Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du belyser ett viktigt problem här, just den allmänna kraftlösheten gentemot andra grupper och dess kulturutövare. Det är alltid "vi" som ska ordna (läs betala för) "deras" problem, aldrig nämns det att "dom" kanske har ett eget ansvar, egna skyldigheter osv. Tvärtom uppmuntras "de" ju att bibehålla sina gamla klankulturer efter ankomst till Sverige. Tror inte många svenskar orkar bry sig om "deras" problem längre, politiker och media har ju varit mycket framgångsrika, under de senaste decennierna, med att skrämma bort alla svenskar som påtalat dessa problem och kommit med förslag om åtgärder. "Vi" får ju t.o.m. stå som ansvariga när åtgärder misslyckas, det är "vi" som misslyckats med integrationen, det är samhällets (läs "vårt) fel att det ser ut som det gör i alla dessa utanförskapsområden, "vi" måste se till att det finns sysselsättning åt tonåringar och vuxna karlar för att de inte ska hänga i gäng i gallerior osv.

http://www.expressen.se/kronikorer/e...tt-fritt-land/

Denna är just nu delad drygt 24000 gånger. (Schulmans senaste 5800)

Visar på att det finns en kraft att utnyttja om kritik mot islamism. Men har inte sett någon ledare kommentera detta.


Hade det varit Gardell, Erman eller annan usual suspect som fått en krönika delat så många gånger så hade garanterat någon skrivit något.

Medan Dagens Nyheter, Expressen, SVT, Göteborgs-Posten och alla andra synkronmedier hade fullt upp med att utmåla 17 svenskar som blodtörstiga terrorister i förra veckans Almedalen så kunde SVT-chefen Hanna Stjärnes gunstling Mathias Wåg obehindrat ägna sig åt kravaller och dödshot mot journalister under G20-mötet i Hamburg samma vecka som Almedalen alltså. Inte en artikel, inte ett ord har yppats från synkronmedia om Wågs förehavanden i Tyskland.

Nu kommer nyheten i danska medier att Dieab Khadigah, en syrisk asylsökande i Tyskland, ämnade begå terroristattentat i Köpenhamn - men som tur var fungerade gränskontrollen (ni vet den där som Lena Kyoung Ran Sundström kunde runda utan att visa ID-handlingar i uppmärksammat tv-reportage) mellan Tyskland-Danmark och den syriske terroristen kunde häktas i avvaktan på dom.

Nu har den syriske asylsökande dömts till 6,5-års fängelsestraff i Tyskland för terroristförberedelser. För den som läser Berlingske så målas en besvärande svenskkoppling upp i artikeln.

"Dieab Khadigah ankom til Tyskland med flygtningestrømmen i 2015, hvor han blev indkvarteret på et flygtningecenter i den sydtyske by Biberach.

Han blev arresteret i november 2016, fire dage efter han var blevet afvist ved den dansk-tyske grænse, fordi han havde uorden i sine papirer. Her forsøgte han at rejse til Danmark med Rødby-Puttgarten-færgen.

Med sig i en rygsæk havde han 17.000 tændstikker, 17 batterier, seks walkie-talkies, fyrværkeri og to store køkkenknive.

Selvom fundet vakte opsigt, blev Dieab Khadigah i første omgang sendt retur til Tyskland og først siden anholdt i den tyske by Ulm.

Under retssagen har Dieab Khadigah selv sagt, at han modtog instrukser fra en person via WhatsApp.

Link til angreb i Malmø
Personen er ifølge de tyske myndigheders overbevisning en 30-årig mand, Moyad Z, som er bosiddende i Sverige.

Moyad Z har været tiltalt for at angribe en bygning i Malmø den 11. oktober 2016, der husede shia-muslimer, med molotovcocktails, men blev siden frikendt på grund af manglende beviser.

Men ifølge den svenske anklager Agnetha Hilding Qvarnström er Moyad medlem af Islamisk Stat. Han har, ifølge Agnetha Hilding Qvarnströms udtalelser til dagbladet Göteborg Posten, haft et IS-flag som baggrundsbillede på sin computer, samt andre filer, der sætter ham i forbindelse med terrororganisationen.

