Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En ledare i Expressen analyserar kring diskriminering på den svenska arbetsmarknaden.


Om vi bortser från det närmast absurda i att Expressen förespråkar en negativ etnisk särbehandling av det svenska värdfolket till förmån för gästerna (undrar just vad "Jan Svensson" själv tycker om denna prioriteringsordning) så visar ledaren egentligen bara en enda sak. Expressen har inte förstått Mångkulturens innersta väsen i så måtto att den är, liksom kommunismen, en renodlad skrivbordsprodukt. Mångkulturen liksom kommunismen kan endast till sin natur fungera som en underbar framgångssaga i skrivbordslådan, så fort verklighetskontakt uppstår blir uppvaknandet hårt, brutalt och skoningslöst för respektive utopisk politisk filosofi. Kommunismens genom historien dokumenterande haveri vid varje form av verklighetskontakt kommer i sinom tid ersättas av liknande beskrivningar från framtida historiker då Mångkulturen kollaps(er) skall analyseras.

Min poäng är att om nu Mångkulturen var så eftersträvansvärd hos det svenska folket som den verkar vara i den skrivbordsmanual Expressen synes basera verklighetsuppfattningen på, och om, som nödvändig komponent, värdfolkets hänförelse över att få dela med sig av sitt överflöd till de nyanlända gästerna samt att gladeligen stå tillbaka på arbetsmarknaden för de med exotiska efternamn var så stor som det rimligen måste anges vara i skrivbordsprodukten, ja då hade givetvis inte denna ledare behövt skrivas överhuvudtaget eftersom ingen diskriminering då hade ägt rum. När folket inte agerar i enlighet med skrivbordsprodukten så är det inte skrivbordsprodukten det är fel på utan felet ligger hos folket, är min slutsats av ledaren.

http://www.expressen.se/ledare/vi-ha...ing-pa-jobbet/

Tja, den här förvånade mig lite:

https://www.facebook.com/NimaDervish...type=3&theater

Men någon här kanske vet mer om Nima Dervish än vad jag vet.

Jag är ganska säker på att syftet var att - en smula räddhågset - förskräcka läsaren med Heberleins hutlösa hädelse. Det är ju ändå Sydsvenskan. Men effekten blev i vilket fall som helst att det oerhörda blev utsagt och satt på pränt. Det är lite stort.

Några som verkar veta precis vad de gör och i vilken riktning de vill gå är Smålandsposten, och då inte minst den förträfflige Fredrik Haage. Det verkar som om de beslutat sig för att slita även fikonlövet av den nakne multikultikejsaren. Här om de hyckelhukande biblioteksaktivisterna som drar lans för de vänsterbestänktas rätt att slippa känna sig kränkta.
http://www.smp.se/ledare/dags-att-so...a-i-bibliotek/

Ps. Vet inte om SmP har haft sin programförklaring länge under ledaren. Har de det är det glädjande men har de nyligen lagt sig till med den är det ta mig tusan ett halleluja moment. Så här lyder den:

Påfallande många religiösa och politiska rörelser innehåller askes av olika slag och/eller nedtryckande av vanliga mänskliga drifter.

Kristendomen vill trycka ner sexualiteten. Katolska präster får inte ha sex. Sex får bara förekomma inom strikta ramar. Kristendomen innehåller också inslag av fasta, nedpressande av driften att äta. Rekordet av kristen askes har nog Simeon Styliten, pelarhelgonet som satt på en pelare i 30 år för att komma närmare gud, och fick mat uppskickad i korgar. Detta ansågs som höjden av fromhet. Munkar och nunnor ska leva fattigt (inte äga något), kyskt och lydigt.

Buddhismen har sina tiggarmunkar, som ska avstå från ägodelar och tigga sin mat. Maten ska vara knapp. I buddhismen är den största strävan den mot att trycka ner ALLA mänskliga önskningar och behov. Befriad från drifter och behov når man idealet, att lämna livet.

