Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nja, Ann Heberlein sa, att hon hade talat med en (1) journalist, vars chef hindrar honom (eller henne) från att informera väljarna om de negativa konsekvenserna av sjuparti-kartellens unika invandringspolitik.

Gunnar Sandelin har tidigare skrivit, att han har kontakt med en handfull journalister, som befinner sig i samma situation.

En fråga man ställer sig är ju hur stor andel av journalistkåren det är, som cheferna stoppar från att informera väljarna - och hur stor andel av journalistkåren som är antidemokratiska, övertygade invandringsevangelister. Här är ett exempel från NSD.

I slutet av maj fick en medborgare i Syrien avslag på sin asylansökan hos Migrationsverket i Boden (det har inte framgått varför han fick avslag). Enl. en vakt på Migrationsverket blev han aggressiv och hotade att "gå ned på stan och mörda någon".

NSD har haft fyra artiklar. Den första artikeln (30/5) berättar kort att " en okänd man" anhållits för att oprovocerat sparkat en 9-årig flicka i ansiktet.

I den andra artikeln betr. att åtal har väckts (19/6, skriven av Lena Leffler) kan man läsa:



I en tredje artikel (27/6, skriven av Tommy Lundqvist) m. anl av att åklagaren yrkat på fängelse framgår också den asylsökande mannens motiv.

I den fjärde artikeln om att dom har fallit (5/7, skriven av Malin Andersson) nämns inte något alls om motivet och gärningsmannen beskrivs blott som en man "i 30-årsåldern".

I artikel ett och två beskrivs brottsoffret som ett "barn"/"nioåring" i artikel tre och fyra är offret förvandlad till "en ung flicka".

Man kan kanske misstänka, att den fjärde skribenten (Malin Andersson) har en annan inställning till hur mycket väljarna bör känna till... men det är ju omöjligt att veta.

I denna tråd länkas det till www.regeringen.se/49e645/contentassets/d9e3333c908e4f57a23b77547c389915/andrade-mediegrundlagar.pdf, där man i 9.2.2 Hur bör begränsningen av grundlagsskyddet
utformas? (sid 142) kan läsa följande:


Det ska bli intressant att se när första domen faller mot någon som råkat avslöja en persons politiska åsikter, filosofiska övertygelse eller medlemsskap i en fackförening. Min gissning är att vissa politiska åsikter och filosofiska övertygelser alltid kommer att vara ok att offentliggöra.

Det är "en tradition" bland svenska ledarskribenter, att inte uppmärksamma väljarna på planerade konstitutionella förändringar... sa en ledarskribent (på en av de största tidningarna) till undertecknad i samband med den förra grundlagsförändringen 2010.

En logisk fortsättning av den lag som infördes 2016 som ger ökade möjligheter att sekretessbelägga gärningsmännens namn.
(FB) Misstänkta våldtäkter av kvinna i Visby, sex personer gripna, 2016-10-02. Utredning nedlagd

Tack alla!

Detta är helt horribelt! Svenska MSM:s självcensur när det gäller invandrad brottslighet skall alltså grundlagsfästas! Den juridiska lösningen för t ex Avpixlat är väl att flytta utomlands! Men vad säger t ex M? Här kan de få en vinnarfråga i valet som gäller medborgarnas frihet.

Det skulle vara jättepraktiskt om de vore synkroniserade. Då kunde man koncentrera motelden till en enda svag punkt. Ungefär som Star Wars I: The Phantom Menace. Om man neutraliserar det stora kontrollskeppet i skyn så slocknar alla battledroids nere på marken och sen kan alla jubla och fira segern.

Tyvärr förminskar du problemet med det synsättet. Det är mycket värre än så. Som Tino sa i samma klipp: "bland makthavare och eliten handlar det om en sekulär religion, en sekulär puritanism". Predikanter behöver ingen synkronisering för att sprida samma evangelium, de behöver bara dela samma grundtro. En pingstpastor i Ystad måste inte sitta i telefonkonferens med en pingstpastor i Haparanda varje vecka och bah "det är viktigt att vi håller SYNKEN, broder!". Det finns ingen PK-höna du kan hugga huvudet av och vänta på att den ska sluta springa runt. PK-religionen är autonom, den bor i varje individuell fjäder på hönan.

En ytterligare och ännu mer skrämmande aspekt av problemet är att PK är en religion där även dess påvar tror på den. Det är inte som scientologi där L Ron Hubbard och åtminstone det översta ledet av chefer som löd direkt under honom visste mycket väl att alltihop bara var en cynisk scam. PK-religionens översta överkuckus i Sverige sitter inte som Hubbard och skrockar "hahaha, suckers!" i Rolls-Roycen på vägen till banken, de sitter själva på kammaren och ber på blodigaste allvar till PK-gudarna i skyn "O Allaslikavärde, allsmäktiga värdegrund, förbarma dig över oss, fräls oss ifrån dödsknarkarnazisterna i SD, låt vår vänsterliberala godhet stråla som en fyrbåk i ondskans mörker och må locktonerna från vår änglakör dra till sig all världens utsatta på det att de må finna lyckan i djupet av den varma outsinliga källa som är svenska skattemiljarder".

