oppositionen. Regimerna i Västeuropa är långt ifrån så starka som vi kanske föreställer oss. En demonstration vid Whitehall med 30 000 man kan snabbt utveckla sig till en konstitutionell kris och det kan bära hela vägen till Finspång.

Min gissning är att Tommy Robinson kommer att frikännas när målet prövas på nytt trots att han själv erkänt brott.

Ni vet den där kommande åsiktsalliansen jag beskrivit? Den sunt medborgarpatriotiska öppensvenskheten baserad på fungerande integration. Den realistiska, antirasistiska mittenpolitiken som förenar Heberlein och Teodorescu med Åkesson och Bieler, G-P och SD.

Ett bärande inslag är ju det samtidiga fördömandet och hånet av identitetspolitik och vaksamheten mot specifikt antisemitismen. SD har i dagarna gjort stort nummer av det socialdemokratiska folkhemmets rasbiologi och antisemitism - och G-P:s Jenny Sonesson menar att "Antirasism som blundar för judehat går inte att ta på allvar", nu med F! som mottagare av anklagelsen som SD riktar mot S.

Frågan är då - varför inte? Varför är det inte möjligt att som G-P-liberal eller sverigedemokratisk antirasist titta åt ett annat håll när judar kritiseras eller t o m hatas? Varför kan man inte titta i exakt samma riktning då, som man gör bär etniska svenskar kritiseras och hatas?

För att i praktiken så är den stora koalitionen paradoxalt nog grundad i amerikansk lokalpolitik. Där ha de judiska grupperna viktiga roller att fylla med finansiering och ideologiproduktion.

I Sverige och Europa kan inte den modellen fungera i dagsläget eftersom islam och muslimer har en så framträdande roll.

Det finns flera tänkbara svar på frågan om varför inte. Det jag mest lutar åt just nu är, att man haft en vision om skapandet av en ny skön värld och man har egentligen aldrig problematiserat det projektet, som helt enkelt inte är särskilt genomtänkt, vilket har fått till följd att kritik mot projektet alltid har bemötts ad hoc, vilket i sin tur fått till följd att vid debatt och diskussion likväl som vid beslut och åtgärder, hänger varken argument eller beslut eller åtgärder till slut ihop inbördes. Allting är ogenomtänkt, ostrukturerat, styrt av framförallt stundens behov och av magkänsla, och kortfattat kan man enligt min uppfattning beskriva hela projektets röda tråd med ordet inkonsekvens. Man har nu nått ett slags vägs ände i Sverige när det gäller projektet, där just inkonsekvensen blivit allt för uppenbar, för synlig, vilket gör det för många, faktiskt fler och fler, tidigare anhängare av projektet svårare och svårare att vara just anhängare av projektet, och detta ger upphov till mer och mer krumbuktande på ledarsidor och andra ställen där man uttrycker sin åsikt.

Alltihop kan nästan liknas vid lögnaren och hans lögner, där lögnaren till slut inte längre kan hålla reda på allt han ljugit om. En punkt nås när alla, till och med de idologiskt och religiöst förblindade, inte kan undgå att se att allt bara är ruffel och båg. Endast cynikerna och galningarna håller fast vid lögnen och framhärdar i att den är sann.

Bara en tanke för stunden, i morrn tänker jag kanske annat. Allt gott.

Jaha...

Nu har Israel bestämt att Syrienkriget är slut.


Är det dax för en frisörsalong i Homs nu? Syrierna kan svänga förbi Västbanken och låna ett "TONI & GUY" förkläde.

Smålandspostens Fredrik Haage tycker det är hög tid för Sverige att ta sig en kopp kaffe och nyktra till. Inget mera godhetsrus nu med utfästelser om livslångt omhändertagande av hundratusentals anhöriginvandrare. Moderaternas ansats, som de behöver hålla fast vid och även skärpa, får beröm medan centerns nya utspel behöver kväsas i sin linda. Allt är inte pengar här i den integrationspsykotiska världen och småpartier bör hållas på minst armlängds avstånd från inflytande över viktiga samhällsfrågor.
http://www.smp.se/ledare/nar-asylhjarnor-kokar/

Det har börjat. Lyckliga syrier vänder hemåt. Varför ska de lida i flyktingläger eller Husby när deras kära hemland välkomnar dem åter? Syrierna verkar inte vara lika ryss-, Trump- och Assadhatande som västerländska sk journalister och vänsterpolitiker. Uppemot miljonen syrier väntas få hjälp att komma hem med början nu. Underbart glädjande för alla utom vänsteranstrukna etnoautister som inte tror att det går att leva utanför Sveriges gränser.
https://apnews.com/528b8f2b15154c82aa8a26f045efa2de

Lokaltidningarna i öster går från klarhet till klarhet.