Kommunismen anser att man ska trycka bort önskan att äga något för egen del. All egendom ska ägas kollektivt.

PK-ismen anser att man ska trycka bort önskan att försvara sitt revir. Att man ska trycka bort impulsen att vara avvaktande mot främlingar. Att man aldrig någonsin får vara aggressiv mot främlingar.

Religion/politik går alltså ofta ut på att tygla vanliga mänskliga reaktioner. Vad är det för poäng med det? Varför all denna synd- och skuldfixering?

För mig verkar det som begreppet "synd" stammar från österländska tankebanor. Både Gamla och Nya testamentet har det som tema. "Syndabocken" som fick ta på sig människornas "synder" finns redan i Moseböckerna. Synd och skuld har sedan hamrats in i människornas sinnen. I svenska kyrkor ska församlingen framföra Syndabekännelsen, här den tidiga versionen:

Jag fattig, syndig människa, som med synd född, i alla mina livsdagar på mångfaldigt sätt har brutit emot dig, bekänner av allt mitt hjärta inför dig, helige och rättfärdige Gud, kärleksrike Fader, att jag icke har älskat dig över allting, icke min nästa såsom mig själv.

Emot dig och dina heliga bud har jag syndat, med tankar, ord och gärningar, och vet mig för den skull vara värd att förkastas från ditt ansikte, om du skulle så döma mig, som mina synder hava förtjänt.

Fanns detta i vår nordliga ursprungskultur? Om man läser de isländska sagorna finns det inte mycket av synd och skuld på det internaliserade sättet. Islänningarna kunde vara oroliga för att någon skulle hämnas för att man t ex hade slagit ihjäl hans bror, men det känns inte som om man kände skuld eller låg vaken om nätterna och grubblade över sin syndiga själ. Man blotade till Tor, om man hade gjort något som man trodde hade retat Tor, men när blotet var klart verkar saken ha varit över.

Vi har gjort oss av med djävulen och helvetet, låt oss nu städa ut synd- och skuldkomplexet.

"Magkänsla" *lol*. Då har jag ett förslag; soom ett föredöme, byt ut Bonniers styrelse, DNs och Expressens redaktionella råd mot enbart positivt arabiskt "brytande" individer. När det skett ska jag överväga att göra detsamma (det vill säga ungefär samtidigt som det fryser i helvetet). Tänkte jag skriva. Men så inser jag att det är kanske en del av "The Grand Plan"? Eller blir kanske i alla fall konsekvensen. Krigets bondeoffer. Sverige pacificerat. Typ. Inga jävla jobbiga moraliserande svenskar att bekymra sig om i världen längre.

DN har kommit på hur man ska få de lydiga och miljömedvetna etniska svenskarna att underprestera på barnalstringsfronten: http://www.dn.se/nyheter/sverige/stu...-att-kora-bil/). Hur ska vi då nå upp till 40 miljoner invånare i Sverige, svenska liberalers första milstolpe? Hmm.

I The National Interest (vilket är en milt konservativ amerikansk tidskrift) skriver Cheryl Benard, som arbetat med afghaner i Österrike att de sticker ut med sin kriminalitet (det är inget som behöver ifrågasättas) men hon försöker ta reda på varför.

[...] there was one development that had not been expected, and was not tolerable: the large and growing incidence of sexual assaults committed by refugees against local women. These were not of the cultural-misunderstanding-date-rape sort, but were vicious, no-preamble attacks on random girls and women, often committed by gangs or packs of young men. At first, the incidents were downplayed or hushed up—no one wanted to provide the right wing with fodder for nationalist agitation, and the hope was that these were isolated instances caused by a small problem group of outliers. As the incidents increased, and because many of them took place in public or because the public became involved either in stopping the attack or in aiding the victim afterwards, and because the courts began issuing sentences as the cases came to trial, the matter could no longer be swept under the carpet of political correctness. And with the official acknowledgment and public reporting, a weird and puzzling footnote emerged. Most of the assaults were being committed by refugees of one particular nationality: by Afghans.

