Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Poland Tells EU: No, We Won’t Take Your Fake Refugees
The Polish government has told the European Union that they will not take in any of the “redistributed” nonwhites pretending to be refugees from Greece or Italy as that plan only aggravates the invasion problem and does not solve it.

Budskapet till de moderater som nu säljer ut arvet efter Fredrik Reinfeldt bör vara följande: Ni är sorgliga, ni skämmer ut er och ni bränner broar.

Fattigdom kan inte innebära ett frikort att bete sig hur som helst mot andra, och det kan rimligen inte vara svenska bostadsmarknadens fel att människor reser till Sverige och slår läger på kommunal och privat mark utan tillåtelse.

Genom att föreslå integrationsplikt sätter Moderaterna fokus på att individen själv har ett visst ansvar för sin integration.

På det stora hela är förslagen bra och sätter fokus på att individen själv har ett visst ansvar för sin integration. Innan de eventuellt genomförs är det viktigt att det finns ett genomtänkt ramverk för hur kraven ska kontrolleras. Samtidigt får vi inte heller glömma bort att också ställa krav på staten och kommunerna när det kommer till sådant som de nyanlända själva inte kan påverka. Dit räknas bland annat utbildning – både för vuxna nyanlända men också för deras barn – bostäder och arbetsmarknadens struktur. Migrationen och integrationen hänger ihop, för oss som värnar Sveriges möjligheter att också i framtiden kunna ta emot människor på flykt är det centralt att integrationen effektiviseras.

The New Class War

by Michael Lind

The Cold War has been followed by the class war. A transatlantic class war has broken out simultaneously in many countries between elites based in the corporate, financial, and professional sectors and working-class populists. Already this transnational class conflict has produced Brexit and the election of Donald Trump to the American presidency. Other shocks are likely in store.

None of the dominant political ideologies of the West can explain the new class war, because all of them pretend that persisting social classes no longer exist in the West. Neoliberalism—the hegemonic ideology of the transatlantic elite—pretends that class has disappeared in societies that are purely meritocratic, with the exception of barriers to individual upward mobility that still exist because of racism, misogyny, and homophobia. Unable to acknowledge the existence of social class, much less to candidly discuss class conflicts, neoliberals can only attribute populism to bigotry or irrationality.

Like neoliberalism, mainstream conservatism denies the existence of classes in the West. Along with neoliberals and libertarians, conservatives assume that the economic elite is not a semi-hereditary class but merely an ever-changing, kaleidoscopic aggregate of talented and hard-working individuals. Meritocratic capitalism is threatened from within by a “new class” consisting of progressive intellectuals—professors, journalists, and nonprofit activists—who are said to be vastly more powerful than CEOs and investment bankers.

Marxism at least takes classes and class conflict seriously. But classical Marxism, with its secularized, providential theory of history and its view of industrial workers as the cosmopolitan agents of global revolution, has always been deluded.

Fortunately, there exists a body of thought that can explain the current upheavals in the West and the world very well. It is James Burnham’s theory of the managerial revolution, supplemented by the economic sociology of John Kenneth Galbraith. Burnham’s thought has recently enjoyed a revival among thinkers of the center and center-right, including Matthew Continetti, Daniel McCarthy, and Julius Krein. Unfortunately, Galbraith’s sociology, along with his economics, remains out of fashion.

[...]

If I am correct, the post–Cold War period has come to a close, and the industrial democracies of North America and Europe have entered a new and turbulent era. The managerial class has destroyed the social settlements that constrained it temporarily in the second half of the twentieth century and created a new kind of politics, largely insulated from popular participation and electoral democracy, based on large donors and shifting coalitions within a highly homogeneous coalition of allied Western elites. Following two decades of increasing consolidation of the power of the managerial class, the populist and nationalist wave on both sides of the Atlantic is a predictable rebellion by working-class outsiders against managerial-class insiders and their domestic allies, who are often recruited from native minorities or immigrant diasporas.

Will the result of the contemporary class war among managers and workers on both sides of the Atlantic be a revival of fascism? In some countries in Europe, populist nationalist parties have emerged from tiny fringe fascist parties, or have attracted their supporters. But talk about Weimar America or Weimar Europe is based on a misunderstanding of history, which blames fascism on populism. In reality, despite their populist trappings, most interwar fascist movements were favored by military and economic elites as a way to block social democracy and communism.

It is not the Weimar republic but the banana republic that provides the most likely negative model. In many Latin American countries, politics has traditionally pitted oligarchs versus populists. A similar pattern existed in many Southern states in the United States between the Civil War and the civil rights revolution.

För att stärka EU:s beredskap i kampen mot internationell terrorism föreslår Liberalernas förnyelsegrupp för utrikespolitik att en gemensam underrättelsetjänst inrättas, som kan underlätta för medlemsländerna att på ett automatiskt och rättssäkert sätt utbyta information
...
Ett mer sammansvetsat arbete kring utredningar av brott skulle kunna göra EU mer motståndskraftig mot radikalisering, terrorism, men också exempelvis trafficking och droghandel. Dessa typer av kriminalitet känner inga gränser. Därför måste också brottsbekämpningen vara gränslös.
...
Men vi liberaler kommer att göra vårt yttersta för att skydda vår demokrati och våra medborgare. Vi har inte råd att vara naiva.

Nej, Stefan Löfven, det är inte något "vettlöst" våld som drabbat Manchester. Det är ju en och samma ideologi som ligger bakom de flesta av de återkommande terrordåden i Europa.
Några synonymer till vettlös: utan vett, oförståndig, högst oförnuftig, oförnuftig, huvudlös, tokig, galen, besinningslös, obehärskad, vanvettig.
I någon mening är varje terrordåd vettlöst utifrån de fredliga värderingar de flesta av oss har. Att mörda barn är alltid vettlöst i det avseendet.
Men terrordåd i Europa har återkommande beskrivits som "vettlösa" även i en annan bemärkelse. Som att det inte går att se något mönster. Som att det inte går att förstå vad som ligger bakom. Varför? Av det enkla skälet att man inte vill prata om grundorsaken. Man vill inte säga som det är, att det är islamism som är roten till det onda.
Det är inte vettlöst om terroristen bekänner sig till en ideologi som ger dådet mening, om terroristen har trosfränder runtomkring sig som hurrar efter dådet. Som inspireras när oskyldiga massakreras.
Det är nog nu. Säg som det är. Vi befinner oss i krig.

Rasister som försöker utnyttja terrordåd för att sprida intolerans är nog det vidrigaste som finns.

Skäms.