Så fundera istället över hur man ska göra för att dränera PK-religionen på hela dess magiska kraft, så att varje enskild troende tappar tron. Så att den "avfrälsning" som Marteus och Birgersson genomgått sprider sig lika snabbt som rockringen, jojon, kuben och fidgetspinnern. Vi har bevisligen lyckats "av-rella" Sverige förr. Vi har besegrat både väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen. Då ska vi väl kunna brotta ner allaslikavärdegrundrörelsen också, borsta av oss och gå vidare. Två puritanska rörelser down, one to go.

Kompani halt! Föreslår tillfälligt uppehåll i debatten om denna fråga. Efter att ha läst motiveringen till bestämmelsen så verkar det för mig som om den i vart fall primärt riktar sig mot en företeelse som jag anser vara en styggelse i Sverige, dvs. insamlingen av brottmåls- och andra domar som görs sökbara för kommersiella och andra aktörer. Det kan vara fråga om Piscatus och andra tjänster som är av karaktären privata belastningsregister. Staten har ett sådant register vilket är rimligt. Att vänsterextrema aktörer håller sig med sådant under skydd av reglerna om tryckfrihet är inte rimligt anser jag.

Frågan i lagstiftningsärendet bör alltså granskas innan debatten spårar ur.

Även om syftet sägs vara att motverka registerinsamling undrar jag om det inte samtidigt ger verktyg till staten att förbjuda publicering av misshagliga fakta.

Man behöver ju inte inskränka yttrandefriheten för att motverka register av människor.

Jag tror att det du säger på det mesta stämmer. Journalisterna har inte månatliga möten för att komma överens om vad man ska skriva nästa månad. Jag är dock inte helt säker på att inte ägarna har det (dock ej månatliga), även om det låter konspiratoriskt. Men kanske man är kompisar, ringer ibland, sitter i samma styrelse, träffas på samma regatta. Det behövs inte sägas så mycket, alla vet vad som gäller för att få har kvar snabeln i syltburken. Vilket inte minst sipprar nedåt och så klart gäller för journalisterna också, det är ju uppenbarligen inkompetensprincipen som reglerar anställningarna (spelad sådan, mest handlar det om lojalitet och lydnad - som på de flesta andra företag) av MSMs journalister.

Vad som framförallt fick mig att börja tro på någon sorts synkronism, var den orkan av pro-flyktingpropaganda som startade redan på våren 2015 - innan Migrationsverket och politiker sade sig veta att vi stod för en anstormning (även om vi här visste tidigt började misstänka vartåt det barkade, det fanns förstås tecken i skyn). Jag har aldrig förr eller senare varit med om något liknande. Varken Hitler-Tyskland eller Sovjet skulle så skickligt och massivt kunnat orkestrera en så långvarig och kraftfull kampanj. Det som allra mest förvånade mig var hur den så likartad både i tid och uttryck, och plötsligt "fanns" i all västländer. Var det en slump?

Men låt oss för ordningen skull säga att du har rätt ändå, att PK är en hydra, men en okoordinerad sådan, bland eliten. Då tycker jag att den näst bästa förklaringen är (och vilken inte utesluter ägarsynkromet), denna förklaringsmodell av Peter Eliasson. Tyvärr kommer jag inte åt hans DN-debatt-artikel, men han gjorde, åtminstone initialt, en god insats hos Nordengren http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6722826

Då handlar det alltså mer om att rädda ansiktet, att eliten aldrig tidigare har startat ett stort prestigeprojekt, där man så flagrant och synligt misslyckats. Nu jobbar de alltså på redaktionerna och bland de politiska stugorna med all den damage-control de kan uppbåda. I denna damage-control ingår som något självklart att kämpa med näbbar och klor för att hålla SD borta från maktens grytor, inte för att de är onda, men för att de hela tiden haft rätt. Skulle eliten tvingas välja, så ser de det nog som viktigare att hålla SD nere, än att visa "humanism" mot "flyktingar" och bevara gränserna öppna. Det var länge sedan humanism var inblandad i denna fråga, om någonsin.

Men hur gör man det. Det vill säga, hur räddar PK ansiktet, och hur räddar PK landet utan att förlora ansiktet. För oss vanliga dödliga är det här inga svåra frågor. Det är väl bara att säga som det är till oss svenskar, tycker vi. Så gör vi varje dag på jobbet, och så ordnar man det, svenskt pragmatiskt. Men här lär det dröja. Det kan ta lång tid att ordna ansiktsdragen.


Bra formulerat, men jag undrar om inbördeskriget hinner före? När PK blivit religion är det svårare, för då biter förstås inte fakta. Så kanske är det ändå maktstrukturerna vi måste ge oss på? Eller kommer det gå den andra vägen från arg gräsrot i ett havererat Sverige till dess att t.o.m. DN tvingas byta chefredaktör, samt göra avbön, av rädsla för den då argt okontrollerbara hopen? Det kan gå hur som helst nu känns det som. Det troligaste är kanske dock att det slutar med en liten utdragen poff. Så var Sveriges saga all.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg släpper fram journalisten Jan Scherman som har ett och annat att säga om synkronmedia. Krönikan får svenska journalister att likna vid prinsessan på ärtan eller vad sägs om detta?