[...]

This is not an article that has been fun for me to write. I have worked on issues related to refugees for much of my professional life, from the Pakistani camps during the Soviet occupation of Afghanistan to Yemen, Sudan, Thailand, Ethiopia, Djibouti, Lebanon, Bosnia, Nicaragua and Iraq, and have deep sympathy for their plight. But nowhere had I encountered a phenomenon like this one. I had seen refugees trapped in circumstances that made them vulnerable to rape, by camp guards or soldiers. But for refugees to become perpetrators of this crime in the place that had given them asylum? That was something new. Further, my personal and professional life has endowed me with many Afghan and Afghan American friends, and there is nothing collectively psychopathic about them.

Författarinnan ger sedan en rad vidriga exempel och berättar att det systematiska beteendet doldes av media. Man skyllde på vädret, vilket vi känner igen:

It took a while for the pattern to be recognized because, until recently, western European media deliberately refrained from identifying an assailant’s refugee or asylum status, or his country of origin. Only when the correlation became so dramatic that it was itself newsworthy did this policy change. At that point, it became clear that the authorities had known about, and for political reasons had deliberately covered up, large-scale incidences of sexual assault by migrants. For example, a gang of fifty Afghans who terrorized women in the neighborhood of the Linz train station had been brushed off by a government official with the remark that this was an unfortunate consequence of bad weather, and that once summer came the young men would disperse into the public parks and no longer move in such a large, menacing pack. The public was not amused.

Artikeln blir riktigt intressant när förklarande orsaker diskuteras. Den första är missbruksproblem, vilket avfärdas. Den andra är kulturkrocken:

A second theory hypothesizes confusion caused by a clash in cultural values. These young men, the theory holds, come from a country where women are mere dark silhouettes completely hidden under pleated burqas. Confronted with girls in tank tops and short shorts, they lose their grip on sanity and their hormones run away with them. This theory, in addition to being borderline blame-the-victim offensive, does not hold water. Again, the same reaction should then also be shown by other young men from strict Islamic societies where gender segregation is the norm; why would only the Afghans react this way? And how does it explain cases such as that of the seventy-two-year-old pensioner, out walking her dog when attacked, beaten and raped by a young Afghan? Or the schoolboy, kidnapped and gang-raped in Sweden by a group of Afghans?

Indeed, if we review the pattern of the attacks, we can soon dismiss this theory. Typically, the preferred targets are not what stereotype might imagine, provocatively dressed young women that a confused Muslim from the ultraconservative hinterland misinterprets as promiscuous. No; often, the victims are mothers with small children. I am guessing that to a predator, they appear to be easier targets, because it is assumed they will be handicapped in their ability to fight back, but there may also be some more Freudian dimension that I am missing.

In one recent case that raised a huge public outcry, a woman was out for a walk in a park on an elevation above the Danube. With her she had her two children, a toddler plus her infant in a baby carriage. Out of the blue, an Afghan refugee leapt at her, threw her down, bit her, strangled her and attempted to rape her. In the struggle, the baby carriage went careening towards the embankment and the infant almost plunged into the river below. With her second child looking on aghast, the woman valiantly fought off her assailant, ripping the hood off his jacket, which later made it possible for an Austrian police dog to track him down.

In another incident, two young women were on a midday stroll in the pedestrian zone of a small Austrian town, pushing their babies in prams before them, when they were abruptly attacked by several Afghan refugees, who lunged at them and ripped off their clothing but were apprehended before they could do further damage. It’s clear that such events antagonize the general public. It’s also clear that we can dismiss the “they were drunk and didn’t know what they were doing” theory, as well as “they thought the women were asking for it.”