»Han har kontakt med mennesker, som bad ham om at levere oplysninger om branden til Islamisk Stats nyhedsorganisationer. Manden har selv givet udtryk for, at han "ønsker at dø som martyr" i samtaler på Facebook,« siger Agnetha Hilding Qvarnström, ifølge Göteborg Posten.

PET: Trusselsbilledet mod Danmark uændret
Dieab Khadigah har under retssagen fortalt, at han modtog instrukserne til forberedelse af angrebet i København, fordi Moyad selv var under overvågning sidste efterår.

Moyad, der ifølge Berlingskes oplysninger kom til Sverige i september 2015 med sin kone og søn fra Syrien, er ifølge den tyske statsanklager ikke på nuværende tidspunkt genstand for efterforskning – hverken i Danmark eller i Sverige."

Nånstans kommer tålamodet med den nya svenska exportsuccén terrorism ta slut hos våra grannländer. Det som är mest anmärkningsvärt är tystnaden hos Peter Wolodarski, Tove Soo Lifvendahl, Göran Rosenberg, Richard Aschberg och alla andra etniska aktivister som propagerat för vidöppna portar till Sverige. På svenskens bekostnad och till sorg för människor i våra grannländer som faller offer för terrorism exporterad från Sverige.

När tänker de friska skotten i den svenska samhällsdebatten typ Lotta Gröning, Anna Hedenmo och Janne Josefsson ta upp Sveriges bidragande roll i terrorismen som sprids i Europa?

För det är media som ska granska verkligheten så politiska beslutsfattare kan ta adekvata beslut. Lever Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan, TV4, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten upp till detta demokratiska åtagande? Om inte, är det kanske dags att granska utgivningstillstånden och i vissa fall dra tillbaka dessa.

Och hur många Säpo-agenter måste allokeras för att hålla den terroristmisstänkte Moyad Z under uppsikt? Allt för att Peter Wolodarski lekte kampanjgeneral för att släppa in så många terrorister och andra under hösten 2015.

https://www.b.dk/nationalt/syrisk-as...b-i-koebenhavn

Aleksandra Boscanin säger åtminstone något:


Minns även Ola Sandstig i Dagens Samhälle 2015, medan Mats Edman ännu var chefredaktör:


Medan Fokus hade nekat; här SVT-artikel tidigare samma månad (mars 2015):

https://www.svt.se/kultur/journliste...vligt-och-fegt

NB: min fetning ovan.

---

MSM/regimmedierna har bildat Statsmakten med rikspolitikerna. Oligarkins järnlag är uppfylld. Organisationspsykologisk erfarenhet visar att vid kriser/problem medför den auktoritära organisationen (som bara är en mer eller mindre naturligt eller åtminstone förväntad empirisk följd även inom urpsrungligen demokratiska institutioner) att negativa signaler (reprimander, korrigerande dekret) börjar skickas nedåt i organisationen, medan den uppåtstigande informationen domineras av räddhågsna nickedockors positiva bekräftelser - självcensur. I Sverige som organisation stämmer det med medier och politiker som lagt lock för öronen - stängt av den uppåtstigande kanalen, inte befinner sig på marken - inte tar varninigsrop på allvar, men deras besked nedåt är skönmålning. Ibland med inflikande av uppfordrande "vi måste bli bättre på att..." eller "gripa an utmaningarna".

Instrumentell ledning handlar om sakkunskap och att förhålla sig till realiteter. Istället väljer den feministiska, expressiva ledningen i den humanitära stormakten att slå lock för öronen och vårda sin empatiska mamma-roll, men utan att lämna över till mer kompetent besättning. Förmodligen har de aldrig varit lyhörda, kanske har de alltid haft lock för öronen, för nedifrån kommande signaler.

De var säkert lyhörda och empatiska i sin ungdom. Men nu har de haft makten för länge. Det är numera känt av vetenskapen att makt ger hjärnskador. Den som har makt förlorar förmågan att känna empati och förstå andra människor.




