Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Naturligtvis, om man befinner sig på "rätt" sida i mediekriget om mångkulturen är det alltid fritt fram att belysa skillnader avseende ras, religion, hudfärg osv.

Jag har inga egentliga synpunkter på Teos ledare om separation i skolbussar. Att knuffa in en lättöppnad dörr kan se lite löjligt ut, men in kommer man ju.

Hennes problem är i stället att hon totalt fastnat i sina liberala Tourettes och rapar upp samma sak hela tiden. Det som var djärvt att säga 2015 är idag totalt passé. Fan, det är som haren och sköldpaddan om man jämför henne med Heberlein, även om båda för vissa är på tok för långsamma.

Tror inte att man kan förvänta sig att ledarskribenten på en liberal tidning i Sverige kommer att förflytta sig i så radikala steg. Hennes inställning är den man kan förvänta sig av en liberal ledarskribent. Varken mer eller mindre. Hon har hjälpt till att föra den allmänna debatten till en mer öppen position. Det är gott nog.

Alice T skriver:

Vilket är en liberal grundbult.

Men som lagen ser ut och som de flesta resonerar så menar man egentligen:
Det innebär en stor skillnad. En principiell skillnad som glömts bort av globalistliberaler och plakatvänstern.
Förr var det i ingen större skillnad. Man fick till exempel inte ha dubbelt medborgarskap.

Idag har Sverige mycket låga krav för att få medborgarskap. Sverige ställer inga krav på språkkunskaper eller kännedom om landet som villkor för att bevilja medborgarskap.

Låt oss använda de lagar vi redan har och påtala innebörden av medborgarskapet.

Medborgarskapet blir det främsta försvarslinjen mot mångkulturen. Lär av Danmark.

Eftersom Alice Teodorescu skriver "människor" inte svenska medborgare så blir frågan vad hon skulle med sitt svenska medborgarskap till. Det svenska som hon är så mycket stoltare över än sitt rumänska medborgarskap.

Lite statistik från SCB avseende 2016:
http://www.scb.se/hitta-statistik/st...nde-m.m.-2016/

vi har alltså minst 1,3 miljoner människor i landet ca 13% av befolkningen som inte är medborgare men som drar full nytta av svenska systemet. Allt på grund av bristande liberal globalistlogik.

Edit: rätt länk

Mångkultur? Nej snarare en ockupation.

Patrik Engellau avhandlar idag just detta med rättigheter:



Efter att ha avfärdat de potentiellt våldsamma sätten att avgöra vilken kultur som har företräde (med den starkes rätt, eller med hänvisning till blod och jord, arv), så ses istället ett tredje argument:


https://detgodasamhallet.com/2017/07...tis/#more-8460

Och gör man inte skillnad på kulturer genom kulturgrundad, nationell lagstiftning, så får man rangordna individer och testa deras "värde". Och vilken/vems måttstock ska då vara rådande? Det blir problem hur man än vrider och vänder på det. Påtvingad multikulti är splittrad, med särintressen med helt olika värdesystem och normer. Speciellt tydligt blir det i mötet med sharia och islam - till arten och graden. Vilken statsapparat ska orka administrera den gemensamma arenan för detta splittrande land, som är hela förutsättningen att härbärgera och hönsmamma det fragmenterade mångkulturella samhället? Ögontjänare och opportunister överallt.

Förvisso ser jag detta som ganska OT i tråden, men:

Utrikes född är en person född utanför Sverige som numera är svensk medborgare.

Utländsk bakgrund är antingen en svensk medborgare som är utrikes född, eller en person med två utrikes födda föräldrar, det vill säga också en medborgare.

Samtliga med utländsk bakgrund är alltså medborgare och ska få dra full nytta av det svenska systemet. De grupper man kan ifrågasätta är dels om personer med uppehållstillstånd ska ha full tillgång till välfärden, och om personer som befinner sig i Sverige illegalt (alltså fått avslag på ansökan om UT eller är så kallade EU-migranter som uppehåller sig längre än 3 månader utan giltigt skäl) över huvud taget ska få något. Men de båda grupperna uppgår knappast till 1,3 miljoner även om de är stora nog.

Det stycke jag fetade är faktiskt mycket logiskt och jag har spontant svår att se att det går att komma med några särskilt kraftiga invändningar. I alla fall om man som jag skulle modifiera det till att trycka mer på värderingar än på kultur. Ordet kultur gör det för lätt att få diskussionen att handla om folkdans, maträtter och traditionell klädsel och att hävda att det är absurt att tvinga människor att äta kött, dansa schottis och klä sig i kavaj - vilket det faktiskt är. Men om man fokuserar på värderingar för att trycka på att med en kultur kommer inte bara smak för vissa sorters tonskalor och kryddor utan också sätt att se på jämlikhet, demokrati, friheter, arbete, rättsstatens roll med mera så blir det svårare att tramsa bort.