Benard kommer istället med den tredje, mest oroande förklaringen:

This brings us to a third, more compelling and quite disturbing theory—the one that my Afghan friend, the court translator, puts forward. On the basis of his hundreds of interactions with these young men in his professional capacity over the past several years, he believes to have discovered that they are motivated by a deep and abiding contempt for Western civilization. To them, Europeans are the enemy, and their women are legitimate spoils, as are all the other things one can take from them: housing, money, passports. Their laws don’t matter, their culture is uninteresting and, ultimately, their civilization is going to fall anyway to the horde of which one is the spearhead. No need to assimilate, or work hard, or try to build a decent life here for yourself—these Europeans are too soft to seriously punish you for a transgression, and their days are numbered.

And it’s not just the sex crimes, my friend notes. Those may agitate public sentiment the most, but the deliberate, insidious abuse of the welfare system is just as consequential. Afghan refugees, he says, have a particular proclivity to play the system: to lie about their age, to lie about their circumstances, to pretend to be younger, to be handicapped, to belong to an ethnic minority when even the tired eye of an Austrian judge can distinguish the delicate features of a Hazara from those of a Pashtun.

I see his point. In the course of my research, I encountered thirty-year-olds with family in Austria who were passing themselves off as “unaccompanied minors.” I met people misrepresenting an old traffic injury as proof that they had been tortured. I learned of an Afghan family that had emigrated to Hungary two decades ago. The children were born there and attended Hungarian schools. When the refugee crisis erupted, enticed by news of all the associated benefits, this family decided to take on a new identity and make their way to Sweden on the pretense of being brand-new refugees. Claiming to have lost their papers during their “flight,” they registered under new assumed names and reduced the ages of their children; the mother declared herself a widow. Now ensconced in comfortable free housing along with their hale, hearty and very much alive father—whom they pass off as an uncle—with a monthly welfare check, they are smug parasites leeching off the gullibility of Sweden’s taxpayers.

Benards förslag på åtgärder borde läsas av alla politiker i Sverige:

Anyone convicted of a felony or any kind of sexual crime should be immediately deported, and that consequence should be made known to new arrivals as part of their initial orientation. This is the only way to stop the accelerating problem. (Doing so will, of course, require changes to European law.)

Every arriving refugee and asylum seeker must be subjected to rigorous fact-checking of their story, including validation of their asserted age by lab testing if there is any doubt. Yes, it’s troublesome and costly, but not nearly as troublesome and costly as letting the wrong people in, or putting hundreds of thousands of foreigners permanently or semipermanently on the dole with benefits they are not entitled to. And European countries must share the resultant data with each other, and identities must be linked to fingerprints, not to documents of dubious authenticity or no documents at all.

[...]

Finally, the Left has to do a bit of hard thinking. It’s fine to be warm, fuzzy and sentimental about strangers arriving on your shores, but let’s also spare some warm, fuzzy and sentimental thoughts for our own values, freedoms and lifestyle. Girls and women should continue to feel safe in public spaces, be able to attend festivals, wear clothing appropriate to the weather and their own liking, travel on trains, go to the park, walk their dogs and live their lives. This is a wonderful Western achievement, and one that is worth defending.

Ursäkta, jag glömde ge länk till The National Interest-artikeln som jag nyss refererade:

http://nationalinterest.org/feature/...1506?page=show

Skulle också vilja ge mina två cent i det som diskuterats i tråden på sistone om orsakerna till västvärldens i allmänhet och Sveriges i synnerhet självskadliga politik: Jag håller med om det mesta av det som ni har sagt ovan. En viktig faktor är den egalitära kraften som har varit central i alla vänsterideologier som format västvärldens historia sedan upplysningstiden (liberalism, socialism, fascism). Det som har tillstött är att egalitarismen fullständigt har tagit över all möjlig åsiktsbildning och därefter parats med västvärldens faiblesse att universalisera sina egenheter, vilket har resulterat i det som bäst meningslösa och som värst falska och ondskefulla syndromkomplexet som följer efter "Allas lika värde". Och eftersom den egalitära rörelsen skurit djupast just i den svenska själen ("Inte skall vi ge barn betyg!" osv) och därigenom utplånat vårt gamla organiskt sammanhållna och differentierade samhälle med tyvärr samtidigt bevarande av en feg konsensus- och censurkultur står vi här i dag.

