Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Troligen är smålänningarna mer roade av vad deras egna journalistiska språkrör har att säga i frågan.

Smålandsposten tuffar på som en lotsbåt i samhällsdebatten. Denna gång pekas på och varnas för de blindskär som hotar svenskt samhällsliv genom för stor tolerans för islam och islamistiska anspråk. Ingången är tillståndet för moskén i Araby att sända böneutrop på 110 db varje fredag.

Ja det där känns igen. Ju större de muslimska sammanslutningarna blir, desto större blir aptiten på svenska skattepengar och mindre aptiten på integration. Får man bara pengarna ger man fan i den svenska kulturen. Att som Löfven gjorde genom att skudda det jobbiga stoftet från fötterna och vältra beslutsfrågan på det "lokala" var heller inte vare sig snyggt eller oproblematiskt då det i praktiken är närmast omöjligt för det lokala självstyret att inte tillstyrka.
http://www.smp.se/ledare/stall-krav-pa-svensk-islam/

Nog är det dags att ställa krav på islam i Sverige alltid. Dess företrädare bör avkrävas offentlig, kontrollerbar, information kring innehåll och form för sina aktiviteter samt långtgående motivering till hur dessa skattefinansierade aktiviteter berikar andra än dem själva och deras egen grupp. Dvs redovisning för vad fan vi svenska nettobetalare får för pengarna.

Nja, jag tror nog att det till viss del är en chimär. I och med att politiken nu börjar röra sig mot realism - visserligen från ett extremt mångkulturvänligt läge - så uppfattas nog MSM:s bergfasta ställningstagande för mångkulturen som en slags motoffensiv. En relativ rörelse helt enkelt. Jag tror nog att det är business as usual. Men visst, man lyfter ju fram de motsträviga rösterna i politiken, såsom de s.k. "sidoförbunden" i det nu uppflammande rosornas krig.

De som aldrig kommer att rubbas i sin blinda tro är bunkergänget på kultursidorna. Dessa skribenter är ju hopplöst förlorade i sin urbana kulturmarxism med globalistisk touch, och kan liknas vid de japaner som bet sig fast på öarna i flera år efter WW2.

De här personerna får antagligen stanna kvar eftersom de ses som en garant för åsiktsmångfald åt vänsterhållet, när nu en allmän tillnyktring håller på att ske efter att godhetsfestens punschbål tagit slut.

Nej.

Intressantast är väl här att försvaret av mångkulturen inte går via kulturell berikning, ej heller att den är ekonomiskt lönsam utan kort och gott att allt har gått till enligt konstens alla regler. Det är ett defensivt, byråkratiskt och trött försvar. Det finns inte längre något att jubla över. Ingen kan längre låtsas.

Tråd utbruten:
(FB) Benjamin Dousa: efter 1980 har vi fostrat en generation av snöflingor

// mod

Allas vår Adam står kvar i sitt dörrhål och tvekar. Ska han ta steget och fullt ut erkänna det svenska och svensken som nationell och kulturell särart med fullt existensberättigande i egen rätt, eller ska han inte? Frågan han jobbar med är kanske huruvida ett tveklöst erkännande skulle gagna andra etnokulturella entiteter eller eventuellt skada dessa andras anspråk på att särskild hänsyn bör tas till och respekt visas dessas historiska, kulturella och nationella särarter.

Hursomhelst, en ny liten trevare i ämnet med en uppmuntrande liten klapp på den svenska skuldtyngda axeln som slutkläm, vi svenskar förtjänar kanske inte all vår självspäkelses egengissel. Ingången är den samtida åsiktskontroversen kring köttbullen.
http://www.gp.se/ledare/cwejman-det-...ning-1.5932089

Att Utrikesdepartementets draksådd Svenska Institutet under Palestinamargots edikt bedriver omedveten ideologisk propaganda i syfte att misskreditera Sverige i egenskap av nationalstat vars legitimitet vilar på urminnes hävd - eller i varje fall århundradens hävd - kan givetvis starkt ifrågasättas. Frågan är också vad som ska utgöra bindemedel i den kulturnationella identitetsfärs som ska knådas samman till en sammanhängande och identitetsbyggande samhällsgemenskaps bollar där svenskens fläskförtjusning i såväl reell som symbolisk mening ska blandas med anspråk på fläskfientliga kosher- och halalpreferenser. Alla kan åberopa urminnes hävd som stöd för sin föredragna kulturella identitetsdiet, men bara svenskar som nationell grupp kan dock rimligen göra anspråk på att den önskade samhällsgemensamma kosthållningen utvecklats sedan urminnes tider i just Sverige, sedan långeliga tider dessutom inom nationalstatens gränser. En ytterligare fråga är vad den svenska urminnestrumfen i slutändan kommer visa sig vara värd.