Eller som Jan Scherman själv skriver, media uppför sig likadant som makten man är satt att granska.

"De flesta minns väl SvD:s prisbelönta granskning från år 2015. Och för lika många har säkert bilden etsat sig fast av den mäktige företagsledaren Sverker Martin-Löf, som tvingades avgå efter alla excesser i jaktstugan Henvålen.
Det var pikanta detaljer om ett liv i lyx som avslöjades: influgna kockar från utlandet, sprittransporter med helikopter, förfalskade fakturor och inte minst en bortglömd plånbok som fick åka jetflyg i ensamt majestät till de älgjagande direktörerna. Just plånboken blev en symbol för en sluten kultur av rikingar som gjorde vad de ville med bolaget SCA:s pengar. Men problemet är, att även om granskningen träffade rakt in i ett beteendemönster som i högsta grad är relevant att granska, så innehöll rapporteringen uppgifter som i en del fall var direkt felaktiga och i andra fall tveksamma."

"SvD skrev ett 100-tal artiklar om SCA-skandalen. Dagens Industri skrev inte lika många, men en ansenlig mängd. Relevansen i granskningen motiverades lätt. De påstådda excesserna kunde vara olagliga – trolöshet mot huvudman och även mutbrott. Det luktade osund, lyxig och instängd brukspatronkultur lång väg. Samtidigt är det här som problemet uppstår. Rätt eller fel enligt lag, eller bara grovt omoraliskt så krävs det rakt igenom hållbara fakta i målet.

Jens B Nordström, som från början inte avsett att skriva sin bok om mediernas agerande, halkade snabbt in i det mediala ämnet då han kunde konstatera att bärande uppgifter inte stämde. SCA:s jaktstuga i Henvålen påstods i SvD stå på ofri grund, det vill säga SCA ägde inte marken, för denna mångmiljoninvestering. Fel, SCA ägde marken. Den chefskock SCA anlitade, Torbjörn Fernaeus, dementerade alla uppgifter om influgna stjärnkockar från utlandet. Och helikopterförare tillbakavisade att det flugits ut sprit till jägarna. Den där plånboken som blev symbolen för lyxlivet i sus och dus, hur var det med den? Transporterades den i tom flygmaskin upp till Härjedalen och Henvålen? Nej, den uppgiften är enligt Nordströms alla efterforskningar en skröna.
Hur reagerade då den kritiserade medie-makten på Jens B Nordströms grävande journalistik om grävandet om SCA?"

"I den nya pocketutgåvan ger Jens B Nordström nya uppgifter som pinsamt mycket påminner om hur den makt media granskar, brukar agera. SvD väljer företrädesvis att svara på Jens B Nordströms frågor via mail, och ibland inte alls. En av tidningens reportrar, Carolina Neurath, vägrade sätta sig bredvid Jens B Nordström på middagen när Stora Journalistpriset delades ut förra året. Neurath krävde högljutt ny bordsplacering, varvid DN:s Martin Jönsson fick ta Neuraths plats bredvid den illa sedde Jens B Nordström. Det började spridas rykten om Nordström på temat att han var kompis med den sparkade direktören Sverker Martin-Löf, och att han gick hans ärenden. SvD-journalisten Jan Almgren skrev på Facebook att Nordström och Martin-Löf ”snyftar nästan ikapp” i boken Tronstriden. När SvD efter flera påstötningar från Jens B Nordström ändrade uppgiften om äganderätten till marken där SCA:s jaktstuga står så användes ordet ”förtydligande”, i stället för att utan omsvep säga att man haft fel."

http://www.aftonbladet.se/kultur/a/Q...etaggarna-utat

Lyfta fram, gång på gång, att PK inte är "godhet" utan dess motsats. Ren ondska. Om människans tankefrihet hotas, om yttrandefriheten begravs. Hur kan man kalla det godhet? Vilket samhälle ivrar PK för? De oreflekterade affektstyrda människoslavarna, utopisterna. Svärmarna, fantasterna, med huvudet i det blå.

Vilket samhälle riskerar att utvecklas när båten tippar över kanten? Det själlösa regelverket. Lag, lag och åter lag, utan känslor överhuvudtaget (tänk Nordkorea, eller den straffande Guden). Lyd order och tig. Arbeta, sov och dö.

Kan man visa på PKismens ondska, förfärande egoism och självgodhet, så att medborgarna får syn på hydran, är slaget vunnet. Det gäller att inte tippa över i en ny ytterlighet. Mellan ytterligheterna står människan, vars uppgift är att balansera mellan huvudlösheten och den fjättrande materialismen. Jämvikt, fri tanke och kunskap är avfrälsningens verktyg (åt båda hållen).

Helt riktigt. Och ord är makt. Numera när någon frågar var jag står politiskt så svarar jag alltid att jag "gått över till den ljusa sidan". En detalj. Och relativisera aldrig, synliggör, fördöm