Ett möjligt motargument skulle då vara att de som flyr hit inte gör det av det skälet att de tycker illa som sin egen kulturs värderingar utan att de migrerar för att få det bättre ekonomiskt. Och det skulle säkert försökas skjuta åt det hållet, vilket bara skulle öppna upp ännu jobbigare diskussioner:

1. Om huruvida det är så att fattigdom i Somalia beror på att det är ett utpräglat klansamhälle medan Sveriges rikedom till åtminstone viss del kan tillskrivas att vi är en rättsstat. Eller kort och gott: att det finns en koppling mellan arten av kulturella värderingar och möjligheten att bygga ett välstånd.

2. Än värre för mångkulturförespråkaren - om de som flyr verkligen inte gör det för att på något sätt göra avkall på sina egna kulturella värderingar avseende sådant som förakt för rättsstaten till förmån för klanstruktur, synen på homosexualitet som en dödssynd eller kvinnan som lägre stående och därmed följande kraftiga behov av att på olika sätt begränsa hennes frihet. Finns det då något hopp alls om att komma tillrätta med de kulturella problemen i förorterna som numera även vår statsminister åtminstone i ord erkänt ("vi ska inte ha det så i Sverige" angående hederskultur och moralpoliser på Järvafältet)? Och om det inte finns det - hur ska vi då organisera samhället? Ska de som önskar leva i klankultur få mörda varandra för oförrätter utan att staten lägger sig i medan de som önskar leva i en rättsstat istället omfattas av den? Vad händer då när någon i den ena gruppen kränker någon i den andra?

Snubblade över en artikel i DN med titeln ”Sexsbrottsanmälningarna ökar”.
Notera, ”SexbrottsANMÄLNINGARNA”.

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/s...kar-i-sverige/

Alltså redan efter rubriken förstod man att denna artikel skulle vara en uppvisning, ja kanske t.o.m. ett rekordförsök, i konsten att dribbla bort läsarna från sanningen. Och jag lämnades inte besviken.

Kriminolog, Nina Runt, konstaterar initialt att:


I bara farten berättar hon minsann det obligatoriska:


Hon går sedan hastigt vidare. En av förklaringarna till varför våldtäktSIFFRORNA ökat, under de senaste åren, menar Kriminolog Rung är:


En tolv år gammal lagändring är alltså en trolig orsak till att siffrorna ökat de senaste åren.

Ännu bisarrare blir det.
Rung menar avslutningsvis att:


Det saknas alltså kunskap menar Rung. Mer kunskap för att förhindra sexualbrott.
Men i nästa sekund menar hon:


En anledning till det ökade antalet anmälningar är alltså en ökad kunskap om sexualbrott.

Hur var det nu Rung, hade vi bättre kunskap nu eller ej?

Hon dillar som vanligt om allt annat än de relevanta faktorerna bakom våldtäktsökningen. Bara det faktum att hon är "genusvetare" i botten säger väl det mesta. Nina Rung & hennes gelikar är till stor del skyldiga till att det har blivit som det blivit. Vilket gör det riktigt absurt att hon nu sitter & mörkar vad ökningen beror på & anlitas som "expert" om ett problem som hon själv har varit med om att skapa.

Grattis Sverige!

Något som Patrik Engellau dock utelämnar, i dagens resonemang om kulturell hierarki är medborgarskapet. Implicit kan man i den blod och jord-relaterade punkten för hävdande, som han själv helst utesluter som styrande för resonemanget - eftersom den terminalt avgörs med våld (men säg den rättighet som inte slutligen kan komma att behöva försvaras med våld...) - se medborgarskapet. Då är det viktigt att nutida medborgarskap delas ut med oerhörd urskillning och urskiljning.

I Finland är gränsdragningar inte så komplicerat eller komplexfyllt; Merit Wager:



http://meritwager.nu/allmant/finland...ka-grundlagen/

En förvaltningsdomstols prejudikat, som refererar till en invandrares våld rotad i s k hederskultur; en kultur som "visar likgiltighet mot värden" samt "internationella avtal" som värden ingått. Merit Wager undrar om inte något liknande borde tas efter av Sverige. (Jag citerade Sven Stolpe igår, som redan på 70-talet såg den svenska "humaniteten" som ett ambivalent, kompromissartat missfoster som bidrar till världens ondska. Detta är något som utgår från individerna, men är institutionaliserat. Så min egen tanke är att vår egen kultur inte är perfekt. Men nu gäller det att rangordna, eller ska vi säga harmonisera rättsordningen.)