Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kiros har utsetts till en av de 100 med störst inflytande hos unga. I så fall kan jag tycka att man borde leverera bättre. Det är väl snarare så att mainstreammedia har lyft fram rasifiering och separatism som det viktigaste. För att det är mode i USA förstås. Så sett behöver man nog inte prestera särskilt mycket om man som mörkhyad skriver att man är rasifierad och allt berättas ur det perspektivet.

Damen har aldrig vad jag vet konfronterats med personer som tycker annorlunda. Inte heller finns det sammanhang där hon fått motfrågor. Hur fan kan man anses viktig debattör då? Jasenko Selimovics har i för sig svarat henne i DN för några år sedan. Men Kiros har inte stått face to face och debatterat.

Rasifiering hade kunnat fungera som satir. Men satir får inte vara dålig på samma sätt som humor inte får vara ledsamt. Det blir så här förutsägbart och uselt om man som svart kvinna just i Sverige talar som om vi byggde utrotningsläger och att gaskamrarna rök. Än sämre blir det när man dessutom vet att dessa utrotningsläger användes för att bland annat döda vita oliktänkare. Folket i Östtyskland bestod bara av vita germaner. Sådana saker.

Om vi säger så här: Judith Kiros har inte hjälpt en enda så kallad rasifierad, utan istället skapat mer irritation hos svenskar. Det är förresten avsikten och hela grejen. Att hon talar om rasism är bara stötande. Cyndee Peters skulle ha blivit skitförbannad om hon visste vad som sker.

Här är en av de stora sjukdomsgrunderna presenterade rakt av, journalister tror att de själva representerar folket och en väldiversifierad flora av åsikter och politisk inriktning. I själva verket är de så hegemona och inbegripna i ett fraktionerande som övertrumfar till och med -68 generationens bokstavssektsvänster.

Begrunda följande påstående i den fördolt kritiska texten om den lokalpolitiskt aktive folkpartisten Marcus Zadenius och hans blogg:

"Samtidigt har han en blogg i en helt annan anda: ”Foliehatten i Teckomatorp”. Den handlar om svensk och global politik, med udden riktad mot vänster. Och då är det vänster i vid mening, alltså även klassiskt liberala kärnfrågor som feminism och antirasism."

Klassiskt liberala kärnfrågor som feminism och antirasism alltså? Revisionistisk historieskrivning? Maskirovka? Okunskap? En laddning av allt? Nej, det är nog snarare så att den världsåskådning som svenska journalister har är genom ett par mycket tunna och svårt färgade glasögon. Det politiska spektra där acceptabla åsikter ryms är så smalt att höger/vänster-skalan helt befinner sig inne på det djupt röda fältet, mellan FI! och MP som yttre stolpar.

"Antirasism" som begrepp är helt en term myntad och konstruerad inom den marxistiska vänsterns diskurs, "feminism" har approprierats till att bli det samma.

En tankefigur, i all sin anspråkslöshet och enkelhet, att använda vid kremlologisk uttydan av svenska journalisters tankevindlingar.

https://unvis.it/sydsvenskan.se/2017...or-fullmaktige

Så är det nog. Men han är är 36 år och uppvuxen i Sverige. Då borde det vara näst intill omöjligt att undgå förorternas förfall. Med tanke på all uppmärksamhet detta dessutom får i media tycker jag att det är ohederligt att förneka rådande utveckling. Särskilt då han själv jobbar som räddningspersonal och vad förstår är rätt så bildad.

Men det är väl som du säger, varje annan jämförelse med andra länder är värre. Att det sker en standardförsämring i samhället och i synnerhet för svenskar uppfattas nästan som något positivt. Som om vi skulle få igen för gammal ost, det vill säga något vi har skuld till. Bara för att i nästa stund nöjt ta emot all service som finansieras genom skatter.

Det jag har svårt med rasifiering och allt klagande på svenskar är att det saknas finess. Klaga gärna på Sverige, men gör det med stil och träffsäkerhet. Då detta uteblir blir man bara förbannad på mainstreammedia som omvänt upphöjer skräpet. Misstänker att mainstreammedia faktiskt inte begriper vad som är genomtänkt eller konstnärligt och att den låga nivån på rasifieringsdebatten är på den nivå som mainstreammedia faktiskt klarar av.

I den nutida *host* meritokratin är kvinnligt kön och icke-svensk/nysvensk/"svensk" starka meriter som trumfar det mesta. I en hårdnande kamp om resurserna är det tveksamt om det räcker till för en livslång karriär med enbart detta som grund.

---

DDR hade besökare för kortare eller längre tid, från Kuba, Asien, Afrika (och Sverige förstås) för att besöka mönsterlandet, för skolning, arbete och diverse utbyten. Din poäng gick ändå fram.

Det är det som är problemet med ideologiproduktionen inom samhällsveteskap och humaniora; den får uppmärksamhet för paradigmbekräftelser istället för -motsägelser. Paradigmet som byggts på premisserna om strukturell rasism (icke-vita diskrimineras) och könsdiskriminering (kvinnor diskrimineras). Det som motsäger premisserna röner inte uppmärksamhet eller forskningsmedel. Paradigmets världsbild och begreppsvärld ger "forskarna" legitimitet och "forskningen" tjänar som underlag för politiska idéer och utseendet av diverse expertgrupper.

Stig Lindholm skriver i Vetenskap, verklighet och paradigm (1981, urspr. 1979) med hänvisning till vetenskapshistorikern Thomas Kuhn att normalvetenskapen är framgångsrik, paradigmbekräftande, när den inte genererar nyheter. Paradigmutmanande rön är nyheter, och nyhetsskapande, som bidrar till att vidga eller förflytta paradigmet som håller på att utmanas och blir mer eller mindre våldsamt som svar. (Det finns förvisso likheter med "negativa" studier inom läkemedelsforskningen, som trotsar industrins intressen, "paradigmet", som inte når publicitet just därför.)