Aftonbladets post-marxistiska kulturchef Åsa Linderborg förstår att den vänsterliberala lekstugan lider mot sitt slut. Hon gör en förvånansvärt bra beskrivning över hur Socialdemokraterna. Den är verkligen värd att läsa.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...jimmie-akesson

För att fylla i hennes luckor. Socialdemokraterna kom till som ett reformvänligt socialistiskt parti på 1890-talet. Hjalmar Branting och Per-Albin Hansson förstod att de aldrig skulle vinna arbetarväljaren om de inte var villig att förstå den. De insåg också att kommunismen inte hade något stöd hos folket. Ett klasschema från 1920-talet ger oss en fingervisning om hur det såg ut i Sverige på den tiden. Den största sociala klassen i Sverige tillhör den ”högre arbetarklassen”. Det handlade om yrkesutbildade män (snickare, mekaniker osv.). De hade gått i folkskola och sedan en lärlingsutbildning. De tjänade bra, hade hyfsat autonomi, var småföretagare, förmän vid fabrikerna. Gemensamt var att de var alla män, kristna och svenskar. Den lägre arbetarklassen bestod av fabriksarbetare utan yrkesutbildning, drängar, pigor och annat tjänstefolk. Den enda skillnaden från den övre arbetarklassen var att de hade sämre lön.

Hjalmar Branting och senare Per Albin Hansson tog begreppet ”folkhemmet” (ett nationalistiskt koncept påkommet av national-konservativa ikonen Rudolf Kjellén) och gjorde det till sitt eget. De byggde Sverige på följande sätt. Först gjorde de sig av med trasproletariatet (daglönare, prostituerade, handikappade, kriminella osv.). De som gick att lyfta lyftes. Romer och invandrare utvisades. De som inte gick att rehabilitera eller kunde lyftas sattes på institution. Fabriksarbetarna utbildades till ett hantverksyrke. Produktionen ökade och lönerna höjdes kraftigt. Tjänstefolket gavs en kortare yrkesutbildning till ett mer produktivt yrke och sedan fasades de ut. Kvinnorna uppmuntrades till att vara hemma med barnen. Den lägre medelklassen (sjuksköterskor, folkskolelärare, poliser, sekreterare osv.) tryckts samman med den högre arbetarklassen i termer av löner. Den övre medelklassen, överklassen och aristokratin var också hårt beskattade men fick behålla en del av sina privilegier. Samhället bands ihop av ett gemensamt språk, en kultur, ett folk och traditionella levnadsmönster konserverades.

När Tage Erlander blev statsminister 1946 hade fabriksarbetarens lön lyft, tjänstefolket var nästan borta, kvinnorna var hemma med barnen (för att sedan återgå till yrkesarbetande). Sverige hade vad man brukar kalla för full sysselsättning. När någon satte sista fingret i svarven såg staten till att ett jobb som handläggare på någon av de nybildade statliga, kommunala eller landstingsmyndigheterna. Fattigdom, psykisk ohälsa, kriminalitet och sociala problem var ovanliga.

Det var lätt att göra en klassresa för alla men många ”nöjde sig” eftersom en fabriksarbetare kunde köpa hus, bil, semesterresa och försörja fru och tre barn på sin lön. Så hur föll Socialdemokraterna? Förfallet påbörjades i slutet av Per Albin Hansson regeringstid. Mycket av detta har att göra med att axelmakterna förlorade 1945. Där med infördes den ”liberala världsordningen” i USA och stora delar av västvärlden. Det var dock Tage Erlander i och med att Hansson avled som påbörjade detta. Eftersom S är ett reformvänligt parti tog ett par decennier att införa liberalismen i Sverige.

Sverige ser mycket hög tillväxt (per capita) från 1945 till 1975. De flesta människor uppfattade framförallt 1950-1960-talet samt delar av 1970-talet som fruktansvärt givande. Det ta oftast en eller ett par decennier att få effekter av en specifik reform och den höga tillväxten dämpade de negativa effekterna av reformerna så som miljonprogrammet, kvinnors inträde på arbetsmarknaden, outsourcingen, nedmonteringen av kärnfamiljen, de konstant höjda skatterna, massutbildningen, mångkulturalismen, fördumningen av ungdomen, avkristnandet och annan kapital och humanförstörande verksamheterna. Socialdemokraterna fick 50,5 procent i valet 1962 men inte på grund av Tage Erlander (som ägnade sig förstörande verksamhet) men på grund av Hjalmar Branting och Per-Albin Hanssons reformer bad frukt.

Åsa Linderborg beskriver Tage Erlanders tid som framgångsrik men det var han inte. Socialdemokraterna nådde sin zenit 1962. Sedan dess har de fallit i varje val. För att beskriva utvecklingen i arbetslöshetssiffror. Från 1945 till 1975 hade arbetslösheten legat kring 1 procent. Sedan låg arbetslösheten på 4 procent (men underanställningarna växte lavinartat från 1970-talet) tills 1990. Sedan dess har det blivit långt värre.