Någonstans inser ju media att de tappat sin förmåga att påverka medborgarna och ge bra samhällsanalys. Det räcker inte bara att serva med förstanyheter, sport och nöje. En rikstäckande medieaktör bör ju kunna vara bredare än så för att kunna påverka.

Det bindemedel du talar om skapas på internet och vissa tv-program. Går jag in på facebook regnar det in inlägg med bekanta i folkdräkt, grillfest med öl och brännvin, giftermål eller barndop i kyrkan, jaktlag som visar fällda djur med mera. Populära program är t.ex. mästerkocken, vinterstudion och veckans brott: program som i stort sett bara belyser det trevligt svenska. Hade man inte gjort det hade man haft få tittare.

Ser man på svt opinion och de redovisar tittarnas åsikter i en debatt är det alltid de invandringskritiska som leder med överväldigad majoritet. Folk tittar ju inte för att få information, utan se åtminstone någon som protesterar mot vansinnet. Det är så sent som för två år sedan som media började ställa motfrågor mot rena floskler. Migrationens konsekvenser var så jävla uppenbara att man inte längre kunde komma med desinformation. Lars Åberg skrev förra söndag:

http://www.gp.se/debatt/var-beredd-a...rige-1.5869143

Allt fler inom mainstreammedia inser det kontraproduktiva med att leverera konstlad verklighet. Om media rapporterar om en gängvåldtäkt vet alla vad det handlar om. De flesta visste vilka som låg bakom moskébränderna, så också om det organiserade tiggeriet och mycket annat. Finns inget som media kan rapportera om som inte redan diskuteras på nätet med än mer detaljer. Den trenden visar på en annan sorts gemenskap.

Tack för ett trevligt inlägg och jag förstår faktiskt vad du menar (GW som puttrar i studion) men Veckans brott belyser väl inte det trevligt svenska.

Vänster dissidenten Lars Åberg visar likt Ann Charlott Altstadt upp en klassiskt nykter vänsteranalys.

Han var på Studio Ett i dag om sin nya bok.

”det var en oerhörd förmån att få växa upp i denna trygga famn, vi kommer alltid att iakttaga våra barnbarn med ett vemod som vi på alla sätt försöker dölja för dem. Pessimismen har trängt in i vårt innersta."

snarare än vemod borde nog skammens rodnad sprida sig när vi ser vilket land vi gett till barnbarnen. Inget gjorde "vi" för att stoppa detta.

Och som han skrev i den länkade artikeln:

Utan kontrollerad och reglerad invandring kan man varken ge skydd åt flyktingar eller behålla ett offentligfinansierat välfärdssystem. Där det inte finns några gränser måste var och en klara sig själv. /.../ Jag tror inte att det kommer att bli något trevligt pow wow med trummor och körsång.
/…/ Mänskliga rättigheter är någonting som varje enskilt land måste förmås att upprätthålla; de handlar inte primärt om fri passage till länder som redan är hyggliga och uppvisar fördelningspolitiska ambitioner.

På temat ”folk som inte förstått” utgjuter sig Ulrica Schenström, gammal statssekreterare för moderaterna som fick avgå efter att ha gått i säng med massmedia (ordagrant), i dagens GP på nätet. En moderat anklagar socialdemokraterna för att missa poängen samtidigt som hon själv missar poängen. Sådan är dagens debattklimat inom vissa kretsar. Det faktum att Schenström härjar om den ”tjattrande klassen” samtidigt som hon tjattrar får ändå ses som ett symptom på en underliggande patologi.

http://www.gp.se/ledare/schenström-s...lket-1.5936997


Detta visar hur djupt mångkulturrötan sitter i dom ”nya” Moderaterna. Det är inte mångkulturen det är fel på, den har bara inte blivit implementerad på korrekt sätt och om vi bara uppoffrar oss ytterligare lite till så kommer himlariket att komma. Bara ytterligare lite till... sen lite till... sen; Utopis Mångkulturalis.