Det verkar inte svårt att koppla hybris till svenska politikers moraliska exceptionalism och bristande verklighetskontakt. Den psykologiska konsekvensen av maktinnehavet.

Researchgruppen är kriminella som ger sig på både privatpersoner, organisationer och politiker.
Deras verksamhet är Sverigefientlig och om inte rättsväsendet tar hand om dom så får man lösa det med andra metoder men bort det ska dom.

Det luktar terrorism. Men om delar av MSM och även rättsväsendet (vad hände med ärendet Seppuku Media för ca 3 år sen förresten; rättsärende som lades ner?) knusslar och rent av samarbetar med dem...


Makt berusar, makt korrumperar. Men vad ska vi säga om det svenska predikamentet med en helt enhälligt mångfaldsvurmande stat, med politiker, MSM och förvaltning som samtliga (utom SD, nazister och islamister [som dock opportunt spelar med i spelet]) ställer sig bakom massinvandring och multikulti? Det finns ju ingen stridighet mellan partierna om detta.

---

Kulturmarxism, postmodernism med dess relativism och PK-samhällets historielöshet, oikofobi bäddar för polemisering och förtryck. Sanningsbärande realiteter och objekt, sakförhållandet och vad som är, får ge vika för oetiskt handlande, moraliserande och ett ideologiskt, äkta eller opportunistiskt förespeglat bör. Kunskapsförakt.

Socialpsykologen Antti Eskola - Socialpsykologi (1971):

"orättvisor"? Sveriges kall att bli universums frälsare? Kampen mot de onda? Offerhierarkin? Legitimitet: ta pengar, omfördela, köp lojaliteter, håll medelklassen på mattan och beroende av staten, spela ut dem mot diverse offergrupper i ropet.


Kunskap och framställan kan störa maktapparaten, ifrågasätta dess legitimitet, därför ska oppositionella tystas och obekväma sanningar sopas under mattan, eller sjukdomsförklaras. "irrationell oro", "islamofobi"... Man skulle ju kunna tycka att ett sådant språkbruk ledsagades av ömsint omtanke, om de "drabbade", för annars har vi väl att göra med etablissemangets funkofobi... PK-samhället är antiintellektuellt. Inskränkningar i yttrandefriheten föreslås, utan att darra på manschetten eller skämmas. För demokratin! Men, makten helgar alla medel... Allas lika värde!

Den statliga oikofobin är något alldeles speciellt. Andra totalitära stater brukar ju yvas och positivit förfalska sin historieskrivning för patriotism/chauvinism, men inte Sverige. Utom som ett instrument för en reviderad, inkluderande historia. Sverige har alltid varit mångkulturellt! Kanske kan vi trots allt tala om en humanitär hybris/chauvinism. "En förädlad form av maktlöshet", för att citera Horace Engdahl.

Jag tror det var Henrik Tikkanen som gav upphov till följande skojiga aforism:

Det har knappast undgått någon att antalet våldsbejakande islamister på några år stigit från ett par hundra till 2000 enligt Säpos uppskattning.
Media har gett slappa förklaringar från diverse experter som förklarat att det nog handlar om utanförskap, skicklig propaganda från IS och man har nuddat vid att det kan bero på bristande preventiva åtgärder.

I stort sett ingen har frågat hur stor andel av de 2000 som importerats som färdiga och klara jihadister, via de senaste årens flyktingström.

Anna Dahlberg tog dock upp frågan i en ledare från förra veckan.


Dahlberg ger sen kompletterande siffror på twitter:


Det är rimligt att anta att huvudorsaken till det ökade antalet våldsbejakande islamister i Sverige, direkt är kopplat till de senaste årens invandring.

Bonniers lakejer skriver till slut om när Ann Heberlein blev intervjuad av Dick Erixon i Almedalen.
Rubriken säger allt:
https://www.hd.se/2017-07-12/moderat...en-i-almedalen

Man tror förmodligen att detta på något vis skall skada Moderaterna.