Kulturmarxistisk, "progressiv", akademisk ideologiproduktion verkar inte så intresserad av paradigmskiften. Iallafall inte om paradigmet är förhärskande. Det är en antiintellektuell hållning. Än en gång kommer man in på bör som har företräde framför är - ideologi går före verklighet. Sen är det möjligt att verkligheten, likt genus tydligen, ska konstrueras... Det reaktionära (ortodoxa) islam har likheter, med inbyggd aversion mot paradigmutmaning ("blasfemi", "islamofobi"). Jag misstänker att kulturmarxister inte så gärna problematiserar islam och muslimer. "Normkritiken" känner sina gränser.

Stig Lindholm:

Om kunskapsackumulationen ska gälla, att från tid till annan det sker ett ökat samlat vetande genom forskningen, så måste detta stoff lagras och vara tillgängligt. Den som ska kunna tillgodogöra sig stoffet måste ha tillräckliga förkunskaper. Historieskrivningen är nog mer cyklisk än linjär. Kanske måste hjulet uppfinnas flera gånger. Kunskapsklyftorna växer och forskningen clustras; iallafall den riktiga, naturvetenskapliga forskningen och kunskapen. Kanske ligger det i tillväxtens och det teknologiska fortskridandets natur, att somliga rycker ifrån och tröskeln in i branschen höjs (jfr arbetsmarknaden). Sen kan ideologer och imamer pyssla med sin "humaniora". Kulturmarxismen parasiterar på välståndet och välståndet lockar hit massinvandringen av inte minst muslimer. Båda kommer att bli välfärdsstatens död.

Jag brukar roa mig med att läsa vad sådana som Arpi och Hanif Bali skriver på twitter. De är ofta vassa och retar upp folk på vänstersidan med träffsäker kritik av regeringens flumpolitik gång på gång (även om Arpi mer eller mindre verkar ha gett upp).

Men när det verkligen hettar till och våra ledares inkompetens inbjuder till avgörande skott på öppet mål då väljer dessa herrar att twittra om Star wars, Game of thrones eller om andra länders politik!

Detta händer just nu när vi ser katastrofen med transportstyrelsen men det tycks vara samma visa varenda gång, så fort något verkligt stort haveri avslöjas så springer de borgerliga debattörerna och gömmer sig under en sten, de VILL inte se någon verklig förändring!

Dom vet ju att det är SD som tjänar på kritik mot sossarna.

Det här är inte deras fel utan ditt egna. Var inte så naiv och tro att dessa säger och skriver saker för att de är goda människor eller något sådant. Allt som alla politiker säger bör alltid tolkas som högst tveksamt såvida de faktiskt inte också handlar.

Ledarskribenten Ivar Arpi är inte politiker... men ändå tyst. Varför, frågar man sig.

Jakob Heidbrink (jurist) har gjort en utmärkt sammanställning, som bör spridas:


https://www.facebook.com/jakob.heidb...55572523377920

Ivar Arpi tog semester i början av sommaren - långledigt vill jag minnas han skrev.

Jo jag vet, men han har agerat på samma sätt i flera år, så fort det blir läge för straffspark så snöar han in på underhållning istället.

Jag älskar artiklar som till 100% handlar om mångkultur samtidigt som skribenten för sitt liv inte vill ta ordet mångkultur i sin mun. Dock tvingas skribenten ändå, för att överhuvudtaget skapa en begriplig och läsbar text, släppa ifrån sig vissa mångkulturella markörer, ibland sådana som skribenten kanske inte ens själv är medveten om. Här handlar det om unga mäns rån/våld mot andra unga män, vilket blivit råare med tiden. Redan i ingressen är varje normalbegåvad läsare således fullt införstådd med vad artikeln egentligen handlar om.


Artikeln inleder direkt med att beskriva ett för svenskar i grunden totalt artfrämmande beteende. Framför allt för gärningsmännen men i viss mån även för brottsoffren (hur många svenska föräldrar låter sina 11-åriga söner hänga runt T-centralen eller motsvarande på kvällarna?).


Patriarkala strukturer? Då kan vi väl utesluta Stureplan antar jag?



Jo, en kränkt invandrare, förhärdad av livet i det "utsatta området", som omringas av fem andra invandrare är nog väsentligt mer villig att bjuda motstånd mot övermakten jämfört med en svensk utan särskilt mycket mångkulturell erfarenhet.

Artikeln avslutas med den sedvanliga relativiseringen för att tona ned de icke direkt uttalade men ändå påtagligt närvarande mångkulturella aspekterna i artikeln, här levererad av ovan nämnt ljushuvud från Malmö högskola.



Jaså? Var det verkligen vanligt på sjuttiotalet att kanske fem raggare beväpnade med påkar och kedjor i grupp attackerade och rånade helt oskyldiga dansare ute på dansbanorna utan att detta genererade någon massmedial eller polisiär uppmärksamhet? Kanske hon åsyftar det faktum att raggarna hade interna uppgörelser inom raggarkollektivet i anslutning till dansbanorna, en företeelse som i så fall kanske inte känns helt relevant för artikelns innehåll i övrigt där ju hela poängen är att "vem som helst" kan drabbas helt utan egen förskyllan. Det räcker med att man är en ung man.

http://www.expressen.se/kvallsposten...n-ror-sig-ute/

Han vet väl att det blir en heltidssysselsättning om han väl börjar. Juridiklektorn Heidbrink kan inte ha fått mycket gjort på jobbet de senaste dagarna om man ser till hans grävande i förundersökningen, analyserande och kommenterande de senaste dagarna.