Samtidigt gafflar Teodorescu i samma veva på om att SD inte är ett parti som andra och att samarbete med dom är otänkbart. Huvva.

Det pratas om att det parlamentariska läget i Sverige är svårare än någonsin. Icke så, det parlamentariska läget är oerhört enkelt; det parti som släpper prestigen på detta för väljarna oerhört väsentliga område och går SD till mötes kommer att få carte blanche att till fyllo genomföra sin politik på i princip alla punkter i övrigt. Vad ännu mer är att lejonparten av väljarkåren skulle ge sitt tysta medgivande. Men för att nå dit krävs det att dom etablerade partierna tar lite ägg i ansiktet och säger att det inte riktigt blev som man tänkt sig. Vilket inte kommer att ske, ty prestige är viktigare än att få igenom sin politik.

Fast jag tycker artikeln var bra. Det hon säger är ju att många fortfarande vägrar se migrationens konsekvenser och att det är av största vikt att man tar tag i saken. Man kan inte klaga på att en fråga blir huvudnumret då den just nu påverkar Sverige allra mest. Det är viktigt att betona. Annars resonerar hon efter det välfärdsindustriella komplexets logik där välfärdsföretag och ledande personer inom välfärden vinner på invandrare som ideligen behöver utnyttja välfärden. Att migranterna själva måste bidra har nu trillat ner. Vägen till att inse att det inte heller är möjligt är dock lång.

Däremot har du rätt angående Teodorescu:


Hon menar alltså att nästan en tredjedel av befolkningen helt missbedömer att SD skulle ha mer fasansfulla lösningar än vad andra partier redan talat om. Det är givetvis pajasfasoner av henne. Har hon ens läst partiprogrammet. Hennes resonemang är på samma nivå som när Guillou talade om fildelning: man kan helt enkelt inte ämnet och förstår inte ens frågeställningen.

Får intrycket att Teodorescu reflexmässigt brunsmetar på ett sätt som hon inte gjort tidigare.
Allienerad? En mycket stor del av väljarkåren gör välgrundade ställningstaganden till dårskapen som 7-klövern ställt till med.

Grundorsaken till att "marknadsliberaler" av Teodorescus och Lifvendahls snitt gör sådana här infantila uttalanden är givetvis inte att SD skulle ha "brunare rötter" än exempelvis S eller C. Det jag tror dom är paniskt rädda för är att marknadsliberalismen ska tappa mark.

Man skulle kunna bygga ett case som hävdar att de senaste decennierna har svenska vita riktiga svenskar haft det ekonomiskt bättre än någonsin. Varenda jävel har en eller ett par smartphones, alla åker på utlandssemester och fredagsmyser med tacos och vin. Denna ekonomiska utveckling som drivs av "Pax Americana" har naturligtvis en jävligt stor baksida. Krigspolitiken driver flyktingströmmar och ställer till lokala helveten.

Teodorescu är inte beredd att göra avkall på sin livsstil med Guccikläder, smartphones och Gucciväskor. Därav krävs "stigande tillväxt", och när Jimmie eller Gustav säger att nu ska vi skicka hem alla och stänga igen Sverige så hotar det Teodorescus livsstil, eftersom med mindre befolkningstillväxt får vi som land mindre kreditutrymme för att finansiera vår livsstil.

Nationalister har kommit till insikt att det är inte livsstilsmarkörer som ger status. Därför kan en stor mängd människor tänka sig att göra avkall på senaste Google-gadgeten, smartphonen eller perverst dyra kläder och accessoarer. Är man en någonstansare kan man göra små avkall, och därför behövs inte lika hög tillväxt för att upprätthålla konsumtionen av livsstilsmarkörer.

Det är det som skrämmer Teodorescu. Tanken att ta ett steg tillbaka på den socioekonomiska trappan. Hon ser då en hungrig liten flicka i Bukarest. Den lila hungriga flickan känner hon, och det skrämmer henne mer än historisk nazism och en pojke från Blekinge någonsin kan göra.