I slutet av 1970-talet införde politikerna (med socialdemokraterna djupt involverade) en skuldriven expansiv politik som lade grunden för finanskrisen 1990-1994. Således, det var inte överdrivet svårt för Alliansen att peka på alla problem (som de förövrigt var delansvariga till) i valet 2006. Det var så de vann snarare än att de bedriv någon speciell kulturkamp. Linderborg beskriver det själv;


Alla som kan sin Gramsci vet att han ansåg att socialismen inte gick att genomföra förrän ”västerländsk kultur” var utrotad. Han ansåg västerländsk kultur "kapitalistisk". Således, det enda sättet att införa socialismen var att bryta ned västerländsk kristen kultur genom hedonism, mångkulturalism, feminism, liberalism osv.

Det var precis det här som vänstern i Weimarrepubliken och de italienska socialisterna på 1920-talet ägnade sig åt. Konsekvensen var att Mussolini vann valet 1924 och Hitler vann valet 1933. De skandinaviska socialdemokraterna förstod att detta inte var gångbart. Du vill inte gärna förstöra ett land. Det var därför svenska socialdemokraterna gick från 16,8 procent i valet 1910 till 50,4 procent i valet 1938. De andra socialdemokratiska partierna gick åt andra hållet och implementerade gramciansk politik. De förlorade till konservativa, klassiskt liberala eller nationalistiska partier.

Sverigedemokraterna vinner eftersom nihilistisk vänsterliberalism, internationalism, mångkulturalism, feminism, avskaffandet av kärnfamiljen, homosexpolitik, massinvandring, massutbildning, outsourcing, progressiv pedagogik, skattehöjningar, klimatpolitik och vänsterliberala policys leder till negativa ekonomiska och sociala effekter för flertalet svenskar (och invandrare). Oavsett vad Dagens Industri och finansministern säger är tillväxten (per capita) låg och ojämlikheten är på väg att nå 1920-talets nivåer. Många svenskar (och västerlänningar) gör klassresor neråt.

Sverige lider av kriminalitet, etnisk konflikt, social misär, ghetton, hemlöshet, hög privat belåning, arbetslöshet, utbildning som inte leder till jobb, ungdomar med psykisk ohälsa, tiggare, överfyllda fängelser osv. Detta är konsekvensen av den gramscianska ekonomiska politiken och i synnerhet dennes ”kulturkamp” som infördes i slutet av 1940-talet.

Det är inte svårt för Sverigedemokraterna att vinna kulturkriget när den post-marxistiska vänstern och socialdemokraterna säljer ”heterohatets dag” till svensk högre arbetarklass och svensk lägre medelklass. Den lägre vita arbetarklassen som har återgått till att bli tjänstefolk och jobba i serviceindustrin är inte heller överlyckliga över att bli kallade fula ord. Du har också den ekonomiska övre medelklassen. De är vansinniga på att de måste betala för eländet. Så vilka applåderar åt detta? Tja, invandrarna, bidragstagare, studenter, höga byråkrater, universitetslärare, kommunalarbetare och den urbana kulturella övre medelklassen. De utgör ungefär 1/3 av Socialdemokraterna.

Alla (och nu menar jag alla) vet att SD kommer att bli Sveriges största politiska parti. Det finns nog inget socialdemokratiskt parti i Europa så klumpiga som de svenska socialdemokraterna. Vad Åsa Linderborg glömmer är att Sverige har en konformistisk kultur. Det innebär att när SD når 25-30 procent i det här valet så kommer mängder med människor byta åsikt och det innefattar också mängder av kvinnor (de flesta kvinnor vill ha barn, leva i en kärnfamilj och att sin man och sina barn skall ha en vettig sysselsättning) kommer ta steget över till Sverigedemokraterna.

Det är egentligen rätt lustigt att Åsa Linderborg (hennes beskrivning till trots) fortfarande inte fattar varför Jimmie Åkesson kan ägna mer tid åt att diskutera med Jomshof, Söder och Karlsson om hur de skall inreda Sagerska Palatset. Men hey, någon vänsterliberal S-märkt doktorand i sociologi hävdade ju här om dagen att de som tror att brottsligheten ökar lider av någon form av psykos.

Jag håller helt med om det du skriver. Förutom att den söta Åsa Linderborg inte är post-marxistist, hon är en renodlad gammelkommunist. Därav hennes klarsyn, hon är intelligent på riktigt, ingen jävla nyvänsterpajas. Det jag efterfrågar just nu är hennes uppskattning av valresultatet, för i förra valet var hon spöklikt nära det verkliga resultatet för SD. 0.1% fel vill jag minnas.

Kanske väljer hon att hemlighålla sin prognos i det här valet. Jag drömmer dock om att hon är beredd att yppa sina knivskarpa prognoser när jag kör lite Barry White-mooves på henne.