En tanke har gnagt i bakhuvudet på mig de senaste dagarna när jag haft anledning att reflektera över inneboende drivkrafter hos opinionsbildare, debattörer och politiker. Onekligen har mediekrigets kulsprutesmatter tystnat när de gäller att skjuta ut skottsalvor förkunnande mångkulturens förtjänster.

Jag tror att det är en vanlig uppfattning bland trådens skribenter att det är media som har drivit politikerna i en mångkulturomfamnande riktning, genom så kallad "agendadrivande journalistik". Politiker har inte vågat göra annat än att spela med i det spelet, och det har sedermera utvecklats till en självförstärkande process. Givetvis har även andra orsaker funnits, som Reinfeldts hat mot SD och därmed följande uppgörelse med MP, men i stort: media har styrt politiken.

Enter september 2015, peak mångkultur, och därefter blev det snabbt uppenbart för de flesta utom de mest felprogrammerade krönikörerna att landet nu ofrånkomligen ska krascha mot bergväggen inom kort. Fullt förutsägbart började, med en viss fördröjning, intensiteten i mediekriget om mångkulturen mattas av. För hur kul är det (eller karriärfrämjande) att skriva om piss, pest och senapsgas?

https://www.youtube.com/watch?v=KUaap0fRzXs

Nej, en omsvängning av skribenters berörda ämnen kan nu skönjas. För vänsterdebattörer ligger det ofta nära till hands att skriva om genus, klimat, Trump, kristallterapi och att skatterna är för låga för att lösa samhällets problem. För liberala debattörer är givna ämnen enkla jobb, sänkta löner, Trump, glassbilstrudelutten i villaområdet, samt att skatterna för höga för att lösa samhällets problem. De få SD-anknutna krönikörerna premierar skrifter som förespråkar ofinansierade satsningar på vård, skola, omsorg, sedan lite om Trump och slutligen ganska mycket försvarande av Ekeroths senaste krogrunda på Stureplan. Och för alla över hela linjen är "extremism" ett viktigt diskussionsämne, i varje fall två av de tre sorterna. Bokmässor och Almedalsdemon har varit populära teman på senare tid, liksom hotet från de kretsloppsmigranter som nu recyclas hit från deras frihetskrig för IS.

Men inget opini-hjon vill ta i de monumentala problemställningar (ekonomi, kommuner, arbete, bostäder, kriminalitet, etc) som tornar upp sig framför oss och den grundorsak - mångkulturen - som ligger bakom. Det bästa sättet att slippa bli förknippade med eländet är att vara tyst. Kanske kan det göra att mobben glömmer vad man skrev 2014? Folk glömmer ju så snabbt. Möjligheten att överleva som professionell skribent finns därmed 2020 and beyond.

Vissa rakryggade vågar åtminstone nämna problemen, och beröra de besvärliga frågorna. De är ofta mer provocerande än de tysta. Har man sagt A måste man väl för bövelen ändå kunna säga B? Konvertiter och starka röster hamnar ofta i en skitstorm och medföljande brunsmetning.

Allt det här är genomtröskat i tråden, och det jag vill komma till är egentligen politikernas reaktioner eller avsaknad därav. I och med att de har drivits av journalisters och opinionskrönikörers mångkulturvind i spinnakern, så innebär mojningen att de sitter där viljelösa och mer eller mindre apatiska inför de herkuliska utmaningar de ställs inför. De är vana att deras bränsle är drev, twitterstormar och artikelserier. Nu, när de har fått mångkulturen i knät, är det ingen som vill prata om jätteproblemen längre. Politikerna är nu s.k. "bagholders".