Visst är det så man har tänkt på Sydsvenskan, men effekten blir nog den motsatta.

Tack för den intressanta artikeln! Den var synnerligen läsvärd, men jag håller inte med henne om detta:


Männen ser inte sig själva som losers! Tvärtom. Hon motsäger därtill sig själv, då hon tidigare i artikeln skrev, att de unga männen ser sig som invaderande erövrare: Europa "is going to fall anyway to the horde of which one is the spearhead".

Erövrare våldtar kvinnorna i det folk, som de har besegrat..

När Tyskland var besegrat och ff.a. Röda arméns soldater och franska soldater (inte sällan från dåvarande franska kolonier i Afrika) våldtog tyska kvinnor en masse, så var det inte pga. att de tyska kvinnorna sågs som "accomplished, happy, normal people".



https://en.wikipedia.org/wiki/Rape_d...ion_of_Germany

-----

Den för tidigt bortgångna Eva Bergqvist uppmärksammade fenomenet för ca. tjugo år sedan. (Evas artikel verkar inte längre gå att hitta på nätet.)

Det kan finnas kombinerade motiv. Jag tror man essentiellt kan koka ner det mesta. utstuderade handlandet till en fråga om drifter/spärrar och eventuella överordnade eller instrumentella syften. Dessa äventyrliga unga män från patriarkala kulturer är både kåta och har en annan syn på kvinnor, eller presumtiva manliga våldtäktsoffer, och hänsyn till personlig integritet. Och tillfället gör tjuven. Om de blivande eller blivna gärningsmännen fått inviter från juckande eller flörtande "mammor" på HVB-hemmen, familjehemmen, asylboendena så kan det säkert sätta griller i huvudet på många. Sånt förekommer, men jag menar inte att det är huvudsaken.

En invasions-/ockupationsarmé kan vara eggad av hat, rädsla och hämndbegär. Då faller spärrar bort. Redan utan något instrumentellt eller överordnat syfte, som dock skulle kunna finnas, så kan ovanstående sentiment "legitimera" övergrepp psykologiskt.

Dessutom är det tänkbart om de äventyrliga unga männen efter ett tag blir förbittrade på samhället, efter att helt orealistiska förväntningar kommit på skam, kan det förutom kåthet tillkomma ett hat som sedan kan medverka till att oskyldiga personer blir till brottsoffer.

Jag ville bara peka på mängden tänkbara kombinationer balanserande faktorer på det inidividuella och gruppbetonade psykologiska planet som kan ruckas eller vara förskjutna redan från början, och variera över tid. Därför är det inte nödvändigtvis motsägelsefullt, som helhet betraktat.

Hmmm......mycket väsen om dessa afghaner. Kanske är det bara så att de är formade av en kultur där de hållits i schack av familjen och byns lokala våldskapital (utifrånkontroll) men när de kommer till ett västland utan social kontroll och med inifrånkontroll tar de - streetsmarta som de är efter ett par år i Kabuls gatuslum - naturligtvis för sig. De kan vädra svaghet och undfallande attityder från sina hjälpare på 10-talet meter när. Vilket förstås ger öppningar för dem själva och gör att kan flytta fram sina positioner. Kanske ger det en maktberusning som får sitt utlopp i sexuellt våld mot vita kvinnor. Och våld i största allmänhet när något går dem emot. Europa har svårt att hantera dessa i grunden hårda människor.

Det är angeläget att inse, att de har självbilden invaderande erövrare: Europa "is going to fall anyway to the horde of which one is the spearhead".

Som jag tolkar texten, så har skribenten - som tillstår att artikeln inte var rolig ("not fun") för henne att skriva - svårt att släppa det sedvanliga tycka-synd-om perspektivet på s.k. flyktingar.

Gärningsmännen som "losers" och offren som "accomplished, happy, normal people" räddar (åtminstone delvis) tycka-synd-om perspektivet.

Jag vill mana till kamp mot Stockholms-syndromet.