http://www.worldwidewords.org/qa/qa-lef1.htm

Och lite strykrädda är de allt. Fick man däng på nosen för att säga ordet "volymer" för två år sedan så är det inte konstigt att man är rädd för husse media om man kommer med för radikala förslag idag. Min spaning är att skutan Sverige nu driver för vinden helt enkelt för att media nu mestadels skriver om isolerade insignifikanta delproblem och håller på med tuppfäktande och bevakande av sina inpissade revir. Möjligen attackerar politikerna de delproblem som det kan drevas om, men helhetssynen är totalt borta. Jag tror inte att någon förändring kommer att ske förrän media antingen åter formerar någon slags agendadriven journalistik åt något håll, eller att vi får en helt ny generation av politiker eller opinionsbildare. Och tyvärr är det nog betydligt större chans att vi först får genomlida en systemkrasch. Ledsen att jag måste vara en sådan defaitist, men det är min fasta övertygelse. Verkligheten, och inte media, styr nu politiken.

Touché!!

Avsaknaden av kommentarer kanske beror att på ingen med ambition att sakta kappvända till normalitet vill förknippas med Elaf Ali.

Damen presterade följande alster efter Kölnpartajet:

https://nyheter24.se/debatt/824664-s...-mannen-i-koln


Diskuteras även i följande tråd:
(FB) Elaf Ali: Att växa upp påtvingad islam i Sverige, Expressen 2017-07-08

Ju mer jag rotat runt i svensk historia från c:a 1850 och framåt, desto mer har jag insett att frågan man bör ställa sig inte är vem som styrt politiken, utan vad. Persongallerierna kommer och går, liksom de frågor som är på tapeten, men det som består är puritanismen. Det är som att Sverige har suttit hopkrupet i badrummet och våldtäktsduschat i hundratals år. Moder Svea skrubbar sig skinnflådd och blodig med rasp, smärgelduk och Svinto men blir liksom aldrig så där gudomligt ren som någon eller något tydligen kräver.

Man kan göra nedslag lite när som helst i historien och se hur detta fenomen gått i repris. T ex den febriga folkväckelsen under 1800-talets andra hälft, när det var adventister och pingstvänner och baptister och missionsförbundare och metodister och svenska kyrkan i ett enda stort gatuslagsmål. Svenska kyrkan tyckte frikyrkofolk var smuts, de frikyrkliga tyckte svenska kyrkan var ett syndens näste för att man ägnade sig åt nattvard, storläsare gick runt bland gårdarna och dömde ut alla som hopplösa syndare. Ingen var fin och ren nog.

Spola fram till nykterhetsrörelsen eller varför inte 68-vågen när den sk bokstavsvänstern ägnade sig åt ungefär samma sak. VPK dög inte åt KPML som inte dög åt KPML(r), etc. Ingen representerade den sanna, rena läran som fanns vid regnbågens slut.

Spola slutligen fram till 2000-talets antirasism och alla dess olika grupperingar som lurpassar på varandra. Liberal antirasism duger inte åt vänstern. Vänsterns vita antirasister duger inte åt de bruna och svarta. Lars Ohly kan inte dela sminkloge med Åkesson och ingen kan sitta på en stol som Birro suttit på eftersom Birro har delat bord med någon från SD en gång. Billström bör man inte vidröra utan handskar heller eftersom han sa volymer och nånting om blonda och blåögda. Ingen är ren och fin nog.

Jag ser två gåtor som måste lösas här för att man ska kunna rycka upp grundproblemet med rötterna.

Det första är varför Sverige aldrig kan sluta våldtäktsduscha. Vi är väl renare än de flesta, vi har inget slaveri och inga världskrig på våra samveten. Vi är ett gäng bönder som petade lite ute på åkern och numera sopsorterar ihjäl oss, och däremellan gjorde vi inget taskigt. Trots det sitter en massa svenskar nu på huk i badkaret med blodet rinnande från stålborsten för att vissa asylsökande får avslag.

Det andra är varför en nation så präglad av jantelag och nivellering har så många som dras till maktberusningen det ger att sätta sig på en moralisk hög häst och kaskadspy på alla där nere på marken. Den där kicken det tydligen ger att få sätta sig till doms. Att vara den som pekar ut häxorna. Borde detta inte vara just en sådan där låg mänsklig impuls som en renhetssträvande svensk försöker skrubba bort i duschen?